2 Cronica 24 – APSD-CEB & HOF

Ang Pulong Sa Dios

2 Cronica 24:1-27

Gipaayo ni Joas ang Templo

(2 Hari 12:1-16)

1Nagaedad si Joas ug pito ka tuig sa dihang nahimo siyang hari. Sa Jerusalem siya nagpuyo, ug naghari siya sulod sa 40 ka tuig. Ang iyang inahan mao si Zibia nga taga-Beersheba. 2Gihimo ni Joas ang maayo atubangan sa Ginoo sa tibuok panahon nga buhi pa si Jehoyada nga pari. 3Gipangitaan siya ni Jehoyada ug duha ka asawa, ug nakabaton siyag mga anak nga lalaki ug babaye.

4Wala madugay, nakahukom si Joas sa pagpaayo sa templo sa Ginoo. 5Gipatawag niya ang mga pari ug mga Levita ug giingnan, “Lakaw kamo sa mga lungsod sa Juda ug kolektaha ninyo ang tinuig nga mga buhis sa mga Israelinhon aron atong mapaayo ang templo sa atong Dios. Buhata dayon ninyo kini.” Apan wala dayon motuman ang mga Levita.

6Busa gipatawag ni Haring Joas si Jehoyada, ang pangulong pari ug gipangutana, “Nganong wala nimo ipakolekta sa mga Levita ang buhis sa mga lumulupyo sa Juda ug sa Jerusalem? Dili ba nga giuyonan man kini ni Moises nga alagad sa Ginoo, ug sa katilingban sa Israel nga ihatag alang sa Tolda sa sudlanan sa Kasabotan?”

7(Sa milabay nga mga tuig gisulod sa mga anak sa daotang babaye nga si Atalia ang templo sa Dios ug gipanguha ang mga balaang kagamitan aron gamiton sa pagsimba sa mga imahen ni Baal.)

8Busa nagmando si Haring Joas nga maghimog kahon nga butanganan sa kuwarta, ug ibutang kini sa gawas sa pultahan sa templo sa Ginoo. 9Unya naghatag silag pahibalo sa Juda ug sa Jerusalem nga kinahanglan dad-on sa mga tawo sa Ginoo ang ilang mga buhis, sumala sa gisugo ni Moises nga alagad sa Dios ngadto sa katawhan sa Israel sa didto pa sila sa kamingawan. 10Malipayon nga nanghatag ang tanang mga opisyal ug ang mga tawo. Gihulog nila ang ilang kuwarta sa kahon hangtod nga napuno kini.

11Inigkapuno sa kahon, dad-on kini sa mga Levita ngadto sa mga opisyal sa hari. Ihapon sa sekretaryo sa hari ug sa opisyal sa pangulong pari ang kuwarta, ug pagkahuman ibalik na usab nila ang kahon didto sa pultahan sa templo. Mao kini ang ilang gihimo matag adlaw, ug daghan ang ilang natigom nga kuwarta. 12Unya gihatag ni Haring Joas ug ni Jehoyada ang kuwarta ngadto sa mga tawo nga nagadumala sa pagpaayo sa templo. Ug nanguha sila ug mga mason, panday, ug mga trabahante nga hanas sa puthaw ug bronsi. 13Kugihan kaayo ang mga trabahante busa paspas ang trabaho. Gipabarog nila pagbalik ang templo sa Dios sumala sa orihinal nga sukod niini, ug gipalig-on nila kini. 14Pagkahuman sa trabaho, gihatag nila pagbalik ngadto sa hari ug kang Jehoyada ang nahibilin nga kuwarta. Ug gigamit kini sa pagpahimog mga kagamitan alang sa templo sa Ginoo—mga gamit sa pagsimba, sa paghalad sa mga halad nga sinunog, apil ang mga yahong ug mga sudlanan nga bulawan ug plata. Ug samtang buhi pa si Jehoyada, nagpadayon ang paghalad sa mga halad nga sinunog sa templo sa Ginoo.

15Nagkinabuhi si Jehoyada sulod sa taas nga mga katuigan, ug namatay siya sa edad nga 130 ka tuig. 16Gilubong siya sa lubnganan sa mga hari sa Lungsod ni David, tungod sa maayo niya nga nahimo sa Israel alang sa Dios ug sa iyang templo.

17Apan human mamatay si Jehoyada, miadto ang mga opisyal sa Juda kang Haring Joas. Miyukbo sila sa hari agig pagtahod, ug namati ang hari sa ilang mga tambag. 18Gitalikdan nila ang templo sa Ginoo, ang Dios sa ilang mga katigulangan, ug misimba sa poste nga simbolo sa diosa nga si Ashera ug sa uban pang mga dios-dios. Tungod sa ilang gihimo, nasuko ang Dios sa Juda ug sa Jerusalem. 19Bisan pa niini, nagpadala ang Ginoo ug mga propeta ngadto kanila aron pagdala kanila pagbalik ngadto kaniya. Apan wala sila mamati.

