Nagpatambag si Haring Hezekia kang Isaias
(Isa. 37:1-7)
1Sa pagkadungog ni Haring Hezekia sa gibalita kaniya, gigisi niya ang iyang bisti ug nagsul-ob ug sako sa pagpakita sa iyang pagsubo, ug miadto siya sa templo sa Ginoo. 2Gipaadto niya kang Isaias nga anak ni Amos sila si Eliakim nga tigdumala sa palasyo, si Shebna nga sekretaryo, ug ang mga pangulo nga mga pari. Tanan sila nagbistig sako.
3Pag-abot nila kang Isaias, miingon sila kaniya, “Mao kini ang giingon ni Hezekia: ‘Nagaantos kita niini nga panahon; ginasilotan ug ginapakaulawan. Nahisama kita sa babayeng nagbati nga wala nay kusog sa pagpahimugso sa iyang anak. 4Gisugo sa hari sa Asiria ang iyang komander sa pagbiaybiay sa buhi nga Dios. Basin pa ug nadungog sa Ginoo nga imong Dios ang giingon sa komander ug silotan siya sa iyang gipanulti, busa pag-ampo alang sa mga nangahibilin kanato.’ ”
5Pagkahuman ug sulti sa mga opisyal nga gipadala ni Haring Hezekia, 6miingon si Isaias kanila, “Sultihi ninyo ang inyong agalon nga mao kini ang giingon sa Ginoo: ‘Ayaw kahadlok sa imong nadunggan nga pagpasipala kanako sa mga sakop sa hari sa Asiria. 7Pamati! Linglahon ko19:7 Linglahon ko: sa literal, Pasudlan ko ug espiritu. ang hari sa Asiria. Makadungog siya ug balita nga makapahukom kaniya sa pagbalik sa iyang nasod. Ug didto ipapatay ko siya pinaagi sa espada.’ ”
Nanghulga Pag-usab ang Asiria
(Isa. 37:8-20)
8Unya sa dihang nadunggan sa komander nga mibiya na sa Lakish ang hari sa Asiria ug nakiggira sa Libna, miapas siya didto. 9Nakadungog ug balita si Senakerib nga hari sa Asiria nga si Tirhaka nga hari sa Etiopia19:9 Etiopia: sa Hebreo, Cush. nagapadulong sa pagpakiggira kaniya. Busa nagpadala siyag mga mensahero kang Hezekia sa pag-ingon niini: 10“Ayaw pagpatunto sa dios nga imong ginasaligan kon moingon siya, ‘Ang Jerusalem dili itugyan ngadto sa kamot sa hari sa Asiria.’ 11Pamati! Ikaw mismo nakadungog kon unsa ang gihimo sa mga hari sa Asiria ngadto sa tanang nasod. Gilaglag nila sila sa hingpit.19:11 Gilaglag nila sila sa hingpit: Ang Hebreo nga pulong nga gigamit dinhi nagkahulogan sa mga butang nga gihalad sa Ginoo pinaagi sa paghalad o paglaglag niini. Ug ikaw, nagahunahuna ka ba nga makalingkawas ka? 12Gipanglaglag sa akong mga katigulangan ang mga lungsod sa Gozan, Haran, Rezef, ug ang katawhan sa Eden nga anaa sa Telasar. Naluwas ba sila sa ilang mga dios? 13May nahimo ba ang hari sa Hamat, Arpad, Sefarvaim, Hena, ug Iva?”
Ang Pag-ampo ni Hezekia
14Pagkahuman ug basa ni Hezekia sa sulat nga gihatag kaniya sa mga mensahero, miadto siya sa templo sa Ginoo ug gibukhad ang sulat sa presensya sa Ginoo. 15Unya nagaampo siya, “Ginoo, Dios sa Israel nga nagalingkod sa trono taliwala sa mga kerubin, ikaw lang ang Dios nga nagadumala sa tanang gingharian dinhi sa kalibotan. Gihimo mo ang kalangitan ug ang kalibotan. 16Ginoo, pamati ug tan-awa ang nagakahitabo. Pamatia ang tanang giingon ni Senakerib sa pagbiaybiay kanimo, O buhi nga Dios. 17Tinuod, Ginoo, nga gipanglaglag sa mga hari sa Asiria ang daghang mga nasod 18ug gipangsunog ang ilang mga dios, kay dili man usab kini tinuod nga mga dios kondili mga bato lang ug mga kahoy nga hinimo sa tawo. 19Busa karon, Ginoo nga among Dios, luwasa kami gikan sa kamot sa Asiria aron ang tanang gingharian dinhi sa kalibotan mahibalo nga ikaw lang Ginoo, ang Dios.”
Ang Pagkalaglag ni Haring Senakerib
(Isa. 37:21-38)
20Unya nagpadala si Isaias nga anak ni Amos niini nga mensahe ngadto kang Hezekia: Mao kini ang giingon sa Ginoo, ang Dios sa Israel: Nadungog ko ang imong pag-ampo mahitungod kang Senakerib nga hari sa Asiria. 21Ug mao kini ang isulti ko batok kaniya:
Kataw-an ug tamayon ka sa mga lumulupyo sa Zion.19:21 Zion: sa Hebreo, putli nga anak nga babaye sa Zion… anak nga babaye sa Jerusalem.
