Nya Levande Bibeln

Lukas 10

Jesus sänder ut sjuttio lärjungar

1Jesus valde nu ut sjuttio lärjungar och skickade dem i förväg, två och två, till alla städer och byar som han senare tänkte besöka.

Innan de begav sig iväg, sa han till dem: Be skördens Herre att sända ut fler arbetare för att hjälpa er, för skörden är stor och arbetarna få.

Gå nu, och kom ihåg att jag sänder ut er som lamm bland vargar.

Ta inte med er några pengar eller någon säck med kläder, eller ens ett extra par skor. Och ta väl vara på tiden.

När ni kommer in i ett hem så ge det er välsignelse.

Om man tar emot den så kommer den att stanna kvar över det hemmet. Annars återvänder den till er.

Flytta inte från hus till hus när ni kommer till en plats, utan stanna där man tar emot er och ät och drick det som ställs fram åt er. Tveka inte när man visar er gästfrihet, för arbetaren är värd sin lön.

8-9 Om man i en stad välkomnar er, så följ dessa två regler: Ät det som sätts fram åt er och bota de sjuka. När ni botar dem ska ni säga: 'Nu börjar Guds rike bland er!'

10 Men om man i en stad inte vill veta av er så gå ut på gatorna och säg:

11 'Ni har dömt er själva. Till och med dammet från era gator borstar vi av våra fötter. Det ska vittna mot er. Men ni ska ha klart för er att Guds rike är nära!'

12 Till och med det gudlösa Sodom kommer på domens dag att få det bättre än en sådan stad.

13 Vilka fasor väntar inte er, ni som bor i Korasin och Betsaida! För om de under jag gjort bland er hade utförts i Tyros och Sidon, så hade deras invånare för länge sedan bekänt sin skuld och börjat leva annorlunda.

14 Ja, Tyros och Sidon kommer att få lindrigare straff på domens dag än ni.

15 Och ni människor i Kafarnaum, vad ska jag säga om er? Kommer ni att tas upp till himlen? Nej, ni ska störtas ner i helvetet.

16 Sedan sa han till lärjungarna: De som lyssnar till er lyssnar till mig. Och de som avvisar er avvisar mig. Och de som avvisar mig avvisar Gud som sände mig.

De sjuttio återvänder

17 När de sjuttio lärjungarna återvände rapporterade de glädjestrålande: Herre, till och med de onda andarna lyder oss när vi använder ditt namn.

18 Ja, sa han till dem, jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt!

19 Och jag har gett er makt över fiendens alla styrkor, och makt att trampa på ormar och skorpioner och krossa dem. Inget ska skada er.

20 Men det viktiga är inte att de onda andarna lyder er, utan att era namn är skrivna i himlen.

21 Sedan fylldes han av glädje i den helige Ande och sa: Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har gömt detta för de lärda och kloka, och för att du uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, tack Far, att det var din avsikt.

22 Jag handlar i allt på dina vägnar. Ingen känner egentligen Sonen utom Fadern, och ingen känner heller Fadern utom Sonen och den som Sonen väljer att uppenbara honom för.

23 Sedan vände han sig till sina tolv lärjungar och sa stilla: Ni kan vara lyckliga som sett och upplevt allt detta.

24 Många profeter och kungar skulle ha gett mycket för att få uppleva vad ni har sett och hört!

Liknelsen om den gode samariern

25 En dag kom en av lagexperterna för att pröva Jesu renlärighet. Han frågade: Mästare, vad ska en människa göra för att få evigt liv?

26 Jesus svarade: Vad säger Moses lag om det?

27 Han svarade: Den säger att du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ, och med all din kraft och av hela ditt förstånd. Och din medmänniska ska du älska lika mycket som dig själv.

28 Det är riktigt! sa Jesus till honom. Gör det så ska du få leva!

29 Mannen ville försvara sin brist på kärlek till vissa människor och därför frågade han: Vem är min medmänniska?

30 Då svarade Jesus: En jude, som var på väg från Jerusalem till Jeriko, blev överfallen av banditer. De slet av honom kläderna och misshandlade honom och lämnade honom sedan halvdöd vid vägkanten.

31 Av en händelse kom en judisk präst förbi. När han såg mannen ligga där sneddade han över på vägens andra sida och gick förbi.

