Uppenbarelseboken 10 – NUB & SNC

Swedish Contemporary Bible

Uppenbarelseboken 10:1-11

Ängeln med den lilla bokrullen

1Sedan såg jag en annan väldig ängel komma ner från himlen, insvept i ett moln och med en regnbåge över sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans ben som pelare av eld, 2och i sin hand höll han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte högra foten på havet och den vänstra på jorden 3och ropade med en röst lika stark som ett lejons rytande. När han hade slutat ropa, talade de sju åskorna. 4Jag skulle just skriva ner vad de sju åskorna talat, när jag hörde en röst från himlen säga: ”Försegla de sju åskornas tal, skriv inte ner det!”

5Ängeln, som jag såg stå på havet och på jorden, lyfte sedan sin högra hand mot himlen 6och svor vid honom som lever i all evighet och som skapade himlen och allt som finns i den, jorden och allt som finns på den, och havet och allt som finns i det. Han sa: ”Tiden är ute. 7När den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin trumpet, har Guds hemlighet slutförts, enligt det glada budskap han framfört till sina tjänare profeterna.”

8Sedan talade rösten som jag hade hört från himlen till mig igen och sa: ”Gå till ängeln som står på havet och på jorden och ta den öppna bokrullen ur hans hand.” 9Då gick jag bort till ängeln och bad honom att ge mig den lilla bokrullen. Han sa till mig: ”Ja, ta den och ät den. Den ska bli bitter i din mage, men i din mun ska den smaka sött som honung.”10:9 Profeten Hesekiel hade en liknande erfarenhet, jfr Hes 3:1-4.

10Då tog jag bokrullen ur hans hand och åt upp den, och den smakade sött som honung i min mun, men när jag hade svalt den var den bitter i min mage.

11Sedan sa man till mig: ”Än en gång måste du profetera om många länder och folk och språk och kungar.”

Slovo na cestu

Zjevení Janovo 10:1-11

1Viděl jsem jiného anděla silného, sstupujícího s nebe, oděného oblakem, a duha na hlavě jeho byla, a tvář jeho jako slunce, a nohy jeho jako sloupové ohniví. 2A v ruce své měl knížky otevřené. I postavil nohu svou pravou na moři a levou na zemi. 3A volal hlasem velikým, jako by lev řval. A když dokonal volání, mluvilo sedm hromů hlasy své. 4A když odmluvilo sedm hromů hlasy své, byl bych to psal. Ale slyšel jsem hlas s nebe řkoucí ke mně: Zapečeť to, co mluvilo sedm hromů, než nepiš toho. 5Tedy anděl, kteréhož jsem viděl stojícího na moři a na zemi, pozdvihl ruky své k nebi, 6A přisáhl skrze živého na věky věků, kterýž stvořil nebe i to, což v něm jest, a zemi i to, což na ní jest, a moře i to, což v něm jest, že již více času nebude. 7Ale ve dnech hlasu sedmého anděla, když bude troubiti, dokonánoť bude tajemství Boží, jakož zvěstoval služebníkům svým prorokům. 8A ten hlas, kterýž jsem byl slyšel s nebe, opět mluvil se mnou a řekl: Jdi, a vezmi ty knížky otevřené z ruky anděla, stojícího na moři a na zemi. 9I šel jsem k andělu, a řekl jsem jemu: Dej mi ty knížky. I řekl mi: Vezmi, a požři je, a učiníť hořkost v břiše tvém, ale v ústech tvých budouť sladké jako med. 10I vzal jsem knížky z ruky anděla, a požřel jsem je. I byly v ústech mých sladké jako med, ale když jsem je požřel, hořko mi bylo v břiše mém. 11I dí mi: Musíš opět prorokovati lidem, a národům, a jazykům, i králům mnohým.