Romarbrevet 9 – NUB & SZ-PL

Swedish Contemporary Bible

Romarbrevet 9:1-33

Guds löfte till Israels folk

1Jag talar sanning i Kristus och ljuger inte. Mitt eget samvete och den heliga Anden försäkrar att det är så här: 2Mitt hjärta är fyllt av sorg och ständig ångest. 3Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus, om det bara kunde hjälpa mina bröder, mina landsmän. 4De är israeliter, de har fått rätten att bli hans barn och få del av hans härlighet. De har fått förbunden, lagen, tempeltjänsten och löftena. 5De är ättlingar till våra förfäder9:5 Jfr 1 Mos 32:27-28., och från dem härstammar Kristus själv som människa, han som är över allting, Gud välsignad i evighet, amen.

6Guds ord har ju inte blivit om intet. Israel9:6 Jakob kallades också Israel. Jfr 1 Mos 32:27-28. är nämligen inte alla som härstammar från Israel. 7På samma sätt är inte alla Abrahams efterkommande hans barn. Det sägs ju: ”Det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar.”9:7 Se 1 Mos 21:12. 8Det är, med andra ord, inte de barn som föds enligt naturens lagar som är Guds barn, utan de som är födda enligt löftet räknas som hans efterkommande. 9Löftet var detta: ”Nästa år vid den här tiden kommer jag, och då ska Sara ha en son.”9:9 Se 1 Mos 18:10,14.

10Men inte bara det, Rebecka fick två barn med en och samme man, vår far Isak. 11Redan innan de hade gjort vare sig gott eller ont – för att Guds val skulle stå fast 12och gärningar inte skulle betyda något, utan bara han som kallar – sades det till Rebecka: ”Den äldre ska tjäna den yngre.”9:12 Se 1 Mos 25:23. 13Så är det också skrivet: ”Jag älskade Jakob men hatade Esau.”9:13 Se Mal 1:2-3.

14Men vad innebär då detta? Är Gud orättvis? Nej, naturligtvis inte! 15Han säger ju till Mose:

”Jag ska förbarma mig över vem jag vill,

och jag ska visa medlidande med vem jag vill.”9:15 Se 2 Mos 33:19.

16Det beror inte på människans vilja eller strävan utan på Guds nåd.

17I Skriften sägs det nämligen till farao:

”Jag har låtit dig uppstå just med avsikten

att jag ville visa min makt genom dig,

för att mitt namn skulle bli förkunnat överallt på jorden.”9:17 Se 2 Mos 9:16.

18Gud förbarmar sig alltså över vem han vill, och han gör hjärtat hårt hos vem han vill.9:18 Enligt Andra Moseboken var det Gud som gjorde faraos hjärta hårt, så att han kunde sända plågorna över Egypten.

Gud är fri att välja sitt folk

19Nu kanske någon säger: ”Varför anklagar han oss då? Vem kan sätta sig upp mot hans vilja?”

20Men vem tror du att du är som försöker kritisera Gud? Inte kan väl det skapade säga till den som har skapat det: ”Varför gjorde du mig så här?” 21Har inte en krukmakare rätt att av samma lerklump göra en vacker prydnadskruka och en annan för vardagsbruk? 22Då har väl Gud rätt att visa sin vrede och sin makt, men ändå tills vidare ha tålamod med dem som är bestämda till att gå under? 23Och kanske ville han göra sin härlighet känd för dem som han i förväg har bestämt ska få del av hans barmhärtighet och härlighet? 24Till det har han även kallat oss, både judar och andra folk.

25Det sägs så här genom Hosea:

”De som inte var mitt folk, ska jag nu kalla mitt folk,

och de som jag förut inte älskade, ska jag nu älska.”9:25 Se Hos 2:23.

26Och:

”Där det sades till dem:

’Ni är inte mitt folk’,

ska de kallas ’Den levande Gudens barn’.”9:26 Se Hos 1:10.

27Jesaja utropar om Israel:

”Även om israeliterna är talrika som havets sand,

ska bara en rest av dem bli räddad,

28för Herren ska döma alla människor,

snabbt och en gång för alla.”9:28 Se Jes 10:22-23. Den grekiska översättningens formulering avviker i små detaljer från texten i Jesaja.

29Jesaja säger också på ett annat ställe:

”Om härskarornas9:29 Det hebreiska ordet Sevaot , som kan översättas härskarorna, har i den grekiska texten inte översatts utan bara transkriberats Sabaot. Herre inte hade lämnat någon avkomma åt oss,

hade vi blivit som Sodom

och skulle likna Gomorra.”9:29 Se Jes 1:9.

Israels folk vägrar att tro

30Vad ska vi då säga om detta? Jo, att människor från andra folk, som inte ens strävade efter rättfärdighet, nu har fått den, en rättfärdighet genom tro. 31Men Israel, som strävade efter en rättfärdighet genom lagen, nådde ingen. 32Varför? Därför att de inte strävade efter den genom tron utan genom gärningar. De har snubblat över den stötesten, 33som Skriften talar om:

”Se! Jag lägger i Sion en stötesten

och en klippa som man faller på.

