1Elkosini Nahum anisoadehu nhoma a ɛyɛ nkɔmhyɛ a ɛfa Ninewe ho.
Awurade Abufuw A Etia Ninewe
2Awurade yɛ ninkufo ne aweretɔ Nyankopɔn,
Awurade tɔ were, na abufuw ahyɛ no ma.
Awurade tɔ nʼatamfo so were,
na nʼabufuw tena wɔn so.
3Awurade bo kyɛ fuw, na ne tumi so,
na ɔtwe ɔfɔdifo aso.
Ne kwan wɔ mfɛtɛ ne ahum mu,
omununkum yɛ nʼanan ase mfutuma.
4Ɔteɛteɛ po na ɔma ɛyow;
ɔma nsubɔnten nyinaa yoyow.
Basan ne Karmel twintwam,
na Lebanon frɔmfrɔmyɛ nso kisa.
5Mmepɔw wosow biribiri nʼanim
na nkoko nan.
Asase, wiase ne wɔn a wɔwɔ mu nyinaa
wosow nʼanim.
6Hena na obetumi agyina nʼabufuw ano?
Hena na obetumi atena nʼabufuwhyew mu?
Nʼabufuw hwie te sɛ ogya;
abotan yam wɔ nʼanim.
7Awurade ye,
ɔyɛ ahohia mu guankɔbea.
Nʼani wɔ wɔn a wɔde wɔn ho to no so no so.
8Nanso, ɔnam nsuyiri nwonwaso so
bɛma Ninewe aba awiei.
Ɔbɛtaa nʼatamfo akodu sum kabii mu.
9Pɔw biara a wɔbɛbɔ atia Awurade no,
ɔbɛsɛe no;
ɔhaw biara remma nto so mprenu.
10Wɔde nsɔe bɛkyekyere wɔn ho,
na bere a wɔn nsa abow wɔn no
wɔbɛhyew wɔn sɛ nwuraguanee a wɔaboa ano.
11Ninewe, wo mu na
nea ɔbɔ pɔw bɔne tia Awurade
na otu fo bɔne no fi.
12Nea Awurade se ni:
“Ɛwɔ mu sɛ wɔwɔ nnamfonom a wɔdɔɔso de,
nanso wɔbɛsɛe wɔn ama wɔayera.
Yuda, ɛwɔ mu sɛ mama ɔhaw aba wo so,
nanso merenyɛ saa bio.
13Afei, mebubu konnua a ɛda wo kɔn mu
na matetew nkɔnsɔnkɔnsɔn no mu.”
14Ninewe, Awurade aka ɔhyɛ asɛm a ɛfa wo ho:
“Worennya asefo a wo din bɛda wɔn so.
Mɛsɛe nsɛsode a wɔasen ne ahoni a wɔagu
a esisi wʼabosonnan mu no.
Mesiesie wo da
efisɛ woadan ayɛ atantanne.”
15Hwɛ mmepɔw no so,
nea ɔde asɛmpa no ba no anammɔn
ɔno na ɔka asomdwoesɛm!
Yuda di wʼafahyɛ na
di wɔ bɔhyɛ so.
Nnipabɔne rentu wo so sa bio;
Wɔbɛsɛe wɔn pasaa.
Herren ska döma Nineve
1Profetia om Nineve. Boken med en syn av Nahum från Elkosh.
2Herren är en svartsjuk, hämnande Gud,
Herren hämnas och är full av vrede.
Herren tar hämnd på sina motståndare
och behåller sin vrede mot sina fiender.
3Herren är sen till vrede
men stor i kraft,
han låter ingen gå ostraffad.
Herrens väg går fram i storm och oväder,
och molnen är dammet efter hans fötter.
4Han tillrättavisar havet,
han låter det torka ut
och floderna sina.
Bashan och Karmel vissnar,
och Libanons blomning tynar bort.
5Bergen skakar inför honom,
och höjderna smälter ner.
Jorden bävar inför honom,
världen och alla som bor där.
6Vem kan bestå inför hans förbittring?
Vem uthärdar hans brinnande vrede?
Hans vrede brinner som en eld,
och klipporna rämnar inför honom.
7Herren är god,
en fästning på nödens dag.
Han tar sig an dem
som tar sin tillflykt till honom.
8Men med en väldig flod
utplånar han Nineves plats.
Han förföljer sina fiender
ända in i mörkret.
9Vad ni än har för tankar mot Herren,
så ska han göra slut på dem.
Nöden ska inte komma två gånger.
10Som hopslingrade törnen
och druckna av vin
ska de brinna upp
som torr halm.1:10 Grundtextens innebörd är osäker.
11Från dig har det gått ut en man
med onda tankar mot Herren,
en ondskans rådgivare.
12Så säger Herren:
”Hur starka och många de än är
så ska de slås ner och förgås.
Jag har plågat dig, Juda,
men ska inte plåga dig mer.
13Nu ska jag bryta sönder det ok han lagt på dig
och slita av dina bojor.”
14Herren har gett en befallning om dig1:14 Syftar på den assyriske kungen.:
”Det ska inte finnas någon efterkommande
som för ditt namn vidare.
Ur ditt gudatempel ska jag förstöra
alla gudabilder, såväl skurna som gjutna,
och jag ska göra i ordning en grav åt dig,
för du är värdelös.”
15Se, över bergen stiger budbäraren fram
med goda nyheter
och förkunnar fred.
Fira dina högtider, Juda,
infria dina löften,
för den onde ska inte mer invadera dig;
han är fullständigt utplånad.
