Klagovisorna 2 – NUB & CCB

Swedish Contemporary Bible

Klagovisorna 2:1-22

Andra klagosången: Herren bestraffar sitt folk

1Hur har inte Herren i sin vrede

höljt dotter Sion i mörka moln!

Från himlen har han slungat

Israels härlighet ner till jorden.

Han tänkte inte ens på sin fotpall

på sin vredes dag.

2Skoningslöst har Herren skövlat

alla Jakobs boningar,

i sin vrede har han brutit ner

dotter Judas fästningar.

Han har slagit kungariket och dess furstar till marken

och vanärat dem.

3I vredens hetta har han brutit ner

Israels stolta makt,

dragit tillbaka sin beskyddande hand

när fienden kom

och brunnit i Jakob som en eld

vars lågor förtärde allt som fanns.

4Han har spänt sin båge som en fiende

redo att skjuta.

Som en ovän har han dödat allt

som var behagligt att se på.

Över dotter Sions tält

har han öst ut sin vrede som en eld.

5Herren har blivit som en fiende,

han har skövlat Israel

och alla dess palats,

han har förstört dess fästningar.

Dottern Juda har han fyllt

med stor sorg och klagan.

6Han har ödelagt sin egen boning

som ett bräckligt skjul,

ja, sin egen helgedom har han förstört.

Herren har låtit Sion glömma

sina högtider och sabbater.

I sin rasande vrede har han avsatt

både kung och präst.

7Herren har förkastat sitt altare

och övergett sin helgedom.

Palatsmurarna har han

överlämnat åt fiender.

Det har höjts ett rop i Herrens hus

som på en högtidsdag.

8Herren har bestämt sig

för att förstöra dotter Sions murar.

Han har spänt ut mätsnöret

och inte hållit tillbaka sin hand från förstörelsen.

Han har fått vallar och murar att klaga,

och tillsammans har de nu rasat samman.

9Stadens portar har sjunkit ner i jorden,

hennes bommar har han brutit sönder och krossat.

Hennes kung och furstar

lever bland främmande folk.

Lagen har övergivits,

och profeterna får inte längre några syner från Herren.

10Dotter Sions äldste

sitter tysta på marken.

De har kastat stoft på sina huvuden,

de är klädda i säcktyg.

Jerusalems unga kvinnor

har böjt sina huvuden mot jorden.

11Mina ögon är utmattade av gråt,

mitt inre är i uppror.

Min livskraft är uttömd,

för mitt folk går under.

Barn och spädbarn tynar bort

på stadens gator.

12De frågar sina mödrar

var bröd och vin finns,

och de segnar ner

likt sårade på gatorna i staden,

de ger upp andan

i sina mödrars armar.

13Vad ska jag säga om dig?

Vad kan jag jämföra dig med, dotter Jerusalem?

Vad ska jag likna dig vid, du jungfru Sion,

för att trösta dig?

Din skada är ändlös som havet.

Vem kan bota dig?

14Dina profeter har sett syner för dig

som varit falska och meningslösa.

De har inte pekat på din skuld

för att du skulle kunna vända från din fångenskap.

Deras profetior har varit

falska och förledande.

15Alla som går vägen förbi

klappar föraktfullt i händerna åt dig,

visslar och skakar på huvudet

åt dotter Jerusalem:

”Skulle detta vara den stad som kallats

den fulländade skönheten, hela jordens glädje?”

16Alla dina fiender gapar åt dig.

De gnisslar tänder och säger:

”Vi har förstört henne!

Detta är dagen vi har väntat på,

och vi har levt för att se den!”

17Herren har gjort som han har planerat.

Han har fullföljt sitt ord,

det som han i forntiden beslöt.

Han har rivit ner skoningslöst,

låtit dina fiender triumfera över dig

och gett dina ovänner makten.

18Ropa högt till Herren,

klaga, dotter Sion,2:18 Ordagrant: Deras hjärtan ropar till Herren, dotter Sions mur; här följer översättningen ett rättelseförslag ur grundtextens fotnot.

låt dina tårar rinna som en flod,

dag och natt.

Unna dig ingen ro,

låt inte dina ögon vila.

19Gå upp och ropa i natten,

i början av nattväkterna,

utgjut ditt hjärta som vatten

inför Herren!

Lyft dina händer upp mot honom

för dina barns liv,

för de tynar bort av hunger

i varje gathörn.

