Ang Paglabay sa Anghel
1Unya miingon ang Ginoo kang Moises ug kang Aaron didto sa Ehipto, 2“Gikan karon, kini nga bulan mao na ang unang bulan sa tuig alang kaninyo. 3Ipahibalo ninyo sa tibuok katilingban sa Israel nga sa ikanapulo nga adlaw niining bulana, ang matag pamilya mag-andam ug usa ka nating karnero o nating kanding. 4Kon ang usa ka pamilya gamay ra ug dili makahurot ug usa ka karnero, bahinon nila kini sa ilang silingan sumala sa gidaghanon sa matag pamilya ug sumala sa makaon sa matag tawo. 5Kinahanglan nga ang kanding o karnero nga inyong pilion laki nga usa pa ka tuig ug walay depekto. 6Atimanon ninyo kini hangtod sa kilomkilom sa ika-14 nga adlaw sa bulan diin ihawon sa tibuok katilingban sa Israel kining mga mananapa. 7Unya magkuha kamo ug dugo niini ug ipahid ninyo sa ibabaw ug sa isigka-kilid sa pultahan sa mga balay nga kan-an ninyo sa mga karnero. 8Nianang gabhiona, magkaon kamo ug sinugba nga karnero, pait nga mga tanom, ug pan nga walay patubo. 9Ayaw ninyo kan-a nga hilaw o sinabwan ang karne sa karnero; isugba ninyo kini nga tibuok uban ang ulo, tiil, ug ang mga bahin nga anaa sa sulod sa ginhawaan. 10Hutda ninyo kinig kaon, ug ayaw ninyog pabuntagi. Kon may mahibilin man gayod sa buntag, sunoga ninyo kini. 11Sa pagkaon ninyo niini, kinahanglan nga nagsul-ob na kamo sa inyong bisting panglakaw ug sa inyong mga sandalyas, ug nagagunit sa inyong baston. Dalia ninyo kini pagkaon. Mao kini ang Pista sa Paglabay sa Anghel nga saulogon ninyo sa pagpasidungog kanako.
12“Niana gayong gabhiona molabay ako sa Ehipto ug pamatyon ko ang tanang kamagulangang anak nga mga lalaki sa mga Ehiptohanon, lakip ang tanang unang laki nga anak sa ilang mga kahayopan. Silotan ko ang tanang dios sa Ehipto. Ako mao ang Ginoo. 13Ang dugo nga gipahid ninyo sa isigka-kilid sa inyong mga pultahan mao ang akong ilhanan kon asa nga mga balay ang inyong ginapuy-an. Kon makita ko ang dugo, labyan ko lang kamo, ug dili kamo maunsa inigsilot ko sa Ehipto.
14“Kinahanglan hinumdoman ninyo kana nga adlaw. Sauloga ninyo kana kada tuig ingon nga pista sa pagpasidungog kanako. Kini nga mga tulumanon kinahanglan nga tumanon ninyo hangtod sa umaabot nga mga henerasyon. 15Sulod sa pito ka adlaw kinahanglan pan nga walay patubo ang inyong kan-on. Sa una gayod nga adlaw, kuhaa ninyo ang tanang patubo diha sa inyong mga balay, kay si bisan kinsa nga mokaon ug pan nga may patubo gikan sa unang adlaw hangtod sa ikapitong adlaw, dili isipon nga sakop sa Israel. 16Sa unang adlaw ug sa ikapitong adlaw, pagtigom kamo sa pagsimba kanako. Ayaw kamo pagtrabaho nianang adlawa gawas lang sa pag-andam sa inyong kan-on. Mao lang kana ang mahimo ninyong buhaton.
17“Sauloga ninyo ang Pista sa Pan nga Walay Patubo, kay magpahinumdom kini kaninyo sa adlaw nga gipagawas ko ang inyong mga tribo gikan sa Ehipto. Sauloga ninyo kini hangtod sa hangtod isip tulumanon bisan sa umaabot ninyo nga henerasyon. 18Magsugod kamo sa pagsaulog niini gikan sa kilomkilom sa ika-14 nga adlaw sa unang bulan hangtod sa gabii sa ika-21 nga adlaw, ug kinahanglan nga pan nga walay patubo ang inyong kan-on. 19Sulod sa pito ka adlaw, kinahanglan walay patubo nga makita diha sa inyong mga balay. Si bisan kinsa nga mokaon ug pan nga may patubo, Israelinhon man o langyaw, dili isipon nga sakop sa katilingban sa Israel. 20Ayaw gayod kamo pagkaon ug bisan unsa nga may patubo sa panahon nianang pista, bisan asa pa kamo magpuyo.”
