1Awurade, kae nea aba yɛn so;
hwɛ, na hu yɛn animguase.
2Wɔadan yɛn agyapade ama ahɔho,
wɔde yɛn afi ama ananafo.
3Yɛayɛ nyisaa na yenni agyanom,
yɛn nanom yɛ akunafo.
4Ɛsɛ sɛ yɛtɔ nsu a yɛnom;
yebenya nnyina a, gye sɛ yɛtɔ.
5Wɔn a wɔtaa yɛn no abɛn yɛn pɛɛ;
Yɛabrɛ na yennya ahomegye.
6Yɛde yɛn ho maa Misraim ne Asiria
sɛnea yebenya aduan a ɛbɛso yɛn.
7Yɛn agyanom yɛɛ bɔne, na wonni hɔ bio,
na yɛn na wɔn asotwe abɛda yɛn so.
8Nkoa di yɛn so,
na obiara nni hɔ a obegye yɛn afi wɔn nsam.
9Yɛde yɛn nkwa bɔ afɔre de pɛ yɛn anoduan,
afoa a ɛwɔ sare so no nti.
10Yɛn honam adɔ sɛ fononoo.
Ɔkɔm ama atiridii abɔ yɛn.
11Wɔato mmea mmonnaa wɔ Sion,
ne mmabun a wɔwɔ Yuda nkurow so.
12Wɔkyekyere mmapɔmma nsa na wɔasɛn wɔn;
wɔmmfa nidi mma mpanyimfo.
13Mmerante yɛ adwumaden wɔ awiyammo so;
na mmerantewa nan toto wɔ nnyina duruduru ase.
14Mpanyimfo ntena kuropɔn apon ano bio;
mmerante agyae wɔn nnwonto.
15Ahosɛpɛw afi yɛn koma mu;
yɛn asaw adan agyaadwotwa.
16Ahenkyɛw afi yɛn ti so.
Yɛn ara, yennue sɛ yɛayɛ bɔne!
17Eyi nti yɛn koma atɔ beraw,
eyinom nti yɛn ani so ayɛ kusuu
18wɔ Sion bepɔw a ada mpan
na sakraman nenam so no nti.
19Wo, Awurade, di hene afebɔɔ;
wʼahengua fi awo ntoatoaso kosi awo ntoatoaso.
20Adɛn nti na wo werɛ fi yɛn daa yi?
Adɛn nti na wagyaw yɛn, mmere tenten mu yi?
21Ka yɛn bata wo ho bio, Awurade, na yɛatumi asan aba wo nkyɛn;
yɛ yɛn nna foforo sɛ tete no
22gye sɛ woapo yɛn koraa
anaasɛ wo bo afuw yɛn mmoroso.
Femte sången: folkets bön
1Herre, kom ihåg allt som drabbat oss!
Se vår förnedring!
2Vår egendom har beslagtagits av främlingar,
våra hus ägs nu av utlänningar.
3Vi har blivit faderlösa barn,
våra mödrar är som änkor.
4Vi måste betala för vattnet vi dricker,
och vår ved får vi köpa.
5Våra förföljare är alldeles inpå oss,
vi är uttröttade men får ingen vila.
6Vi har gett oss under Egypten och Assyrien
för att få bröd att mätta oss med.
7Våra förfäder syndade och finns inte mer,
vi får bära deras skuld.
8Slavar härskar över oss,
och det finns ingen som befriar oss ur deras hand.
9Med risk för livet hämtar vi vårt bröd,
för svärdet härjar i öknen.
10Vår hud glöder som en ugn,
vi är febriga av hunger.
11De har kränkt kvinnorna i Sion
och flickorna i städerna i Juda.
12Furstarna har de hängt,
och de äldste visas ingen respekt.
13Unga män sliter vid kvarnstenarna,5:13 Grundtextens innebörd är osäker; mer ordagrant …bär på kvarnstenar, men enligt Septuaginta: De utvalda gråter högt….
pojkar dignar under bördor av ved.
14De gamla samlas inte längre i stadsporten,
och de ungas musik har upphört.
15Glädjen är borta ur våra hjärtan,
vår dans har vänts till sorg.
16Kronan har fallit från vårt huvud.
Ve oss som syndade så!
17Därför är vårt hjärta så tungt,
därför har våra ögon blivit skumma.
18Sions berg ligger öde,
schakaler strövar omkring där.
19Men du, Herre, regerar för evigt,
din tron består från generation till generation.
20Varför har du glömt oss för alltid,
övergett oss för resten av livet?
21För oss åter till dig, Herre, så att vi får återvända!
Låt allting bli återställt som det var förut,
22om du inte helt har förkastat oss
och är så vred på oss.
