Dwom 55
Dawid “maskil” dwom.
1Ao Onyankopɔn, tie me mpaebɔ,
mmu wʼani ngu me nkotosrɛ so,
2tie me na gye me so.
Me dadwen haw me na ama mayɛ basaa,
3esiane nea me tamfo reka,
esiane omumɔyɛfo ahunahuna nti;
efisɛ wɔde amanehunu ba me so;
na wofi wɔn abufuw mu kum me.
4Me koma wɔ ahoyeraw mu;
na owu huboa aba me so.
5Ehu ne ahopopo akyekyere me.
Ahodwiriw abu afa me so.
6Mekae se, “Ao, sɛ mewɔ ntaban sɛ aburuburu a,
anka metu akɔ ama me ho atɔ me,
7anka metu akɔ akyirikyiri
akɔtena sare so;
8anka mɛyɛ ntɛm akɔ me hintabea,
faako a mframahweam ne ahum mmɛn koraa.”
9Awurade, ma amumɔyɛfo nyɛ basaa, na ma wɔn kasa ntoto,
efisɛ mihu basabasayɛ ne aperepere wɔ kuropɔn no mu.
10Awia ne anadwo wɔtetɛw nʼafasu ho;
adwemmɔne ne asisi wɔ mu.
11Adesɛefo dɔm reyɛ adwuma wɔ kuropɔn no mu.
Ahunahuna ne nnaadaa wɔ ne mmɔnten so daa.
12Sɛ ɛyɛɛ ɔtamfo na ɔresopa me a,
anka metumi agyina ano;
sɛ ɛyɛɛ ɔtamfo na ɔrema ne ho so atia me a,
anka metumi de me ho ahintaw no.
13Nanso ɛyɛ wo, ɔdesani te sɛ me,
me yɔnko, mʼadamfo kann,
14a kan no na me ne no wɔ ayɔnkofa a mu yɛ den
bere a yɛn nyinaa bɔɔ mu yuu kɔɔ Onyankopɔn fi na yɛka asomfo no ho no.
15Ma owu mmɛfa mʼatamfo mpofirim;
ma wɔnkɔ ɔda mu anikann,
efisɛ bɔne te wɔn mu.
16Nanso misu frɛ Onyankopɔn,
na Awurade gye me nkwa.
17Anwummere, anɔpa ne awia,
mede mmɔborɔnne su frɛ no,
na ɔte me nne.
18Ɔde ne ho bɔ afɔre ma minya me ti didi mu
wɔ ako a wodi tia me no mu,
mpo dodow na wɔsɔre tia me.
19Onyankopɔn a wɔasi no hene afebɔɔ no,
ɔbɛte wɔn nka na wahaw wɔn,
ɔbɛhaw nnipa a wɔnsakra wɔn akwan da
na wonsuro Onyankopɔn nso.
20Me yɔnko tow hyɛ ne nnamfonom so;
na obu nʼapam so.
21Ɔwɔ tɛkrɛmawo,
nanso ɔtan wɔ ne koma mu.
Nʼano asɛm dwudwo sen ngo,
nanso ɛyɛ afoa a wɔatwe.
22Fa wo haw to Awurade so
na ɔno na obegye wo;
ɔremma ɔtreneeni nhwe ase.
23Nanso wo, Onyankopɔn, wobɛbrɛ amumɔyɛfo ase
ama wɔakɔ ɔporɔw amoa mu;
mogyapɛfo ne nnaadaafo
renni wɔn nkwanna mu fa.
Nanso me de, mede me ho to wo so.
Psalm 55
Besvikelse och förtvivlan över en väns svek
1För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David.
2Lyssna till min bön, Gud!
Göm dig inte när jag vädjar till dig!
3Lyssna till mig och svara mig!
Mina tankar plågar mig,
jag har ingen ro,
4för fienden väsnas och de gudlösa pressar mig.
De drar olycka över mig,
och i vrede anfaller de mig.
5Mitt inre fylls av ångest,
dödsångesten griper mig.
6Fruktan och fasa gastkramar mig.
Jag darrar och är rädd,
skräcken överväldigar mig.
7Jag sa: ”Tänk om jag hade vingar som duvan,
så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.
8Jag skulle flyga långt bort
till öknen och stanna där.” Séla
9Jag skulle skynda mig att söka skydd
undan detta oväder och denna storm.
10Herre, förvirra de gudlösa,
låt dem gräla sinsemellan,
för jag ser våld och strid i staden.
11Dag och natt går de omkring den på dess murar.
Olycka och ofärd har förskansat sig därinne.
12Våldet har tagit överhanden,
och förtryck och svek lämnar aldrig dess torg.
13Om det hade varit en fiende som hånat mig,
hade jag kunnat stå ut med det.
Om det hade varit en ovän som satt sig upp mot mig,
kunde jag ha gömt mig för honom.
14Men det var du, min jämlike,
min vän, min förtrogne.
15Vi gick i underbar gemenskap
i folkskaran till Guds hus.
16Låt döden utan varning ta dem,
låt dem fara levande ner i dödsriket,
för ondskan bor i och mitt ibland dem.
17Men jag vill ropa till Gud,
och Herren ska rädda mig.
18Både morgon, middag och kväll suckar jag och klagar högt inför honom,
och han ska lyssna till mig.
19Han befriar mig och ger mig frid,
när fienderna anfaller mig,
hur många mina motståndare än är.
20Gud ska höra mig och förödmjuka dem,
han som har regerat i evigheter, séla,
dessa som aldrig ändrar sig
och som inte fruktar Gud.
21Han gav sig på dem som levde i fred med honom,
han våldförde sig på sitt förbund.55:21 Vem som åsyftas framkommer inte, men möjligen densamme som i v. 14. Det är också oklart huruvida det ska översättas hans förbund eller sitt förbund.
22Hans ord var hala som smör,
men hans hjärta var fyllt av stridslust.
Hans tal var lenare än olja
och ändå ett draget svärd.
23Lämna din börda till Herren!
Han ska ta hand om dig.
Han låter aldrig den rättfärdige vackla.
24Men du, Gud, ska störta ner dem i fördärvets djup.
De blodtörstiga och svekfulla uppnår inte ens hälften av människans livslängd.
Men jag förtröstar på dig.
