Jesaja 43 – NUB & ASCB

Swedish Contemporary Bible

Jesaja 43:1-28

Bara Herren kan rädda sitt folk

1Men nu säger Herren,

han som har skapat dig, Jakob,

han som har format dig, Israel:

”Var inte rädd,

för jag har befriat dig.

Jag har kallat dig vid namn,

och du är min.

2När du måste gå genom vatten

är jag med dig,

eller genom floder,

ska de inte dränka dig.

När du måste gå genom eld,

ska du inte bli bränd.

Lågorna ska inte skada dig.

3Jag är Herren, din Gud,

Israels helige, din räddare.

Jag ger Egypten till lösen för dig,

och Kush och Seba i utbyte.

4Du är dyrbar för mig,

och jag ärar och älskar dig.

Därför ger jag människor i utbyte mot dig,

folk i stället för ditt liv.

5Var inte rädd, för jag är med dig.

Jag ska leda dina barn från öster

och samla dig från väster.

6Till norden säger jag: ’Släpp dem!’

och till södern: ’Håll dem inte kvar!’

För hit mina söner från fjärran

och mina döttrar från jordens ände,

7alla som bekänner mitt namn

och som jag har skapat till min ära,

format och gjort.”

8Led ut de blinda som ändå har ögon,

och de döva som har öron.

9Alla nationer samlas,

folken kommer samman.

Vem bland dem har kunnat förutsäga detta,

eller tala om för oss vad som förut har skett?

Låt dem föra fram sina vittnen, så att de får rätt,

och de som hör kan säga att det är sant.

10”Men ni är mina vittnen, säger Herren,

min tjänare som jag har utvalt,

för att ni ska känna och tro mig

och förstå att jag är Gud.

Ingen annan Gud finns gestaltad före mig,

och ingen kommer att finnas efter mig.

11Jag är Herren,

och det finns ingen annan räddare.

12Det är jag som har uppenbarat, räddat och förkunnat,

ingen främmande gud bland er.

Ni är mina vittnen,” säger Herren, ”och jag är Gud.

13Ja, ända från första dagen.

Ingen kan rycka något ur min hand.

När jag handlar,

finns ingen som kan hindra det.”

Löfte om seger

14Så säger Herren,

er befriare43:14 Se 4 Mos 35:12 med not., Israels Helige:

”För er skull har jag sänt bud till Babylon

och ska bryta ner dem alla, som ingenting,

även kaldéerna, i de skepp de varit så stolta över.43:14 Grundtexten är svårförståelig och översättningen osäker.

15Jag är Herren, er Helige,

Israels skapare, er kung.”

16Så säger Herren,

som gjorde en väg genom havet,

en stig genom mäktiga vatten,

17han som förde ut vagnar och hästar

och en stark armé.

Där blev de liggande för att aldrig resa sig igen,

utsläckta, som en släckt veke.

18”Glöm det som har varit,

bli inte kvar i det förgångna.

19Nu gör jag något nytt.

Det spirar redan, ser ni det inte?

Jag ska göra en väg genom öknen

och strömmar i ödemarken.

20De vilda djuren, schakaler och berguvar, ska prisa mig,

för av mig får öknen vatten

så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka.

21Det folk som jag har skapat åt mig

ska förkunna mitt lov.

22Men du har inte kallat på mig, Jakob,

inte tröttat ut dig för min skull, Israel.43:22 Eller: …du har tröttnat på mig, Israel. Här har översättningen hämtat hjälp från Septuaginta och Vulgata.

23Du har inte gett mig får som brännoffer

och inte ärat mig med slaktoffer.

Ändå har jag inte betungat dig med matoffer,

inte tröttat ut dig med krav på rökelse.

24Du har inte köpt kalmus åt mig

eller slösat dina slaktoffers fett på mig.

Nej, du har betungat mig med dina synder,

tröttat ut mig med dina överträdelser.

25Jag är den som utplånar dina försyndelser,

för min egen skull,

och jag kommer inte mer ihåg dina synder.

26Påminn mig,

låt oss gå till rätta med varandra!

Lägg fram din sak,

så att du kan få rätt.

27Din stamfader syndade,

dina talesmän gjorde uppror mot mig.

28Därför har jag förnedrat dina heliga furstar,

överlämnat Jakob åt förintelse

och Israel åt att skymfas.

Asante Twi Contemporary Bible

Yesaia 43:1-28

Israel Agyenkwa Korɔ

1Na afei, sei na Awurade seɛ,

deɛ ɔbɔɔ woɔ, Ao Yakob

deɛ ɔnwonoo woɔ, Ao Israel;

“Nsuro na magye wo;

mabɔ wo din afrɛ wo; woyɛ me dea.

2Sɛ wofa nsuo mu a,

mɛka wo ho;

na sɛ wotwa nsubɔntene no a,

ɛremmu mfa wo so.

Sɛ wonante ogya no mu a,

worenhye;

ogyaframa no renhye wo.

3Na mene Awurade, wo Onyankopɔn,

Israel Kronkronni, wo Agyenkwa.

Mede Misraim yɛ mpata ma wo

na mede Kus ne Seba si wʼananmu mu.

4Sɛ wo som bo ma me na wowɔ animuonyam wɔ mʼanim

na medɔ wo enti,

mede nnipa bɛsesa wo,

na mede nkurɔfoɔ asesa wo nkwa.

