Nya Levande Bibeln

Lukas 10

Jesus sänder ut sjuttio lärjungar

1Jesus valde nu ut sjuttio lärjungar och skickade dem i förväg, två och två, till alla städer och byar som han senare tänkte besöka.

Innan de begav sig iväg, sa han till dem: Be skördens Herre att sända ut fler arbetare för att hjälpa er, för skörden är stor och arbetarna få.

Gå nu, och kom ihåg att jag sänder ut er som lamm bland vargar.

Ta inte med er några pengar eller någon säck med kläder, eller ens ett extra par skor. Och ta väl vara på tiden.

När ni kommer in i ett hem så ge det er välsignelse.

Om man tar emot den så kommer den att stanna kvar över det hemmet. Annars återvänder den till er.

Flytta inte från hus till hus när ni kommer till en plats, utan stanna där man tar emot er och ät och drick det som ställs fram åt er. Tveka inte när man visar er gästfrihet, för arbetaren är värd sin lön.

8-9 Om man i en stad välkomnar er, så följ dessa två regler: Ät det som sätts fram åt er och bota de sjuka. När ni botar dem ska ni säga: 'Nu börjar Guds rike bland er!'

10 Men om man i en stad inte vill veta av er så gå ut på gatorna och säg:

11 'Ni har dömt er själva. Till och med dammet från era gator borstar vi av våra fötter. Det ska vittna mot er. Men ni ska ha klart för er att Guds rike är nära!'

12 Till och med det gudlösa Sodom kommer på domens dag att få det bättre än en sådan stad.

13 Vilka fasor väntar inte er, ni som bor i Korasin och Betsaida! För om de under jag gjort bland er hade utförts i Tyros och Sidon, så hade deras invånare för länge sedan bekänt sin skuld och börjat leva annorlunda.

14 Ja, Tyros och Sidon kommer att få lindrigare straff på domens dag än ni.

15 Och ni människor i Kafarnaum, vad ska jag säga om er? Kommer ni att tas upp till himlen? Nej, ni ska störtas ner i helvetet.

16 Sedan sa han till lärjungarna: De som lyssnar till er lyssnar till mig. Och de som avvisar er avvisar mig. Och de som avvisar mig avvisar Gud som sände mig.

De sjuttio återvänder

17 När de sjuttio lärjungarna återvände rapporterade de glädjestrålande: Herre, till och med de onda andarna lyder oss när vi använder ditt namn.

18 Ja, sa han till dem, jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt!

19 Och jag har gett er makt över fiendens alla styrkor, och makt att trampa på ormar och skorpioner och krossa dem. Inget ska skada er.

20 Men det viktiga är inte att de onda andarna lyder er, utan att era namn är skrivna i himlen.

21 Sedan fylldes han av glädje i den helige Ande och sa: Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har gömt detta för de lärda och kloka, och för att du uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, tack Far, att det var din avsikt.

22 Jag handlar i allt på dina vägnar. Ingen känner egentligen Sonen utom Fadern, och ingen känner heller Fadern utom Sonen och den som Sonen väljer att uppenbara honom för.

23 Sedan vände han sig till sina tolv lärjungar och sa stilla: Ni kan vara lyckliga som sett och upplevt allt detta.

24 Många profeter och kungar skulle ha gett mycket för att få uppleva vad ni har sett och hört!

Liknelsen om den gode samariern

25 En dag kom en av lagexperterna för att pröva Jesu renlärighet. Han frågade: Mästare, vad ska en människa göra för att få evigt liv?

26 Jesus svarade: Vad säger Moses lag om det?

27 Han svarade: Den säger att du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ, och med all din kraft och av hela ditt förstånd. Och din medmänniska ska du älska lika mycket som dig själv.

28 Det är riktigt! sa Jesus till honom. Gör det så ska du få leva!

29 Mannen ville försvara sin brist på kärlek till vissa människor och därför frågade han: Vem är min medmänniska?

30 Då svarade Jesus: En jude, som var på väg från Jerusalem till Jeriko, blev överfallen av banditer. De slet av honom kläderna och misshandlade honom och lämnade honom sedan halvdöd vid vägkanten.

31 Av en händelse kom en judisk präst förbi. När han såg mannen ligga där sneddade han över på vägens andra sida och gick förbi.

32 Därefter kom en tempeltjänare till platsen, och han lät också mannen ligga utan att bry sig om honom.

33 Men en samarier, som ni ju inte har mycket till övers för, kom också samma väg, och när han såg den misshandlade mannen greps han av medlidande.

34 Samariern böjde sig ner bredvid honom, tvättade hans sår rena och förband dem. Sedan lyfte han upp mannen på sin åsna och förde honom till ett värdshus. Där vakade han över honom hela natten.

