Ang Pagpangandam alang sa Pista sa Paglabay sa Anghel
1Unya, nagpadala si Hezekia ug mensahe ngadto sa tanang katawhan sa Israel ug Juda, apil na ang katawhan sa Efraim ug Manase. Giimbitar niya sila sa pag-adto sa templo sa Ginoo sa pagsaulog sa Pista sa Paglabay sa Anghel sa pagpasidungog sa Ginoo, ang Dios sa Israel. 2Nakahukom si Haring Hezekia ug ang iyang mga opisyal, ug ang tibuok katilingban sa Jerusalem, nga saulogon ang Pista sa Paglabay sa Anghel sa ikaduha nga bulan. 3Wala sila makasaulog sa maong pista sa unang bulan, tungod kay pipila ra ang mga pari nga nakapanghinlo sa ilang kaugalingon, ug wala pa magkatigom ang mga tawo sa Jerusalem.
4Nagustohan sa hari ug sa tibuok katilingban ang plano sa pagsaulog sa pista, 5busa nagpadala silag pahibalo sa tibuok Israel, gikan sa Beersheba paingon sa Dan, nga kinahanglan mangadto ang tanan sa Jerusalem sa pagsaulog sa Pista sa Paglabay sa Anghel alang sa Ginoo, ang Dios sa Israel. Sa nangaging mga selebrasyon, gamay ra ang nanambong, sukwahi sa kasugoan nga nagaingon nga kinahanglan manambong ang tanan.
6Sa mando sa hari, nanglakaw ang mga mensahero sa tibuok Israel ug Juda dala ang mga sulat gikan sa hari ug sa iyang mga opisyal. Mao kini ang giingon sa sulat:
“Katawhan sa Israel, karon nga nakalingkawas kamo sa kamot sa mga hari sa Asiria, panahon na nga mamalik kamo sa Ginoo, ang Dios sa inyong mga katigulangan nga sila si Abraham, Isaac, ug Jacob,30:6 Jacob: sa Hebreo, Israel. aron mobalik usab siya kaninyo. 7Ayaw kamo pagsunod sa inyong mga katigulangan ug mga paryente nga wala magmatinumanon sa Ginoo nga ilang Dios, ug tungod niini gihimo sila sa Ginoo nga kahadlokan sama sa inyo nang nakita. 8Ayaw kamo pagpagahi sa inyong ulo sama sa inyong mga katigulangan, kondili pagpasakop hinuon kamo sa Ginoo. Pangadto kamo sa templo nga iyang gipakabalaan sa walay kataposan, ug pag-alagad kamo sa Ginoo nga inyong Dios, aron mawala ang iyang labihan nga kasuko kaninyo. 9Kay kon mamalik kamo sa Ginoo, kaloy-an ang inyong mga kabataan ug mga kaparyentehan sa mga nagbihag kanila, ug pabalikon sila niini nga yuta. Kay mabalak-on ug maloloy-on ang Ginoo nga inyong Dios. Dili gayod siya motalikod kaninyo kon mobalik kamo kaniya.”
10Gitagsa-tagsa pag-adto sa mga mensahero ang mga lungsod sa tibuok nga Efraim ug Manase, hangtod sa Zebulun, apan gikataw-an lang sila ug gibugalbugalan sa mga tawo. 11Apan adunay pipila gikan sa Asher, Manase, ug Zebulun nga nagpaubos sa ilang kaugalingon ug nangadto sa Jerusalem. 12Gitugotan usab sa Ginoo nga magkahiusa ang mga taga-Juda sa pagtuman sa mando sa hari ug sa mga opisyal, subay sa sugo sa Ginoo. 13Busa sa ikaduha nga bulan, daghan kaayong mga tawo ang nagtigom sa Jerusalem sa pagsaulog sa Pista sa Pan nga Walay Patubo. 14Gipanguha nila ang mga halaran sa mga dios-dios sa Jerusalem, apil ang mga halaran nga sunoganan sa insenso, ug gilabay nila kining tanan sa yuta sa Kidron.