21Unya gipatawag ni Moises ang tanang tigdumala sa Israel ug giingnan, “Ingna ang tanan ninyong mga pamilya, nga magkuha sila ug karnero o kanding ug ihawon nila sa pagsaulog sa Pista sa Paglabay sa Anghel. 22Unya pagkuha kamo ug pungpong sa isopo ug ituslob kini sa dugo nga anaa sa palanggana ug ipahid sa ibabaw ug sa isigka-kilid sa inyong mga pultahan. Walay mogawas sa inyong balay hangtod magbuntag 23kay molabay ang Ginoo sa Ehipto sa pagpamatay sa mga kamagulangang anak nga lalaki sa mga Ehiptohanon. Apan kon makita sa Ginoo ang dugo sa ibabaw ug sa isigka-kilid sa inyong mga pultahan, molabay lang siya sa inyong mga balay ug dili niya tugotan ang Tiglaglag nga mosulod sa inyong mga balay aron sa pagpamatay. 24Kini nga tulumanon kinahanglan tumanon ninyo ug sa inyong mga kaliwat hangtod sa hangtod. 25Padayona ninyo ang paghimo niini nga seremonya kon mosulod na kamo sa yuta nga gisaad sa Ginoo nga ihatag kaninyo. 26Ug kon mangutana ang inyong mga anak kon unsa ang buot ipasabot niini nga seremonya, 27mao kini ang inyong itubag: ‘Pista kini sa Paglabay sa Anghel nga ginasaulog sa pagpasidungog sa Ginoo, kay milabay lang siya sa mga balay sa mga Israelinhon didto sa Ehipto sa dihang gipamatay niya ang kamagulangang anak nga lalaki sa mga Ehiptohanon.’ ”
Unya miluhod ang mga Israelinhon ug misimba sa Ginoo. 28Ug gihimo nila ang gisugo sa Ginoo kang Moises ug kang Aaron.
29Sa pagkatungang gabii, gipamatay sa Ginoo ang tanang mga kamagulangang anak nga lalaki sa Ehipto, gikan sa kamagulangan sa hari, nga mao ang mopuli sa trono, hangtod sa kamagulangan sa mga piniriso. Ug gipamatay usab niya ang tanang unang laki nga anak sa mga kahayopan. 30Niadtong gabhiona nakamata ang hari ug ang tanan niyang opisyal ug ang tanang Ehiptohanon. Ug madunggan ang hilabihang pagminatay ug hilak sa Ehipto, kay wala gayoy balay nga walay patay.
31Niadtong gabhiona, gipatawag sa hari si Moises ug si Aaron ug giingnan, “Sige, panglakaw na kamo! Biyai na ninyo ang akong nasod. Lakaw na kamo uban sa mga Israelinhon ug pagsimba sa Ginoo, sumala sa inyong gihangyo. 32Dad-a ninyo ang inyong kahayopan, sumala sa inyong gihangyo, ug lakaw na kamo. Apan pag-ampo usab nga kaloy-an ako!”
33Gipadali ug pahawa sa mga Ehiptohanon gikan sa ilang nasod ang mga Israelinhon, kay ingon nila, “Kon dili kamo mohawa, mangamatay kaming tanan!” 34Busa gidala sa mga Israelinhon ang ilang mga minasa nga harina nga wala pay patubo nga nasulod sa sudlanan. Giputos nila kini sa ilang mga bisti ug gipas-an. 35Gihimo sa mga Israelinhon ang giingon kanila ni Moises nga mangayo sa mga Ehiptohanon ug mga alahas nga plata ug bulawan, ug mga bisti. 36Gibut-an sa Ginoo nga mahimong maayo ang mga Ehiptohanon ngadto sa mga Israelinhon, busa gihatag sa mga Ehiptohanon ang ilang gipangayo. Niining paagiha, gikuhaan nila ug mga kabtangan ang mga Ehiptohanon.
37Milakaw ang mga Israelinhon gikan sa Rameses paingon sa Sucot. Mga 600,000 tanan ka lalaki, walay labot sa mga babaye ug mga bata. 38Daghan usab nga mga langyaw ang nanguban kanila, ug daghan usab nga kahayopan ang ilang gidala. 39Giluto nila ang minasang harina nga walay patubo nga ilang dala gikan sa Ehipto. Wala nila kini mabutangi ug patubo kay gipadali-dali sila ug pahawa sa mga Ehiptohanon ug wala na silay panahon sa pag-andam sa ilang pagkaon.
