Nya Levande Bibeln

1 Mosebok 25

Abraham dör

1-2 Abraham skaffade sig ytterligare en hustru. Hon hette Ketura och gav honom flera barn: Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua.

Joksans två söner hette Saba och Dedan. Dedans söner hette Assurim, Letusim och Leumim.

Midjans söner hette Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa.

Abraham skänkte allt han ägde till Isak.

Han gav emellertid gåvor även till sina bihustrurs söner och skickade dem österut bort från Isak.

7-8 Nöjd med livet dog Abraham vid en mogen ålder av 175 år,

9-10 och hans söner Isak och Ismael begravde honom i grottan vid Makpela, nära Mamre, på den åker som Abraham hade köpt från hetiten Efron, Sohars son. Där var Abrahams hustru Sara också begravd.

11 Efter Abrahams död blev Isak föremål för Guds välsignelser. Isak hade nu flyttat söderut till Beer-Lahai Roi i Negev.

12-15 Här följer en förteckning över Ismaels ättlingar i födelseordning. Ismael var son till Abraham och Hagar, Saras egyptiska tjänsteflicka: Nebajot, Kedar, Adbeel, Mibsam, Misma, Duma, Massa, Hadad, Tema, Jetur, Nafis och Kedma.

16 Dessa tolv söner blev hövdingar över tolv stammar, som bar deras namn.

17 Ismael dog slutligen, 137 år gammal, och förenade sig med sina förfäder.

18 Ismaels ättlingar spred sig över landet, från Havila till Sur, (som ligger nordöst om Egypten, på vägen mot Assyrien), och de låg ständigt i strid med varandra.

Jakob och Esau

19 Detta är berättelsen om Isaks barn:

20 Isak var fyrtio år gammal när han gifte sig med Rebecka, dotter till arameen Betuel från Paddan-Aram och syster till Laban.

21 Isak bad till Herren att han skulle ge Rebecka ett barn, för inte ens efter många års äktenskap hade han fått något barn. Till slut blev hon gravid,

22 och det verkade som om flera barn sparkade på varandra i hennes mage. Hon blev mycket bekymrad och frågade Herren vad som var meningen.

23 Herren svarade henne: Sönerna i din livmoder kommer att bli två rivaliserande folk. En kommer att bli starkare än den andre, och den äldre kommer att bli den yngres tjänare!

24 Och det stämde in, för hon fick tvillingar.

25 Den förste som föddes hade rödaktig hy och var så hårig, att man kunde tro att han hade en päls på sig. Han fick namnet Esau.

26 Sedan föddes den andre tvillingen med sin hand om Esaus häl! Därför kallade de honom Jakob (det betyder den som håller i hälen). Isak var sextio år gammal när tvillingarna föddes.

Esau säljer sin förstfödslorätt

27 Allt eftersom pojkarna växte upp blev Esau en skicklig jägare, medan Jakob mer var den stillsamma typen som trivdes hemma.

28 Esau var Isaks favorit, för han tyckte om köttet som Esau förde med sig hem efter jakterna, och Jakob var Rebeckas favorit.

29 En dag när Esau kom hem alldeles uttröttad från jakten höll Jakob på att koka soppa.

30 O, vad jag är hungrig! klagade Esau. Ge mig lite av den där röda soppan som du har! (Därför fick han öknamnet Edom som betyder röd.)

31 Det kan jag väl göra, om jag får byta den mot din förstfödslorätt! svarade Jakob.

32 Vad har en man för nytta av sin förstfödslorätt, om han dör av hunger? sa Esau.

33 Ja, lova då inför Gud att den är min! sa Jakob. Esau svor en ed och avstod därmed alla sina rättigheter som äldste son till sin yngre bror.

34 Sedan gav Jakob Esau bröd och linssoppa. Han åt och drack och fortsatte att syssla med sitt, likgiltig inför förlusten av de rättigheter han hade kastat bort.

Nova Versão Internacional

Gênesis 25

A Morte de Abraão

1Abraão casou-se com outra mulher, chamada Quetura. Ela lhe deu os seguintes filhos: Zinrã, Jocsã, Medã, Midiã, Isbaque e Suá. Jocsã gerou Sabá e Dedã; os descendentes de Dedã foram os assuritas, os letusitas e os leumitas. Os filhos de Midiã foram Efá, Éfer, Enoque, Abida e Elda. Todos esses foram descendentes de Quetura.

