Sions framtida härlighet
1Res dig upp, låt ditt ljus lysa!
Ditt ljus har kommit,
och Herrens härlighet går upp över dig.
2Mörker täcker jorden,
töcken omger folken,
men över dig ska Herren stråla,
över dig ska hans härlighet visa sig.
3Folken ska vandra i ditt ljus
och kungar mot glansen av din soluppgång.
4”Lyft blicken och se dig omkring!
De samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer från fjärran,
dina döttrar bärs i famnen.
5Du ska se detta och stråla av lycka,
ditt hjärta ska bäva och bulta.
Havets rikedomar ska föras till dig
och folkens skatter bli dina.
6Väldiga kamelkaravaner ska färdas till dig,
unga kameler från Midjan och Efa.
De kommer alla från Saba,
lastade med guld och rökelse,
och de förkunnar Herrens lov.
7Alla Kedars hjordar ska samlas till dig,
Nevajots baggar ska stå till din tjänst.
Jag ska ta emot dem som offer på mitt altare
och mitt tempels härlighet ska bli ännu större.
8Vilka är det som kommer flygande som ett moln,
som duvor till sina bon?
9Det är kustländernas fartyg som närmar sig,
med skeppen från Tarshish i täten,
för att hämta dina söner långt bortifrån.
De har med sig sitt silver och guld
till ära för Herren, din Gud,
Israels Helige, han som förhärligar dig.
10Främlingar ska bygga upp dina murar,
och deras kungar ska betjäna dig.
För jag slog dig i min vrede,
men i min nåd ska jag vara barmhärtig mot dig.
11Dina portar ska alltid vara öppna,
varken dag eller natt ska de stängas,
så att folkens rikedomar kan föras till dig
och deras kungar ledas dit in.
12Det folk och det rike
som inte tjänar dig
kommer att gå under och förintas.
13Libanons härlighet ska komma till dig,
cypress, alm och pinje,
för att pryda platsen för min helgedom,
och jag ska göra platsen för mina fötter härlig.
14Dina förtryckare ska komma och buga sig för dig,
de som föraktat dig ska falla ner för dina fötter.
De ska kalla dig Herrens stad
och Israels Heliges Sion.
15Efter att ha varit övergiven och hatad
så att ingen ville ta vägen genom dig,
ska jag låta dig bli till evig stolthet,
till glädje för alla generationer.
16Du ska dia folkens mjölk
och ammas vid kungabröst,
och du ska förstå att jag, Herren, är din räddare
och Jakobs mäktige är din befriare.
17Jag ska byta ut ditt koppar mot guld,
ditt järn mot silver,
ditt trä mot koppar
och dina stenar mot järn.
Jag ska göra friden till din överhet
och rättfärdigheten till din härskare.
18Man ska inte mer höra om våld i ditt land
eller förödelse och ödeläggelse inom dina gränser.
Dina murar ska du kalla ’räddning’
och dina portar ’lovsång’.
19Solen ska inte mer vara ditt ljus om dagen
och månen inte lysa över dig med sitt sken.
Herren ska vara ditt eviga ljus,
din Gud ska vara din härlighet.
20Din sol ska aldrig gå ner,
din måne aldrig avta,
för Herren är ditt eviga ljus.
Din sorgetid är över.
21Alla i ditt folk ska vara rättfärdiga,
och de ska för evigt äga landet.
De är ett skott som jag har planterat,
jag har gjort dem
för att visa min härlighet.
22Av den minste ska det bli en skara på tusen,
av den ringaste blir det ett mäktigt folk.
Jag, Herren, ska låta detta ske snabbt,
när tiden är inne.
Sion Animuonyam
1“Sɔre, hyerɛn, na wo hann aba,
na Awurade animuonyam apue wo so.
2Hwɛ, esum akata asase so
na esum kabii akata aman no so,
nanso Awurade apue wo so
na nʼanimuonyam ada adi wɔ wo so.
3Amanaman bɛba wo hann no mu,
na Ahemfo bɛba wo adekyeɛ hann no mo.
4“Ma wʼani so na hwɛ wo ho hyia:
wɔn nyinaa aboa wɔn ho ano reba wo nkyɛn;
wo mmammarima fifiri akyirikyiri,
na wɔkura wo mmammaa wɔ abasa so.
5Afei wobɛhwɛ na wʼanim ate,
wʼakoma bɛbɔ na anigyeɛ ahyɛ no ma;
ahonya a ɛwɔ ɛpo so, wɔde bɛbrɛ wo,
na amanaman no ahodeɛ nso bɛba wo nkyɛn.
