Psaltaren 10 – NUB & BDS

Swedish Contemporary Bible

Psaltaren 10:1-18

Psalm 10

Varför går det väl för syndaren?

1Herre, varför står du så långt borta,

varför gömmer du dig i tider av nöd?

2I övermod jagar den gudlöse den svage.

Låt dem fångas i sina egna intriger!

3Den gudlöse skryter med sina egna begär,

välsignar den girige och föraktar Herren.

4Den gudlöse sätter näsan i vädret.

”Gud ställer mig inte till svars. Det finns ju ingen Gud.”

Sådana är alla hans tankar.10:4 Eller: vädret och söker inte Gud. I alla hans tankar finns ingen Gud.

5Ändå lyckas han i allt vad han gör,

han är högfärdig

och skjuter ifrån sig dina lagar,

han fnyser åt sina fiender.

6Han tänker för sig själv:

”Inget kan rubba mig.

Jag ska alltid vara lycklig och slippa bekymmer.”

7Deras mun är full av förbannelse och lögn,

under hans tunga finns ofärd och olycka.

8Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna

och vill lönnmörda den oskyldige.

Hans ögon följer den värnlöse.

9Han ligger i bakhåll, gömd, som lejon,

och väntar på att få kasta sig över den hjälplöse

och dra in honom i sitt nät.

10De värnlösa krossas, de kollapsar

och faller av hans styrka.10:10 Grundtextens innebörd är osäker.

11Han säger för sig själv:

”Gud har glömt det,

han döljer sitt ansikte och ser det aldrig.”

12Herre, res dig! Gud, lyft din hand!

Glöm inte de förtryckta!

13Varför får den gudlöse förakta Gud

och säga för sig själv:

”Han ställer mig inte till svars?”

14Herre, du ser ofärden och plågan.

Du lägger märke till det, du tar det i din hand.

Den värnlöse överlämnar sin sak åt dig,

du hjälper den faderlöse.10:14 Grundtextens innebörd är delvis osäker i denna vers.

15Krossa den gudlöses och ondes makt!

Ställ honom till svars för sin ondska,

så att den inte finns mer.

16Herren är kung, alltid och för evigt.

De främmande folken försvinner från hans land.

17Herre, du hör de förtrycktas längtan,

du ger dem nytt mod och lyssnar till dem.

18Du ger de faderlösa och förtryckta rätt,

så att ingen som är av jord längre kan skrämma dem.10:18 Grundtextens innebörd är osäker. Tanken kan också vara att ingen ska behöva fly ut ur landet i skräck.

La Bible du Semeur

Psaumes 10:1-18

Pourquoi, Seigneur10 Voir note Ps 9. ?

1Pourquoi, ô Eternel, ╵es-tu si loin ?

Pourquoi te caches-tu ╵aux jours de la détresse ?

2Le méchant, dans son arrogance, ╵poursuit les pauvres,

il les prend dans ses traquenards.

3Le méchant tire vanité ╵de son avidité.

Le profiteur maudit ╵et nargue l’Eternel.

4Le méchant, dans son arrogance, ╵déclare : « Dieu n’existe pas. »

Il ne va pas chercher plus loin10.4 Autre traduction : Dieu n’existe pas ; il ne punit pas., ╵c’est là le fond de sa pensée.

5Toujours ses procédés ╵lui réussissent.

Tes jugements sont bien trop hauts ╵pour retenir son attention,

et il se débarrasse ╵de tous ses adversaires.

6Il se dit : « Je ne risque rien,

et je suis pour toujours ╵à l’abri du malheur. »

7Sa bouche ne fait que maudire10.7 Cité en Rm 3.14. Voir Mt 12.34., ╵ses mots sont trompeurs et violents,

sous sa langue acérée fleurissent ╵des propos méchants et blessants.

8Il est posté en embuscade ╵à proximité des hameaux,

et, dans un endroit bien caché, ╵il assassine l’innocent.

Ses yeux épient les faibles.

9Il se tapit dans sa cachette ╵comme un lion dans sa tanière ;

oui, il se met en embuscade ╵pour attraper le pauvre ;

il attrape le pauvre ╵en l’attirant dans son filet.

10Alors le faible se courbe et chancelle,

puis tombe vaincu par sa force.

11Il se dit : « Dieu oubliera vite,

il ne regarde pas par là ; ╵d’ailleurs, il ne voit jamais rien ! »

12Lève-toi, Eternel ! ╵Dieu, interviens !

Et n’oublie pas les malheureux !

13Pourquoi donc le méchant ╵se moque-t-il de toi,

et pourquoi se dit-il : ╵« Dieu ne demande pas de comptes » ?

14Pourtant, toi, tu vois bien ╵la peine et la souffrance,

tu veilles pour tout prendre en mains !

Le faible s’abandonne à toi,

tu viens en aide à l’orphelin.

15Abats la force du méchant, ce criminel !

Et fais-le rendre compte ╵du mal qu’il a commis ╵pour qu’il n’en reste plus de trace.

16L’Eternel est Roi à jamais,

et les peuples païens ╵disparaîtront de sur sa terre.

17Eternel, tu entends ╵les attentes des affligés.

Tu leur redonnes du courage ╵et tu prêtes l’oreille

18pour faire droit à l’orphelin, ╵ainsi qu’à l’opprimé,

et pour que l’homme, ╵cette créature terrestre ╵cesse de semer la terreur.