Mpaebɔ Ho Akwankyerɛ
1Mʼafotu ne sɛ, nea edi kan no mehyɛ mo sɛ monsrɛ, mommɔ mpae, mummisa na monna Onyankopɔn ase mma nnipa nyinaa; 2monyɛ saa ara mma ahemfo ne wɔn a tumi hyɛ wɔn nsa nyinaa na yɛatumi atena ase asomdwoe mu wɔ onyamesom ne suban pa mu. 3Eyi ye, na ɛsɔ Onyankopɔn a ɔyɛ Agyenkwa a 4ɔpɛ sɛ wogye nnipa nyinaa nkwa na wohu nokware no ani. 5Onyankopɔn baako ne ntamgyinafo baako a ɔka Onyankopɔn ne nnipa bɔ mu no, ɔno ne Kristo Yesu no. 6Ɔno na ɔde ne ho bɔɔ afɔre gyee nnipa nyinaa nkwa no. Eyi yɛ adansedi a ɛbaa bere a ɛsɛ mu sɛ Onyankopɔn pɛ sɛ wogye nnipa nyinaa nkwa. 7Ɛno nti na wɔsomaa me sɛ ɔsomafo ne amanamanmufo kyerɛkyerɛfo sɛ minni gyidi ne nokware no ho adanse. Merenni atoro, mereka nokware!
8Mehwehwɛ sɛ nnipa a wɔwɔ mmaa nyinaa ma wɔn nsa a ɛho tew so, nea abufuw ne akyinnye nni mu, na wɔbɔ mpae. 9Afei mehwehwɛ sɛ mmea brɛ wɔn ho ase na wɔfa ɔkwan a ɛfata so siesie wɔn ho. Wɔnyɛ wɔn ti sɛ mmea ahobrɛasefo; wɔmmfa sika anaa nwinne anaa ntade a ne bo yɛ den nsiesie wɔn ho. 10Na mmom ɛsɛ sɛ wɔda adwuma pa a ɛfata mmea sɛ mmea a wɔyɛ nyamesomfo no adi.
11Ɛsɛ sɛ mmea de kommyɛ ne ahobrɛase sua ade. 12Memma mmea ho kwan sɛ wɔnkyerɛkyerɛ anaasɛ wonnya mmarima so tumi. Ɛsɛ sɛ wɔyɛ komm. 13Efisɛ wɔbɔɔ Adam ansa na wɔrebɔ Hawa. 14Na ɛnyɛ Adam na wɔdaadaa no. Ɔbea no na wɔdaadaa no ma ɛnam so ma obuu Onyankopɔn mmara so. 15Na sɛ ɔbea tena ase gyidi, ɔdɔ, kronkronyɛ ne ahobrɛase mu a ɔbɛwo asomdwoe mu.
Anvisningar om livet i församlingen
1Framför allt uppmanar jag till bön och åkallan, till förbön och tacksägelse för alla människor, 2för kungar och makthavare, så att vi får leva i fred och stillhet, i allting på ett gudfruktigt och värdigt sätt. 3Detta är rätt och behagar Gud, vår Frälsare. 4Han vill att alla ska bli räddade och komma till insikt om sanningen. 5För det finns bara en Gud och bara en som är medlare mellan Gud och människor, och det är människan Kristus Jesus. 6Han gav sig själv till lösen för alla – ett vittnesbörd som gavs när tiden var inne. 7Och jag har blivit utsedd till detta som förkunnare och apostel – det är sant, jag ljuger inte – till att vara en lärare för hedningarna i tron och sanningen.
8Jag vill alltså att männen överallt ska be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och dispyter. 9Jag vill också att kvinnorna ska uppträda och klä sig värdigt, anständigt och anspråkslöst. Det ska inte vara deras konstfulla frisyrer, smycken eller dyrbara kläder man lägger märke till, 10utan goda gärningar, som det anstår kvinnor som vill framstå som gudfruktiga.
11Kvinnan ska ta till sig undervisning i stillhet och i allting underordna sig. 12Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller styr över en man. Hon ska hålla sig i stillhet.2:12 Kvinnorna hade rätt att be högt vid samlingarna och att använda sina andliga gåvor, men samhället accepterade inte att en kvinna undervisade männen. 13Först skapades ju Adam och sedan Eva. 14Och det var inte Adam som blev lurad, utan kvinnan, som lät sig luras och förledas till överträdelse. 15Men hon ska räddas genom sitt barnafödande,2:15 Kvinnan hade fått som straff att föda barn under smärta, men satsen kan också tolkas: om hon accepterar sitt barnafödande. Eller: genom Barnets födelse, dvs. Jesus födelse. om hon håller fast vid tro, kärlek och helgelse.