Magpanglingo-lingo sila sa pagbiaybiay kanimo samtang nagaikyas ka.
22Kinsay imong giinsulto ug gipasipalahan?
Kinsay imong gisinggitan ug gitaas-taasan sa imong kilay?
Dili ba ako man, ang Balaan nga Dios sa Israel?
23Pinaagi sa imong mga mensahero, gibiaybiay mo ako.
Miingon ka pa, “Pinaagi sa akong daghang mga karwahe akong nasaka ang tag-as nga mga bukid, ang kinatumyan sa mga bukid sa Lebanon.
Gipamutol ko ang iyang labing tag-as nga mga kahoyng sedro ug labing maayo nga mga sipres.
Nakaabot ako sa kinasuokang bahin sa iyang mabagang kalasangan.
24Nagpakalot ako ug mga atabay sa ubang mga dapit, ug miinom ako gikan niini.
Sa akong pag-agi, mimala ang mga sapa sa Ehipto.”
25Tinuod nga imong gipangguba ang pinarilan nga mga lungsod.
Apan wala ka ba masayod nga ako ang nagbuot niining tanan?
Kaniadto ko pa kining giplano ug karon gipatuman ko na.
26Ang mga lumulupyo sa mga lungsod nga gipangguba mo nawad-an ug kusog; nahadlok sila ug naulawan.
Sama sila sa mga tanom sa uma
o sa mga sagbot nga nanurok diha sa mga atop sa balay, nga sa pagtubo pa lang nangalaya na.
27Apan nahibaloan ko ang tanan bahin kanimo,
kon hain ka magpuyo, ang imong gigikanan ug ang imong padulngan, ug kon unsa ka kapungot kanako.
28Tungod kay napungot ka kanako ug nadunggan ko ang imong pagpasigarbo,
kaw-itan ko ang imong ilong ug busalan ko ang imong baba,
ug guyoron balik sa imong gigikanan, sa dalan nga imong giagian.
29Unya miingon si Isaias kang Hezekia, “Mao kini ang timailhan nga panalipdan sa Ginoo ang Jerusalem gikan sa mga taga-Asiria, Karong tuiga mokaon kamo sa mga bunga sa mga tanom nga nanubo lang ug ila, ug sa sunod nga tuig ang mga bunga sa mga tanom nga nanubo gikan niadto mao na usab ang inyong kan-on. Apan sa ikatulong tuig makatanom na kamo ug mga lugas ug makaani. Makatanom usab kamo ug mga ubas ug makakaon sa bunga niini. 30Sa makausa pa ang mga nahibiling buhi sa Juda mouswag sama sa tanom nga nanggamot ug lawom ug namunga. 31Kay may mangahibiling buhi nga magkatag sa Jerusalem, ang Bukid sa Zion. Siguradohon gayod sa Ginoo nga Makagagahom nga matuman kini.
32“Ug mao kini ang giingon sa Ginoo bahin sa hari sa Asiria, ‘Dili siya makasulod sa siyudad sa Jerusalem o makapana niini. Dili siya makaduol nga may taming o makakita ug paagi nga malibotan kini. 33Mobalik siya sa iyang agi. Dili siya makasulod niini nga siyudad. Ako, ang Ginoo, ang nagaingon niini. 34Panalipdan ug luwason ko kining siyudara alang sa akong kadungganan ug tungod sa akong saad kang David nga akong alagad.’ ”
35Nianang pagkagabii, miadto ang anghel sa Ginoo sa kampo sa Asiria ug gipamatay niya ang 185,000 ka mga sundalo. Pagkabuntag, pagmata niadtong nangahibiling buhi, nakita nila ang mga patayng lawas. 36Tungod niini, mipauli si Senakerib sa Nineve ug nagpabilin didto.
37Usa ka adlaw, samtang nagasimba si Senakerib sa templo sa iyang dios nga si Nisroc, gipatay siya pinaagi sa espada sa iyang duha ka anak nga lalaki nga sila si Adramelec ug Sharezer, ug unya miikyas sila sa Ararat. Ang usa niya ka anak nga si Esarhadon mao ang mipuli kaniya ingon nga hari.
Jesaja förutsäger att Juda ska räddas
(Jes 37:1-8)
1När kung Hiskia fick höra detta, rev han också sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg. Sedan gick han till Herrens hus. 2Han sände Eljakim, chefen för palatset, kungens sekreterare Shevna och de äldste bland prästerna, alla klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. 3De sa till honom: ”Så säger Hiskia: ’Det här är en nödens, bestraffningens och skammens dag! Barnen ska födas, men det finns ingen kraft att föda. 4Men kanske Herren, din Gud, hör allt den assyriske befälhavaren säger, han som hans herre, den assyriske kungen, har sänt för att håna den levande Guden. Herren, din Gud, ska nog straffa honom för dessa ord som han hört. Be därför för den rest som finns kvar!’ ”
5När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja, 6svarade han dem: ”Säg till er herre: ’Så säger Herren: ”Var inte rädd för vad du har hört, hädelser av den assyriske kungens tjänare. 7Se, jag ska inge honom att lyssna till ett rykte, så att han återvänder till sitt eget land, och där ska jag låta honom bli dödad med svärd.” ’ ”
8Den assyriske befälhavaren vände tillbaka och fann den assyriske kungen i en strid mot Livna; han hade nämligen hört att denne hade lämnat Lakish.