Abraão deixou tudo o que tinha para Isaque. Mas para os filhos de suas concubinas deu presentes; e, ainda em vida, enviou-os para longe de Isaque, para a terra do oriente.

Abraão viveu cento e setenta e cinco anos. Morreu em boa velhice, em idade bem avançada, e foi reunido aos seus antepassados. Seus filhos, Isaque e Ismael, o sepultaram na caverna de Macpela, perto de Manre, no campo de Efrom, filho de Zoar, o hitita, 10 campo que Abraão comprara dos hititas. Foi ali que Abraão e Sara, sua mulher, foram sepultados. 11 Depois da morte de Abraão, Deus abençoou seu filho Isaque. Isaque morava próximo a Beer-Laai-Roi.

Os Filhos de Ismael

12 Este é o registro da descendência de Ismael, o filho de Abraão que Hagar, a serva egípcia de Sara, deu a ele.

13 São estes os nomes dos filhos de Ismael, alistados por ordem de nascimento: Nebaiote, o filho mais velho de Ismael, Quedar, Adbeel, Mibsão, 14 Misma, Dumá, Massá, 15 Hadade, Temá, Jetur, Nafis e Quedemá. 16 Foram esses os doze filhos de Ismael, que se tornaram os líderes de suas tribos; os seus povoados e acampamentos receberam os seus nomes. 17 Ismael viveu cento e trinta e sete anos. Morreu e foi reunido aos seus antepassados. 18 Seus descendentes se estabeleceram na região que vai de Havilá a Sur, próximo à fronteira com o Egito, na direção de quem vai para Assur. E viveram em hostilidade[a] contra todos os seus irmãos.

Esaú e Jacó

19 Esta é a história da família de Isaque, filho de Abraão:

Abraão gerou Isaque, 20 o qual aos quarenta anos se casou com Rebeca, filha de Betuel, o arameu de Padã-Arã[b], e irmã de Labão, também arameu.

21 Isaque orou ao Senhor em favor de sua mulher, porque era estéril. O Senhor respondeu à sua oração, e Rebeca, sua mulher, engravidou. 22 Os meninos se empurravam dentro dela, pelo que disse: “Por que está me acontecendo isso?” Foi então consultar o Senhor.

23 Disse-lhe o Senhor:

“Duas nações estão em seu ventre,
    já desde as suas entranhas
dois povos se separarão;
    um deles será mais forte que o outro,
mas o mais velho servirá ao mais novo”.

24 Ao chegar a época de dar à luz, confirmou-se que havia gêmeos em seu ventre. 25 O primeiro a sair era ruivo[c], e todo o seu corpo era como um manto de pêlos; por isso lhe deram o nome de Esaú[d]. 26 Depois saiu seu irmão, com a mão agarrada no calcanhar de Esaú; pelo que lhe deram o nome de Jacó[e]. Tinha Isaque sessenta anos de idade quando Rebeca os deu à luz.

27 Os meninos cresceram. Esaú tornou-se caçador habilidoso e vivia percorrendo os campos, ao passo que Jacó cuidava do rebanho[f] e vivia nas tendas. 28 Isaque preferia Esaú, porque gostava de comer de suas caças; Rebeca preferia Jacó.

29 Certa vez, quando Jacó preparava um ensopado, Esaú chegou faminto, voltando do campo, 30 e pediu-lhe: “Dê-me um pouco desse ensopado vermelho aí. Estou faminto!” Por isso também foi chamado Edom[g].

31 Respondeu-lhe Jacó: “Venda-me primeiro o seu direito de filho mais velho”.

32 Disse Esaú: “Estou quase morrendo. De que me vale esse direito?”

33 Jacó, porém, insistiu: “Jure primeiro”. Ele fez um juramento, vendendo o seu direito de filho mais velho a Jacó.

34 Então Jacó serviu a Esaú pão com ensopado de lentilhas. Ele comeu e bebeu, levantou-se e se foi.

Assim Esaú desprezou o seu direito de filho mais velho.

Footnotes

  1. 25.18 Ou defronte de todos
  2. 25.20 Provavelmente na região noroeste da Mesopotâmia; também em 28.2,5,6 e 7.
  3. 25.25 Ou moreno
  4. 25.25 Esaú pode significar peludo, cabeludo.
  5. 25.26 Jacó significa ele agarra o calcanhar ou ele age traiçoeiramente; também em 27.36.
  6. 25.27 Hebraico: era homem pacato.
  7. 25.30 Edom significa vermelho.