1Ọ̀rọ̀ Olúwa tí ó tọ Joẹli ọmọ Petueli wá.
Ìṣígun Eṣú
2Ẹ gbọ́ èyí ẹ̀yin àgbàgbà;
ẹ fi etí sílẹ̀ gbogbo ẹ̀yin ènìyàn ará ilẹ̀ náà.
Ǹjẹ́ irú èyí ha wà ní ọjọ́ yín,
tàbí ní ọjọ́ àwọn baba yín?
3Ẹ sọ ọ́ fún àwọn ọmọ yín,
ki àwọn ọmọ yín sọ fún àwọn ọmọ wọn,
ki àwọn ọmọ wọn sọ fún àwọn ìran mìíràn.
4Èyí tí eṣú tí agénijẹ jẹ kù
ní ọ̀wọ́ eṣú ńláńlá ti jẹ,
èyí tí ọ̀wọ́ eṣú ńláńlá jẹ kù
ní eṣú kéékèèkéé jẹ
Èyí tí eṣú kéékèèkéé jẹ kù
ni eṣú apanirun mìíràn jẹ.
5Ẹ jí gbogbo ẹ̀yin ọ̀mùtí kí ẹ sì sọkún
ẹ hu gbogbo ẹ̀yin ọ̀mu-wáìnì;
ẹ hu nítorí wáìnì tuntun
nítorí a gbà á kúrò lẹ́nu yín.
61.6: If 9.8.Nítorí orílẹ̀-èdè kan ti ṣígun sí ilẹ̀ mìíràn
ó ní agbára púpọ̀, kò sì ní òǹkà;
ó ní eyín kìnnìún
ó sì ní èrìgì abo kìnnìún.
7Ó ti pa àjàrà mi run,
ó sì ti ya ẹ̀ka igi ọ̀pọ̀tọ́ mi kúrò,
ó ti bò èèpo rẹ̀ jálẹ̀, ó sì sọ ọ́ nù;
àwọn ẹ̀ka rẹ̀ ni a sì sọ di funfun.
8Ẹ pohùnréré ẹkún bí wúńdíá
tí a fi aṣọ ọ̀fọ̀ dí ni àmùrè, nítorí ọkọ ìgbà èwe rẹ̀.
9A ké ọrẹ jíjẹ́ àti ọrẹ mímu kúrò
ní ilé Olúwa;
àwọn àlùfáà ń ṣọ̀fọ̀, àwọn
ìránṣẹ́ Olúwa,
10Oko di ìgboro, ilẹ̀ ń ṣọ̀fọ̀,
nítorí a fi ọkà ṣòfò:
ọtí wáìnì tuntun gbẹ, òróró ń bùṣe.
11Kí ojú kí ó tì yín, ẹ̀yin àgbẹ̀;
ẹ pohùnréré ẹkún ẹ̀yin olùtọ́jú àjàrà,
nítorí alikama àti nítorí ọkà barle;
nítorí ìkórè oko ṣègbé.
12Àjàrà gbẹ, igi ọ̀pọ̀tọ́ sì rọ̀ dànù;
igi pomegiranate, igi ọ̀pẹ pẹ̀lú,
àti igi apiili, gbogbo igi igbó ni o rọ:
Nítorí náà ayọ̀ ọmọ ènìyàn gbẹ kúrò lọ́dọ̀ wọn.
Ìpè fún ìrònúpìwàdà
13Ẹ di ara yín ni àmùrè,
sí pohùnréré ẹkún ẹ̀yin àlùfáà:
ẹ pohùnréré ẹkún, ẹ̀yin ìránṣẹ́ pẹpẹ:
ẹ wá, fi gbogbo òru dùbúlẹ̀ nínú aṣọ ọ̀fọ̀,
ẹ̀yin ìránṣẹ́ Ọlọ́run mi: nítorí tí a dá ọrẹ-jíjẹ àti ọrẹ
mímu dúró ní ilé Ọlọ́run yín.
14Ẹ yà àwẹ̀ kan sí mímọ́,
ẹ pe àjọ kan tí o ní ìrònú,
ẹ pe àwọn àgbàgbà,
àti gbogbo àwọn ará ilẹ̀ náà
jọ sí ilé Olúwa Ọlọ́run yín,
kí ẹ sí ké pe Olúwa.
