Dwom 106
1Monkamfo Awurade!
Monna Awurade ase na oye;
na nʼadɔe wɔ hɔ daa.
2Hena na obetumi aka nneɛma akɛse a Awurade ayɛ?
Anaasɛ obetumi aka ne nkamfo awie?
3Nhyira nka wɔn a wɔkɔ so bu atɛntrenee,
na daa wɔyɛ nea eye.
4Awurade, sɛ wuhu wo nkurɔfo mmɔbɔ a kae me,
sɛ wugye wɔn nkwa a, boa me,
5na manya wɔn a wapaw wɔn no yiyedi mu kyɛfa,
na manya wo manfo anigye no mu kyɛfa,
na me ne wʼagyapade no abɔ mu de nkamfo ama wo.
6Yɛayɛ bɔne sɛnea yɛn nenanom yɛe no;
yɛayɛ mfomso na yɛadi atirimɔdensɛm.
7Bere a yɛn nenanom wɔ Misraim no,
wɔannwene wo nsɛnkyerɛnne ho;
wɔankae wʼadɔe bebrebe no,
na wɔtew atua wɔ Po Kɔkɔɔ no ho.
8Nanso ne din nti ogyee wɔn nkwa,
sɛnea ɔbɛda ne tumi kɛse no adi.
9Ɔteɛɛ Po Kɔkɔɔ no ma ɛyowee;
ɔde wɔn faa bun mu te sɛ sare so.
10Ogyee wɔn fii ɔtamfo no nsam;
nea ɔtan wɔn no nsam na oyii wɔn fii.
11Nsu kataa wɔn atamfo so;
na ɔbaako mpo annya nkwa.
12Afei wogyee ne bɔhyɛ no dii
na wɔtoo nʼayeyi nnwom.
13Nanso ntɛm so, wɔn werɛ fii nea wayɛ
na wɔantwɛn nʼagyinatu.
14Akɔnnɔ bɛhyɛɛ wɔn mu wɔ sare so hɔ,
asase paradada no so na wɔsɔɔ Onyankopɔn hwɛe,
15enti ɔmaa wɔn nea wobisae,
nanso ɔde ɔfɔn yare baa wɔn so.
16Na nsraban mu hɔ wɔn ani beree Mose
ne Aaron a Awurade atew ne ho no.
17Asase mu bue ma ɛmenee Datan
na esiee Abiram asafo no.
18Ogya tɔɔ wɔn akyidifo no mu;
ogyatannaa hyew amumɔyɛfo no.
19Wɔyɛɛ nantwi ba wɔ Horeb
na wɔkotow ohoni a wɔde fagude ayɛ.
20Wɔsesaa wɔn Anuonyam
wɔde nantwinini, a ɔwe sare nsɛsode.
21Wɔn werɛ fii Onyankopɔn a ogyee wɔn nkwa,
nea ɔyɛɛ nneɛma akɛse wɔ Misraim no,
22nsɛnkyerɛnne a ɔyɛɛ wɔ Ham asase so
ne nneɛma a ɛyɛ hu wɔ Po Kɔkɔɔ ho no.
23Enti ɔkae se ɔbɛsɛe wɔn,
nanso Mose a ɔyɛ nea wapaw no no,
sɔre gyinaa Onyankopɔn ne nnipa no ntam;
ɔsrɛ de dwudwoo nʼabufuwhyew no ano sɛnea ɔrensɛe wɔn.
24Afei wɔn ani ansɔ asase fɛfɛ no;
na wɔannye ne bɔhyɛ no anni.
25Wonwiinwii wɔ wɔn ntamadan mu
na wɔanyɛ osetie amma Awurade.
26Enti ɔmaa ne nsa so kaa ntam kyerɛɛ wɔn se
ɔbɛma wɔatotɔ wɔ sare no so,
27ɔbɛma wɔn asefo atotɔ wɔ amanaman mu
na wabɔ wɔn ahwete nsase nyinaa so.
