Słowo Życia

Mateusza 17:1-27

Przemienienie

1Sześć dni później Jezus wziął ze sobą na szczyt pewnej góry Piotra, Jakuba i jego brata—Jana. Poza nimi nie było tam nikogo. 2Nagle, na ich oczach, przemienił się: Jego twarz zajaśniała jak słońce, a Jego płaszcz stał się olśniewająco biały. 3Potem zjawili się Eliasz i Mojżesz, którzy zaczęli z Nim rozmawiać.

4—Panie, jak dobrze, że tu jesteśmy!—wykrzyknął Piotr do Jezusa. —Jeśli chcesz, zbuduję trzy szałasy: dla Ciebie, dla Mojżesza i dla Eliasza.

5Ale zanim skończył mówić, otoczył ich jasny obłok, z którego rozległ się głos:

—Oto mój ukochany Syn, moja największa radość. Słuchajcie Go!

6Słysząc to, uczniowie z wielkim lękiem padli na twarz. 7Jezus podszedł do nich, dotknął ich i powiedział:

—Wstańcie, nie bójcie się!

8Gdy się rozejrzeli, stwierdzili, że poza Jezusem nie ma już nikogo. 9Schodząc z góry, Jezus nakazał im, aby do czasu Jego zmartwychwstania nikomu nie opowiadali o tym, co widzieli. 10Wtedy uczniowi zapytali:

—Dlaczego przywódcy religijni twierdzą, że przed przyjściem Mesjasza musi pojawić się Eliasz?

11—Mają rację—odparł Jezus. —Eliasz musi przyjść i wszystko przygotować. 12Mówię wam jednak: On już przyszedł, ale nie rozpoznali go! Co więcej, haniebnie go potraktowali! Również i Mnie, Syna Człowieczego, czeka cierpienie z ich rąk.

13Wtedy uczniowie zrozumieli, że Jezus mówił o Janie Chrzcicielu.

Uzdrowienie chłopca zniewolonego przez demona

14Gdy zeszli z góry, z czekającego już tłumu podszedł do Jezusa jakiś mężczyzna i padł na kolana.

15—Panie, zmiłuj się nad moim synem—powiedział. —Cierpi na epilepsję i bardzo się męczy. Często wpada w ogień lub w wodę. 16Przyprowadziłem go do Twoich uczniów, ale nie mogli mu pomóc.

17—Czemu wciąż nie dowierzacie i jesteście tak przewrotni?—zwrócił się do nich Jezus. —Jak długo jeszcze muszę być z wami, żebyście wreszcie uwierzyli? Przyprowadźcie tu chłopca!

18I Jezus rozkazał demonowi, a ten opuścił chłopca, który w tej samej chwili odzyskał zdrowie.

19Później, gdy Jezus był sam na sam z uczniami, zapytali Go:

—Dlaczego my nie mogliśmy wypędzić tego demona?

20—Z powodu waszej małej wiary!—odrzekł Jezus. —Zapewniam was: Gdybyście mieli wiarę choćby jak ziarnko gorczycy, moglibyście rozkazać tej górze: „Przesuń się gdzieś indziej!” i zrobiłaby to. Nie byłoby dla was rzeczy niemożliwych. 21Takiego rodzaju złych duchów nie uda się wypędzić bez modlitwy i powstrzymywania się od posiłków.

22Pewnego dnia, gdy przebywali jeszcze w Galilei, Jezus powiedział:

—Ja, Syn Człowieczy, zostanę wkrótce wydany w ręce ludzi, 23którzy Mnie zabiją, ale trzeciego dnia zmartwychwstanę.

Słowa te napełniły uczniów wielkim smutkiem.

Składka na rzecz świątyni

24Gdy przybyli do Kafarnaum, podeszli do Piotra poborcy składki świątynnej i zapytali:

—Czy wasz Nauczyciel nie płaci składki na rzecz świątyni?

25—Oczywiście, że płaci!—odparł Piotr.

Następnie poszedł do domu, ale zanim jeszcze zdążył cokolwiek powiedzieć, Jezus zapytał go:

—Jak sądzisz, Piotrze, od kogo władcy ściągają podatki i daniny: od własnych obywateli czy od obcych?

26—Od obcych—odparł Piotr.

—A zatem obywatele są z nich zwolnieni!—rzekł Jezus. 27—Aby jednak nikogo nie urazić, idź nad jezioro i zarzuć wędkę. W pysku pierwszej złapanej ryby znajdziesz monetę. Weź ją i zapłać składkę za nas obu.

