Nya Levande Bibeln

2 Krönikeboken 35

Josia utlyser ett påskfirande

1Därefter meddelade Josia att påsken skulle firas i Jerusalem den fjortonde dagen i den första månaden, och att påsklammen skulle slaktas den kvällen.

Han återinsatte också prästerna i deras uppgifter och uppmuntrade dem att börja sin tjänstgöring vid templet igen,

och han gav följande order till leviterna:Se till att arken kommer tillbaka till Salomos tempel. Ni behöver inte bära den på era axlar. Använd er tid till att tjäna Herren och hans folk.

4-5 Dela upp er i de tjänstgöringsgrupper som era förfäder hade och som först organiserades av kung David och av hans son Salomo. Varje avdelning ska bistå sin del av folket, när de bär fram sina offer till templet.

Slakta påsklammen, rena er och hjälp folket med deras lamm! Följ alla de föreskrifter som Herren har gett genom Mose!

Därefter gav kungen 30.000 lamm och killingar och 3.000 tjurar till folkets påskoffer.

Kungens ämbetsmän bidrog villigt med gåvor till prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, de ledande prästerna i Guds hus, gav prästerna 2.600 får och getter och 300 tjurar som påskoffer.

De levitiska ledarna Konanja, Semaja, Netanel, Hasabja, Jegiel och Josabad gav 5.000 får och getter och 500 tjurar till leviterna för deras påskoffer.

10 När allting var förberett och prästerna stod på sina platser och leviterna blivit indelade i sina tjänstgöringsgrupper, som kungen hade föreskrivit,

11 slaktade leviterna påsklammen och lämnade blodet till prästerna, som stänkte det på altaret, medan leviterna flådde lammen.

12 De tog undan det som skulle vara brännoffer för varje avdelning, som det var föreskrivet i Moses lag, och på samma sätt gjordes med tjurarna.

13 Och enligt vad som var föreskrivet i Moses lag, stekte de sedan påsklammen över eld och kokade tackoffren i grytor, pannor och kittlar och skyndade ut till folket med det, så att de fick äta.

14 Sedan gjorde leviterna i ordning en måltid åt sig själva och även åt prästerna, för de hade varit upptagna från morgonen ända till kvällen med att offra det feta av brännoffren.

15 Sångarna, Asafs söner, fanns på sina platser enligt de instruktioner som hade getts århundraden tidigare av kung David, Asaf, Heman och Jedutun, Davids profet. Vakterna vid portarna lämnade inte sina platser. De fick hjälp av andra leviter med förberedelserna.

16 Hela påskhögtiden genomfördes på denna enda dag, och allt brännoffer blev offrat på Herrens altare, som Josia hade föreskrivit.

17 Alla som fanns i Jerusalem deltog i påskfirandet, som följdes av det osyrade brödets högtid under de följande sju dagarna.

18 Inte sedan profeten Samuels tid hade det varit ett sådant påskfirande. Ingen av Israels kungar kunde mäta sig med kung Josia i det avseendet, med så många präster och leviter engagerade, och med folk från Jerusalem och från alla delar av Juda och Israel.

19 Detta hände under Josias artonde regeringsår.

Josia dör i strid

20 En tid senare ledde kung Neko från Egypten sin armé mot assyrierna till Karkemis vid floden Eufrat, och Josia förklarade krig mot honom.

21 Men kung Neko skickade sändebud till Josia med följande budskap: Jag vill inte strida mot dig, du kung av Juda. Jag har kommit för att strida endast mot kungen av Assyrien! Lämna mig i fred! Gud har sagt åt mig att skynda på! Blanda dig inte i vad Gud tänker göra, för då kommer han att förgöra dig. Han är nämligen med mig.

22 Men Josia vägrade att vända tillbaka. I stället förde han sin armé till striden vid Megiddos dal. Han tog av sig sin kungamantel, så att fienden inte skulle kunna känna igen honom.Josia vägrade tro att Nekos budskap var från Gud.

23 Men fiendens bågskyttar träffade och sårade honom med sina pilar.Bär bort mig från striden, bad han sina medhjälpare. Jag är svårt sårad!

24-25 De lyfte honom ur hans stridsvagn och lade honom i en annan vagn som förde honom tillbaka till Jerusalem, där han dog.Josia blev begravd på den kungliga begravningsplatsen, och hela Juda och Jerusalem sörjde honom. Profeten Jeremia skrev sorgesånger över Josia. Ända fram till denna dag sjunger man om hans död, för dessa sorgesånger blev en tradition bland folket.

26 Allt övrigt att berätta om Josias liv, om hans goda gärningar och om hur han följde Herrens lagar,

27 finns nerskrivet i Israels och Juda kungars krönika.