20”Se, Herre, tänk på

vem du behandlar så här!

Ska kvinnor äta sina barn,

som de fött till livet?

Ska präster och profeter

dödas i Herrens helgedom?

21Unga och gamla ligger på marken,

på gatorna,

mina unga män och kvinnor

har fallit för svärdet.

Du har dödat dem på din vredes dag,

du har slaktat dem skoningslöst.

22Som till en högtidsfest

inbjöd du förskräckelser från alla håll.

Herrens vredes dag

kunde ingen fly eller överleva.

Dem som jag burit och uppfostrat

har fienden dödat.”

Chinese Contemporary Bible (Simplified)

耶利米哀歌 2:1-22

耶和华惩罚耶路撒冷

1主的怒气像乌云一样遮盖锡安2:1 ”希伯来文是“女子”,可能是对锡安的昵称,下同2:4104:22

祂使以色列的荣美从天上坠下。

祂发怒的时候并不顾念自己的脚凳。

2主毫不留情地毁灭雅各一切的住处,

祂在烈怒中夷平犹大的堡垒,

以色列及其首领蒙羞。

3祂发烈怒毁灭以色列全军。

敌人袭来时,祂收回大能的手。

祂像烈焰一样吞噬雅各

4祂抬起右手张弓搭箭,

宛若仇敌,

杀戮一切悦人眼目的人,

将祂的怒火撒向锡安城的帐篷。

5主像敌人一样毁灭以色列

吞噬她的宫殿,夷平她的堡垒,

使犹大人哀哭不止。

6祂摧毁自己的居所,

如同摧毁花园;

祂摧毁自己规定的聚会之处,

使锡安的人民忘记安息日和节期。

祂在烈怒中弃绝所有的君王和祭司。

7主撇弃自己的祭坛,

憎恶自己的圣所,

耶路撒冷的殿墙交给敌人。

他们像过节一样,

在耶和华的殿中喧嚷吵闹。

8耶和华决意拆毁锡安的城墙,

祂拉了准线,

定意毁灭,决不停止。

祂使城墙和壁垒一同悲哀哭泣。

9锡安的城门陷入地中,

主摧毁、砍断她的门闩。

她的君王和首领流落异乡,

律法不复存在,

她的先知得不到从耶和华而来的异象。

10锡安城的长老腰束麻布,

头蒙灰尘,坐在地上,

默然不语;

耶路撒冷的少女垂头至地。

11我哭得眼睛失明,

心如刀割,肝胆欲碎,

因为人民惨遭毁灭,

儿童和婴孩昏倒在街头。

12孩子们问母亲:

“哪里有饼和酒呢?”

他们像受伤的勇士,

昏倒在城中的街头,

在母亲怀中奄奄一息。

13耶路撒冷啊,我该说什么呢?

谁能与你的苦难相比呢?

锡安啊,我用什么话语才能安慰你呢?

你的伤口深如海洋,

谁能医治你呢?

14你的先知所见的异象虚假无用。

他们没有揭露你的罪恶,

以致你被掳。

他们给你的预言虚假谬误。

15路人都拍掌嘲笑你。

他们向耶路撒冷城摇头,

嗤笑道:

“这就是那被誉为完美无瑕、

普世喜悦的城吗?”

16敌人都幸灾乐祸地讥讽你,

他们咬牙切齿地说:

“我们吞灭了她!

这是我们期待已久的日子!

我们终于见到这一天了!”

17耶和华实现了祂的计划,

成就了祂很久以前的应许。

祂毫不留情地毁灭了你,

使你的仇敌幸灾乐祸,

耀武扬威。

18锡安的城墙啊,

你要从心里向主呼求!

你的眼泪要像江河一样昼夜涌流,

不歇不眠。

19你要在夜间起来,

在主面前整夜呼求,

向祂倾心吐意;

你要为饿昏街头的孩童向主举手祷告。

20“耶和华啊,求你看看,

你曾这样对付过谁呢?

母亲岂能吃自己的孩子?

祭司和先知岂能在主的圣所中被杀?

21“老人和小孩陈尸街头,

少男少女都丧身刀下。

你在发怒的日子杀了他们,

毫不留情。

22“你从四面八方召人攻击我,

如同召集人过节。

耶和华发怒的日子,

无人得以逃脱,无人得以幸免。

敌人杀光了我养育的孩子。”