Swedish Contemporary Bible

Ordspråksboken 1:1-33

Vishetens välsignelse

(1:1—9:18)

1Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.

2Av dem får man fostran och vägledning,

så att man förstår de visas ord.

3Av dem får man vägledning till insikt

och till ett ärligt och rättfärdigt liv.

4De ger klokhet till de okunniga,

och lärdom till de unga om vad som är viktigt.

5Den vise hör dem och ökar sin kunskap.

Den kloke skaffar sig vägledning

6för att förstå ordspråk och liknelser,

de visas ord och gåtor.

7Herrens fruktan är vishetens början,

men den som är oklok föraktar vishet och vägledning.

8Hör, min son, din fars förmaning,

förkasta inte din mors undervisning.

9De bildar en skön krans på ditt huvud,

en vacker kedja kring din hals.

10Min son, låt dig inte lockas av syndare.

11De säger:

”Kom! Vi lägger oss i bakhåll för att döda,

för att lura på oskyldiga.

12Likt dödsriket slukar vi dem levande och hela,

så som de som läggs ner i graven.

13Vi ska få alla slags värdefulla ting

och kan fylla våra hus med plundrat gods.

14Du får vara med och dela,

pengarna kan vi ha i en gemensam kassa.”

15Min son, gå inte in på deras väg,

sätt inte din fot på deras stig,

16för med snabba steg söker de sig till ondskan,

och snabbt vill de utgjuta blod.

17Det är meningslöst att breda ut ett nät

inför ögonen på fåglarna.

18Dessa ligger på lur efter sitt eget blod

och i bakhåll för sina egna liv.

19Sådant blir slutet för den som roffar åt sig i oärlighet,

det kostar honom hans eget liv.

20Visheten ropar högt på gatan

och höjer sin röst på torget.

21Mitt bland de bullriga gatorna predikar den

och håller tal vid stadsportarna:

22”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet,

ni smädare njuta av smädelser,

ni dårar hata kunskap?

23Vänd om och ta emot min tillrättavisning,

så ska jag låta min ande komma över er

och dela med mig av min kunskap till er.

24Jag har ropat på er, men ni har inte lyssnat.

Jag har räckt ut min hand,

men ingen har brytt sig om den.

25Ni har struntat i alla mina råd

och avvisat min tillrättavisning.

26Därför ska jag också skratta åt er olycka

och håna er förtvivlan,

27när förskräckelsen griper tag i er som ett oväder

och olyckan sveper över er som en stormby,

när nöd och ångest drabbar er.

28Då kommer de att ropa till mig,

men jag ska inte svara.

De kommer att söka mig

men inte finna.

29De hatade kunskap

och ville inte frukta Herren,

30de avvisade mina råd

och föraktade mina tillrättavisningar.

31Därför får de äta sina gärningars frukt

och mätta sig med sina onda planer.

32De okunnigas avfällighet ska kosta dem livet

och dårarnas sorglöshet förgöra dem.

33Men den som lyssnar till mig ska leva i trygghet

och behöver inte vara rädd för något ont.”

Bibelen på hverdagsdansk

Ordsprogenes Bog 1:1-33

Værdien af ordsprog

1Det følgende er ordsprog af Davids søn og Israels konge, Salomon. 2Formålet med ordsprogene er at vejlede folk og give dem visdom, at hjælpe dem til at skelne mellem rigtigt og forkert. 3De skal hjælpe folk til at handle klogt, ærligt og ret. 4De skal give de uerfarne kundskab og de unge indsigt og dømmekraft. 5Selv de erfarne kan lære noget, og de fornuftige kan blive vejledt. 6De kan lære at meditere over betydningen af ordsprog og billedtale samt de vises ordspil og gåder. 7Gudsfrygt fører til visdom. Kun en tåbe foragter visdom og vejledning.

En fars formaninger

8Hør efter din fars formaning, min søn,

og husk på din mors belæring.

9Værdsæt deres velmente vejledning

som et fornemt trofæ, et dyrebart smykke.

10Giv ikke efter, min søn, men sig nej,

når dårlige venner vil lokke dig på afveje.

11Måske siger de: „Kom, lad os finde et offer,

lægge os på lur og dræbe de uskyldige.

12Før de aner uråd, er de allerede døde,

selv de stærke klarer sig ikke imod os.

13Derefter plyndrer vi dem og bliver rige,

tænk på alle de ting, vi kan købe!

14Kom nu! Du skal nok få din andel.

Vi deler naturligvis byttet imellem os!”

15Gå ikke med dem, min søn!

Hold dig langt væk fra den slags venner.

16De er kun ude på at røve og plyndre

og viger ikke tilbage for mord.

17Hvis en fugl ser en fælde blive sat op,

holder den sig væk og går ikke i den.

18Men sådanne venner er ikke så kloge.

De sætter en fælde, men falder selv i den.

19De, der røver fra andre,

berøver sig selv et godt liv.

Visdommen kalder

20Visdommen råber til folk på gaden,

står på torvet og taler til dem,

21kalder på skaren, som haster forbi,

opsøger byens øverste ledere.

22„I mennesker uden forstand!” råber den,

„Hvor længe vil I forblive i uvidenhed?

Hvor længe vil spotterne blive ved med at spotte?

Hvor længe vil tåberne nægte at blive vejledt?

23Gid I ville lytte til min vejledning.

Så ville jeg dele mine tanker med jer

og øse ud af min visdom til jer.

24Men I ville ikke høre, når jeg kaldte på jer,

I afviste min udrakte, hjælpende hånd.

25I forkastede alle mine gode råd,

lyttede ikke til mine formaninger.

26Derfor vil jeg le, når ulykken rammer jer,

håne jer, når I gribes af rædsel,

27når I rammes som af et lyn fra en klar himmel,

når jeres mareridt bliver til virkelighed,

når angst og nød truer med at knuse jer.

28Da vil I råbe om hjælp, men ikke få svar.

I vil søge efter mig, men ikke finde mig.

29I forkastede jo kundskaben

og nægtede at vise Herren respekt.

30I var ligeglade med de råd, jeg gav jer,

I valgte at ignorere min vejledning.

31Derfor må I nu bide i det sure æble,

til I får kvalme af jeres egen dumhed.

32Stædig egenrådighed bliver jeres død,

naiv sorgløshed fører jer i ulykke.

33Men de, der lytter til mig, skal leve i tryghed,

de skal bo i fred og uden frygt.”