35 Nästa dag, när han måste fara vidare, betalade han värdshusvärden och bad honom att ta hand om mannen. 'Om räkningen går på mer än det här

36 Vilken av dessa har enligt din mening visat sig vara en verklig medmänniska? frågade nu Jesus lagexperten.

37 Han svarade: Den som visade medlidande naturligtvis.Då sa Jesus: Just det. Gå och gör likadant.

Jesus besöker Maria och Marta

38 När Jesus och hans lärjungar fortsatte sin vandring mot Jerusalem, kom de till en by där en kvinna som hette Marta tog emot dem i sitt hem.

39 Hennes syster Maria satte sig på golvet och lyssnade till vad Jesus hade att säga.

40 Men Marta var jäktad och tänkte mest på vad hon skulle bjuda gästerna på.Hon kom till Jesus och sa: Herre, är det inte orättvist att min syster bara sitter där, medan jag får lov att göra allt arbete? Säg till henne att hon kommer och hjälper mig.

41 Men Jesus sa till henne: Marta, kära vän, du oroar dig för så mycket som är oväsentligt!

42 Det finns egentligen bara en sak som är viktig. Maria har upptäckt vad det är, och jag tänker inte ta det ifrån henne.

La Bible du Semeur

Luc 10

Jésus envoie soixante-douze disciples en mission

1Après cela, le Seigneur choisit encore soixante-douze[a] autres disciples et les envoya deux par deux, pour le précéder dans toutes les villes et les localités où il devait se rendre. Il leur disait: La moisson est abondante, mais les ouvriers peu nombreux. Priez donc le Seigneur à qui appartient la moisson d’envoyer des ouvriers pour moissonner. Allez: je vous envoie comme des agneaux au milieu des loups. N’emportez ni bourse, ni sac de voyage, ni sandales, et ne vous attardez pas en chemin pour saluer les gens[b].

Lorsque vous entrerez dans une maison, dites d’abord: «Que la paix soit sur cette maison[c] Si un homme de paix y habite, votre paix reposera sur lui. Si ce n’est pas le cas, elle reviendra à vous. Restez dans cette maison-là, prenez la nourriture et la boisson que l’on vous donnera, car «l’ouvrier mérite son salaire». Ne passez pas d’une maison à l’autre pour demander l’hospitalité.

Dans toute ville où vous irez et où l’on vous accueillera, mangez ce que l’on vous offrira, guérissez les malades qui s’y trouveront et dites aux gens: «Le royaume de Dieu est proche de vous.» 10 Mais dans toute ville où vous entrerez et où l’on ne voudra pas vous recevoir, allez sur la place publique et dites: 11 «La poussière de votre ville qui s’est attachée à nos pieds, nous la secouons contre vous. Sachez pourtant ceci: le royaume de Dieu est proche.»

(Mt 10.15; 11.20-24)

12 Je vous assure qu’au jour du Jugement, Sodome sera traitée avec moins de rigueur que cette ville-là.

13 Malheur à toi, Chorazin[d]! Malheur à toi, Bethsaïda! car si les miracles qui se sont produits au milieu de vous avaient eu lieu à Tyr et à Sidon[e], il y a longtemps que leurs habitants auraient changé et l’auraient manifesté en revêtant des habits de toile de sac et en se couvrant de cendre[f]. 14 C’est pourquoi, au jour du jugement, ces villes seront traitées avec moins de rigueur que vous. 15 Et toi, Capernaüm, crois-tu que tu seras élevée jusqu’au ciel? Non! Tu seras précipitée au séjour des morts.

16 Il ajouta: Si quelqu’un vous écoute, c’est moi qu’il écoute, si quelqu’un vous rejette, c’est moi qu’il rejette. Or, celui qui me rejette, rejette celui qui m’a envoyé.

17 Quand les soixante-douze[g] disciples revinrent, ils étaient pleins de joie et disaient: Seigneur, même les démons se soumettent à nous quand nous leur donnons des ordres en ton nom!

18 Il leur répondit: Je voyais Satan tomber du ciel comme l’éclair. 19 Ecoutez: je vous ai donné le pouvoir de marcher sur les serpents et les scorpions[h], et d’écraser toutes les forces de l’Ennemi, sans que rien ne puisse vous faire du mal. 20 Toutefois, ce qui doit vous réjouir, ce n’est pas de voir que les esprits mauvais vous sont soumis; mais de savoir que vos noms sont inscrits dans le ciel.

Le privilège des disciples

21 Au même moment, Jésus fut transporté de joie par le Saint-Esprit[i] et s’écria: Je te loue, ô Père, Seigneur du ciel et de la terre, parce que tu as caché ces choses aux sages et aux intelligents, et que tu les as révélées à ceux qui sont tout petits. Oui, Père, car dans ta bonté, tu l’as voulu ainsi. 22 Mon Père a remis toutes choses entre mes mains. Personne ne sait qui est le Fils, si ce n’est le Père; et personne ne sait qui est le Père, si ce n’est le Fils et celui à qui le Fils veut le révéler.

