Joel 2 – NUB & OL

Swedish Contemporary Bible

Joel 2:1-32

1Stöt i horn på Sion!

Slå larm på mitt heliga berg,

så att alla som bor i landet darrar!

För Herrens dag kommer

och är nära,

2en dag med mörker och moln,

en dag så dunkel och svart.

Likt gryningen som breder ut sig över bergen

kommer ett stort och mäktigt folk.

Dess like har aldrig tidigare funnits

och kommer aldrig att finnas

bland kommande generationer.

3Framför dem går en förtärande eld,

bakom dem en brännande låga.

Framför dem ligger landet som Edens trädgård,

men bakom dem är öde öken.

Ingenting undkommer.

4De ser ut som hästar,

de drar fram som stridshästar.

5Med ett skrammel som av stridsvagnar

drar de fram över bergstopparna,

som en eld som dånar i strå,

som en mäktig armé på väg till strid.

6Folk grips av ångest inför dem,

allas ansikten bleknar.

7Som hjältar drar de fram,

som krigare tar de sig uppför muren.

Var och en marscherar rakt fram

och bryter sig aldrig ur ledet.

8Ingen tränger en annan.

Var och en går sin väg rakt fram.

De tar sig genom vapnen

utan att någon kan hindra dem.2:8 Grundtextens innebörd är osäker i versens sista del.

9De rusar in i staden,

springer uppför muren,

klättrar in i husen

och tar sig in genom fönstren som tjuvar.

10Jorden darrar inför dem

och himlen bävar.

Solen och månen förmörkas

och stjärnorna håller tillbaka sitt sken.

11Herren låter sin röst höras

framför sin här.

Mycket stor är hans armé,

och stark är den som följer hans order.

Herrens dag är stor

och mycket fruktansvärd.

Vem kan uthärda den?

Vänd om till Herren

12Nu säger Herren:

”Vänd om till mig helhjärtat,

under fasta, gråt och klagan.”

13Riv sönder era hjärtan,

inte era kläder,

vänd tillbaka till Herren, er Gud,

för han är nådig och barmhärtig,

sen till vrede och rik på nåd,

och han ångrar det onda.

14Vem vet? Kanske vänder han om,

ångrar sig och lämnar efter sig en välsignelse,

till mat- och dryckesoffer åt Herren, er Gud.

15Stöt i horn på Sion!

Utlys en helig fasta

och kalla samman en högtidssamling!

16Samla folket,

helga församlingen,

kalla samman de gamla,

samla barnen

och de diande småbarnen.

Låt brudgummen komma ut ur sitt rum

och bruden ut ur sin kammare.

17Mellan förhuset och altaret

ska prästerna, Herrens tjänare, gråta

och säga:

Herre, skona ditt folk!

Låt inte din arvedel hånas

och bli till en visa bland folken.

Varför skulle man bland folken få säga:

’Var finns deras Gud?’ ”

Räddning på Herrens dag

(2:18—3:21)

18Då greps Herren av svartsjuka för sitt land

och förbarmade sig över sitt folk.

19Herren svarade sitt folk:

”Jag ska ge er säd, vin och olja

så att ni blir mätta.

Jag ska aldrig mer

låta er vanäras av andra folk.

20Jag ska driva fienden från norr

långt bort från dig,

förjaga honom till ett förtorkat, öde land,

hans förtrupp mot havet i öster

och hans eftertrupp mot havet i väster.

Där ska stanken från honom stiga,

en förruttnelsens lukt från honom gå upp.”

För han har gjort stora ting.2:20 Sista satsen är svårtolkad; det är oklart vem som är subjektet. Om det är fienden, troligen syftande på gräshopporna, har satsen en negativ innebörd, men om slutet av versen tänks syfta på Herren, anknyter den kanske till v. 18f. Jfr även v. 21.

21Frukta inte, land.

Gläd dig och jubla,

för Herren har gjort stora ting.

22Frukta inte, ni markens djur,

för de öppna betesmarkerna grönskar på nytt.

Träden bär sin frukt,

fikonträdet och vinstocken

ger rika skördar.

23Gläd er, ni som bor på Sion,

jubla i Herren, er Gud!

Han ger er höstregn i rättfärdighet.

Han sänder skurar till er,

både höstregn och vårregn som förr.

24Tröskplatserna ska fyllas av säd,

och pressarna ska flöda över av vin och olja.

25”Jag ska gottgöra er de årsskördar som gräshopporna2:25 Se not till 1:4., gräsbitarna,

gräsätarna och gräsgnagarna åt upp,

min stora här som jag sände mot er.

26Ni ska få äta så att ni blir mätta,

och ni ska prisa Herren, er Gud,

som har utfört dessa under för er skull.

Aldrig mer ska mitt folk behöva komma på skam.

27Då ska ni inse

att jag är mitt i Israel

och att jag är Herren, er Gud, och ingen annan.

Aldrig mer ska mitt folk behöva komma på skam.

Herrens dag

28Därefter ska jag utgjuta min Ande

över alla människor.

Era söner och döttrar ska profetera,

era gamla män ska ha drömmar,

och era unga män se syner.

29Också över tjänare och tjänarinnor

ska jag på den tiden utgjuta min Ande.

30Jag ska låta tecken visa sig

på himlen och på jorden:

blod, eld och rökpelare.

31Solen ska vändas i mörker

och månen i blod,

innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer.

32Men var och en som åkallar Herrens namn

ska bli räddad.

För på Sions berg och i Jerusalem

ska finnas en räddad skara,

som Herren har sagt,

bland de överlevande

som Herren kallar.

