1Asɛm a mereka ne sɛ, mpɛn dodow a ɔdedifo no yɛ abofra no, ɛwɔ mu sɛ agyapade no nyinaa hyɛ ne nsa de, nanso nsonoe biara nna ɔno ne akoa ntam. 2Esiane sɛ onnyinii no nti, nnipa bi wɔ hɔ a wɔhwɛ toto nneɛma ma no kosi bere a nʼagya ahyɛ sɛ wɔnnan agyapade no mma no no.
Onyankopɔn Tɔɔ Ahofadi Maa Yɛn
3Saa ara na na yɛn nso yɛte. Na yɛte sɛ mmofra a wiase ahonhom dii yɛn so. 4Nanso bere pa no dui no, Onyankopɔn somaa ne Ba a ɔbea woo no wɔ Mmara ase 5sɛ ommegye wɔn a wɔhyɛ Mmara ase, sɛnea wɔbɛyɛ Onyankopɔn mma. 6Esiane sɛ moyɛ mma nti, Onyankopɔn somaa ne Ba no Honhom baa yɛn koma mu, Honhom a ɛfrɛ “Agya, Agya.” 7Enti wonyɛ akoa bio, na mmom woyɛ ɔba. Esiane sɛ woyɛ ne ba nti, Onyankopɔn de nea ɔwɔ nyinaa bɛma ne mma.
Galatifo Ho Hia Paulo
8Mmere bi a atwam no, na munnim Onyankopɔn, enti na moyɛ nkoa ma wɔn a wɔnyɛ anyame. 9Nanso afei a moahu Onyankopɔn anaasɛ Onyankopɔn ahu mo yi, adɛn nti na mopɛ sɛ modan mo ho ma nkyerɛkyerɛ a aba nni mu no? Adɛn nti na mopɛ sɛ wɔde mo yɛ nkoa bio? 10Mudi nna, asram, nnapɔnna ne mfe bi. 11Misuro sɛ ɔkwan bi so, masɛe mʼahoɔden wɔ mo ho.
12Mesrɛ mo, me nuanom, monyɛ sɛ me, efisɛ meyɛɛ sɛ mo. Monyɛɛ me bɔne biara. 13Sɛnea munim no, bere a mebɛkaa Asɛmpa no kyerɛɛ mo no, mede ɔyare na ɛbae. 14Ɛwɔ mu sɛ na me yare no haw mo de, nanso moampo me. Mmom, mugyee me sɛnea mubegye Onyankopɔn bɔfo; mugyee me sɛnea mubegye Kristo Yesu. 15Anigye a mowɔ no nyinaa afa he? Metumi aka se, sɛ mubetumi a anka mubetutu mo ani de ama me. 16Nokware a meka kyerɛ mo nti na afei mabɛyɛ mo tamfo yi?
17Saa nnipa no pɛ sɛ wɔtwe mo ba wɔn nkyɛn, nanso wonni adwene pa. Wɔhwehwɛ sɛ wɔbɛtetew me ne mo ntam na ama mo ani aku wɔn ho. 18Eye sɛ mobɛyɛ nsi bere biara, bere a mewɔ mo nkyɛn ne bere a minni mo nkyɛn mpo. 19Me mma pa, mo a mo nti merehu awoyaw bio kosi sɛ Kristo bɛda ne ho adi wɔ mo mu no, 20mepɛ sɛ mewɔ mo nkyɛn, na anka masakra ɔkwan a mefa so kasa, efisɛ me tirim ntew me wɔ mo ho.
Hagar Ne Sara
21Monka nkyerɛ me, mo a mopɛ sɛ mohyɛ mmara no ase no, munnim nea mmara no ka no ana? 22Wɔakyerɛw se, na Abraham wɔ mma baanu. Ɔne afenaa bi woo ɔbaako na ɔne ɔbea bi a ɔde ne ho nso woo ɔbaako. 23Wɔwoo afena ba no wɔ ɔhonam kwan so, na Onyankopɔn bɔhyɛ nti na ɔbea a ɔde ne ho no nso woo ne ba no.
24Saa asɛm yi yɛ mfatoho efisɛ saa mmea baanu yi gyina hɔ ma apam abien. Apam baako fi bepɔw Sinai so, na egyina hɔ ma mma a wɔbɛyɛ nkoa: Ɔno ne Hagar. 25Hagar gyina hɔ ma bepɔw Sinai a ɛwɔ Arabia na ɛte sɛ kuropɔn Yerusalem, efisɛ ɔne ne mma wɔ nkoasom mu. 26Nanso Yerusalem a ɛwɔ ɔsoro no de, ɛde ne ho na ɔyɛ yɛn na. 27Efisɛ wɔakyerɛw se,
“Ao ɔbea a woyɛ obonin, di ahurusi,
wo a wonwoo da;
ma wo nne so na teɛ mu,
wo a awo nkaa wo da,
efisɛ ɔbea a wannya awo da no mma dɔɔso
sen nea ɔwɔ kunu.”
