Joel 2 – NUB & NIVUK

Swedish Contemporary Bible

Joel 2:1-32

1Stöt i horn på Sion!

Slå larm på mitt heliga berg,

så att alla som bor i landet darrar!

För Herrens dag kommer

och är nära,

2en dag med mörker och moln,

en dag så dunkel och svart.

Likt gryningen som breder ut sig över bergen

kommer ett stort och mäktigt folk.

Dess like har aldrig tidigare funnits

och kommer aldrig att finnas

bland kommande generationer.

3Framför dem går en förtärande eld,

bakom dem en brännande låga.

Framför dem ligger landet som Edens trädgård,

men bakom dem är öde öken.

Ingenting undkommer.

4De ser ut som hästar,

de drar fram som stridshästar.

5Med ett skrammel som av stridsvagnar

drar de fram över bergstopparna,

som en eld som dånar i strå,

som en mäktig armé på väg till strid.

6Folk grips av ångest inför dem,

allas ansikten bleknar.

7Som hjältar drar de fram,

som krigare tar de sig uppför muren.

Var och en marscherar rakt fram

och bryter sig aldrig ur ledet.

8Ingen tränger en annan.

Var och en går sin väg rakt fram.

De tar sig genom vapnen

utan att någon kan hindra dem.2:8 Grundtextens innebörd är osäker i versens sista del.

9De rusar in i staden,

springer uppför muren,

klättrar in i husen

och tar sig in genom fönstren som tjuvar.

10Jorden darrar inför dem

och himlen bävar.

Solen och månen förmörkas

och stjärnorna håller tillbaka sitt sken.

11Herren låter sin röst höras

framför sin här.

Mycket stor är hans armé,

och stark är den som följer hans order.

Herrens dag är stor

och mycket fruktansvärd.

Vem kan uthärda den?

Vänd om till Herren

12Nu säger Herren:

”Vänd om till mig helhjärtat,

under fasta, gråt och klagan.”

13Riv sönder era hjärtan,

inte era kläder,

vänd tillbaka till Herren, er Gud,

för han är nådig och barmhärtig,

sen till vrede och rik på nåd,

och han ångrar det onda.

14Vem vet? Kanske vänder han om,

ångrar sig och lämnar efter sig en välsignelse,

till mat- och dryckesoffer åt Herren, er Gud.

15Stöt i horn på Sion!

Utlys en helig fasta

och kalla samman en högtidssamling!

16Samla folket,

helga församlingen,

kalla samman de gamla,

samla barnen

och de diande småbarnen.

Låt brudgummen komma ut ur sitt rum

och bruden ut ur sin kammare.

17Mellan förhuset och altaret

ska prästerna, Herrens tjänare, gråta

och säga:

Herre, skona ditt folk!

Låt inte din arvedel hånas

och bli till en visa bland folken.

Varför skulle man bland folken få säga:

’Var finns deras Gud?’ ”

Räddning på Herrens dag

(2:18—3:21)

18Då greps Herren av svartsjuka för sitt land

och förbarmade sig över sitt folk.

19Herren svarade sitt folk:

”Jag ska ge er säd, vin och olja

så att ni blir mätta.

Jag ska aldrig mer

låta er vanäras av andra folk.

20Jag ska driva fienden från norr

långt bort från dig,

förjaga honom till ett förtorkat, öde land,

hans förtrupp mot havet i öster

och hans eftertrupp mot havet i väster.

Där ska stanken från honom stiga,

en förruttnelsens lukt från honom gå upp.”

För han har gjort stora ting.2:20 Sista satsen är svårtolkad; det är oklart vem som är subjektet. Om det är fienden, troligen syftande på gräshopporna, har satsen en negativ innebörd, men om slutet av versen tänks syfta på Herren, anknyter den kanske till v. 18f. Jfr även v. 21.

21Frukta inte, land.

Gläd dig och jubla,

för Herren har gjort stora ting.

22Frukta inte, ni markens djur,

för de öppna betesmarkerna grönskar på nytt.

Träden bär sin frukt,

fikonträdet och vinstocken

ger rika skördar.

23Gläd er, ni som bor på Sion,

jubla i Herren, er Gud!

Han ger er höstregn i rättfärdighet.

Han sänder skurar till er,

både höstregn och vårregn som förr.

24Tröskplatserna ska fyllas av säd,

och pressarna ska flöda över av vin och olja.

25”Jag ska gottgöra er de årsskördar som gräshopporna2:25 Se not till 1:4., gräsbitarna,

gräsätarna och gräsgnagarna åt upp,

min stora här som jag sände mot er.

26Ni ska få äta så att ni blir mätta,

och ni ska prisa Herren, er Gud,

som har utfört dessa under för er skull.

Aldrig mer ska mitt folk behöva komma på skam.

27Då ska ni inse

att jag är mitt i Israel

och att jag är Herren, er Gud, och ingen annan.

Aldrig mer ska mitt folk behöva komma på skam.

Herrens dag

28Därefter ska jag utgjuta min Ande

över alla människor.

