1Awurade asɛm a ɛbaa Petuel babarima Yoel so ni.
Mmoadabi San Tue
2Muntie saa asɛm yi, mo mpanyimfo;
muntie, mo a mote asase no so nyinaa.
Asɛm bi a ɛte sɛɛ asi mo mmere so
anaa mo mpanyimfo mmere so pɛn?
3Monka nkyerɛ mo mma,
na mo mma nso nka nkyerɛ wɔn mma
na wɔn mma nso nka nkyerɛ awo ntoatoaso a edi so no.
4Nea mmoadabikuw no gyawee no,
mmoadabi akɛse no awe;
nea mmoadabi akɛse no gyawee no,
mmoadabi nkumaa no awe;
nea mmoadabi nkumaa no gyawee no,
mmoadabi afoforo awe.
5Mo asabowfo, munnyan, na munsu!
Mo a monom bobesa nyinaa, muntwa adwo;
muntwa adwo, nsa foforo no nti,
efisɛ wɔahuam afi mo ano.
6Ɔman bi atu mʼasase so sa;
dɔm a wɔyɛ den na wontumi nkan wɔn;
wɔn se te sɛ gyata se
na wɔwɔ gyatabere sebɔmmɔfo.
7Wasɛe me bobe
ne me borɔdɔma nnua.
Wawaawae nnua no ho bona,
atow agu
agyaw ne mman ho fitaa.
8Di awerɛhow sɛ ababaa a ofura atweaatam
na ɔresu ne kunu a ɔwaree no ne mmabaabere mu.
9Aduan ne ahwiesa afɔrebɔde,
wɔayi afi Awurade fi.
Asɔfo no retwa adwo,
wɔn a wɔsom wɔ Awurade anim no.
10Mfuw asɛe,
asase no so awo wosee
aduan no asɛe
nsa foforo no ayow
ngo nyinaa asa.
11Mo ani nwu, mo akuafo,
muntwa adwo, mo a mudua bobe;
Munsi apini mma awi ne atoko,
efisɛ otwabere no asɛe.
12Bobe no akisa
na borɔdɔma nnua no awuwu.
Atoaa nnua, mmedua, aprɛ ne
nnua a ɛwɔ mfuw no so nyinaa ahyew.
Nokware, anigye a nnipa wɔ no
atu ayera.
13Mumfura atweaatam na munni awerɛhow, asɔfo;
mo a mosom wɔ afɔremuka anim, muntwa adwo.
Mumfura atweaatam mmesi pɛ,
mo a mosom wɔ Onyankopɔn anim;
efisɛ aduan ne ahwiesa afɔrebɔde no
to atwa wɔ Onyankopɔn fi.
14Mommɔ mmuadadi kronkron ho dawuru;
momfrɛ nhyiamu kronkron.
Momfrɛ mpanyimfo
ne wɔn a wɔte asase no so nyinaa
mmra Awurade mo Nyankopɔn fi
na wommesu mfrɛ Awurade.
15A, da no de!
Awurade da no abɛn;
Ɛbɛba sɛ ɔsɛe a efi Otumfo hɔ.
16So aduan ho nkɔɔ wɛn, a yɛani tua,
anigye ne ahosɛpɛw to atwa
wɔ yɛn Nyankopɔn fi ana?
17Aba no wu wɔ asase wosee mu,
adekoradan abubu,
aburowpata nso so nni mfaso,
efisɛ nnuan no ahyew.
18Sɛnea anantwi su!
na anantwikuw kyinkyin kwa.
Nguankuw mpo rebrɛ
efisɛ wonni didibea.
19Awurade, wo na misu frɛ wo,
efisɛ ogya ahyew sare so adidibea,
na ogyatannaa ahyew mfuw no so nnua nyinaa.
20Wuram mmoa mpo pere hwehwɛ wo.
Nsuwansuwa ayoyow,
na ogya ahyew sare so adidibea.
Budskap om invadering och ödeläggelse
(1:2—2:17)
Gräshoppor
1Herrens ord kom till Joel, Petuels son:
2Hör här, ni äldste,
lyssna, alla som bor i landet!
Har något sådant hänt under hela er livstid
eller under era förfäders tid?
3Ni ska berätta detta för era barn,
och de ska berätta det för sina,
och deras barn vidare för nästa generation:
4Det som gräshopporna1:4 I grundtexten finns i denna vers, liksom i 2:25, fyra olika ord för gräshoppor, och översättningen av dem är osäker. lämnade kvar
åt gräsgnagarna upp,
det som gräsgnagarna lämnade kvar
åt gräsbitarna upp,
och det som gräsbitarna lämnade kvar
åt gräsätarna upp.
5Vakna, ni berusade, och gråt,
klaga, ni drinkare!
För det nya vinet
har ryckts bort från era läppar.
6Ett folk har invaderat mitt land,
starkt och oräkneligt,
med tänder som ett lejons
och kindtänder som en lejoninnas.
7Det har förstört min vingård
och brutit mina fikonträd,
skalat dem nakna och kastat bort barken
och lämnat grenarna vita.
8Klaga som en jungfru,
klädd i sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum.
9Det är slut med mat- och dryckesoffren
i Herrens hus.
Herrens tjänare, prästerna, klagar.
10Fältet är förött,
marken klagar.
Säden är förstörd,
det nya vinet förtorkat,
och oljan sinar.
11Jordbrukarna står där med skam,
vinodlarna klagar
för vetets och kornets skull,
för åkerns skörd är förstörd.
12Vinstocken är förtorkad
och fikonträdet vissnat.
Granatträd, palmer, äppelträd,
alla markens träd har torkat ut
och människors glädje förtvinat.
Uppmaning till klagan
13Klä er i sorgdräkt och klaga,
ni präster!
Jämra er, ni som tjänar vid altaret!
Kom, vaka natten igenom i sorgdräkt,
ni min Guds tjänare!
För mat- och dryckesoffer
finns inte längre i er Guds hus.
14Utlys en helig fasta
och kalla till en högtidssamling.
Samla de äldste
och alla som bor i landet
till Herrens, er Guds hus,
och ropa till Herren.
15Ve, vilken dag!
Herrens dag är nära.
Den kommer som förödelse
från den Väldige.
16Har inte levebrödet tagits bort inför våra ögon,
och glädjen och fröjden i vår Guds hus?
17Utsädet ligger förtorkat under jordklumparna,
förrådshusen ligger i ruiner
och sädesmagasinen i spillror,
för säden har torkat bort.
18Hur stönar inte boskapen!
Boskapshjordarna irrar omkring,
då det finns inget bete för dem.
Även fårhjordarna lider.
19Till dig, Herre, ropar jag!
En eld har förtärt de öppna betesmarkerna
och en låga bränt upp alla träd.
20Till och med de vilda djuren ropar till dig,
för bäckarna är uttorkade,
och en eld har förtärt
de öppna betesmarkerna.