15A! Fún ọjọ́ náà,
nítorí ọjọ́ Olúwa kù sí dẹ̀dẹ̀,
yóò de bí ìparun láti ọwọ́ Olódùmarè.
16A kò ha ké oúnjẹ kúrò níwájú
ojú wá yìí,
ayọ̀ àti inú dídùn kúrò nínú ilé
Ọlọ́run wá?
17Irúgbìn bàjẹ́ nínú ebè wọn,
a sọ àká di ahoro, a wó àká palẹ̀;
nítorí tí a mú ọkà rọ.
18Àwọn ẹranko tí ń kérora tó!
Àwọn agbo ẹran dààmú,
nítorí tí wọ́n kò ni pápá oko;
nítòótọ́, àwọn agbo àgùntàn jìyà.
19Olúwa, sí ọ ni èmi o ké pè,
nítorí iná tí run pápá oko tútù aginjù,
ọwọ́ iná sí ti jó gbogbo igi igbó.
20Àwọn ẹranko igbó gbé ojú sókè sí ọ pẹ̀lú:
nítorí tí àwọn ìṣàn omi gbẹ,
iná sí ti jó àwọn pápá oko aginjù run.
Budskap om invadering och ödeläggelse
(1:2—2:17)
Gräshoppor
1Herrens ord kom till Joel, Petuels son:
2Hör här, ni äldste,
lyssna, alla som bor i landet!
Har något sådant hänt under hela er livstid
eller under era förfäders tid?
3Ni ska berätta detta för era barn,
och de ska berätta det för sina,
och deras barn vidare för nästa generation:
4Det som gräshopporna1:4 I grundtexten finns i denna vers, liksom i 2:25, fyra olika ord för gräshoppor, och översättningen av dem är osäker. lämnade kvar
åt gräsgnagarna upp,
det som gräsgnagarna lämnade kvar
åt gräsbitarna upp,
och det som gräsbitarna lämnade kvar
åt gräsätarna upp.
5Vakna, ni berusade, och gråt,
klaga, ni drinkare!
För det nya vinet
har ryckts bort från era läppar.
6Ett folk har invaderat mitt land,
starkt och oräkneligt,
med tänder som ett lejons
och kindtänder som en lejoninnas.
7Det har förstört min vingård
och brutit mina fikonträd,
skalat dem nakna och kastat bort barken
och lämnat grenarna vita.
8Klaga som en jungfru,
klädd i sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum.
9Det är slut med mat- och dryckesoffren
i Herrens hus.
Herrens tjänare, prästerna, klagar.
10Fältet är förött,
marken klagar.
Säden är förstörd,
det nya vinet förtorkat,
och oljan sinar.
11Jordbrukarna står där med skam,
vinodlarna klagar
för vetets och kornets skull,
för åkerns skörd är förstörd.
12Vinstocken är förtorkad
och fikonträdet vissnat.
Granatträd, palmer, äppelträd,
alla markens träd har torkat ut
och människors glädje förtvinat.
Uppmaning till klagan
13Klä er i sorgdräkt och klaga,
ni präster!
Jämra er, ni som tjänar vid altaret!
Kom, vaka natten igenom i sorgdräkt,
ni min Guds tjänare!
För mat- och dryckesoffer
finns inte längre i er Guds hus.
14Utlys en helig fasta
och kalla till en högtidssamling.
Samla de äldste
och alla som bor i landet
till Herrens, er Guds hus,
och ropa till Herren.
15Ve, vilken dag!
Herrens dag är nära.
Den kommer som förödelse
från den Väldige.
16Har inte levebrödet tagits bort inför våra ögon,
och glädjen och fröjden i vår Guds hus?
17Utsädet ligger förtorkat under jordklumparna,
förrådshusen ligger i ruiner
och sädesmagasinen i spillror,
för säden har torkat bort.
18Hur stönar inte boskapen!
Boskapshjordarna irrar omkring,
då det finns inget bete för dem.
Även fårhjordarna lider.
19Till dig, Herre, ropar jag!
En eld har förtärt de öppna betesmarkerna
och en låga bränt upp alla träd.
20Till och med de vilda djuren ropar till dig,
för bäckarna är uttorkade,
och en eld har förtärt
de öppna betesmarkerna.
