Swedish Contemporary Bible

Isaiah 1

Syner: domar och löften

(1:1—5:30)

Budskap till ett upproriskt folk

1Detta är de syner som Jesaja, Amos[a] son, såg om Juda och Jerusalem, när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia var kungar i Juda.

2Hör, himlar, och lyssna, jord,

för Herren talar.

”Barn som jag har fostrat och vårdat

har vänt sig emot mig.

3Oxen känner sin ägare

och åsnan sin herres krubba,

men Israel känner inget,

mitt folk förstår inte.”

4Ve detta syndiga folk,

tyngt av skuld,

de gudlösas avkomma,

dessa vanartiga barn.

De har övergett Herren,

föraktat Israels Helige

och vänt honom ryggen.

5Har ni inte blivit tillräckligt slagna,

när ni fortsätter med ert trots?

Hela huvudet är sjukt

och hela hjärtat försvagat.

6Från foten till huvudet finns det ingenting helt,

bara blåmärken, ärr och infekterade sår,

som inte är urkramade,

som är utan förband,

som inte är behandlade med olja.

7Ert land ligger i ruiner,

och era städer är nerbrända.

Medan ni ser på förtär främlingar era åkrar.

Landet ligger skövlat som efter främlingars framfart[b].

8Dotter Sion har lämnats

som en hydda i en vingård

eller ett vaktskjul på gurkfältet,

som en belägrad stad.

9Om härskarornas Herre inte hade lämnat en liten rest av oss,

hade vi blivit som Sodom

och skulle likna Gomorra.

10Lyssna till Herrens ord, ni Sodoms furstar,

hör vår Guds lag, ni Gomorras folk!

11”Vad angår mig alla era slaktoffer?

säger Herren.

Jag har fått nog av brännoffer av baggar

och av det feta från gödda djur.

Jag har ingen glädje av blodet

från tjurar, lamm och getter.

12Vem har begärt av er,

att ni ska klampa in så här över mina förgårdar,

när ni kommer inför mig?

13Sluta att komma med era meningslösa offer,

offerröken är avskyvärd för mig.

Nymånadsfester och sabbater, era utlysta högtider –

jag står inte ut med era sammankomster!

De är besudlade med orätt.

14Jag hatar era nymånadsfester och högtider,

de har blivit en börda för mig,

och jag orkar inte bära den.

15När ni sträcker upp era händer

döljer jag min blick.

Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte.

Era händer är täckta med blod.

16Tvätta er, bli rena!

Låt mig slippa se era onda gärningar,

sluta upp med er ondska!

17Lär er att göra det goda,

sök rättvisa.

Uppmuntra den förtryckte[c],

ställ upp för faderlösa,

och för änkans talan.

18Kom och låt oss göra upp med varandra!”

säger Herren.

”Även om era synder är blodröda

ska de bli vita som snö,

även om de är purpurröda

ska de bli vita som ull.

19Om ni är villiga att lyda mig,

ska ni få äta av landets goda.

20Men om ni vägrar och är upproriska,

kommer ni att förgöras med svärd.” Herren har talat.

Sions berg

21Se, hur den trogna staden blivit en hora!

Den var full av rätt,

och rättfärdighet bodde därinne,

men nu bor där bara mördare.

22Ditt silver har blivit slagg,

ditt vin är utspätt med vatten.

23Dina ledare är upprorsmakare

och vänner med tjuvar.

Allesammans tar de mutor

och jagar efter vinning.

De bryr sig inte om att försvara den faderlöse,

och änkors sak tar de sig inte an.

24Därför säger Herren, härskarornas Herre,

Israels mäktige:

”Ve! Jag ska frigöra mig från mina fiender,

och min hämnd ska drabba mina motståndare.

25Jag ska vända min hand mot dig,

smälta bort ditt slagg som med lut

och avlägsna all din orenhet.

26Sedan ska jag ge dig domare,

sådana som du en gång hade,

och rådgivare som de du hade förr.

Då ska du kallas ’rättfärdighetens stad’

och ’den trogna staden.’ ”

27Genom rätt ska Sion räddas,

genom rättfärdighet de som vänder åter.

28Men överträdarna och syndarna ska gå under,

de som överger Herren ska förgås.

29”Då ska ni få skämmas

över de ekar som var er lust

och vanhedras för de lundar

som ni har utvalt.

30Ni ska bli som en terebint med vissnade löv,

som en lund utan vatten.

31Den mäktige ska bli som fnöske

och hans ogärningar som en gnista.

Tillsammans ska de brinna upp i en eld

som ingen kan släcka.”

Footnotes

  1. 1:1 Inte profeten Amos (Am 1:1); de hebreiska namnen stavas olika.
  2. 1:7 Eller möjligen Sodom; de hebreiska orden liknar varandra. Sodom som ödeläggelsens symbol återkommer i v. 9, vilket ibland har ansetts tala för denna läsart.
  3. 1:17 Uppmuntra den förtryckte är en osäker översättning; grundtextens innebörd är osäker. Ev: Led förtryckaren på rätt väg.

