Amplified Bible

Psalm 137

An Experience of the Captivity.

1By the rivers of Babylon,
There we [captives] sat down and wept,
When we remembered Zion [the city God imprinted on our hearts].

On the willow trees in the midst of Babylon
We hung our harps.

For there they who took us captive demanded of us a song with words,
And our tormentors [who made a mockery of us demanded] amusement, saying,
“Sing us one of the songs of Zion.”


How can we sing the Lord’s song
In a strange and foreign land?

If I forget you, O Jerusalem,
Let my right hand forget [her skill with the harp].

Let my tongue cling to the roof of my mouth
If I do not remember you,
If I do not prefer Jerusalem
Above my chief joy.


Remember, O Lord, against the sons of Edom,
The day of [the fall of] Jerusalem,
Who said “Down, down [with her]
To her very foundation.”

O daughter of Babylon, you devastator,
How blessed will be the one
Who repays you [with destruction] as you have repaid us.

How blessed will be the one who seizes and dashes your little ones
Against the rock.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 137

Psalm 137

Vid Babels floder

1Vid Babylons floder satt vi och grät,

när vi tänkte på Sion.

2Vi hängde upp våra harpor i pilträden,

3för de som höll oss fångna bad oss sjunga,

våra förtryckare[a] krävde glädjesånger av oss:

”Sjung för oss en sång från Sion!”

4Men hur skulle vi kunna sjunga Herrens sång

i ett främmande land?

5Om jag glömmer dig, Jerusalem,

så låt min högra hand glömma att spela[b].

6Låt min tunga fastna i gommen,

om jag inte tänker på Jerusalem

som min största glädje.

7Herre, tänk på Jerusalems dag,

hur edoméerna ropade:

”Riv ner det! Jämna det med marken!”

8Du Babylons dotter, du fördärvade,

lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss.

9Lycklig är den som tar dina spädbarn

och krossar dem mot klipporna.

Notas al pie

  1. 137:3 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 137:5 spela finns inte i grundtexten.