32 Därefter kom en tempeltjänare till platsen, och han lät också mannen ligga utan att bry sig om honom.

33 Men en samarier, som ni ju inte har mycket till övers för, kom också samma väg, och när han såg den misshandlade mannen greps han av medlidande.

34 Samariern böjde sig ner bredvid honom, tvättade hans sår rena och förband dem. Sedan lyfte han upp mannen på sin åsna och förde honom till ett värdshus. Där vakade han över honom hela natten.

35 Nästa dag, när han måste fara vidare, betalade han värdshusvärden och bad honom att ta hand om mannen. 'Om räkningen går på mer än det här

36 Vilken av dessa har enligt din mening visat sig vara en verklig medmänniska? frågade nu Jesus lagexperten.

37 Han svarade: Den som visade medlidande naturligtvis.Då sa Jesus: Just det. Gå och gör likadant.

Jesus besöker Maria och Marta

38 När Jesus och hans lärjungar fortsatte sin vandring mot Jerusalem, kom de till en by där en kvinna som hette Marta tog emot dem i sitt hem.

39 Hennes syster Maria satte sig på golvet och lyssnade till vad Jesus hade att säga.

40 Men Marta var jäktad och tänkte mest på vad hon skulle bjuda gästerna på.Hon kom till Jesus och sa: Herre, är det inte orättvist att min syster bara sitter där, medan jag får lov att göra allt arbete? Säg till henne att hon kommer och hjälper mig.

41 Men Jesus sa till henne: Marta, kära vän, du oroar dig för så mycket som är oväsentligt!

42 Det finns egentligen bara en sak som är viktig. Maria har upptäckt vad det är, och jag tänker inte ta det ifrån henne.

Bibelen på hverdagsdansk

Lukas 10

Jesus udsender 70 disciple

1Jesus udvalgte nu 70[a] andre disciple, som han ville sende i forvejen, to og to, til de landsbyer, han selv senere ville besøge. Han gav dem følgende instrukser: „Høsten er stor, men arbejderne er få. Bed derfor høstens herre sende flere arbejdere ud til sin høst. Tag af sted nu. Jeg sender jer som lam blandt ulve. Tag hverken penge eller oppakning med og heller ikke ekstra sko. Spild ikke tiden ved at falde i snak med dem, I møder undervejs. Når I kommer ind i et hus, skal I straks velsigne det ved at sige: ‚Fred være med hjemmet her!’ Hvis der bor nogen, som vil tage imod jeres fredshilsen, vil de nyde godt af velsignelsen. Hvis ikke, vil velsignelsen vende tilbage til jer selv.

7-8 Når I kommer ind i en landsby, hvor de tager imod jer, skal I ikke flytte rundt fra hus til hus. Bliv på ét sted og spis og drik det, som sættes frem for jer. En arbejder er sin løn værd. Helbred de syge i byen og sig til dem: ‚Nu er Guds rige kommet til jer.’ 10 Men hvis en by ikke tager imod jer, så gå gennem dens gader og råb: 11 ‚Vi ryster støvet fra jeres by af vores fødder for at advare jer om Guds dom. Vi har sagt jer det: Guds rige er kommet nær!’ 12 Jeg siger jer, at det gudløse Sodoma vil stå sig bedre på dommens dag end sådan en by.”

Dommen over de byer, der har forkastet Jesus

13 Jesus fortsatte: „Ve dig, Horazin! Ve dig, Betsajda! Hvis de undere, som jeg udførte i jeres gader, var sket i Tyrus og Sidon, så ville de for længe siden have angret deres ondskab. 14 Ja, Tyrus og Sidon vil slippe billigere på dommens dag end jer. 15 Og du, Kapernaum, mon du skal ophøjes til Himlen? Nej, du skal sendes ned i Dødsriget!”

16 Derefter sagde han til disciplene: „De, der lytter til jer, lytter til mig, og de, der forkaster jer, forkaster mig, og dermed forkaster de også ham, der sendte mig.”

Den rette grund til glæde

17 Da de 70 disciple vendte tilbage, fortalte de glædestrålende: „Herre, selv de onde ånder adlyder os, når vi bruger den autoritet, vi har fået fra dig.”

18 Jesus svarede: „Jeg så Satan falde ned fra himlen som et lyn. 19 Jeg har givet jer magt til at træde på ‚slanger’ og ‚skorpioner’—ja, magt over hele fjendens hær—og han vil ikke kunne skade jer. 20 Men det afgørende er ikke, at de onde ånder adlyder jer. Nej, glæd jer hellere over, at jeres navne er indskrevet i Himlen.”

