Swedish Contemporary Bible

Ordspråksboken 1:1-33

Vishetens välsignelse

(1:1—9:18)

1Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.

2Av dem får man fostran och vägledning,

så att man förstår de visas ord.

3Av dem får man vägledning till insikt

och till ett ärligt och rättfärdigt liv.

4De ger klokhet till de okunniga,

och lärdom till de unga om vad som är viktigt.

5Den vise hör dem och ökar sin kunskap.

Den kloke skaffar sig vägledning

6för att förstå ordspråk och liknelser,

de visas ord och gåtor.

7Herrens fruktan är vishetens början,

men den som är oklok föraktar vishet och vägledning.

8Hör, min son, din fars förmaning,

förkasta inte din mors undervisning.

9De bildar en skön krans på ditt huvud,

en vacker kedja kring din hals.

10Min son, låt dig inte lockas av syndare.

11De säger:

”Kom! Vi lägger oss i bakhåll för att döda,

för att lura på oskyldiga.

12Likt dödsriket slukar vi dem levande och hela,

så som de som läggs ner i graven.

13Vi ska få alla slags värdefulla ting

och kan fylla våra hus med plundrat gods.

14Du får vara med och dela,

pengarna kan vi ha i en gemensam kassa.”

15Min son, gå inte in på deras väg,

sätt inte din fot på deras stig,

16för med snabba steg söker de sig till ondskan,

och snabbt vill de utgjuta blod.

17Det är meningslöst att breda ut ett nät

inför ögonen på fåglarna.

18Dessa ligger på lur efter sitt eget blod

och i bakhåll för sina egna liv.

19Sådant blir slutet för den som roffar åt sig i oärlighet,

det kostar honom hans eget liv.

20Visheten ropar högt på gatan

och höjer sin röst på torget.

21Mitt bland de bullriga gatorna predikar den

och håller tal vid stadsportarna:

22”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet,

ni smädare njuta av smädelser,

ni dårar hata kunskap?

23Vänd om och ta emot min tillrättavisning,

så ska jag låta min ande komma över er

och dela med mig av min kunskap till er.

24Jag har ropat på er, men ni har inte lyssnat.

Jag har räckt ut min hand,

men ingen har brytt sig om den.

25Ni har struntat i alla mina råd

och avvisat min tillrättavisning.

26Därför ska jag också skratta åt er olycka

och håna er förtvivlan,

27när förskräckelsen griper tag i er som ett oväder

och olyckan sveper över er som en stormby,

när nöd och ångest drabbar er.

28Då kommer de att ropa till mig,

men jag ska inte svara.

De kommer att söka mig

men inte finna.

29De hatade kunskap

och ville inte frukta Herren,

30de avvisade mina råd

och föraktade mina tillrättavisningar.

31Därför får de äta sina gärningars frukt

och mätta sig med sina onda planer.

32De okunnigas avfällighet ska kosta dem livet

och dårarnas sorglöshet förgöra dem.

33Men den som lyssnar till mig ska leva i trygghet

och behöver inte vara rädd för något ont.”

King James Version

Proverbs 1:1-33

1The proverbs of Solomon the son of David, king of Israel; 2To know wisdom and instruction; to perceive the words of understanding; 3To receive the instruction of wisdom, justice, and judgment, and equity;1.3 equity: Heb. equities 4To give subtilty to the simple, to the young man knowledge and discretion.1.4 discretion: or, advisement 5A wise man will hear, and will increase learning; and a man of understanding shall attain unto wise counsels: 6To understand a proverb, and the interpretation; the words of the wise, and their dark sayings.1.6 the interpretation: or, an eloquent speech

7¶ The fear of the LORD is the beginning of knowledge: but fools despise wisdom and instruction.1.7 the beginning: or, the principal part 8My son, hear the instruction of thy father, and forsake not the law of thy mother: 9For they shall be an ornament of grace unto thy head, and chains about thy neck.1.9 an…: Heb. an adding

10¶ My son, if sinners entice thee, consent thou not. 11If they say, Come with us, let us lay wait for blood, let us lurk privily for the innocent without cause: 12Let us swallow them up alive as the grave; and whole, as those that go down into the pit: 13We shall find all precious substance, we shall fill our houses with spoil: 14Cast in thy lot among us; let us all have one purse: 15My son, walk not thou in the way with them; refrain thy foot from their path: 16For their feet run to evil, and make haste to shed blood. 17Surely in vain the net is spread in the sight of any bird.1.17 in the…: Heb. in the eyes of every thing that hath a wing 18And they lay wait for their own blood; they lurk privily for their own lives. 19So are the ways of every one that is greedy of gain; which taketh away the life of the owners thereof.

20¶ Wisdom crieth without; she uttereth her voice in the streets:1.20 Wisdom: Heb. Wisdoms, that is, Excellent wisdom 21She crieth in the chief place of concourse, in the openings of the gates: in the city she uttereth her words, saying, 22How long, ye simple ones, will ye love simplicity? and the scorners delight in their scorning, and fools hate knowledge? 23Turn you at my reproof: behold, I will pour out my spirit unto you, I will make known my words unto you.

24¶ Because I have called, and ye refused; I have stretched out my hand, and no man regarded; 25But ye have set at nought all my counsel, and would none of my reproof: 26I also will laugh at your calamity; I will mock when your fear cometh; 27When your fear cometh as desolation, and your destruction cometh as a whirlwind; when distress and anguish cometh upon you. 28Then shall they call upon me, but I will not answer; they shall seek me early, but they shall not find me: 29For that they hated knowledge, and did not choose the fear of the LORD: 30They would none of my counsel: they despised all my reproof. 31Therefore shall they eat of the fruit of their own way, and be filled with their own devices. 32For the turning away of the simple shall slay them, and the prosperity of fools shall destroy them.1.32 turning…: or, ease of the simple 33But whoso hearkeneth unto me shall dwell safely, and shall be quiet from fear of evil.