20Unya gigamhan sa Espiritu sa Dios si Zacarias nga anak ni Jehoyada nga pari. Mitindog siya atubangan sa mga tawo ug miingon, “Mao kini ang gisulti sa Dios: Nganong ginasupak man ninyo ang mga sugo sa Ginoo? Dili kamo mouswag. Tungod kay gisalikway ninyo ang Ginoo, gisalikway usab niya kamo.”

21Nagplano ang mga opisyal sa pagpatay kang Zacarias. Ug sa sugo mismo sa hari, gibato nila si Zacarias sa hawanan sa templo sa Ginoo, ug namatay siya. 22Gikalimtan ni Haring Joas ang kaayo nga gipakita ni Jehoyada nga amahan ni Zacarias ngadto kaniya. Gipatay niya si Zacarias. Mao kini ang giingon ni Zacarias sa dihang himalatyon na siya, “Hinaut nga makita sa Ginoo ang inyong gihimo, ug paninglon niya kamo.”

23Sa pagsugod sa bag-ong tuig, gisulong sa mga sundalo sa Aram24:23 Aram: o, Syria. ang Juda. Napildi nila ang Juda ug ang Jerusalem, ug gipamatay nila ang mga pangulo sa Juda. Unya gidala nila sa ilang hari sa Damascus ang mga kabtangan nga ilang nailog. 24Bisan ug gamay ra ang mga sundalo sa Aram nga misulong, gipapildi sa Ginoo kanila ang daghang mga sundalo sa Juda tungod kay gisalikway nila ang Ginoo, ang Dios sa ilang mga katigulangan. Silot kini alang kang Joas.

25Namiya ang mga taga-Aram ug nahibilin si Joas nga grabe kaayo nga nasamdan. Nagplano ang iyang mga opisyal sa pagpatay kaniya tungod sa iyang pagpatay sa anak ni Jehoyada nga pari. Gipatay nila siya diha sa iyang higdaanan. Gilubong siya sa Lungsod ni David, apan dili sa lubnganan sa mga hari.

26Ang mga mipatay kaniya mao si Zabad24:26 Zabad: o, Jozabad. nga anak sa usa ka Amonihanon nga babaye nga si Shimeat, ug si Jehozabad nga anak sa usa ka Moabihanon nga babaye nga si Shimrit.24:26 Shimrit: o, Shomer. 27Ang mga estorya bahin sa mga anak ni Joas, sa mga panagna bahin kaniya, ug sa pagpaayo sa templo sa Dios, nahisulat sa komentaryo bahin sa Libro sa Mga Hari. Si Amazia nga iyang anak mao ang mipuli kaniya ingon nga hari.

Hoffnung für Alle

2. Chronik 24:1-27

König Joasch lässt den Tempel ausbessern

(2. Könige 12,1‒17)

1Joasch wurde mit 7 Jahren König und regierte 40 Jahre in Jerusalem. Seine Mutter hieß Zibja und stammte aus Beerscheba. 2Solange der Priester Jojada lebte, tat Joasch, was dem Herrn gefiel. 3Jojada suchte zwei Frauen für ihn aus, und Joasch bekam mehrere Söhne und Töchter.

4Nach einiger Zeit beschloss Joasch, den Tempel des Herrn ausbessern zu lassen. 5Er rief die Priester und Leviten zu sich und gab ihnen den Auftrag: »Zieht durch die Städte Judas und sammelt von der ganzen Bevölkerung Geld ein! Damit könnt ihr die Reparaturen bezahlen, die jedes Jahr am Tempel eures Gottes anfallen. Beeilt euch!« Doch die Leviten ließen sich viel Zeit. 6Da stellte Joasch den Hohenpriester Jojada zur Rede: »Warum haben die Leviten immer noch nicht genügend Geld für die Ausbesserungen am Tempel? Warum hast du ihnen nicht befohlen, in Juda und Jerusalem dafür zu sammeln? Hat nicht schon Mose, der Diener des Herrn, von allen Israeliten eine Abgabe für das heilige Zelt verlangt? 7Du weißt, dass Atalja, diese gottlose Frau, den Tempel verfallen ließ. Ihre Anhänger nahmen die Gaben, die für den Herrn bestimmt waren, für ihre Götzen.«

8Auf Befehl des Königs wurde ein Kasten angefertigt und außen beim Tor zum Tempel aufgestellt. 9In ganz Juda und Jerusalem rief man das Volk auf, dem Herrn die Abgaben zu entrichten, die Mose, der Diener Gottes, in der Wüste den Israeliten auferlegt hatte. 10Die führenden Männer und das ganze Volk freuten sich und warfen ihre Gaben in den Kasten, bis er voll war. 11Dann brachten die Leviten, die gerade Dienst hatten, den Kasten in die Kanzlei des Königs. Der Hofsekretär und ein Beauftragter des Hohenpriesters sahen zu, wie sie den Kasten leerten. Dann brachten die Leviten ihn wieder an seinen Platz zurück. So geschah es jeden Tag, und es kam sehr viel Geld zusammen.

