Dawid Ayeyi Dwom
1Bere a Awurade gyee Dawid fii nʼatamfo nyinaa ne Saulo nsam akyi no, ɔtoo saa dwom yi de yii Awurade ayɛ.
2Nsɛm a ɛwɔ dwom no mu ni:
“Awurade yɛ me botan, mʼaban ne mʼagyenkwa;
3me Nyankopɔn yɛ me botan; ne mu na minya guankɔbea.
Ɔyɛ me kyɛm, me nkwagye mu ahoɔden,
mʼabandennen, mʼagyenkwa, nea ogye me fi basabasayɛ mu.
4“Misu frɛ Awurade; ɔno na ayeyi sɛ no,
efisɛ ogye me fi mʼatamfo nsam.
5Owu asorɔkye twaa me ho hyiae;
ɔsɛe yiri faa me so.
6Ɔda mu hama kyekyeree me;
mihyiaa owu mfiri.
7“Na mʼamanehunu mu no, misu frɛɛ Awurade.
Yiw, mefrɛɛ me Nyankopɔn pɛɛ mmoa.
Ɔtee me nne fii ne kronkronbea.
Me sufrɛ duu nʼasom.
8Na asase wosowee na ehinhimii;
ɔsoro fapem wosowee;
wɔwosowee, nʼabufuw nti.
9Wusiw fii ne hwene mu;
ogyaframa fii nʼanom;
na nnyansramma dɛw fii mu.
10Ofii ɔsoro baa fam;
na omununkum kabii duruu nʼanan ase.
11Ɔte kerubim so tui;
gyaagyaa ne ho wɔ mframa ntaban so.
12Ɔde sum kataa ne ho hyiae,
ɔde osu mununkum dii nʼanim kan.
13Hann kɛse hyerɛn wɔ nʼanim,
na anyinam pa fii mu.
14Awurade bobɔɔ mu fi ɔsoro;
Ɔsorosoroni no teɛɛ mu dennen.
15Ɔtow nʼagyan maa nʼatamfo hwetee;
anyinam twa ma wɔyɛɛ basaa.
16Awurade kasae,
na wiase nnyinaso no nyinaa daa hɔ.
Wotumi huu ɛpo ase,
na asase fapem ho daa hɔ.
17“Ofi ɔsoro baa fam besoo me mu;
ɔtwee me fii asu a emu dɔ mu.
18Ogyee me fii mʼatamfo a wɔyɛ den nsam,
atamfo a wokyi me na wɔn ho yɛ den pa ara sen me.
19Wɔbaa me so wɔ mʼamanehunu da,
nanso Awurade pagyaw me.
20Ɔde me baa baabi a bammɔ wɔ;
ogyee me, efisɛ nʼani kum me ho.
21“Awurade atua me papayɛ so ka;
me bem a midi no, wahyɛ me anan mu.
22Efisɛ manantew Awurade akwan so;
mentwee me ho mfii me Nyankopɔn ho nkɔyɛɛ bɔne.
23Ne mmara nyinaa gu mʼanim;
mentwee me ho mfii ne nhyehyɛe ho.
24Me ho nni asɛm wɔ Onyankopɔn anim;
matwe me ho afi bɔne ho.
25Awurade tuaa me papayɛ so ka,
efisɛ minni fɔ wɔ nʼanim.
26“Woda wo ho adi sɛ ɔnokwafo kyerɛ wɔn a wodi nokware,
wɔn a wodi mu nso wo kyerɛ wɔn sɛ wodi mu.
27Wuyi wo kronkronyɛ kyerɛ ɔkronkronni,
nanso amumɔyɛfo de wukyi wɔn.
28Wugye ahobrɛasefo,
nanso wʼani kɔ ahantanfo so sɛ wobɛbrɛ wɔn ase.
29Wo Awurade, woyɛ me kanea.
Yiw, Awurade woma me sum dan hann.
30Wʼahoɔden mu, metumi aka asraafokuw agu;
me Nyankopɔn nti, mitumi foro ɔfasu.
31“Onyankopɔn de, nʼakwan yɛ pɛ;
Awurade bɔhyɛ nyinaa ba mu.