28Wɔde wɔn ho bɔɔ Baal-Peor ho
na wodii afɔrebɔde a wɔde ama anyame a wonni nkwa;
29wɔde wɔn atirimɔdensɛm hyɛɛ Awurade abufuw
na ɔyaredɔm sii wɔn mu.
30Na Pinehas sɔre dii akagyinamu,
na wosiw ɔyaredɔm no ano.
31Wɔde eyi yɛɛ trenee maa no
wɔ awo ntoatoaso a enni awiei a ɛbɛba no mu.
32Meriba nsu ho nso, wɔhyɛɛ Awurade abufuw,
na wɔn nti, ɔhaw baa Mose so,
33efisɛ wɔtew Onyankopɔn Honhom anim atua,
na asɛm a wannwene ho fii Mose anom.
34Wɔansɛe nnipa no
sɛnea Awurade hyɛɛ wɔn no,
35nanso wɔde wɔn ho frafraa amanaman no
yɛɛ nneɛma a wɔyɛ no bi.
36Wɔsom wɔn ahoni,
na ɛbɛyɛɛ afide maa wɔn.
37Wɔde wɔn mmabarima
ne wɔn mmabea bɔɔ afɔre maa abosom.
38Wɔkaa mogya a edi bem gui,
wɔn mmabarima ne wɔn mmabea mogya a
wɔde bɔɔ afɔre maa Kanaan ahoni no
maa asase no ho guu fi.
39Wɔde nea wɔyɛɛ no guu wɔn ankasa ho fi;
wɔnam nea wɔyɛɛ no so bɔɔ aguaman.
40Enti Awurade bo fuw ne nkurɔfo;
na okyii nʼagyapade.
41Ɔdan wɔn maa amanaman no,
na wɔn atamfo dii wɔn so.
42Wɔn atamfo hyɛɛ wɔn so
na wɔkaa wɔn hyɛɛ wɔn tumi ase.
43Mpɛn bebree, Awurade gyee wɔn,
nanso wɔkɔɔ so tew atua
na wɔsɛe wɔ wɔn bɔne mu.
44Nanso ohuu wɔn ahohiahia
bere a wosu frɛɛ no no.
45Wɔn nti ɔkaee nʼapam no,
na ofii nʼadɔe kɛse no mu huu wɔn mmɔbɔ.
46Ɔmaa asodifo a wɔafa wɔn nnommum no
nyaa ahummɔbɔ maa wɔn.
47Gye yɛn, Awurade yɛn nkwagye Nyankopɔn,
na boaboa yɛn ano fi amanaman so,
na yɛada wo din kronkron no ase,
na yɛde nkamfo ahyɛ wo anuonyam.
48Ayeyi nka Awurade, Israel Nyankopɔn,
emfi mmeresanten nkosi nnasanten.
Momma nnipa no nyinaa nka se, “Amen!”
Monkamfo Awurade.
Psalm 106
Herrens nåd, Israels otro
1Halleluja!
Prisa Herren, för han är god.
Hans nåd varar i evighet.
2Vem kan räkna upp Herrens väldiga gärningar,
förkunna allt hans lov?
3Lyckliga är de som bevarar det som är rätt
och alltid gör det rättfärdiga.
4Tänk på mig, Herre,
när du visar välvilja mot ditt folk!
Kom till min hjälp med din räddning!
5Låt mig få se det goda hos dina utvalda
och dela ditt folks glädje,
prisa dig tillsammans med dem
som är din egendom.
6Vi har syndat liksom våra fäder,
vi har handlat fel och gjort det onda.
7Våra fäder i Egypten förstod inte Herrens under.
De glömde hans nådegärningar
och gjorde uppror vid Sävhavet.
8Ändå räddade han dem för sitt namns skull
för att göra sin makt känd.
9Han riktade sin befallning mot Sävhavet, och det blev torrt.