Swedish Contemporary Bible

Matteus 17:1-27

Jesus förvandlas på berget

(Mark 9:2-13; Luk 9:28-36)

1Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes till ett högt berg, där de kunde vara för sig själva. 2Där förvandlades hans utseende inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev bländande vita. 3Sedan fick de se Mose och Elia stå och tala med Jesus.17:3 Mose och Elia representerade lagen och profeterna men också dem som skulle komma att dö och uppstå (Mose) och dem som skulle få möta Herren levande (Elia) vid tidens slut. Mose och Elia var redan framme, som förebilder, i den härlighet som alla troende en gång skulle komma att få p.g.a. Jesus försoningsgärning, som vid detta tillfälle närmade sig sin fullbordan. 4Då sa Petrus till Jesus: ”Herre, det är gott att få vara här. Om du vill kan jag bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.”

5Men just som han sa det, sveptes de in i ett ljust moln som sänkte sig över dem och en röst från molnet sa: ”Detta är min älskade Son, han är min glädje. Lyssna på honom!”

6När lärjungarna hörde rösten blev de fruktansvärt rädda och kastade sig ner med ansiktet mot marken. 7Men Jesus kom fram till dem och rörde vid dem. ”Res er upp”, sa han, ”var inte rädda!” 8Och när de såg upp igen, såg de ingen annan än Jesus där.

9På väg ner från berget befallde Jesus dem: ”Berätta inte för någon om det ni har sett, förrän Människosonen har uppstått från de döda.”

10Då frågade hans lärjungar honom: ”Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma?” 11Jesus svarade: ”Elia ska komma och ställa allt till rätta. 12Jag säger er, att Elia redan har kommit, men ingen kände igen honom, och de behandlade honom som de ville. På samma sätt ska de också låta Människosonen få lida.” 13Då förstod hans lärjungar att han talade om Johannes döparen.

Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande

(Mark 9:14-29; Luk 9:37-42)

14När de hade kommit tillbaka till folket igen, kom det fram en man och föll på knä för Jesus och sa: 15”Herre, förbarma dig över min son! Han får svåra kramper och lider mycket. Han faller ofta i elden eller i vattnet. 16Jag tog med honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom.” 17”Detta trolösa och förvridna släkte!” svarade Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit pojken till mig.” 18Sedan talade Jesus strängt till den onda anden i pojken. Anden lämnade pojken, och från den stunden var han frisk.

19När Jesus och hans lärjungar var för sig själva igen, frågade de Jesus: ”Varför kunde inte vi driva ut den?” 20”Därför att ni har så liten tro”, svarade Jesus. ”Sannerligen säger jag er: om ni hade tro som ett senapsfrö, kunde ni säga till det här berget: ’Flytta dig dit bort!’ och det skulle göra det. Inget skulle vara omöjligt för er.”17:20 En del handskrifter har med en extra vers: 21 Men den sortens ande kan inte drivas ut om ni inte ber och fastar.Jfr Mark 9:29.

Jesus förutsäger för andra gången att han ska dö

(Mark 9:30-32; Luk 9:43-45)

22När de samlades igen i Galileen, sa Jesus till dem: ”Människosonen ska bli förrådd och överlämnad till människorna, 23och de kommer att döda honom. Men på den tredje dagen ska han uppstå från de döda.” Då blev hans lärjungar bedrövade.

Petrus hittar ett mynt i munnen på en fisk

24När de återvänt till Kafarnaum, kom de män som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: ”Betalar inte er mästare någon tempelskatt17:24 Ordagrant: dubbeldrachma. Tempelskatten var den årliga skatten som en vuxen israelit i och utanför Israel skulle betala enligt 2 Mos 30:13-16. På Jesus tid var skatten två drachmer.?” 25Petrus svarade: ”Jo, visst gör han det.” Sedan gick han in i huset, men innan han hann säga något, frågade Jesus honom: ”Vad tror du, Simon17:25 Petrus hette från början Simon, men Jesus gav honom namnet Petrus, som betyder klippa.? Kräver kungarna på jorden tull och skatt av sitt eget folk eller av andra?”17:25 Kungarna eller regenterna på den här tiden krävde främst skatt från erövrade folk, inte från dem som hade medborgarskap i det egna landet. 26”Av andra naturligtvis”, svarade Petrus. ”Då går alltså de egna medborgarna fria”, sa Jesus.17:26 Jesus använder bilden av en kung och hans medborgare för att visa att hans lärjungar tillhör Guds folk, medan de judar som vägrar att tro på honom inte gör det. Jfr 21:43. 27”Men vi ska inte ge dem något att anklaga oss för, så gå ner till stranden och kasta ut en metkrok och öppna munnen på den första fisk du får. Då kommer du att hitta ett silvermynt, som räcker till skatt för oss båda två. Ta det och betala männen.”17:27 I Gennesarets sjö finns en fiskart, Cichlidae, som skyddar sina ungar genom att låta dem simma in i munnen. Honorna samlar ibland även upp saker som ligger på sjöbottnen.