Ɔyɛ nkatabo
ma wɔn a wɔhwehwɛ bammɔ wɔ ne mu.
32Hena ne Onyankopɔn, gye sɛ Awurade?
Hena ne ɔbotantim no, gye sɛ yɛn Nyankopɔn?
33Onyankopɔn ne mʼaban a ɛyɛ den;
wagye me, na wama me kwan so ayɛ pɛ.
34Ɔma mʼanammɔn ho yɛ hare sɛ ɔforote de;
Ɔma me gyina sorɔnsorɔmmea.
35Osiesie me ma ɔko;
na me basa tumi kuntun kɔbere mfrafrae tadua.
36Woama me wo nkwagye kyɛm.
Wo mmoa ama mayɛ ɔkɛse.
37Woabɔ kwan tɛtrɛɛ ama mʼanan
sɛnea me nkotodwe rengurow.
38“Metaa mʼatamfo sɛee wɔn;
mannyina kosii sɛ wodii nkogu.
39Meyam wɔn, mebɔɔ wɔn hwee fam, na wɔantumi ansɔre;
wɔhwehwee ase wɔ mʼanan ase.
40Wohyɛɛ me ahoɔden maa ɔko;
woaka mʼatamfo ahyɛ mʼanan ase.
41Womaa wɔdan wɔn ani guanee,
na mesɛe wɔn a wɔtan me nyinaa.
42Wosu pɛɛ mmoa, nanso obiara ammegye wɔn.
Wosu frɛɛ Awurade, nanso wannye wɔn so.
43Meyam wɔn ma wɔyɛɛ sɛ asase so mfutuma;
mepraa wɔn guu suka mu sɛ wura.
44“Womaa me nkonimdi wɔ wɔn a wɔbɔ me kwaadu so.
Woahwɛ sɛ mɛyɛ amanaman sodifo;
na nnipa a minnim wɔn som me.
45Ananafo brɛ wɔn ho ase ma me;
wɔte me nka pɛ ara a, wɔde wɔn ho ma me.
46Wɔn nyinaa bɔ huboa,
na wɔde ahopopo fi wɔn nsraban mu ba.
47“Awurade te ase! Ayeyi nka me botan,
ma wɔmma Onyankopɔn, me nkwagye botan so.
48Ɔno ne Onyankopɔn a ɔtɔ wɔn a wɔhaw me so were;
ɔka amanaman no hyɛ mʼase
49na ogye me fi mʼatamfo nsam.
Wode me si baabi a mʼatamfo nnu,
wugye me fi atutuwpɛfo a wotia me nsam.
50Awurade eyi nti, mɛkamfo wo wɔ amanaman mu, Ao Awurade.
Mɛto ayeyi dwom ama wo din.
51“Wode nkonimdi akɛse ama wo hene;
woda ɔdɔ a ɛnsa da adi kyerɛ nea woasra no ngo,
wode kyerɛ Dawid, ne nʼasefo afebɔɔ.”
Davids sång efter räddningen
(Ps 18:1-51)
1Denna sång22:1 Sången som följer är nästan identisk med Psalm 18 med endast mindre undantag. sjöng David till Herren när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Sauls våld:
2”Herren är min klippa,
han är min borg, min räddare.
3Han är min Gud, min tillflykts klippa.
Han är min sköld och min frälsnings horn22:3 Horn symboliserar styrka, ära och makt.,
mitt värn och min tillflykt,
du som räddar mig från våldet.
4När jag ropar till Herren, han som är värd allt pris,
räddar han mig från alla mina fiender.
5Dödens vågor omgav mig,
fördärvets strömmar sköljde över mig.
6Dödsrikets22:6 På hebreiska: Sheol band omgav mig,
dödens snaror föll över mig.
7I min förtvivlan vädjade jag till Herren,
ropade till min Gud,
och han hörde mig i sitt tempel.
Mitt rop nådde hans öron.
8Då darrade jorden och bävade,
himlens grundvalar skakade.
De skälvde, för han var vred.
9Rök vällde fram ur hans näsborrar
och eldslågor slog ut från hans mun.
Han sprutade glöd.
10Han sänkte ner himlen
och kom ner med mörka moln under sina fötter.