Han ledde dem genom djupen som genom en öken.
10Han räddade dem från dem som hatade dem
och befriade dem från deras fiender.
11Vattnet täckte deras fiender.
Inte en enda en av dem undkom.
12Då trodde de hans ord
och lovade honom med sin sång.
13Men snart glömde de allt han gjort.
De väntade inte på hans råd.
14De greps av begär i öknen
och utmanade Gud i ödemarken.
15Då gav han dem vad de begärde,
men han sände också förödande sjukdomar över dem.106:15 Översättningen förödande sjukdomar är osäker. Utifrån Septuaginta m.fl. (som översätter uttrycket tillfredsställelse/mättnad) kan versens senare del tolkas så här: …och sände dem föda som mättade dem. Utifrån den faktiska historiska händelsen i 4 Mos 11 är båda tolkningarna riktiga.
16De blev avundsjuka på Mose och Aron,
som var helgade åt Herren.
17Jorden öppnade sig och svalde Datan,
begravde Avirams hop.
18Eld flammade upp bland deras anhängare,
lågorna uppslukade de onda.
19De gjorde en kalv vid Horeb
och tillbad en gjuten avgud.
20De bytte ut sin härlighet
mot en avbild av en tjur som äter gräs.
21De glömde Gud, sin räddare,
som gjort så stora ting i Egypten,
22mirakel i Hams land
och märkliga gärningar vid Sävhavet.
23Därför bestämde han sig för att förgöra dem.
Men Mose, hans utvalde, ställde sig framför honom
för att hålla tillbaka hans vrede,
så att han inte skulle förinta dem.
24Sedan föraktade de det underbara landet,
och de trodde inte på hans ord.
25De gnällde i sina tält,
och de ville inte lyssna till Herren.
26Därför lyfte han sin hand och svor
att han skulle döda dem i öknen,
27och att deras barn skulle skingras bland främmande folk
och spridas ut till andra länder.
28De förenade sig med Baal-Pegor,
och de åt offer som offrats till livlösa avgudar.106:28 Mer ordagrant: …till döda, men sammanhanget och den historiska bakgrunden talar för att det var frågan om avgudar och inte döda/livlösa generellt.
29Genom sina gärningar retade de Herren till vrede,
så att en plåga bröt ut bland dem.
30Men Pinechas grep in och kom emellan,
så att plågan upphörde.
31För detta räknades han som rättfärdig
från generation till generation, för evigt.
32Vid Merivas vatten förargade de Herren igen
och ställde till bekymmer för Mose.
33De var upproriska mot hans ande, så
att han106:33 Eller: De gjorde hans ande så bitter att han. talade utan att tänka efter.
34De förgjorde inte heller folken,
som Herren hade sagt till dem,
35utan beblandade sig med främmande folk
och tog efter deras seder och bruk.
36De tillbad deras avgudar,
och detta blev en fälla för dem.
37De offrade sina söner och döttrar
till demoner.
38De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars,
som de offrade åt Kanaans avgudar,
och landet blev vanhelgat genom dessas blod.
39De vanhelgade sig själva genom sina handlingar
och agerade i otrohet.
40Herrens vrede upptändes mot hans folk,
och han avskydde sin arvedel.
41Han överlämnade dem åt främmande folk,
och de som hatade dem fick härska över dem.
42Deras fiender förtryckte dem,
och de fick underkasta sig deras makt.
43Gång på gång befriade han dem,
men de fortsatte att göra uppror,
och de sjönk allt djupare i sin synd.
44Ändå såg han till dem i deras nöd
när han hörde deras rop.
45Han kom ihåg sitt förbund med dem
och var mild i sin stora nåd.
46Han lät dem finna förbarmande
hos dem som höll dem fångna.
47Rädda oss, Herre, vår Gud!
Samla oss från dessa folk,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och tacka och lova dig.
48Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet!
Och allt folket ska säga: ”Amen!”
Halleluja!