28Me nuanom mmea ne mmarima, bɔhyɛ no nti na wɔwoo mo sɛnea wɔwoo Isak no. 29Saa bere no na ɔba a wɔnam honam kwan so woo no no taa nea wɔnam Honhom no tumi mu woo no no. Na nnɛ yi nso ɛte saa. 30Na Kyerɛwsɛm no ka dɛn? “Pam afenaa no ne ne babarima yi fi ha; efisɛ afenaa babarima no ne ɔdehye no renkyɛ agyapade no.” 31Enti anuanom, yɛnyɛ afenaa no mma, na mmom yɛyɛ ɔbea a ɔde ne ho no mma.
1Jag menar att så länge arvtagaren inte är myndig är det ingen skillnad mellan honom och en slav, trots att han egentligen äger allt. 2Han måste rätta sig efter vad hans förmyndare och förvaltare säger, ända fram till den tid som hans far har bestämt. 3Så var det också för oss så länge vi var omyndiga. Vi var slavar under den här världens stadgar.4:3 Eller: världens makter. 4Men när tiden var inne sände Gud sin Son. Han föddes av en kvinna och var född under lagen 5för att köpa dem fria som står under lagen, så att vi kunde få barnens rätt. 6Och eftersom ni är barn har Gud sänt sin Sons Ande in i vårt hjärta, som ropar: ”Abba4:6 Det arameiska ordet abba betyder pappa., Fader”. 7Du är alltså inte längre slav, utan barn. Och i egenskap av barn har du också av Gud gjorts till arvtagare.
Vänd inte tillbaka till slaveriet
8Innan ni kände Gud var ni slavar under gudar som faktiskt inte är några gudar. 9Hur kan ni då när ni har lärt känna Gud, eller rättare sagt, sedan Gud har lärt känna er, vilja vända tillbaka och bli slavar igen under dessa svaga och ynkliga stadgar4:9 Eller: ynkliga makter.? 10Ni iakttar olika dagar och månader och högtider och år. 11Jag är rädd för att mitt arbete för er varit bortkastat.
12Jag vädjar till er, syskon: bli som jag. Jag har ju blivit som ni. Ni har aldrig gjort mig något ont. 13Ni vet att det var på grund av sjukdom som jag första gången kom och förkunnade evangeliet för er. 14Men trots att min kroppsliga svaghet kunde ha varit en prövning för er, hånade ni mig inte eller stötte bort mig. Nej, ni välkomnade mig som om jag hade varit en ängel från Gud, eller till och med Kristus Jesus själv. 15Vart har er glädje tagit vägen? Jag kan intyga att ni skulle ha rivit ut era ögon och gett dem till mig om det hade varit möjligt. 16Men nu verkar jag ha blivit er fiende, eftersom jag säger er sanningen!
17Dessa människor som är så hängivna för er skull handlar inte för ert bästa. De försöker bara få er bort från mig, så att ni ska bli hängivna dem istället. 18Och visst är hängivenhet bra, bara den gäller en god sak, så var hängivna även när jag inte är hos er. 19Mina barn, som jag än en gång med smärta måste föda fram, tills Kristus förkroppsligas i er: 20jag önskar att jag var hos er nu, så att jag kunde ändra mitt tonfall. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till med er.
Abrahams två barn
21Säg mig, ni som vill vara under lagen: hör ni inte vad lagen säger? 22Det står ju att Abraham hade två söner, en med sin slavinna och en med den fria kvinnan.4:22 Jfr 1 Mos 16:1-4; 21:1-3. 23Hans son med slavinnan föddes enligt naturens lagar, men den fria kvinnans son föddes som ett resultat av ett löfte.
24Men det ligger också en djupare mening i detta: De två kvinnorna representerar två förbund. Det första förbundet är från berget Sinai och föder sina barn i slaveri, det är Hagar. 25Hagar är berget Sinai i Arabien, en symbol för det nuvarande Jerusalem, som lever i slaveri med sina barn. 26Men det Jerusalem som finns i himlen är fritt. Det är vår mor. 27Det står skrivet:
”Sjung av glädje, du ofruktsamma, som aldrig fött barn!
Jubla, ropa av glädje, du som aldrig fött!
Den övergivna ska ha fler barn
än hon som har en man.”4:27 Se Jes 54:1.
28Ni, syskon, är löftets barn, precis som Isak. 29Han som var född på ett naturligt sätt förföljde då den som var född i enlighet med Anden. Så är det också nu. 30Vad säger då Skriften?
”Driv bort slavinnan och hennes son!
Slavinnans son ska inte få dela arvet
tillsammans med den fria kvinnans son.”4:30 Se 1 Mos 21:10.
31Alltså, syskon, är vi inte slavinnans utan den fria kvinnans barn.