Men den som tror på honom ska inte stå där med skam.”9:33 Se Jes 8:14; 28:16.

Słowo Życia

Rzymian 9:1-33

Boży wybór

1Stojąc przed obliczem Chrystusa, chcę zgodnie z prawdą i bez kłamstwa, z czystym sumieniem i w Duchu Świętym, powiedzieć, 2że noszę w sercu głęboki smutek i ból. 3Nawet sam chciałbym być odłączony od Chrystusa, gdyby to pomogło moim rodakom, 4Izraelitom! To ich właśnie wybrał Bóg, otoczył ich chwałą, zawarł z nimi przymierze, przekazał im Prawo, pokazał, jak mają Mu służyć, i dał tak wiele obietnic. 5Ich przodkowie kochali Boga i z tego narodu pochodzi Chrystus—Ten, który jest ponad wszystkim, Bóg uwielbiony na wieki. Amen!

6Boże obietnice się spełniły. Nie wszyscy bowiem, którzy pochodzą z Izraela, są prawdziwymi Izraelitami. 7I nie każdy potomek Abrahama jest rzeczywiście jego dzieckiem—Bóg uznał bowiem za jego potomków tylko tych, którzy pochodzą od jego syna Izaaka. 8Oznacza to, że nie wszystkie dzieci Abrahama są dziećmi Boga, a jedynie te, które urodziły się zgodnie ze złożoną wcześniej Bożą obietnicą. 9Brzmiała ona tak: „Za rok o tej porze Sara będzie miała syna”.

10Również Rebeka, żona naszego przodka Izaaka, urodziła chłopców—bliźniaków. 11Ale zanim się jeszcze urodzili i zanim cokolwiek zrobili—dobrego czy złego—Bóg okazał swoją wolę i wybór, 12niezależny od ludzkich czynów. Powiedział Rebece: „Starszy brat będzie służył młodszemu”. 13Czytamy w Piśmie: „Ukochałem Jakuba, a odrzuciłem Ezawa”.

14Jaki z tego wniosek? Czy Bóg jest niesprawiedliwy? Absolutnie nie! 15Powiedział przecież Mojżeszowi:

„Komu chcę, okazuję miłość,

a komu chcę, okazuję litość”.

16Wybór zależy więc nie od tego, który go pragnie lub się o niego stara, ale od Boga, który okazuje łaskę. 17Czytamy przecież w Piśmie, że Bóg powiedział faraonowi: „Powołałem cię po to, aby pokazać ci moją moc i aby poznał Mnie cały świat”. 18Bóg okazuje więc miłość temu, komu chce, a tego, kogo zechce, czyni upartym.

19Wiem, że zaraz powiesz: „Dlaczego więc Bóg ma do ludzi pretensje o to, że zachowują się tak, a nie inaczej? Czy ludzie mogą sprzeciwiać się Jego decyzjom?”. 20Człowieku! Nawet nie pytaj w ten sposób! Kim jesteś, żeby krytykować Boga? Czy gliniany garnek może powiedzieć garncarzowi: „Dlaczego mnie takim ulepiłeś?”. 21Czy garncarz nie ma prawa z tej samej gliny ulepić naczynia na specjalne okazje i naczynia do użytku codziennego? 22Bóg, chcąc okazać swój gniew i ogromną moc, cierpliwie znosił ludzi przeznaczonych na gniew i zmierzających do zagłady. 23Ma też prawo wyrazić swoją dobroć tym, z których uczynił naczynia do przechowywania bogactw swojej chwały. 24Powołał nas nie tylko spośród Żydów, ale i spośród pogan. 25Dawno temu, zapowiedział bowiem przez proroka Ozeasza:

„Nazwę swoim ludem tych,

którzy nie należeli do Mnie,

i pokocham tych,

którzy nie byli kochani”.

26Pismo mówi także:

„Kiedyś mówiono wam,

że nie jesteście moim ludem.

Teraz zaś zostaniecie nazwani,

dziećmi żywego Boga”.

27Również prorok Izajasz zapowiedział:

„Choćby liczba potomków Izraela była tak wielka,

jak ilość ziaren piasku nad morzem,

to tylko garstka zostanie ocalona.

28Pan szybko wykona na ziemi swój wyrok

i sprawiedliwie zakończy swoje dzieło”.

29W innym miejscu Izajasz powiedział:

„Gdyby Pan nieba nie pozostawił z nas garstki,

zostalibyśmy wytraceni jak mieszkańcy Sodomy,

i spotkałaby nas ta sama kara,

co mieszkańców Gomory”.

Niewiara Izraela

30Jaki więc płynie z tego wniosek? Taki, że chociaż poganie nie zabiegali o uniewinnienie przez Boga, otrzymali je—przez wiarę. 31Izrael zaś, pragnąc uzyskać uniewinnienie dzięki Prawu Mojżesza, nie osiągnął go. 32Dlaczego? Bo czynił to nie przez wiarę, ale przez uczynki. Potknęli się o „kamień obrazy”, 33o którym Pismo mówi:

„Kładę na górze Syjon kamień obrazy

i skałę, o którą wielu się potknie.

Ten jednak, kto mu uwierzy,

nie zawiedzie się”.