Era söner och döttrar ska profetera,

era gamla män ska ha drömmar,

och era unga män se syner.

29Också över tjänare och tjänarinnor

ska jag på den tiden utgjuta min Ande.

30Jag ska låta tecken visa sig

på himlen och på jorden:

blod, eld och rökpelare.

31Solen ska vändas i mörker

och månen i blod,

innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer.

32Men var och en som åkallar Herrens namn

ska bli räddad.

För på Sions berg och i Jerusalem

ska finnas en räddad skara,

som Herren har sagt,

bland de överlevande

som Herren kallar.

New International Version – UK

Joel 2:1-32

An army of locusts

1Blow the trumpet in Zion;

sound the alarm on my holy hill.

Let all who live in the land tremble,

for the day of the Lord is coming.

It is close at hand –

2a day of darkness and gloom,

a day of clouds and blackness.

Like dawn spreading across the mountains

a large and mighty army comes,

such as never was in ancient times

nor ever will be in ages to come.

3Before them fire devours,

behind them a flame blazes.

Before them the land is like the garden of Eden,

behind them, a desert waste –

nothing escapes them.

4They have the appearance of horses;

they gallop along like cavalry.

5With a noise like that of chariots

they leap over the mountaintops,

like a crackling fire consuming stubble,

like a mighty army drawn up for battle.

6At the sight of them, nations are in anguish;

every face turns pale.

7They charge like warriors;

they scale walls like soldiers.

They all march in line,

not swerving from their course.

8They do not jostle each other;

each marches straight ahead.

They plunge through defences

without breaking ranks.

9They rush upon the city;

they run along the wall.

They climb into the houses;

like thieves they enter through the windows.

10Before them the earth shakes,

the heavens tremble,

the sun and moon are darkened,

and the stars no longer shine.

11The Lord thunders

at the head of his army;

his forces are beyond number,

and mighty is the army that obeys his command.

The day of the Lord is great;

it is dreadful.

Who can endure it?

Rend your heart

12‘Even now,’ declares the Lord,

‘return to me with all your heart,

with fasting and weeping and mourning.’

13Rend your heart

and not your garments.

Return to the Lord your God,

for he is gracious and compassionate,

slow to anger and abounding in love,

and he relents from sending calamity.

14Who knows? He may turn and relent

and leave behind a blessing –

grain offerings and drink offerings

for the Lord your God.

15Blow the trumpet in Zion,

declare a holy fast,

call a sacred assembly.

16Gather the people,

consecrate the assembly;

bring together the elders,

gather the children,

those nursing at the breast.

Let the bridegroom leave his room

and the bride her chamber.

17Let the priests, who minister before the Lord,

weep between the portico and the altar.

Let them say, ‘Spare your people, Lord.

Do not make your inheritance an object of scorn,

a byword among the nations.

Why should they say among the peoples,

“Where is their God?” ’

The Lord’s answer

18Then the Lord was jealous for his land

and took pity on his people.

19The Lord replied2:18,19 Or Lord will be jealous… / and take pity… / 19 The Lord will reply to them:

‘I am sending you grain, new wine and olive oil,

enough to satisfy you fully;

never again will I make you

an object of scorn to the nations.

20‘I will drive the northern horde far from you,

pushing it into a parched and barren land;

its eastern ranks will drown in the Dead Sea

and its western ranks in the Mediterranean Sea.

And its stench will go up;

its smell will rise.’

Surely he has done great things!

21Do not be afraid, land of Judah;

be glad and rejoice.

Surely the Lord has done great things!

22Do not be afraid, you wild animals,

for the pastures in the wilderness are becoming green.

The trees are bearing their fruit;

the fig-tree and the vine yield their riches.

23Be glad, people of Zion,

rejoice in the Lord your God,

for he has given you the autumn rains

because he is faithful.

He sends you abundant showers,

both autumn and spring rains, as before.

24The threshing-floors will be filled with grain;

the vats will overflow with new wine and oil.

25‘I will repay you for the years the locusts have eaten –

the great locust and the young locust,

the other locusts and the locust swarm2:25 The precise meaning of the four Hebrew words used here for locusts is uncertain.

my great army that I sent among you.

26You will have plenty to eat, until you are full,

and you will praise the name of the Lord your God,

who has worked wonders for you;

never again will my people be shamed.

27Then you will know that I am in Israel,

that I am the Lord your God,

and that there is no other;

never again will my people be shamed.

The day of the Lord

28‘And afterwards,

I will pour out my Spirit on all people.

Your sons and daughters will prophesy,

your old men will dream dreams,

your young men will see visions.

29Even on my servants, both men and women,

I will pour out my Spirit in those days.

30I will show wonders in the heavens

and on the earth,

blood and fire and billows of smoke.

31The sun will be turned to darkness

and the moon to blood

before the coming of the great and dreadful day of the Lord.

32And everyone who calls

on the name of the Lord will be saved;

for on Mount Zion and in Jerusalem

there will be deliverance,

as the Lord has said,

even among the survivors

whom the Lord calls.2:32 In Hebrew texts 2:28-32 is numbered 3:1-5.