O Livro

Oséias 11

O amor de Deus para com Israel

1Quando Israel era uma criança, amei-o, e do Egipto chamei o meu filho. Mas quanto mais chamava por ele, mais rebelde se tornava, sacrificando a Baal e queimando incenso a ídolos. Eduquei-o desde a infância, ensinei-o a andar, segurei-o com os meus braços. Mas ele não se deu conta de que era eu quem cuidava dele.

4/5 Conduzi-o com laços de amor, com laços de muita humanidade. Fui como o dono de um animal que lhe tira o jugo, para que possa comer à vontade. Eu mesmo lhe dei de comer. Mas o meu povo acabará por voltar para o Egipto e para a Assíria porque recusaram voltar para mim.

A guerra rondará as suas cidades; os seus inimigos acabarão por cair em peso sobre os portões de entrada e fechá-los-ão nas suas próprias fortalezas. Porque o meu povo está decidido a deixar-me. Essa a razão por que determinei condená-los à escravidão, e ninguém conseguirá libertá-los.

Oh, mas como te poderia eu deixar, Efraim? Como poderei eu deixar-te ir embora? Como te poderia eu abandonar, como Admá e Zeboim? O meu coração chora dentro de mim. Como eu desejo socorrer-te! Não. Não te castigarei tanto quanto a minha ira me pede. Esta é a última vez que destruirei Efraim. Porque eu sou Deus e não um homem. Eu sou o Deus santo, que vive no meio de ti; não vim para te destruir.

10/11 O povo seguirá o Senhor. Rugirei como um leão sobre os seus inimigos, e o meu povo regressará, tremendo, das bandas do poente. Semelhante a um bando de aves, virão do Egipto — como pombas voando desde a Assíria. Instalá-los-ei de novo na sua pátria. Esta é uma promessa do Senhor.

12 Israel cerca-me com mentiras e com engano; e Judá mantém-se insubordinado contra Deus, mesmo contra o Deus santo e fiel.

Nya Levande Bibeln

Hosea 11

Som en fars kärlek

1När Israel var ett barn älskade jag honom som en son och förde honom ut ur Egypten.

Men ju mer jag kallade på honom, desto mer gjorde han uppror mot mig, offrade till Baal och frambar rökelse till avgudar.

Jag undervisade honom i hans barndom, jag lärde honom att gå och jag bar honom i mina armar. Men han förstår inte att det var jag som räddade honom till livet.

Som en man leder sin bästa oxe ledde jag Israel framåt med kärlek och omtanke. Jag lyfte av honom oket och såg själv till att han fick mat att äta.

Men mitt folk ska vända tillbaka till fångenskap. Assyrien ska härska över dem därför att de inte vill vända tillbaka till mig.

Krig ska svepa fram över deras städer. Deras fiender ska storma in genom portarna och ta dem till fånga i deras fästningar.

Mitt folk har beslutat att överge mig, och därför har jag dömt dem till slaveri. De ska inte komma undan även om de ropar till mig!

Men hur ska jag kunna överge dig, Israel? Hur kan jag låta dig gå? Hur ska jag kunna behandla dig som jag behandlade Adma och Seboim? Mitt hjärta ropar högt av smärta. Jag längtar så efter att få hjälpa dig!

Nej, jag ska inte straffa dig så mycket som min vrede kräver. Jag kan inte låta dig gå under, för jag är Gud och inte en människa. Jag är den Helige, som bor ibland er, och har inte kommit för att förgöra er.

10 Ni ska till slut följa mig. När jag ryter som ett lejon ska mitt folk med fruktan återvända från sin fångenskap.

11 Som flyttfåglar ska de komma från Egypten, som duvor ska de komma flygande från Assyrien, och jag ska föra dem hem igen. Detta är ett löfte från Herren.

12 Israel överöser mig med lögner och svek, och Juda vacklar trots att jag är trofast.