Nueva Versión Internacional

Abdías

Visión de Abdías.

Orgullo y caída de Edom

Hemos oído una noticia de parte del Señor y un mensajero ha sido enviado a las naciones, diciendo: «¡Vamos, marchemos a la guerra contra ella!»

Así dice el Señor omnipotente acerca de Edom:

«¡Te haré insignificante entre las naciones,
    serás tremendamente despreciado!
Tu carácter soberbio te ha engañado.
Como habitas en las hendiduras de los desfiladeros,
    en la altura de tu morada,
te dices a ti mismo:
    ¿Quién podrá arrojarme a tierra?
Pero, aunque vueles a lo alto como águila,
    y tu nido esté puesto en las estrellas,
    de allí te arrojaré
            —afirma el Señor—.
Si vinieran a ti ladrones
    o saqueadores nocturnos,
¿no robarían solo lo que les bastara?
    ¡Pero tú, cómo serás destruido!
Si vinieran a ti vendimiadores,
    ¿no dejarían algunos racimos?
¡Pero cómo registrarán a Esaú!
    ¡Cómo rebuscarán sus escondrijos!
Hasta la frontera te expulsarán
    tus propios aliados,
te engañarán y dominarán
    tus propios amigos.
Los que se sientan a tu mesa
    te pondrán una trampa.
¡Es que Edom ya no tiene inteligencia!
¿Acaso no destruiré yo en aquel día
    a los sabios de Edom,
    a la inteligencia del monte de Esaú?
            —afirma el Señor—.
Ciudad de Temán, tus guerreros se caerán de miedo,
    a fin de que todo hombre sea exterminado
    del monte de Esaú por la masacre.

10 »Por la violencia hecha contra tu hermano Jacob,
    te cubrirá la vergüenza
    y serás exterminado para siempre.
11 En el día que te mantuviste aparte,
    en el día que extranjeros llevaron su ejército cautivo,
cuando extraños entraron por su puerta
    y sobre Jerusalén echaron suerte,
    tú eras como uno de ellos.
12 No debiste reírte de tu hermano en su mal día,
    en el día de su desgracia.
No debiste alegrarte a costa del pueblo de Judá
    en el día de su ruina.
No debiste proferir arrogancia
    en el día de su angustia.
13 No debiste entrar por la puerta de mi pueblo
    en el día de su calamidad.
No debiste recrear la vista con su desgracia
    en el día de su calamidad.
No debiste echar mano a sus riquezas
    en el día de su calamidad.
14 No debiste aguardar en los angostos caminos
    para matar a los que huían.
No debiste entregar a los sobrevivientes
    en el día de su angustia.

15 »Porque cercano está el día del Señor
    contra todas las naciones.
¡Edom, como hiciste, se te hará!
    ¡sobre tu cabeza recaerá tu merecido!
16 Pues sin duda que así como ustedes, israelitas,
    bebieron de mi copa en mi santo monte,
así también la beberán sin cesar todas las naciones;
    beberán y engullirán,
    y entonces serán como si nunca hubieran existido.
17 Pero en el monte Sión habrá liberación, y será sagrado.
    El pueblo de Jacob recuperará sus posesiones.
18 Los descendientes de Jacob serán fuego,
    y los de José, llama;
pero la casa real de Esaú será estopa:
    le pondrán fuego y la consumirán,
de tal forma que no quedará sobreviviente
    entre los descendientes de Esaú».
            El Señor lo ha dicho.

Restauración del pueblo de Dios

19 Los del Néguev poseerán el monte de Esaú, y los de la Sefelá poseerán Filistea. Los israelitas poseerán los campos de Efraín y de Samaria, y los de Benjamín poseerán Galaad.

20 Los exiliados, este ejército de israelitas que viven entre los cananeos, poseerán la tierra hasta Sarepta. Los desterrados de Jerusalén, que viven en Sefarad, poseerán las ciudades del Néguev, 21 y los libertadores subirán al monte Sión para gobernar la región montañosa de Esaú. Y el reino será del Señor.

Nya Levande Bibeln

Obadja

Edoms undergång

I en syn visade Herren Obadja hur framtiden skulle bli för Edoms land.Ett budskap har kommit från Herren, sa han. Gud har sänt en budbärare till jordens länder med följande budskap: 'Res er mot Edom! Anfall och utplåna det!'

Jag ska ge dig Edom den plats du förtjänar bland länderna, ja, du ska bli liten och föraktad.

Du har blivit så självsäker och stolt där uppe bland de otillgängliga klipporna. Vem kan nå oss här? tänker du. Men du bedrar dig!

Fastän du svävar lika högt som örnen och bygger ditt bo bland stjärnorna, ska jag nog få ner dig på jorden, säger Herren.

Det hade varit bättre för dig om tjuvar hade kommit under natten och plundrat dig, för de skulle inte ha tagit allt, eller om dina vingårdar hade blivit bestulna på sin frukt, för då skulle åtminstone efterskörden blivit kvar!

Nu kommer varje liten vrå att genomsökas, och alla dina skatter ska bli funna och tas ifrån dig.

Alla dina bundsförvanter ska vända sig mot dig och hjälpa till att fördriva dig ur landet. De ska lova dig fred samtidigt som de planerar att utplåna dig. Vännerna du litade på ska svika dig, och hela ditt försvar kommer att falla samman.

På den dagen ska det inte finnas en enda förståndig man kvar i Edom! säger Herren. De förståndiga ska bära sig åt som dårar!

De modigaste soldaterna i Teman kommer att bli förvirrade och hjälplösa, och alla ska utrotas i slakten.

10 Varför måste detta ske? Jo, på grund av vad du gjort mot din bror Israel. Du kommer att stå där med skam och bli fullständigt utplånad för all framtid.

11 Du lämnade Israel i sticket när det behövde hjälp, ja, du stod där utan att lyfta ett finger för att försvara det när fiendehärarna anföll, drog bort med dess rikedomar och delade Jerusalem. Du uppträdde som en av dess fiender.

12 Du skulle inte ha handlat så. Du skulle inte ha varit så skadeglad när de förde bort folket till främmande länder, du skulle inte ha skrattat åt deras olycka.

13 Du gick själv in i landet just på olyckans dag och plundrade. Du gjorde dig själv rik på dess bekostnad.

14 Du stod vid vägskälen och dödade dem som försökte fly. Du tog de överlevande till fånga och förde dem tillbaka till deras fiender.

15 Herrens vrede ska snart drabba alla hednafolk. Precis som du har gjort mot Israel, så ska man göra mot dig. Dina gärningar kommer att slå tillbaka mot dig!

16 Ja, som du fick uppleva lidandet på mitt heliga berg, så ska folken runt omkring också få uppleva det innan de försvinner ur historien.

Israels återupprättelse

17 Men Jerusalem ska bli en tillflykt för många. Israel ska än en gång inta landet.

18 Israel ska bli en eld som tänder Edoms torra fält. Ingen kommer då att överleva, för så har Herren talat.

19 Då ska mitt folk i Negev ockupera Edoms bergstrakt. De som bor på Judeens slätter ska äga filisteernas land och än en gång inta Efraims och Samariens områden, och Benjamins stam ska inta Gilead.

20 De som blivit bortförda från Israel ska återvända och ockupera Feniciens kustremsa norrut ända till Sarefat. De som bott i Mindre Asien ska återvända till sitt hemland och inta städerna i utkanten av Negev.

21 Befriare ska komma till Jerusalem och regera över hela Edom. Och Herren ska vara kung!