Jona flyr från Herrens kallelse
1Herrens ord kom till Jona, Amittajs son: 2”Ge dig iväg, gå till den stora staden Nineve och predika mot den, för deras ondska når ända upp till mig.” 3Men Jona gav sig iväg för att fly till Tarshish, bort från Herren. Han gick ner till Jafo, fann ett fartyg som skulle till Tarshish, betalade för sig och gick ombord för att färdas med dem till Tarshish, bort från Herren.1:3 Tarshish låg längst bort i väst, åt motsatt håll från Nineve som låg i öst.
4Herren sände en stark vind över havet, och det blev en så våldsam storm att fartyget var nära att krossas. 5Sjömännen blev rädda och ropade var och en till sin gud. För att lätta skeppet kastade de lasten överbord.
Men Jona hade gått ner under däck och sov djupt. 6Kaptenen gick då ner till honom och sa: ”Hur kan du sova? Upp med dig och be till din Gud du också! Kanske tänker han på oss så att vi inte går under!”
7Besättningen sa till varandra: ”Kom, vi kastar lott för att finna ut vem som är skyldig till detta onda.” När de kastade lott föll lotten på Jona. 8Då sa de till honom: ”Tala om för oss: Vem är ansvarig för detta onda som har drabbat oss? Vad håller du på med? Varifrån kommer du? Från vilket land? Från vilket folk?” 9Han svarade dem: ”Jag är hebré, och jag fruktar Herren, himlens Gud, som har gjort hav och land.” 10Männen greps av stor fruktan och frågade honom: ”Vad har du gjort?” De visste att han var på flykt undan Herren, för det hade han berättat för dem. 11De frågade honom: ”Vad ska vi göra för att lugna havet?” Havet stormade nämligen bara mer och mer. 12Han svarade dem: ”Kasta mig i havet, så kommer det att bli lugnt igen för er. Jag vet att det är mitt fel att denna stora storm kommit över er.” 13Sjömännen gjorde ett sista försök att ro mot land, men de orkade inte. Havet stormade bara allt våldsammare. 14Då ropade de till Herren: ”Herre, låt oss inte förgås för att vi tar den här mannens liv. Gör oss inte ansvariga för en oskyldig mans död, för du, Herre, har handlat som du har velat!”
15Sedan tog de Jona och kastade honom överbord. Då blev det våldsamma havet lugnt. 16Männen greps av stor fruktan för Herren, de offrade till honom och gav löften.
約拿違背耶和華
1耶和華對亞米太的兒子約拿說： 2「你起來前往尼尼微大城，大聲警告那裡的居民，因為他們的罪惡滔天，已經達到我面前。」 3可是，約拿卻起身逃往他施，想躲避耶和華。他到了約帕港，看見一艘要開往他施的船，就付了船費，上了船，想和眾人一起去他施，好躲避耶和華。
4然而，耶和華使海面起了狂風，滔天巨浪幾乎把船打成碎片。 5水手們非常害怕，紛紛呼求自己的神，又把船上的貨物全都拋進海裡，以減輕重量。這時候，約拿已下到底艙，躺在那裡呼呼大睡。 6船長來到約拿身邊對他說：「你這個人，怎麼這時候還在睡覺！快起來祈求你的神吧，也許你的神會憐憫我們，饒我們一命。」
7後來，船上的人彼此商量說：「來，我們抽籤，看看這場災難是誰惹來的。」於是他們就抽籤，結果抽中了約拿。 8眾人問他：「請告訴我們，這場災難是誰惹來的？你是做什麼的？從哪裡來？是哪一國、哪一族的人？」 9約拿回答說：「我是希伯來人，我敬畏耶和華，祂是創造海洋陸地、掌管諸天的上帝。」 10之後，他就把怎樣逃避耶和華的事告訴他們。眾人知道後，萬分恐懼，問他：「你怎麼做出這種事？」
11那時，風浪越來越大，他們便對約拿說：「我們要怎樣處置你，才能使風浪平靜呢？」 12約拿對他們說：「我知道這場風暴是因我而起的，你們把我抬起來拋進海裡，風浪自然會平靜。」 13然而船上的人還是拚命划船，希望把船划向岸邊，可是沒有成功，因為風浪實在太大了。 14他們只好呼求耶和華，說：「耶和華啊，求你不要因這個人的性命而毀滅我們，不要因我們殺害無辜的人而怪罪我們，因為你耶和華按自己的旨意行事。」 15然後他們把約拿抬起來拋進海裡，狂風巨浪立刻平靜了。 16眾人都極其敬畏耶和華，向祂獻祭，並且許願。
17耶和華安排了一條大魚，把約拿吞下，他在魚腹裡度過三天三夜。