(Mt 13.16-17)

23 Puis, se tournant vers ses disciples, il leur dit en particulier: Heureux ceux qui voient ce que vous voyez! 24 Car, je vous l’assure: beaucoup de prophètes et de rois auraient voulu voir ce que vous voyez, mais ne l’ont pas vu; ils auraient voulu entendre ce que vous entendez, mais ne l’ont pas entendu.

La parabole du bon Samaritain

25 Un enseignant de la Loi se leva et posa une question à Jésus pour lui tendre un piège.

– Maître, lui dit-il, que dois-je faire pour obtenir la vie éternelle?

26 Jésus lui répondit: Qu’est-il écrit dans la Loi? 27 Comment la comprends-tu?

Il lui répondit: Tu aimeras le Seigneur ton Dieu, de tout ton cœur, de toute ton âme, de toute ton énergie et de toute ta pensée[j], et ton prochain comme toi-même[k].

28 – Tu as bien répondu, lui dit Jésus: fais cela, et tu auras la vie.

29 Mais l’enseignant de la Loi, voulant se donner raison, reprit: Oui, mais qui donc est mon prochain?

30 En réponse, Jésus lui dit: Il y avait un homme qui descendait de Jérusalem à Jéricho, quand il fut attaqué par des brigands. Ils lui arrachèrent ses vêtements, le rouèrent de coups et s’en allèrent, le laissant à moitié mort. 31 Or il se trouva qu’un prêtre descendait par le même chemin. Il vit le blessé et, s’en écartant, poursuivit sa route. 32 De même aussi un lévite[l] arriva au même endroit, le vit, et, s’en écartant, poursuivit sa route. 33 Mais un Samaritain qui passait par là arriva près de cet homme. En le voyant, il fut pris de compassion. 34 Il s’approcha de lui, soigna ses plaies avec de l’huile et du vin[m], et les recouvrit de pansements. Puis, le chargeant sur sa propre mule, il l’emmena dans une auberge où il le soigna de son mieux. 35 Le lendemain, il sortit deux pièces d’argent[n], les remit à l’aubergiste et lui dit: «Prends soin de cet homme, et tout ce que tu auras dépensé en plus, je te le rembourserai moi-même quand je repasserai.»

36 Et Jésus ajouta: A ton avis, lequel des trois s’est montré le prochain de l’homme qui avait été victime des brigands?

37 – C’est celui qui a eu compassion de lui, lui répondit l’enseignant de la Loi.

– Eh bien, va, et agis de même, lui dit Jésus.

La meilleure part

38 Pendant qu’ils étaient en route, Jésus entra dans un village. Là, une femme nommée Marthe l’accueillit dans sa maison. 39 Elle avait une sœur appelée Marie. Celle-ci vint s’asseoir aux pieds de Jésus, et elle écoutait ce qu’il disait. 40 Pendant ce temps, Marthe était affairée aux multiples travaux que demandait le service. Elle s’approcha de Jésus et lui dit: Maître, cela ne te dérange-t-il pas de voir que ma sœur me laisse seule à servir? Dis-lui donc de m’aider.

41 Mais le Seigneur lui répondit: Marthe, Marthe, tu t’inquiètes et tu t’agites pour beaucoup de choses; 42 il n’y en a qu’une seule qui soit vraiment nécessaire. Marie a choisi la meilleure part, et personne ne la lui enlèvera.

Footnotes

  1. 10.1 Certains manuscrits ont: soixante-dix.
  2. 10.4 Les salutations orientales comprenaient tout un rituel.
  3. 10.5 C’était la salutation juive habituelle en entrant dans une maison: Shalom.
  4. 10.13 Chorazin … Bethsaïda : deux villes voisines de Capernaüm. Tyr … Sidon : deux villes phéniciennes, donc non juives.
  5. 10.13 Voir note Lc 6.17. Ces villes étaient réputées très corrompues.
  6. 10.13 Allusion aux coutumes juives marquant le deuil et l’humiliation.
  7. 10.17 Certains manuscrits ont: soixante-dix.
  8. 10.19 Les scorpions, fréquents dans les pays chauds, peuvent causer des blessures douloureuses et graves par l’aiguillon empoisonné situé à l’extrémité de leur queue.
  9. 10.21 Certains manuscrits ont: par l’Esprit, et d’autres: en lui-même.
  10. 10.27 Dt 6.5.
  11. 10.27 Lv 19.18.
  12. 10.32 Les lévites étaient chargés de certains services matériels dans le Temple.
  13. 10.34 L’huile était communément utilisée pour adoucir la douleur et le vin pour désinfecter les plaies.
  14. 10.35 Il s’agit de deniers (voir note 7.41).