Edoms dom
1Obadjas syn.
Så säger Herren, Herren, om Edom;
vi har hört ett budskap från Herren.
En budbärare har sänts till folken:
”Kom, låt oss stå upp
och strida mot det!”
2Jag ska göra dig litet bland folken
och mycket föraktat.
3Du har lurats av ditt övermod,
du som bor bland bergsklyftorna,
håller till högt däruppe
och säger för dig själv:
”Vem kan störta mig ner till jorden?”
4Även om du bygger ditt näste högt som örnen
och gör dig ett rede bland stjärnorna,
ska jag störta ner dig därifrån, säger Herren.
5Om tjuvar kommer till dig
eller rövare om natten
– ack, då förgås du ju! –
stjäl de väl bara tills de fått nog?
Om druvplockarna kommer till dig,
lämnar de väl en efterskörd?
6Hur noga ska inte Esau genomsökas
och hans gömda skatter letas fram!
7Alla dina allierade fördriver dig till gränsen.
Dina fredliga vänner bedrar dig
och tar makten över dig.
De som äter ditt bröd
gillrar snaror för dig,
och inget förstånd infinner sig där.
8”På den dagen, säger Herren,
ska jag förgöra de visa i Edom,
allt förstånd på Esaus berg.
9Dina hjältar, Teman, blir skräckslagna,
och alla på Esaus berg utplånas i slakten.
10För våld mot din bror Jakob
ska du höljas med skam
och utplånas för evigt.
11Den dagen du stod på avstånd,
den dagen främlingar drog bort med hans rikedomar
och utlänningar tågade in genom hans portar
och kastade lott om Jerusalem,
då var du också som en av dem.
12Se inte ner på din broder
på hans olycksdag.
Gläd dig inte över Judas folk
på deras undergångsdag,
och gapa inte så stort
på deras nöds dag.
13Tåga inte in genom mitt folks port
på deras förödelses dag.
Se inte ner, även du, på hans olycka
på hans tragiska dag,
och lägg inte beslag på hans rikedomar
på denna hans tragiska dag.
14Stå inte vid vägskälet
för att hugga ner dem som flyr därifrån.
Utlämna inte hans överlevande
på denna nödens dag.
Herrens dag
15Herrens dag är nära
för alla folk.
Så som du har gjort,
så ska man göra mot dig.
Dina gärningar kommer
att slå tillbaka mot dig.
Israels återupprättelse
16Så som ni har druckit på mitt heliga berg,
så ska folken ständigt få dricka.
De ska dricka och dricka
och bli som om de aldrig funnits.
17Men på Sions berg ska det finnas räddning,
det ska vara heligt
och där ska Jakobs ätt få äga sina arvedelar.
18Jakobs ätt ska bli en eld
och Josefs ätt en låga,
men Esaus ätt ska bli halm
som de ska antända och förtära.
Ingen av Esaus ätt kommer att överleva,
för Herren har talat.”
19De från Negev ska ockupera Esaus berg.
De som bor i Låglandet ska ockupera filistéernas land.
De ska inta Efraims och Samariens områden,
och Benjamin ska inta Gilead.
20De som blivit bortförda från Israels här1:20 Grundtextens innebörd är osäker. och är i Kanaan,
ända till Sarefat,
och de bortförda från Jerusalem,
de i Sefarad, ska inta städerna i Negev.
21Befriare1:21 Enligt Septuaginta: De räddade på Sions berg ska dra upp… ska dra upp på Sions berg
och regera över Esaus berg.
Och kungariket ska vara Herrens.
A visão de Obadias
1Numa visão, o Senhor Deus revelou a Obadias o futuro da terra de Edom. Chegou a notícia da parte do Senhor, disse ele, que Deus enviou um embaixador às nações com a seguinte mensagem: “Atenção! Deverão enviar os vossos exércitos contra a terra de Edom para a destruir!”
2“Vou fazer-te pequeno entre as nações, Edom, tornando-te desprezível. 3És orgulhoso porque vives nas alturas, no cimo de falésias inacessíveis. ‘Quem é que pode chegar até aqui?’, gabaste-te tu. 4Não se enganem a vós próprios! Ainda que se elevem como águias e construam os ninhos nas estrelas, derrubar-vos-ei daí abaixo, diz o Senhor.
5Muito melhor teria sido que ladrões tivessem vindo de noite assaltar-vos, porque nunca chegariam a levar tudo o que vocês possuem! No caso das vossas vinhas serem roubadas, pelo menos deixariam ficar uns cachos mais desprezíveis. 6Mas o que há de acontecer, na verdade, é que cada recanto, cada lugar, por mais escondido que esteja, será vasculhado e roubado, e tudo o que valer alguma coisa será levado.
7Todos os teus aliados se voltarão contra ti e colaborarão na tua expulsão da terra. Prometer-te-ão paz, ao mesmo tempo que conspiram contra ti, para te destruir. Os teus amigos de confiança lançar-te-ão armadilhas e todas as tuas anti-estratégias falharão. 8Nesse dia, nem um só sábio será deixado em todo Edom, diz o Senhor. Antes encherei aqueles que eram considerados como tal, com estupidez. 9Os mais valentes soldados de Temã ficarão atrapalhados e paralisados, perante o exterminador.
10E isto porquê? Por causa do que fizeram ao vosso irmão Israel. Assim, os teus pecados serão expostos perante todos, para que os vejam. Envergonhado e sem defesa alguma, serás exterminado para sempre. 11Abandonaste Israel, quando ele mais precisava de auxílio. Mantiveste-te à distância, recusando levantar um dedo que fosse para o ajudar contra os invasores que vieram tirar-lhe o que possuía e repartir Jerusalém como despojo de guerra; portaste-te como um dos seus inimigos.
12Não devias ter feito isso. Não devias ter ficado satisfeito quando o vieram buscar para o levar para longe, para terras estranhas; não devias ter-te alegrado com o seu infortúnio; não devias ter-te rido dele, nesse tempo de desgraça. 13Tu próprio entraste na terra de Israel, nesses dias de calamidade, e a pilhaste. Tornaste-te rico à sua custa. 14Colocaste-te nos cruzamentos das estradas para apanhar os que fugiam; apanhaste os fugitivos e entregaste-os aos seus adversários, nesse tempo terrível de grande tragédia.
15Porque o dia do Senhor em breve cairá sobre todas as nações pagãs. Como fizeram com Israel assim vos será feito. Os vossos atos recairão sobre as vossas cabeças. 16Vocês beberam a minha taça de castigo sobre o meu santo monte e as nações todas beberão igualmente por ela. Sim, bebam e depois desapareçam da história como se nunca tivessem existido!
17Mas o monte Sião tornar-se-á um refúgio; o monte será santo e a descendência de Jacob possuirá a sua herança. 18Israel será como um fogo lançado sobre os campos ressequidos de Edom que tudo incendiará. Não haverá sobreviventes da casa de Esaú!” O Senhor assim falou.
19Então o povo que vive no Negueve ocupará a região das colinas de Edom; os que vivem nas planícies da Judeia possuirão as planuras dos filisteus e reapoderar-se-ão dos campos de Efraim e Samaria. O povo de Benjamim tornará a possuir Gileade.
20Os exilados israelitas regressarão e ocuparão toda a terra da costa cananita até Zarefate. Os que estavam cativos, em Sefarade, voltarão à sua terra natal e conquistarão as povoações remotas do Negueve. 21Levantar-se-ão salvadores que virão ao monte Sião e governarão a região montanhosa de Edom. O Senhor será Rei!