5Nsuro, ɛfiri sɛ, meka mo ho;

mede wo mma bɛfiri apueeɛ fam aba

na maboa wɔn ano afiri atɔeɛ fam.

6Mɛka akyerɛ atifi fam sɛ, ‘Monnyaa wɔn!’

ne anafoɔ fam sɛ, ‘Monnye wɔn ntena ha.’

Momfa me mmammarima mfiri akyirikyiri mmra

na me mmammaa mfiri asase ano mmra,

7obiara a me din da no so,

deɛ mebɔɔ no de hyɛɛ me ho animuonyam,

deɛ menwenee no na meyɛɛ no.”

8Momfa wɔn a wɔwɔ ani, nanso wɔnhunu adeɛ

wɔn a wɔwɔ aso nanso asisi no mmra.

9Aman no nyinaa boa wɔn ho ano

na nnipa no hyia mu.

Wɔn mu hwan na ɔkaa yei firii ahyɛaseɛ

na ɔpaee mu kaa nneɛma a atwam no kyerɛɛ yɛn?

Ma wɔmmfa wɔn adansefoɔ mmra mmɛdi adanseɛ sɛ wɔdi bem,

sɛdeɛ afoforɔ bɛte na wɔaka sɛ, “Ɛyɛ nokorɛ.”

10“Mone mʼadansefoɔ, ne me ɔsomfoɔ a mapa no,”

sei na Awurade seɛ,

“sɛdeɛ mobɛhunu na moagye me adie

na moate aseɛ sɛ me ne no.

Wɔammɔ onyame bi anni mʼanim,

na mʼakyi nso obiara remma.

11Me, Me ara, Mene Awurade,

na agyenkwa biara nni hɔ sɛ me.

12Mada no adi na magye nkwa na mapae mu aka sɛ,

Me, na ɛnyɛ onyame nanani bi a ɔwɔ mo mu.

Mone mʼadansefoɔ,” Awurade na ɔseɛ sɛ, “Mene Onyankopɔn.

13Aane, na ɛfiri teteete no mene no.

Obiara rentumi nye mfiri me nsa mu

sɛ meyɛ biribi a, hwan na ɔbɛtumi adane no?”

Onyankopɔn Ahummɔborɔ Ne Israel Hwammɔdie

14Sei na Awurade seɛ,

wʼAgyenkwa, Israel Kronkronni no:

“Mo enti, mɛsoma akɔ Babilonia,

na mede Babiloniafoɔ nyinaa bɛba sɛ adwanefoɔ,

wɔ ahyɛn a wɔde hoahoa wɔn ho no mu.

15Mene Awurade, wo Kronkronni no,

Israel Yɛfoɔ, wo Ɔhene.”

16Yei na Awurade seɛ,

deɛ ɔbɔɔ ɛkwan wɔ ɛpo mu,

ɛkwan a ɛda nsubunu mu,

17deɛ ɔtwee nteaseɛnam ne apɔnkɔ,

akodɔm ne ne nkekahoɔ nyinaa,

na wɔkaa hɔ a wɔansɔre bio;

wɔadum wɔn te sɛ kanea mu ntoma:

18“Momma mo werɛ mfiri kane nneɛma no

monntɔ nkɔ deɛ atwam no so.

19Hwɛ, mereyɛ adeɛ foforɔ!

Seesei, ɛrepue, na monhunu anaa?

Merebɔ ɛkwan afa anweatam so

na mereyɛ nsuwansuwa wɔ asase wesee so.

20Mmoa a wɔyɛ keka hyɛ me animuonyam,

adompo ne apatuo,

ɛfiri sɛ mema nsuo wɔ anweatam so

ne nsuwansuwa wɔ asase wesee so

de ma me nkurɔfoɔ, wɔn a mapa wɔn no nsuo,

21nnipa a meyɛɛ wɔn maa me ho

sɛ wɔmpae mu nka mʼayɛyie.

22“Nanso, womfrɛɛ me, Ao Yakob,

wonhaa wo ho wɔ me ho, Ao Israel.

23Momfaa nnwan mmrɛɛ me sɛ ɔhyeɛ afɔrebɔdeɛ,

na momfaa mo afɔrebɔ nhyɛɛ me animuonyam nso.

Memmaa aduane afɔdeɛ nyɛɛ mo adesoa

na memfaa nnuhwamgyeɛ nhaa mo.

24Montɔɔ nnuhwam mmrɛɛ me,

na mommaa mo afɔrebɔdeɛ mu sradeɛ mmuu me so.

Mmom, mode mo bɔne asoa me

na mode mo mfomsoɔ ho haw abɛtɔ me so.

25“Me, me ara, mene deɛ ɔpepa

mo bɔne, me enti,

na menkae mo amumuyɛ bio.

26Monhwehwɛ deɛ atwam no mu bio mma me,

momma yɛmmɔ mu ntonto adwene wɔ asɛm no ho;

ka wʼasɛm a ɛkyerɛ sɛ wonni fɔ no.

27Mo agya a ɔdii ɛkan no yɛɛ bɔne;

mo kasamafoɔ tee mʼanim atua.

28Enti magu mo asɔredan mu atitire anim ase,

na mede Yakob ama ɔsɛeɛ,

na mede Israel ama ahɔhora.