15Sa ika-14 nga adlaw sa ikaduhang bulan, giihaw sa mga tawo ang ilang mga karnero alang sa Pista sa Paglabay sa Anghel. Naulaw ang mga pari ug mga Levita nga mahugaw, busa nanghinlo sila sa ilang kaugalingon ug naghalad ug mga halad nga sinunog didto sa templo sa Ginoo. 16Unya mipahimutang sila sa ilang mga pwesto sa templo, sumala sa tulumanon sa Kasugoan ni Moises nga alagad sa Dios. Gisablig dayon sa mga pari didto sa halaran ang dugo nga gidala sa mga Levita ngadto kanila.
17Tungod kay kadaghanan sa mga tawo didto wala makapanghinlo sa ilang kaugalingon, ang mga Levita mao ang nagaihaw sa ilang mga karnero alang kanila aron mahimo silang hinlo alang sa Ginoo. 18Kadaghanan niadtong nangadto nga mga taga-Efraim, Manase, Isacar, ug Zebulun wala makapanghinlo sa ilang kaugalingon. Apan nangaon gihapon sila sa gihalad alang sa Pista sa Paglabay sa Anghel, bisan ug supak kini sa kasugoan tungod kay nagaampo si Haring Hezekia alang kanila. Miingon siya, “Ginoo, hinaut nga sa imong kaayo pasayloon mo ang matag tawo 19nga nagahandom gayod sa pagdangop kanimo, ang Dios sa ilang mga katigulangan, bisan pa ug dili siya hinlo basi sa mga tulumanon sa templo.” 20Gidungog sa Ginoo si Hezekia ug gipasaylo niya sila.
21Sulod sa pito ka adlaw, ang mga Israelinhon nga didto sa Jerusalem nagsaulog sa Pista sa Pan nga Walay Patubo uban sa dakong kalipay. Adlaw-adlaw nagaawit ang mga Levita ug ang mga pari ug mga pagdayeg ngadto sa Ginoo, dinuyogan sa kusog nga tingog sa mga instrumento nga gigamit sa pagdayeg sa Ginoo. 22Gidasig ni Haring Hezekia ang tanang Levita sa gipakita nilang kahanas sa ilang trabaho sa pag-alagad sa Ginoo. Busa nagpadayon ang ilang pagsaulog sulod sa pito ka adlaw. Gikaon nila ang ilang bahin sa mga halad, ug naghalad silag mga halad alang sa maayong relasyon, ug nagdayeg sa Ginoo, ang Dios sa ilang mga katigulangan.
23Unya nagdesisyon ang tibuok katawhan nga padayonon ang pagsaulog sa lain pang pito ka adlaw. Busa nagsaulog sila sulod sa lain pang pito ka adlaw uban ang dakong kalipay. 24Mihatag si Haring Hezekia sa mga tawo ug 1,000 ka torong baka ug 7,000 ka karnero ug kanding. Mihatag usab ang mga opisyal ug 1,000 ka torong baka ug 10,000 ka karnero ug kanding. Sa laing bahin, daghan pa usab nga mga pari ang nanghinlo sa ilang kaugalingon. 25Nagsadya ang tibuok katilingban sa Juda, ang mga pari, ang mga Levita, ug ang tanang gikan sa Israel, apil ang mga langyaw nga nagapuyo sa Israel ug Juda. 26Labihan gayod kasadya sa Jerusalem. Walay sama niini nga nahitabo sa Jerusalem sukad sa panahon nga si Solomon, nga anak ni David, ang hari sa Israel. 27Unya mitindog ang mga pari ug ang mga Levita ug gibendisyonan nila ang katawhan. Ug gidungog kini sa Dios sa iyang balaan nga puloy-anan sa langit.