11Han red på en kerub och flög,
med vindens vingar svävade han fram.22:11 Mer ordagrant i den masoretiska texten: …med vindens vingar visade han sig/sågs han sväva/komma fram. Jfr också Ps 18:11.
12Han svepte in sig i mörkrets tält som omslöt honom:
vattenmassor, tjocka regnmoln.
13I ljuset av hans närvaro
blixtrade klot av eld.
14Herren dundrade i himlen.
Den Högste lät sin stämma höras.
15Han sköt sina pilar och skingrade dem,
han lät blixtar ljunga och förvirrade dem.
16Havets bäddar visade sig,
jordens grund blev synlig på Herrens tillrättavisning,
för hans vredes stormvind.
17Från höjden sträckte han ner sin hand, grep tag i mig
och drog mig upp ur det djupa vattnet.
18Han räddade mig från mina mäktiga fiender,
från dem som var starkare än jag.
19De anföll mig på min olyckas dag,
men Herren blev mitt stöd.
20Han ledde mig till en rymlig plats,
han räddade mig,
för han älskar mig.
21Eftersom jag hade handlat rättfärdigt och rent
belönade Herren mig.
22Jag har följt Herrens vägar.
Jag har inte avfallit och vänt mig bort ifrån min Gud.
23Jag har noga hållit hans lagar
och aldrig överträtt någon enda av dem.
24Jag har varit fläckfri inför honom
och aktat mig för att synda.
25Därför har Herren belönat min rättfärdighet,
min renhet inför honom.
26Du är trogen mot den som är trogen.
Du är pålitlig för den som är pålitlig.
27Du visar dig ren mot den rene,
men den som sviker möter du med list.
28Du räddar det folk som är förnedrat,
men du förödmjukar de stolta.
29Du är mitt ljus, Herre,
Herren förvandlar mitt mörker till ljus.
30Med din hjälp kan jag anfalla en här,
med min Gud kan jag störta fram mot en mur.
31Guds väg är fullkomlig.
Alla Herrens ord är sanna.
Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.
32Vem är Gud utom Herren?
Vem är en klippa utom vår Gud?
33Gud är min starka fästning,
han hjälper mig att vandra på den rätta vägen.
34Han gör mig säker på foten som en hind,
och ställer mig på bergen.
35Han ger mig skicklighet i striden
och lär mig hur jag ska spänna bågen.
36Du gav mig din frälsnings sköld,
och när du svarade mig, stärkte du mig.22:36 Grundtexten i versens sista del är svåröversättlig. Tolkningen här stöds bl.a. av en text från Qumran (4QSama).
37Du gav mig fotfäste,
så att jag aldrig behövde snava.
38Jag förföljde mina fiender,
och förgjorde dem,
och jag vände inte om
förrän alla hade förintats.
39Jag gjorde slut på dem, jag krossade dem,
så att de inte kunde resa sig.
Jag trampade ner dem fullständigt.
40Du rustade mig med styrka till att strida.
Mina fiender föll besegrade framför mina fötter.
41Du drev mina fiender på flykten.
Jag har utplånat dem allesammans.
42De ropade på hjälp,
men ingen räddade dem.
De ropade på Herren,
men han svarade inte.
43Jag krossade dem till dammkorn.
Jag trampade ner dem som smuts på gatan.
44Du räddade mig då jag anfölls av mitt folk.
Du gjorde mig till ledare över folken,
även främlingar kom och betjänade mig.
45Främlingar kom krypande till mig.
När jag talade till dem, lydde de.
46Främlingars mod försvann,
och darrande kom de ut ur sina fästen.
47Herren lever! Prisad vare han, min klippa,
upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48Gud låter mig hämnas mina fiender,
och lägger folken under mig.
49Du frigör mig undan mina fiender.
Du låter dem inte få tag på mig,
utan skyddar mig från dessa våldsmän.
50Därför vill jag prisa dig bland folken, Herre,
och sjunga till din ära!
51Han ger stora segrar till sin22:51 Eller: Han är ett räddningstorn till sin… smorde kung.
Han är nådig mot David
och hans ättlingar för evigt.”
