Budskap om invadering och ödeläggelse
(1:2—2:17)
Gräshoppor
1Herrens ord kom till Joel, Petuels son:
2Hör här, ni äldste,
lyssna, alla som bor i landet!
Har något sådant hänt under hela er livstid
eller under era förfäders tid?
3Ni ska berätta detta för era barn,
och de ska berätta det för sina,
och deras barn vidare för nästa generation:
4Det som gräshopporna1:4 I grundtexten finns i denna vers, liksom i 2:25, fyra olika ord för gräshoppor, och översättningen av dem är osäker. lämnade kvar
åt gräsgnagarna upp,
det som gräsgnagarna lämnade kvar
åt gräsbitarna upp,
och det som gräsbitarna lämnade kvar
åt gräsätarna upp.
5Vakna, ni berusade, och gråt,
klaga, ni drinkare!
För det nya vinet
har ryckts bort från era läppar.
6Ett folk har invaderat mitt land,
starkt och oräkneligt,
med tänder som ett lejons
och kindtänder som en lejoninnas.
7Det har förstört min vingård
och brutit mina fikonträd,
skalat dem nakna och kastat bort barken
och lämnat grenarna vita.
8Klaga som en jungfru,
klädd i sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum.
9Det är slut med mat- och dryckesoffren
i Herrens hus.
Herrens tjänare, prästerna, klagar.
10Fältet är förött,
marken klagar.
Säden är förstörd,
det nya vinet förtorkat,
och oljan sinar.
11Jordbrukarna står där med skam,
vinodlarna klagar
för vetets och kornets skull,
för åkerns skörd är förstörd.
12Vinstocken är förtorkad
och fikonträdet vissnat.
Granatträd, palmer, äppelträd,
alla markens träd har torkat ut
och människors glädje förtvinat.
Uppmaning till klagan
13Klä er i sorgdräkt och klaga,
ni präster!
Jämra er, ni som tjänar vid altaret!
Kom, vaka natten igenom i sorgdräkt,
ni min Guds tjänare!
För mat- och dryckesoffer
finns inte längre i er Guds hus.
14Utlys en helig fasta
och kalla till en högtidssamling.
Samla de äldste
och alla som bor i landet
till Herrens, er Guds hus,
och ropa till Herren.
15Ve, vilken dag!
Herrens dag är nära.
Den kommer som förödelse
från den Väldige.
16Har inte levebrödet tagits bort inför våra ögon,
och glädjen och fröjden i vår Guds hus?
17Utsädet ligger förtorkat under jordklumparna,
förrådshusen ligger i ruiner
och sädesmagasinen i spillror,
för säden har torkat bort.
18Hur stönar inte boskapen!
Boskapshjordarna irrar omkring,
då det finns inget bete för dem.
Även fårhjordarna lider.
19Till dig, Herre, ropar jag!
En eld har förtärt de öppna betesmarkerna
och en låga bränt upp alla träd.
20Till och med de vilda djuren ropar till dig,
för bäckarna är uttorkade,
och en eld har förtärt
de öppna betesmarkerna.
1The word of the Lord that came to Joel son of Pethuel.
An invasion of locusts
2Hear this, you elders;
listen, all who live in the land.
Has anything like this ever happened in your days
or in the days of your ancestors?
3Tell it to your children,
and let your children tell it to their children,
and their children to the next generation.
4What the locust swarm has left
the great locusts have eaten;
what the great locusts have left
the young locusts have eaten;
what the young locusts have left
other locusts1:4 The precise meaning of the four Hebrew words used here for locusts is uncertain. have eaten.
5Wake up, you drunkards, and weep!
Wail, all you drinkers of wine;
wail because of the new wine,
for it has been snatched from your lips.
6A nation has invaded my land,
a mighty army without number;
it has the teeth of a lion,
the fangs of a lioness.
7It has laid waste my vines
and ruined my fig-trees.
It has stripped off their bark
and thrown it away,
leaving their branches white.
8Mourn like a virgin in sackcloth
grieving for the betrothed of her youth.
9Grain offerings and drink offerings
are cut off from the house of the Lord.
The priests are in mourning,
those who minister before the Lord.
10The fields are ruined,
the ground is dried up;
the grain is destroyed,
the new wine is dried up,
the olive oil fails.
11Despair, you farmers,
wail, you vine growers;
grieve for the wheat and the barley,
because the harvest of the field is destroyed.
12The vine is dried up
and the fig-tree is withered;
the pomegranate, the palm and the apple1:12 Or possibly apricot tree –
all the trees of the field – are dried up.
Surely the people’s joy
is withered away.
A call to lamentation
13Put on sackcloth, you priests, and mourn;
wail, you who minister before the altar.
Come, spend the night in sackcloth,
you who minister before my God;
for the grain offerings and drink offerings
are withheld from the house of your God.
14Declare a holy fast;
call a sacred assembly.
Summon the elders
and all who live in the land
to the house of the Lord your God,
and cry out to the Lord.
15Alas for that day!
For the day of the Lord is near;
it will come like destruction from the Almighty.1:15 Hebrew Shaddai
16Has not the food been cut off
before our very eyes –
joy and gladness
from the house of our God?
17The seeds are shrivelled
beneath the clods.1:17 The meaning of the Hebrew for this word is uncertain.
The storehouses are in ruins,
the granaries have been broken down,
for the grain has dried up.
18How the cattle moan!
The herds mill about
because they have no pasture;
even the flocks of sheep are suffering.
19To you, Lord, I call,
for fire has devoured the pastures in the wilderness
and flames have burned up all the trees of the field.
20Even the wild animals pant for you;
the streams of water have dried up
and fire has devoured the pastures in the wilderness.