Nueva Biblia al Día

2 Crónicas 35

Celebración de la Pascua

1Josías celebró en Jerusalén la Pascua del Señor. El día catorce del mes primero celebraron la Pascua. Josías asignó las funciones a los sacerdotes y los animó a dedicarse al servicio del templo del Señor. A los levitas, que eran los encargados de enseñar a los israelitas y que estaban consagrados al Señor, les dijo: «Pongan el arca sagrada en el templo que construyó Salomón hijo de David, rey de Israel, para que ya no tengan que llevarla sobre los hombros. Sirvan al Señor su Dios y a su pueblo Israel. Organícense en turnos, según sus familias patriarcales, de acuerdo con las instrucciones que dejaron por escrito David, rey de Israel, y su hijo Salomón. Ocupen sus puestos en el santuario, conforme a las familias patriarcales de sus hermanos israelitas, de manera que a cada grupo de familias del pueblo corresponda un grupo de levitas. Celebren la Pascua, conságrense y preparen todo para sus hermanos, y cumplan con lo que el Señor ordenó por medio de Moisés.»

De sus propios bienes, Josías obsequió a todo el pueblo allí presente unos treinta mil corderos y cabritos y tres mil bueyes, para que celebraran la Pascua. También los jefes hicieron sus donativos para el pueblo y para los sacerdotes y levitas. Por su parte, Jilquías, Zacarías y Jehiel, oficiales del templo de Dios, entregaron a los sacerdotes dos mil seiscientos animales de ganado menor y trescientos bueyes, para celebrar la Pascua. Conanías y sus hermanos Semaías y Natanael, y Jasabías, Jeyel y Josabad, jefes de los levitas, entregaron a los levitas cinco mil animales de ganado menor y quinientos bueyes.

10 Una vez preparada la ceremonia, los sacerdotes ocuparon sus puestos, y los levitas se organizaron según sus turnos, conforme a la orden del rey. 11 Al sacrificar los animales para la Pascua, los sacerdotes rociaban la sangre y los levitas desollaban los animales. 12 Luego entregaban a cada familia patriarcal del pueblo la porción que ésta debía ofrecerle al Señor, como está escrito en el libro de Moisés. Lo mismo hicieron con los bueyes. 13 Después asaron los animales para la Pascua, conforme al mandamiento; además, cocieron las otras ofrendas en ollas, calderos y sartenes, y las repartieron rápidamente entre toda la gente. 14 Luego prepararon la Pascua para ellos mismos y para los sacerdotes descendientes de Aarón. Los levitas tuvieron que prepararla para ellos mismos y para los sacerdotes porque éstos estuvieron ocupados hasta la noche ofreciendo los *holocaustos y la grasa.

15 Los cantores descendientes de Asaf ocuparon sus puestos, de acuerdo con lo que habían dispuesto David, Asaf, Hemán y Jedutún, vidente del rey. También los porteros permanecieron en sus respectivas puertas, y no tuvieron que abandonar sus puestos de servicio, pues sus compañeros levitas les prepararon la Pascua.

16 Así se organizó aquel día el servicio del Señor para celebrar la Pascua y ofrecer los holocaustos en el altar del Señor, tal como lo había ordenado el rey Josías. 17 En aquella ocasión, los israelitas allí presentes celebraron durante siete días la fiesta de la Pascua y la de los Panes sin levadura. 18 Desde la época del profeta Samuel no se había celebrado una Pascua semejante, y ninguno de los reyes había celebrado una Pascua así, como lo hizo Josías con los sacerdotes y levitas, con los habitantes de Judá y de Israel allí presentes, y con los de Jerusalén. 19 Esta Pascua se celebró en el año dieciocho del reinado de Josías.

Muerte de Josías

20 Tiempo después de que Josías terminó la restauración del templo, Necao, rey de Egipto, salió a presentar batalla en Carquemis, ciudad que está junto al río Éufrates, pero Josías le salió al paso. 21 Necao envió mensajeros a decirle: «No te entrometas, rey de Judá. Hoy no vengo a luchar contra ti, sino contra la nación que me hace la guerra. Dios, que está de mi parte, me ha ordenado que me apresure. Así que no interfieras con Dios, para que él no te destruya.»

22 Josías no le hizo caso a la advertencia que Dios le dio por medio de Necao; al contrario, en vez de retirarse, se disfrazó y fue a la llanura de Meguido para pelear con Necao. 23 Como los arqueros le dispararon, el rey Josías les dijo a sus servidores: «Sáquenme de aquí, porque estoy gravemente herido.» 24 Sus servidores lo sacaron del carro en que estaba y lo trasladaron a otro carro, y lo llevaron a Jerusalén. Allí murió, y fue sepultado en el panteón de sus antepasados. Y todo Judá y todo Jerusalén hicieron duelo por él.

25 Jeremías compuso un lamento por la muerte de Josías; además, hasta este día todos los cantores y las cantoras aluden a Josías en sus cantos fúnebres. Estos cantos, que se han hecho populares en Israel, forman parte de las Lamentaciones.

26 Los demás acontecimientos del reinado de Josías, sus actos piadosos acordes con la *ley del Señor, 27 y sus hechos, desde el primero hasta el último, están escritos en el libro de los reyes de Israel y de Judá.