De, der ser Jesus som Guds Søn, er velsignede

21 I det samme blev Jesus fyldt af glæde ved Helligånden, og han udbrød: „Jeg priser dig, Far, himlens og jordens Herre, fordi du har skjult det her for de overlegne og selvkloge. I stedet har du åbenbaret det for de ydmyge. Ja, Far, det var din vilje, at det skulle være sådan.”

22 Så fortsatte han: „Alt, hvad jeg har, det har jeg fået fra min himmelske Far. Han alene kender mig fuldt ud, og jeg alene kender ham fuldt ud. Men den, som jeg åbenbarer Faderen for, får også lov at kende ham.”

23 Derpå sagde han til sine disciple: „Velsignede er de, som ser det, I ser! 24 Mange profeter og konger har længtes efter at se det, I ser, og høre det, I hører, men de opnåede det ikke.”

Den barmhjertige samaritaner

25 En dag kom en jødisk skriftlærd for at sætte Jesus på prøve. „Mester, hvad skal jeg gøre for at få del i det kommende liv?” spurgte han.

26 „Hvad siger Toraen?” var Jesu svar.

27 „Den siger: ‚Du skal elske Herren din Gud af hele dit hjerte, med liv og sjæl, med al din styrke og med alle dine tanker,’ ” svarede den skriftlærde. „Og den siger også: ‚Du skal elske din næste som dig selv.’ ”

28 „Rigtigt svaret,” sagde Jesus. „Gør det, så skal du få del i livet.”

29 Men manden ville retfærdiggøre sig selv, og derfor spurgte han: „Jamen, hvem er så min næste?”

30 „Lad mig fortælle dig en historie,” svarede Jesus. „En mand var på vej fra Jerusalem til Jeriko. Pludselig blev han overfaldet af røvere. De rev tøjet af ham, slog ham til jorden og lod ham ligge halvdød i vejkanten. 31 Tilfældigvis kom en præst gående ned ad den samme vej. Da han så manden ligge der, gik han over i den modsatte side af vejen og fortsatte. 32 Senere kom en tempeltjener til det samme sted. Da han fik øje på manden, gik også han forbi i den modsatte side af vejen. 33 Til sidst kom der en samaritaner[b] forbi, ridende på sit æsel, for han var på en lang rejse. Da han så manden ligge der, fik han medlidenhed med ham, 34 så han stod af sit æsel og gik derhen. Han rensede og behandlede mandens sår med olivenolie og vin og forbandt dem. Derefter anbragte han manden på sit æsel og bragte ham til en landevejskro, hvor han fortsat selv plejede ham. 35 Dagen efter gav han kroværten to denarer og bad ham tage sig af manden. ‚Kommer det til at koste mere, skal jeg nok betale det på tilbagevejen,’ sagde han.

36 Hvem af de tre, synes du, har handlet som den overfaldnes næste?”

37 „Ham, der viste barmhjertighed,” svarede den skriftlærde.

„Så gør du, som han gjorde!” sagde Jesus.

Jesus besøger Marta og Maria

38 Jesus og hans disciple fortsatte nu deres vandring mod Jerusalem. Undervejs kom de til en landsby, hvor en kvinde, der hed Marta, tog imod dem i sit hjem. 39 Hendes søster Maria satte sig ved Jesu fødder og blev siddende der for at høre, hvad han fortalte. 40 Marta var travlt optaget af at sørge for gæsterne, og hun sagde til Jesus: „Herre, er du ligeglad med, at min søster har overladt alt arbejdet til mig? Sig dog til hende, at hun skal komme og hjælpe mig.”

41 „Kære Marta,” sagde Jesus, „du er rastløs og gør dig en masse bekymringer! 42 Men noget er vigtigere end andet, og Maria har valgt det væsentlige. Det skal ikke tages fra hende.”

Footnotes

  1. 10,1 Nogle håndskrifter taler om 72 disciple, men det rigtige tal er 70, da dette var det symbolske tal for samtlige fremmede folkeslag. Denne udsendelse, som kommer efter udsendelsen af de 12 apostle, symboliserer, at budskabet om Jesus først skal forkyndes for jøderne og derefter for alle folkeslag.
  2. 10,33 Jøderne og samaritanerne havde normalt kun foragt tilovers for hinanden.