O Livro

Joel 2:1-32

Um exército de gafanhotos

1Toquem as trombetas em sinal de alarme em Sião! Que se ouça o seu som sobre o meu santo monte! Que toda a gente trema de medo, porque o dia do Senhor se aproxima! 2Será um dia de escuridão e tristeza, de espessas nuvens e escuridão. Que poderoso exército cobre os montes como a noite! Quão grande e poderoso é este povo! A aparência dessas gentes nunca foi vista anteriormente e nunca será vista de novo pelas gerações que passarem na Terra!

3Corre fogo diante deles e as chamas queimam por trás. Têm na frente uma bela terra, como o jardim do Éden em toda a sua beleza. Depois de passarem, apenas ficou uma terra inteiramente destruída; nada lhes escapou. 4Parecem cavalos ligeiros correndo com muita rapidez. 5Vejam-nos saltando no cimo dos montes! Ouçam o barulho que fazem, semelhante ao ruído de carros de guerra e ao do fogo queimando tudo através dum campo, e também ao dum poderoso exército correndo para a batalha.

6O terror apodera-se dos povos que os esperam; empalidecem de medo. 7Estes soldados atacam como guerreiros destemidos. Escalam muros como tropa bem treinada. Avançam sem nada os deter. 8Não há ninguém a tolher os movimentos do companheiro. Cada um conhece bem aquilo que deve executar. Não há arma que possa detê-los. 9Carregam sobre a cidade; sobem às muralhas; trepam às casas, entrando como ladrões pelas janelas.

10A Terra treme perante eles e também os céus. O Sol e a Lua escurecem e as estrelas escondem o seu brilho. 11O Senhor conduz este exército com a sua voz. Este é o seu poderoso exército que segue as suas ordens. O dia do Senhor é algo de terrível, de tremendo. Quem poderá suportá-lo?

Convertam-se ao Senhor!

12É por isso que o Senhor diz: “Voltem-se agora para mim, enquanto é tempo! Deem-me todo o vosso coração! Aproximem-se com jejum, choro e lamentações!”

13Que o vosso remorso vos leve a dilacerar o coração e não a rasgar a roupa. Convertam-se ao Senhor, vosso Deus, porque é compassivo e misericordioso. Não é facilmente que se acende a sua ira; está cheio de mansidão e ansioso por não ter que castigar. 14Quem sabe se não desistirá das suas intenções a vosso respeito e se não acabará por vos abençoar em vez de vos punir severamente. Talvez vos abençoe de maneira que venham a ter novamente abundância de cereais e de vinho, para oferecerem ao Senhor, vosso Deus, como dantes!

15Toquem as trombetas em Sião! Convoquem um jejum e reúnam todo o povo para uma assembleia solene. 16Tragam todos! Os anciãos, as crianças e até os bebés! Tragam o noivo para fora dos seus aposentos, acompanhado da sua noiva! 17Os sacerdotes, os ministros do Senhor, pôr-se-ão entre o povo e o altar chorando e orarão desta forma: “Poupa, Senhor, o teu povo! Não permitas que os pagãos o dominem, pois pertence-te! Não permitas que seja alvo do desprezo dos pagãos que dizem: ‘Onde está esse Deus?’ ”

A resposta do Senhor

18Então o Senhor terá piedade de vocês, o seu povo, e terá zelo pela honra da sua terra. 19Responderá assim: “Vejam, estou a mandar-vos muito trigo, vinho novo e azeite, para satisfazer plenamente as vossas necessidades. Nunca mais deixarei que se tornem objeto de zombaria entre as nações. 20Farei partir esses exércitos que vêm do norte; enviá-los-ei para longe; irão para as terras desoladas donde vieram e ali morrerão; metade dirigir-se-á para o mar Morto e o resto para o Mediterrâneo; o seu mau cheiro subirá da terra.”

O Senhor fez um poderoso milagre a vosso favor. 21Não tenham receio, meu povo! Alegrem-se e regozijem-se, porque o Senhor fez coisas maravilhosas a vosso favor!

22Não temam, ó animais do campo, pois as pastagens tornar-se-ão verdes de novo! As árvores darão o seu fruto; as figueiras e as vinhas florescerão uma vez mais.

23Alegra-te, ó povo de Sião, alegra-te no Senhor teu Deus! Porque ele faz descer as boas chuvas de outono com generosidade e justiça. Uma vez mais cairão as chuvas do outono, assim como as da primavera. 24As eiras terão novamente trigo empilhado e os lagares transbordarão de azeite e de vinho novo.

25“Vou compensar-vos dos anos em que as colheitas foram devoradas pelos gafanhotos, saltões, lagartas e outros insetos do grande exército que enviei contra vós. 26De novo terão toda a comida de que necessitarem. Louvem o Senhor, vosso Deus, que faz estes milagres para vocês! Nunca mais o meu povo experimentará desastres semelhantes. 27E saberão que estou aqui, entre o meu povo de Israel, e que só eu sou o Senhor, vosso Deus. O meu povo nunca mais será ferido com um golpe desta natureza.

O dia do Senhor

28Depois derramarei o meu Espírito sobre toda a humanidade. Os vossos filhos e filhas profetizarão, os vossos velhos terão sonhos e os vossos jovens visões. 29Derramarei o meu Espírito, mesmo sobre os servos e servas, naqueles dias. 30Farei aparecerem maravilhas no céu e na Terra, sangue, fogo e colunas de fumo. 31O Sol escurecerá e a Lua ficará vermelha como o sangue, antes de vir o grande e terrível dia do Senhor. 32E todo aquele que invocar o nome do Senhor será salvo. No monte Sião, em Jerusalém, ficará um resto como o Senhor prometeu. Esses são os sobreviventes que o Senhor chama.