Bibelen på hverdagsdansk

Esajas 1

1I løbet af den periode, hvor henholdsvis kong Uzzija, kong Jotam, kong Ahaz og kong Hizkija regerede i Judariget, modtog Esajas, Amotz’ søn, en række profetiske syner om Judarigets og Jerusalems fremtid:

Et budskab til det oprørske Judas rige

Himmel og jord, hør, hvad Herren siger:

„De børn, jeg kærligt har opdraget og haft omsorg for, har gjort oprør imod mig. En okse kender sin ejer, et æsel ved, hvor det hører hjemme, men Israel vil ikke kendes ved mig, mit folk fatter ingenting!”

Ja, Israels folk er fulde af synd. De er tynget af skyld. Som ondskabsfulde børn, der ødelægger alt, har de vendt Herren ryggen. De har hånet Israels hellige Gud. De har afskåret sig fra hans hjælp.

Hør, Israel, er du ikke blevet straffet nok? Hvor længe vil du blive ved med at gøre oprør? Dit hoved er forslået, og dit livsmod forsvundet. Fra top til tå er du fuld af mærker efter slag. Der er store rifter og ubehandlede, åbne sår, der hverken er lindret med olie eller forbundet. Jeres land er ødelagt og byerne brændt ned. Jeres marker blev plyndret for øjnene af jer, gjort til en gold ødemark. Jerusalem står som et forladt vagttårn i en gammel vinmark, som et læskur i en forladt melonmark, som en by, der har været belejret.

Hvis ikke den almægtige Gud havde reddet en rest, var vi blevet udslettet som Sodoma, gjort til intet som Gomorra. 10 Hør Herrens ord, I Sodoma-ledere, lyt til, hvad vores Gud siger, I Gomorra-folk:

11 „Jeg er dødtræt af jeres ofre. Hold op med at bringe flere! Jeg bryder mig ikke om jeres fede væddere og blodet fra alle jeres offerdyr. 12 Hvorfor kommer I og tramper rundt i min helligdom med jeres nytteløse ofre? 13 Jeres røgelsesofre er en stank i næsen på mig. Jeres nymåne- og sabbatsfester, ja, alle jeres højtider, er forurenet af jeres ondskab. 14 Jeg hader jeres fester! Jeg kan ikke udstå synet af dem! 15 Når I rækker hænderne ud imod mig i bøn, vender jeg ryggen til. Jeg nægter at høre jeres bønner, uanset hvor meget I beder, for jeres hænder er plettet af det blod, I har udgydt.

16 Rens jer, så I bliver skyldfri! Lad mig ikke mere se nogen form for ondskab iblandt jer! Hold op med alt det onde! 17 Gør det gode, kæmp for retfærdigheden og hjælp de undertrykte, de faderløse og enkerne.”

18 „Kom, lad mig tale jer til fornuft,” siger Herren. „For selv om jeres synder er som røde blodpletter på jer, kan I blive uskyldsrene som nyfalden sne. Selv hvis I er røde som skarlagen over det hele, kan jeg gøre jer rene som den hvideste uld. 19 Hvis I er villige til at adlyde mig, skal I få lov til selv at høste og nyde, hvad I har sået i landet, 20 men hvis I er trodsige og egenrådige, bliver I udryddet af fjenden! Jeg, Herren, har talt!”

Jerusalems utroskab

21 Jerusalem, du, som engang var så trofast imod Herren, er blevet ham utro. Før i tiden var du fuld af retsindige og retskafne mennesker, nu huser du mordere. 22 Engang var du som det rene sølv, nu er du som slagger. Engang var du en udsøgt vin, nu er du helt udvandet. 23 Dine ledere er oprørske og står i ledtog med forbrydere. De tager alle imod bestikkelse og er altid på udkig efter gaver. De tager sig ikke af de forældreløse, taler ikke enkers sag i retten. 24 Derfor siger Herren, Israels Gud, den Almægtige: „Ve jer, for nu vil jeg hævne mig på jer. I er blevet mine fjender! 25 Jeg vil vende mig imod jer og smelte jer om. Jeg vil rense alle urenheder bort. 26 Bagefter vil jeg genoprette jer og give jer gode ledere og kloge rådgivere som dem, I havde før. Jerusalem skal igen kaldes ‚Retfærdighedens og troskabens by’.”

27 Jerusalem bliver frit igen, når dets indbyggere begynder at handle ret. Byen kan ånde lettet op, når retfærdigheden igen begynder at råde. 28 Men alle, som er ulydige og vender sig fra Herren, bliver udryddet.

29 En dag vil I skamme jer over at tænke på, hvordan I ofrede til afguderne under egetræerne. I vil rødme, når I tænker på alle de synder, I begik i jeres offerlunde. 30 I bliver som visne egetræer, som en have, der ikke får vand. 31 De stærkeste iblandt jer bliver som hø, og deres onde handlinger vil være de gnister, der antænder høet. Ingen vil kunne slukke ilden.