Nineves fall
1Den som ska anfalla tågar mot dig.
Bemanna dina fästningar,
bevaka vägen,
rusta dig,
samla all din kraft!
2Herren ska återställa
Jakobs storhet
liksom Israels storhet.
Våldsmän har härjat bland dem
och ödelagt deras vingårdar.
3Hans soldaters sköldar lyser röda,
krigarna har klätt sig i purpur.
Vagnarnas stål glänser som eld,
man svingar sina spjut av cypress.2:3 Grundtextens innebörd är osäker. I Septuaginta står det hästar i stället för ”cypresser”, och då blir slutet av versen: …hästarna (ev. ryttarna) skälver.
4Vagnarna stormar fram utmed gatorna,
i vild jakt över torgen,
de ser ut som lysande facklor
och far iväg som blixtar.
5Han befaller sina hjältar.
De stapplar fram på sin väg,
störtar mot muren,
och skyddstaket sätts upp.2:5 Det hebreiska ordet som här översätts befaller är ett ord som vanligtvis betyder komma ihåg/tänka på. Grundtextens innebörd är osäker i hela versen.
6Portarna mot floden öppnas,
och palatset rasar samman.
7Det är bestämt
att hon ska kläs av och föras bort.
Hennes slavinnor klagar som duvor
och slår sig för bröstet.2:7 Grundtextens innebörd är osäker.
8Nineve är som en damm
vars vatten strömmar ut.
”Stanna, stanna!”
Men ingen vänder tillbaka.
9Plundra silver, plundra guld!
Det finns ändlöst
med skatter,
ett överflöd av dyrbarheter!
10Tömd, plundrad, förödd!
Hjärtat orkar inte med, knäna darrar,
kroppen skälver, och alla ansikten vitnar.
11Var finns nu lejonkulan,
där de unga lejonen matades,
där både lejonet, lejoninnan och ungarna gick
utan att behöva frukta för någonting?
12Lejonet rev tills hans ungar var mättade,
ströp byte åt sina honor,
fyllde sina hålor med rov
och sina kulor med sönderrivet byte.
13”Nu vänder jag mig mot dig,
säger härskarornas Herre.
Jag ska låta dina vagnar2:13 Egentligen hennes vagnar, enligt bl.a. Septuaginta din rikedom. gå upp i rök
och dina unga lejon förtäras av svärd.
Jag ska utplåna ditt byte från jorden,
och dina sändebuds röster ska aldrig mer höras.”