Hiskia återinför påskfirandet
1Hiskia sände nu bud till hela Israel och Juda, och han skrev också brev till Efraim och Manasse, och uppmanade dem att komma till Herrens hus i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk. 2Kungen, hans furstar och församlingen i Jerusalem hade bestämt att man skulle fira påsk i andra månaden. 3De kunde nämligen inte fira påsk vid rätt tidpunkt, eftersom inte tillräckligt många präster hade helgat sig och folket inte hade samlats i Jerusalem. 4Kungen och hela församlingen ansåg att det var rätt att göra så. 5De beslöt att skicka ut en kungörelse i hela Israel, från Beer Sheva till Dan, om att folket skulle komma till Jerusalem och fira Herrens, Israels Guds, påsk. Man hade inte tidigare firat högtiden i denna omfattning som det var föreskrivet.
6Kurirer sändes ut i enlighet med kungens befallning över hela Israel och Juda med brev från kungen och hans furstar. Där stod:
”Israeliter, vänd tillbaka till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud, så att han vänder tillbaka till dem av er, som har lyckats komma undan de assyriska kungarna. 7Var inte som era fäder och bröder, som syndade mot Herren, sina fäders Gud, så att han lämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva kan se. 8Var inte så motspänstiga som era fäder, utan böj er under Herren och kom till hans helgedom, som han har helgat åt sig för evig tid. Tjäna Herren, er Gud, så att hans brinnande vrede viker bort från er. 9Om ni vänder er till Herren igen, kommer era bröder och era barn att möta barmhärtighet hos dem som fört dem i fångenskap, och de får vända tillbaka till sitt land. Herren, er Gud, är nådig och barmhärtig, och han ska inte vända sitt ansikte från er, om ni vänder tillbaka till honom.”
10Budbärarna for från stad till stad genom Efraim och Manasse ända till Sebulon, men man skrattade åt dem och hånade dem. 11Några från Ashers, Manasses och Sebulons stammar ödmjukade sig dock och kom till Jerusalem. 12I Juda påverkade Gud folket så att de blev eniga om att göra som kungen och hans furstar hade uppmanat dem till, i enlighet med Herrens ord. 13Mycket folk, en stor församling, samlades i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i andra månaden. 14De stod upp och rev ner alla altaren i Jerusalem, tog rökelsealtarna och kastade dem i Kidrondalen.
15Den fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påsklammet. Då skämdes prästerna och leviterna och renade sig och bar fram brännoffer i Herrens hus. 16De intog sina bestämda platser, som gudsmannen Mose föreskrivit i sin lag, och prästerna stänkte det blod som de fått av leviterna.
17Många i församlingen hade nämligen inte helgat sig, och därför slaktade leviterna lammen åt dem som inte var rena, så att de kunde helgas åt Herren. 18En stor del av folket, många från Efraim, Manasse, Isaskar och Sebulon, hade inte renat sig utan åt påskalammet på ett annat sätt än vad som var föreskrivet. Hiskia bad för dem: ”Må Herren, den gode, bringa försoning åt 19var och en, som helhjärtat söker Gud, Herren, sina fäders Gud, även om han inte är ren efter helgedomens renhetsföreskrifter.” 20Herren hörde Hiskias bön och helade folket.
21Så firade de israeliter som var i Jerusalem det osyrade brödets högtid i sju dagar under stor glädje, medan leviterna och prästerna varje dag med all kraft prisade Herren med musikinstrument. 22Hiskia talade uppmuntrande till alla leviter som visat god insikt i Herrens tjänst. Under sju dagar åt de sin bestämda del och offrade gemenskapsoffer och prisade Herren, sina fäders Gud. 23Hela församlingen enade sig om att fortsätta firandet i ytterligare sju dagar. Så de firade högtiden ytterligare sju dagar under glädje. 24Kung Hiskia av Juda gav församlingen 1 000 tjurar och 7 000 får och getter, och folkets ledare bidrog med 1 000 tjurar och 10 000 får och getter. En stor grupp präster hade nu helgat sig.
25Hela Judas församling gladde sig tillsammans med prästerna, leviterna, och hela den församling som kom från Israel och de främlingar som kom från Israel och dem som bodde i Juda. 26Glädjen i Jerusalem var så stor att något liknande inte hade skett i Jerusalem sedan Salomos, kung Davids sons, tid. 27Prästerna och leviterna stod upp och välsignade folket, och Gud hörde dem. Deras bön nådde himlen, hans heliga boning.