40Mikabat ug 430 ka tuig ang gidugayon sa pagpuyo sa mga Israelinhon didto sa Ehipto. 41Sa kataposang gayod nga adlaw sa ika-430 ka tuig mibiya ang tanan nga tribo sa katawhan sa Ginoo gikan sa Ehipto. 42Niadtong gabii nga mibiya gikan sa Ehipto ang mga Israelinhon, nagtukaw ang Ginoo sa pagbantay kanila. Busa sa gabii usab sa samang adlaw sa matag tuig, magatukaw usab ang mga Israelinhon sa pagpasidungog sa Ginoo, ug pagahimuon nila kini bisan sa umaabot nga henerasyon.
Ang mga Tulumanon bahin sa Pista sa Paglabay sa Anghel
43Miingon ang Ginoo kang Moises ug kang Aaron, “Mao kini ang mga tulumanon bahin sa Pista sa Paglabay sa Anghel:
“Ang mga langyaw kinahanglan dili moapil ug kaon sa pagkaon nga giandam alang niini nga pista. 44Makakaon sa pagkaon ang tanang ulipon nga pinalit kon natuli na sila, 45apan dili makakaon ang mga sinuholan nga trabahante ug ang mga dumuduong. 46Kinahanglan kan-on kini sulod sa balay diin kini giandam. Ayaw gayod dad-a ang karne gawas sa balay, ug ayaw balia ang bukog niini. 47Kinahanglan saulogon kini sa tibuok katilingban sa Israel.
48“Kon may langyaw nga nagapuyo uban kaninyo nga gustong magsaulog sa Pista sa Paglabay sa Anghel sa pagpasidungog sa Ginoo, kinahanglan tulion una ang tanang mga lalaki nga anaa sa iyang panimalay. Unya makaapil siya sa pagsaulog nga daw usa ka Israelinhon. Dili gayod mahimong makaapil ang tawo nga wala matuli. 49Kini nga tulumanon alang sa tanan—sa mga Israelinhon ug sa mga langyaw nga nagapuyo uban kaninyo.” 50Gihimo sa tanang Israelinhon ang gisugo sa Ginoo kang Moises ug kang Aaron. 51Ug niadto gayong adlawa gipagawas sa Ginoo ang tibuok katawhan sa Israel gikan sa Ehipto.
Påsken
(3 Mos 23:5-8; 4 Mos 28:16-25; 5 Mos 16:1-8)
1Herren sa till Mose och Aron i Egypten: 2”Från och med nu ska den här månaden vara den första månaden på året för er. 3Säg till Israels menighet att varje familj ska skaffa ett lamm eller en killing till den tionde dagen i denna månad, ett djur för varje hushåll. 4Om familjen är för liten för ett helt djur, ska det delas med den närmaste grannfamiljen, efter antalet personer. Beräkna hur mycket var och en äter. 5Djuret ska vara årsgammalt, av hankön, och det ska vara felfritt, antingen ett får eller en get.
6Ni ska sköta om det till den fjortonde dagen i månaden. I skymningen den dagen12:6 Det hebreiska uttryckets innebörd är osäker, och den mest ordagranna översättningen skulle kunna vara mellan två kvällar. ska hela Israels menighet slakta det, 7och lite av blodet ska strykas på dörrposterna och på tvärbjälken över dörren i de hus där man äter det. 8Köttet ska ätas just den natten. Det ska vara stekt över eld och man ska äta det med bröd som är bakat utan jäst och med bittra örter. 9Köttet får inte ätas rått eller kokt utan det ska vara stekt över eld med både huvud, fötter och inälvor. 10Ingenting av det får sparas till följande morgon. Om något blir kvar, ska det brännas.
11Ni ska äta det med reskläderna på. Ni ska ha skor på fötterna och vandringsstavar i händerna. Ät snabbt! Detta är Herrens påsk12:11 På hebreiska pésach, av pasách som betyder gå förbi eller skona. Se också v. 13,25 och 27..
12Jag ska nämligen gå fram genom Egypten just den natten och döda allt förstfött i landet, människor likväl som djur. Jag ska hålla dom över alla Egyptens gudar, för jag är Herren. 13Blodet ska vara tecknet på husen där ni bor, och när jag ser blodet ska jag gå förbi er, och inget fördärv ska drabba er när jag slår Egypten.
14Ni ska ha denna som minnesdag för er och fira den som Herrens högtid från generation till generation, som en oföränderlig förordning. 15I sju dagar ska ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen ska ni rensa bort all jäst ur era hus. Den som äter någonting jäst under dessa sju dagar ska utrotas ur Israel. 16På den första och den sjunde dagen ska en helig sammankomst hållas och inget arbete får utföras under de dagarna, med undantag för matlagning så att var och en får äta; det är allt ni får göra.