6Yoma akuakuo bɛyɛ wʼasase so ma,
yomaforɔ a wofiri Midian ne Efa.
Na wɔn a wɔfiri Seba nyinaa bɛba,
wɔsoso sika kɔkɔɔ ne nnuhwam
na wɔpae mu ka Awurade ayɛyie.
7Wɔbɛboaboa Kedar nnwankuo nyinaa ano abrɛ wo,
Nebaiot nnwennini bɛsom wo;
wɔbɛgye wɔn sɛ afɔrebɔdeɛ wɔ mʼafɔrebukyia so,
na mɛhyɛ mʼasɔredan kronkron no animuonyam.
8“Hwannom ne yeinom a wɔtu sɛ omununkum,
te sɛ mmorɔnoma a wɔrekɔ wɔn pirebuo mu yi?
9Ampa ara nsupɔ no ani da me so;
Tarsis ahyɛn na wɔdi anim,
wɔde wo mmammarima fifiri akyirikyiri reba,
wɔsoso wɔn dwetɛ ne wɔn sika kɔkɔɔ,
de rebɛhyɛ Awurade, wo Onyankopɔn animuonyam,
Israel Kronkronni No,
ɛfiri sɛ wahyɛ wo animuonyam.
10“Ananafoɔ bɛto wʼafasuo no bio,
na wɔn ahemfo bɛsom wo.
Ɛwom sɛ mede abufuo asɛe wo deɛ,
nanso menam adom so bɛhunu wo mmɔbɔ.
11Wʼapono ano bɛdeda hɔ ɛberɛ biara,
wɔrentoto mu awia anaa anadwo,
sɛdeɛ ɛbɛyɛ a nkurɔfoɔ de amanaman no ahonya bɛbrɛ wo,
a wɔn ahemfo di nkonimdie santen no anim.
12Na ɔman anaa ahennie a wɔrensom wo no bɛyera,
wɔbɛsɛe no pasaa.
13“Lebanon animuonyam bɛba wo nkyɛn,
pepeaa, sɛsɛ ne kwabɔhɔrɔ bɛbɔ mu,
abɛsiesie me kronkronbea hɔ;
na mɛhyɛ beaeɛ a menan sisi no animuonyam.
14Wo nhyɛsofoɔ mmammarima bɛba abɛkoto wo;
wɔn a wɔbu wo animtia nyinaa bɛkoto wo nan ase
na wɔbɛfrɛ wo Awurade Kuropɔn,
Israel Kronkronni, Sion.
15“Ɛwom sɛ wɔapa wʼakyi atane wo,
a obiara ntu kwan mfa wo mu,
nanso mɛyɛ wo ahohoahoadeɛ a ɛte hɔ daa
ne awoɔ ntoatoasoɔ nyinaa anigyedeɛ.
16Wobɛnom amanaman nufosuo no
na woanum adehyeɛ nufoɔ.
Afei wobɛhunu sɛ me Awurade, me ne wo Agyenkwa,
wo gyefoɔ, Yakob Otumfoɔ no.
17Mede sikakɔkɔɔ bɛsi kɔbere anan mu abrɛ wo,
na dwetɛ asi dadeɛ anan mu.
Mede kɔbere bɛsi dua anan mu abrɛ wo,
na dadeɛ asi aboɔ anan mu.
Mede asomdwoeɛ bɛyɛ wo so amrado
na tenenee ayɛ wo sodifoɔ.
18Wɔrente awurukasɛm wɔ wʼasase so bio,
anaa mmubuiɛ ne ɔsɛeɛ wɔ wʼahyeɛ so.
Na mmom wobɛfrɛ wʼafasuo sɛ Nkwagyeɛ
ne wʼapono sɛ Ayɛyie.
19Owia renyɛ wo hann adekyeɛ mu bio
na ɔsrane hann renhyerɛn wo so,
ɛfiri sɛ, Awurade bɛyɛ wo daapem hann,
na wo Onyankopɔn bɛyɛ wo animuonyam.
20Wʼawia rentɔ bio,
wo srane rennum bio,
Awurade bɛyɛ wo daapem hann,
na wʼawerɛhoɔ nna to bɛtwa.
21Na afei wo nkurɔfoɔ nyinaa bɛyɛ teneneefoɔ
na wɔbɛfa asase no adi so afebɔɔ.
Wɔyɛ adeɛ a madua na afefɛ
me nsa ano adwuma a
ɛbɛda mʼanimuonyam adi.
22Mo mu akumaa koraa bɛdɔre ayɛ apem,
na ketewa no ayɛ ɔman kɛseɛ.
Mene Awurade;
na ne berɛ mu, mɛyɛ yei ntɛm so.”