Psaltaren 22 – NUB & NIV

Swedish Contemporary Bible

Psaltaren 22:1-32

Psalm 22

En lidandepsalm som börjar i djupaste förtvivlan men övergår i glädje och jubel.22:0 Psalmen har traditionellt setts som messiansk och innehåller många förutsägelser om Jesus lidande, Mark 15:34.

1För körledaren, efter ”Morgonrodnadens hind”22:1 Kan ha varit en känd sång på psalmistens tid, men termen kan också utifrån Septuaginta tolkas som hjälp som kommer vid gryningen, en tanke som förekommer även på andra håll i Psaltaren (se t.ex. 46:6).. En psalm av David.

2Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?

Min räddning förblir långt borta,

hur förtvivlat jag än ropar.

3Min Gud, jag ropar på dagen, men du svarar inte,

på natten, men jag får ingen ro,

4och ändå är du den Helige,

till vars tron Israels lovsång stiger.

5Våra fäder satte sin tillit till dig,

de förtröstade på dig,

och du befriade dem.

6De ropade till dig och blev räddade.

De förtröstade på dig och blev aldrig besvikna.

7Men jag är en mask och inte en människa,

hånad av människor

och föraktad av folket.

8Alla som ser mig hånar mig,

de hånskrattar åt mig

och skakar på huvudet.

9”Han förlitar ju sig på Herren,

låt nu Herren gripa in och befria honom,

eftersom han älskar honom!”

10Herre, du hjälpte mig ut ur min mors liv,

du lät mig vila tryggt vid min mors bröst.

11Alltsedan min födelse är jag överlämnad åt dig,

sedan jag föddes har du varit min Gud.

12Var inte långt borta från mig

när jag är i nöd

och ingen finns som hjälper.

13Tjurar i mängd omger mig,

Bashans tjurar omringar mig.

14De kommer mot mig med öppna gap

som rovlystna, rytande lejon.

15Jag hälls ut som vatten,

och alla mina ben är ur led.

Mitt hjärta är som vax,

det smälter i mitt inre.

16Min styrka har torkat ihop som en lerskärva.

Min tunga klibbar fast i gommen,

och du lägger mig i dödens stoft.

17Hundar omger mig,

en hop onda män omringar mig.

De har genomborrat22:17 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, och en mer ordagrann översättning skulle vara som ett lejon, och enligt andra handskrifter (både hebreiska och Septuaginta-handskrifter) de grävde. Det har traditionellt tolkats som ett verb som syftar på genomborrandet av Jesus händer och fötter. Versen citeras dock inte i Nya testamentet. mina händer och fötter,

18och jag kan räkna varje ben i min kropp.

De ser och stirrar på mig.

19De delar mina kläder mellan sig,

och kastar lott om min klädnad.

20Herre, var inte så långt borta,

du, min styrka, skynda dig och hjälp mig!

21Rädda mig från svärdet,

mitt dyrbara liv från hundarnas våld!

22Rädda mig från lejonens gap

och från vildoxarnas horn.

Du svarar mig.22:22 Den sista satsens innebörd i grundtexten är osäker. Septuaginta m.fl. har tolkat det som ett uttryck för den arma, bedjande människan: Rädda mig från lejonens gap, arma mig från…

23Jag ska göra ditt namn känt för mina bröder.

Jag ska prisa dig mitt i församlingen.

24Ni som fruktar Herren, prisa honom,

ära honom, ni ättlingar till Jakob!

Bäva för honom, Israels ätt!

25Han har inte föraktat eller försmått den lidandes elände,

han har inte dolt sitt ansikte för honom,

utan hört hans rop om hjälp.

26Från dig kommer min lovsång

i den stora församlingen,

jag ska uppfylla mina löften

inför dem som fruktar dig.

27De ödmjuka ska äta och bli mätta.

De som söker Herren ska prisa honom.

Må ni få livsmod för evigt!

28Hela jorden ska minnas det och återvända till Herren,

alla folk och stammar ska tillbe honom.

29Herren tillhör riket

och han regerar över folken.

30Jordens alla rika ska tillbe honom,

böja knä inför honom,

alla de som sänks ner i stoftet,

de som inte kan hålla sig själva vid liv.22:30 Grundtextens innebörd är osäker.

31De efterkommande ska också tjäna honom,

och de ska få höra om Herren.

32De ska komma och förkunna hans rättfärdighet

för folk som ännu inte är födda,

för detta har han gjort.

New International Version

Psalms 22:1-31

Psalm 22In Hebrew texts 22:1-31 is numbered 22:2-32.

For the director of music. To the tune of “The Doe of the Morning.” A psalm of David.

1My God, my God, why have you forsaken me?

Why are you so far from saving me,

so far from my cries of anguish?

2My God, I cry out by day, but you do not answer,

by night, but I find no rest.22:2 Or night, and am not silent

3Yet you are enthroned as the Holy One;

you are the one Israel praises.22:3 Or Yet you are holy, / enthroned on the praises of Israel

4In you our ancestors put their trust;

they trusted and you delivered them.

5To you they cried out and were saved;

in you they trusted and were not put to shame.

6But I am a worm and not a man,

scorned by everyone, despised by the people.

7All who see me mock me;

they hurl insults, shaking their heads.

8“He trusts in the Lord,” they say,

“let the Lord rescue him.

Let him deliver him,

since he delights in him.”

9Yet you brought me out of the womb;

you made me trust in you, even at my mother’s breast.

10From birth I was cast on you;

from my mother’s womb you have been my God.

11Do not be far from me,

for trouble is near

and there is no one to help.

12Many bulls surround me;

strong bulls of Bashan encircle me.

13Roaring lions that tear their prey

open their mouths wide against me.

14I am poured out like water,

and all my bones are out of joint.

My heart has turned to wax;

it has melted within me.

15My mouth22:15 Probable reading of the original Hebrew text; Masoretic Text strength is dried up like a potsherd,

and my tongue sticks to the roof of my mouth;

you lay me in the dust of death.

16Dogs surround me,

a pack of villains encircles me;

they pierce22:16 Dead Sea Scrolls and some manuscripts of the Masoretic Text, Septuagint and Syriac; most manuscripts of the Masoretic Text me, / like a lion my hands and my feet.

17All my bones are on display;

people stare and gloat over me.

18They divide my clothes among them

and cast lots for my garment.

19But you, Lord, do not be far from me.

You are my strength; come quickly to help me.

20Deliver me from the sword,

my precious life from the power of the dogs.

21Rescue me from the mouth of the lions;

save me from the horns of the wild oxen.

22I will declare your name to my people;

in the assembly I will praise you.

23You who fear the Lord, praise him!

All you descendants of Jacob, honor him!

Revere him, all you descendants of Israel!

24For he has not despised or scorned

the suffering of the afflicted one;

he has not hidden his face from him

but has listened to his cry for help.

25From you comes the theme of my praise in the great assembly;

before those who fear you22:25 Hebrew him I will fulfill my vows.

26The poor will eat and be satisfied;

those who seek the Lord will praise him—

may your hearts live forever!

27All the ends of the earth

will remember and turn to the Lord,

and all the families of the nations

will bow down before him,

28for dominion belongs to the Lord

and he rules over the nations.

29All the rich of the earth will feast and worship;

all who go down to the dust will kneel before him—

those who cannot keep themselves alive.

30Posterity will serve him;

future generations will be told about the Lord.

31They will proclaim his righteousness,

declaring to a people yet unborn:

He has done it!