12Der König und Jojada händigten das Geld den Bauführern aus, die für die Arbeiten im Tempel verantwortlich waren. Diese wiederum bezahlten damit die Steinhauer, die Zimmerleute, die Eisen- und Bronzegießer. 13Die Arbeit ging zügig voran. Die Handwerker besserten alle Schäden aus, und schließlich war der Tempel wieder in seinem ursprünglichen guten Zustand. 14Als sie fertig waren, brachten die Bauführer das restliche Geld zu König Joasch und zu Jojada. Die beiden ließen davon Gegenstände für den Dienst im Tempel des Herrn herstellen: Schalen, goldene und silberne Gefäße und andere Gegenstände, die man zum Opferdienst brauchte. Solange Jojada lebte, wurden im Tempel des Herrn regelmäßig Brandopfer dargebracht.

15Jojada hatte ein erfülltes Leben und wurde sehr alt. Mit 130 Jahren starb er. 16Er wurde in der »Stadt Davids«, einem Stadtteil von Jerusalem, in den Königsgräbern beigesetzt, denn er hatte für Israel, für Gott und den Tempel viel Gutes getan.

König Joasch wendet sich vom Herrn ab

(2. Könige 12,18‒22)

17Nach Jojadas Tod kamen die führenden Männer Judas zu König Joasch und umschmeichelten ihn. Er ließ sich von ihnen dazu verführen, 18nicht mehr in den Tempel des Herrn, des Gottes seiner Vorfahren, zu gehen. Wie alle anderen verehrte er nun Götzenstatuen und heilige Pfähle, die anderen Göttern geweiht waren. Darum wurde Gott zornig über Juda und Jerusalem. 19Er sandte Propheten unter das Volk. Sie sollten die Menschen warnen und zum Herrn zurückführen. Aber niemand hörte auf sie. 20Da wurde Secharja, der Sohn des Priesters Jojada, von Gottes Geist ergriffen. Er trat vor das Volk und rief ihnen zu: »So spricht Gott, der Herr: Warum übertretet ihr meine Gebote? Von nun an wird euch nichts mehr gelingen! Ihr habt mich verlassen – und jetzt verlasse ich euch!«

21Da rotteten sie sich gegen Secharja zusammen und steinigten ihn im Vorhof des Tempels. König Joasch hatte es befohlen, 22denn ihm war das Gute, das Secharjas Vater Jojada ihm erwiesen hatte, inzwischen völlig gleichgültig. Kurz bevor Secharja starb, rief er noch: »Herr, sieh, was sie tun, und vergelte es ihnen!«

23Am Anfang des nächsten Jahres erklärten die Syrer Joasch den Krieg. Sie marschierten in Juda ein, eroberten Jerusalem und brachten alle führenden Männer des Volkes um. Die Beute ihres Feldzugs sandten sie nach Damaskus zu ihrem König. 24Obwohl die Judäer in der Überzahl waren, ließ der Herr die Syrer siegen, denn Juda hatte den Herrn, den Gott seiner Vorfahren, verlassen. So vollstreckten die Syrer an Joasch das Urteil Gottes; 25sie verwundeten ihn schwer. Kaum waren sie wieder abgezogen, verschworen sich Joaschs Diener gegen ihn. Sie wollten sich dafür rächen, dass er den Sohn des Priesters Jojada ermordet hatte, und brachten den König in seinem Bett um. Er wurde in der »Stadt Davids«, einem Stadtteil von Jerusalem, begraben, jedoch nicht in den Königsgräbern. 26Die beiden Führer der Verschwörung waren Sabad, der Sohn der Ammoniterin Schimat, und Josabad, der Sohn der Moabiterin Schimrit.

27In den Erläuterungen zur Chronik der Könige stehen die Namen von Joaschs Söhnen, die vielen Prophetenworte, die gegen ihn gesprochen wurden, und der Bericht über die Ausbesserungsarbeiten am Tempel Gottes. Joaschs Nachfolger wurde sein Sohn Amazja.