17Det osyrade brödets högtid ska ni fira därför att den här dagen förde jag era härskaror ut ur Egypten. Det är alltså en oföränderlig förordning att ni ska fira denna dag, generation efter generation. 18Från kvällen den fjortonde dagen i månaden till kvällen den tjugoförsta dagen får bara bröd som bakats utan jäst ätas. 19Under dessa sju dagar får det inte finnas något jäst i era hem. Den som under denna tid äter någonting som är jäst ska utrotas ur Israel, såväl invandraren som israeliten. 20Ni ska alltså inte äta någonting som är bakat med jäst, utan bara bröd som inte är jäst, var ni än bor.”
21Då kallade Mose till sig alla de äldste i Israel och sa till dem: ”Gå nu och skaffa ett lamm åt era familjer, och slakta det som påskoffer. 22Ta sedan några isopstjälkar och doppa dem i blodet i skålen och stryk lite av blodet på tvärbjälken till dörren och utmed de båda dörrposterna. Sedan får ingen av er gå ut genom dörren förrän det blir morgon. 23Herren ska nämligen gå fram genom landet och slå egypterna, men när han ser blodet på dörrposterna och på tvärbjälken, ska han gå förbi den dörren och inte tillåta Förgöraren12:23 Kan tolkas som en ängel, men v. 27 säger att det var Herren själv. att gå in i era hus och döda er.
24Följ dessa regler som en bestående förordning för er och era ättlingar. 25När ni kommer in i det land som Herren har lovat att ge er, ska ni fortsätta att fira på samma sätt. 26Och när era barn frågar: ’Varför firar vi den här högtiden?’ 27då ska ni svara: ’Det är ett påskoffer åt Herren, som gick förbi israeliternas hus när han dödade egypterna. Han skonade våra hus.’ ” Och allt folket böjde sig och tillbad Herren.
28Israels folk gick sedan iväg och gjorde exakt det som Herren hade befallt Mose och Aron.
Alla förstfödda i Egypten dör
29Vid midnatt dödade Herren de förstfödda i landet, från faraos förstfödde son till den förstfödde till fången som satt i fängelse och även det förstfödda bland boskapen. 30Mitt i natten steg farao upp, likaså hans hovmän och allt folket i Egypten, och det blev ett jämmer och en gråt över hela Egypten, för det fanns inte ett hus där inte någon låg död.
31Farao kallade till sig Mose och Aron redan under natten och sa: ”Lämna mitt folk nu! Gå härifrån allihop, både ni och de övriga israeliterna, för att tillbe Herren, som ni begärde. 32Ta med er era flockar och hjordar, precis som ni ville. Ge er iväg, och be om välsignelse för mig också!” 33Egypterna skyndade på dem för att få ut dem ur landet så fort som möjligt. ”Annars är vi snart döda allihop”, sa de.
34Israeliterna tog med sig deg, som man inte hunnit blanda jäst i, och de lindade in baktrågen i sina kläder och bar dem på axlarna. 35Israeliterna gjorde precis som Mose sagt till dem. De bad egypterna om föremål av silver och guld och även om kläder. 36Och Herren gjorde så att egypterna blev vänligt inställda mot israeliterna, och gav dem allt de ville ha. Så fick de med sig ett byte från egypterna.
Flykten från Egypten
37Israeliterna lämnade Ramses och gick till Suckot. Det var omkring 600 000 män som gick till fots, förutom alla kvinnor och barn. 38Många andra följde med dem och dessutom stora boskapshjordar, får och kor. 39De bakade bröd av degen, som de hade med sig från Egypten. Folket hade ju drivits ut ur Egypten och inte hunnit låta degen jäsa. De hade inte heller hunnit ta någon matsäck med sig.
40Israeliterna hade bott i Egypten i 430 år, 41och det var på den sista dagen av det 430:e året som alla Herrens härskaror lämnade Egypten. 42Herren vakade just denna natt för att föra ut dem ur landet. Denna Herrens natt ska alla israeliterna vaka, generation efter generation.
Regler för påskfirandet
43Herren sa till Mose och Aron: ”Detta är stadgan om påsken: Ingen utlänning får äta av lammet, 44men varje slav som köpts ska äta det om han har blivit omskuren12:44 Se not till 1 Mos 17:9-10.. 45Ingen som tillfälligt bor hos er och ingen daglönare får äta det.
46Det ska ätas i ett och samma hus utan att föra något ut ur huset och ni ska inte krossa något av dess ben. 47Hela Israel ska fira denna högtid.
48Om det finns någon utlänning som bor tillsammans med er och vill fira Herrens påsk, måste alla män först omskäras. Sedan kan han komma och delta och ska då vara som en israelit. Men ingen oomskuren får äta det. 49Lagen gäller lika både för israeliten och för invandraren som bor bland er.”
50Alla israeliterna följde alla de befallningar Herren hade gett till Mose och Aron. 51Den dagen ledde Herren dem ut ur Egypten i ordnade härskaror.