Sanherib hotar Jerusalem
(Jes 37:9-20)
9Sanherib nåddes av ett meddelande att Tirhaka, kungen av Kush, gått till anfall mot honom. Återigen skickade den assyriske kungen iväg sändebud med ett meddelande till kung Hiskia: 10”Så här ska ni säga till Hiskia, kungen av Juda: ’Låt inte din Gud, som du förtröstar på, lura dig till att tro att Jerusalem inte ska falla i den assyriske kungens händer.’ 11Du har ju hört vad de assyriska kungarna har gjort med alla länder, hur totalt de förintat dem. Skulle du då bli räddad? 12Blev de folk som mina förfäder förgjorde, Gosan, Harran, Resef och Edens folk i Telassar, räddade av sina gudar? 13Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad och kungarna av Sefarvajim, Hena och Iva?”
Hiskia ber Herren om hjälp
14När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det, gick han till Herrens hus och bredde ut det inför Herren 15och bad inför Herren: ”Herre, Israels Gud, du tronar över keruberna, du ensam är Gud och råder över alla riken på jorden! Du har gjort himmel och jord. 16Hör, Herre, lyssna! Öppna dina ögon, Herre, och se! Hör hur Sanherib hädar den levande Guden i sitt brev som han har skickat.
17Det är sant, Herre, att kungarna i Assyrien har ödelagt dessa folk och deras länder 18och kastat deras gudar i elden. Men de var ju inga gudar utan människohänders verk av trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. 19Herre, vår Gud, rädda oss nu ur hans makt, så att alla riken på jorden förstår att endast du är Gud!”
Herren lovar beskydda Jerusalem
(Jes 37:21-35)
20Jesaja, Amos son, skickade då detta budskap till Hiskia: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Jag har hört din bön som du har bett angående Sanherib, Assyriens kung. 21Och det här är vad Herren har talat mot honom:
Jungfrun, dottern Sion, föraktar och hånar dig,
dottern Jerusalem skakar på huvudet åt dig.
22Vem har du hånat och smädat?
Mot vem har du höjt rösten
och kastat högmodiga blickar?
Mot Israels Helige!
23Genom dina sändebud har du
hädat Herren.
Du sa:
”Med mina många vagnar
har jag bestigit bergens höjder
och Libanons utkanter,
huggit ner dess högsta cedrar och dess bästa cypresser.
Jag har tagit mig till dess mest avlägsna delar och finaste skogar.
24Jag grävde brunnar i främmande land
och drack deras vatten,
med mina fötter torkade jag ut alla floder i Egypten.”
25Har du inte hört
att jag bestämde detta för länge sedan,
planerade det i en fjärran tid?
Nu har jag låtit det inträffa,
och du fick ödelägga befästa städer.
26Deras invånare blev maktlösa,
förskräckta och skamsna.
De var som plantor på åkern,
den spirande grönskan,
som gräs på taken,
som förbränns innan det växer upp.
27Men jag vet om du står eller sitter,
går ut eller kommer in
och hur du rasar mot mig.
28Därför att du rasar mot mig
och ditt högmod har nått mina öron,
ska jag sätta en krok i din näsa
och ett betsel i din mun
och leda dig tillbaka samma väg som du kom.’
29Detta ska vara tecknet för dig, Hiskia:
I år ska ni få äta självvuxen säd
och nästa år det som växer därifrån.
Men det tredje året ska ni så och skörda,
plantera vingårdar och äta deras frukt.
30Än en gång ska den räddade rest som är kvar av Juda
slå rot och bära frukt.
31För en rest ska komma från Jerusalem,
de räddade från Sions berg.
Härskarornas Herres lidelse ska göra detta.
32Därför säger Herren om kungen av Assyrien:
’Han ska inte komma in i denna stad,
inte skjuta någon pil dit in,
inte gå fram i skydd av någon sköld eller bygga någon vall mot den.
33Han ska vända tillbaka samma väg som han kom,
och han ska inte komma in i denna stad, säger Herren.
34Jag ska försvara och rädda denna stad
för min och min tjänare Davids skull.’ ”
Jerusalem räddas och Sanherib får sitt straff
(2 Krön 32:21; Jes 37:36-38)
35Den natten gick Herrens ängel ut och dödade 185 000 man i assyriernas läger, och på morgonen låg det döda kroppar överallt.
36Då bröt Sanherib, kungen av Assyrien, upp, vände tillbaka och stannade i Nineve. 37En gång när han tillbad i sin gud Nisroks tempel, dödade hans söner Adrammelek och Sareser honom med svärd. De flydde sedan till Ararat, och hans son Assarhaddon blev kung efter honom.
