Jesaja 2 – NUB & OL

Swedish Contemporary Bible

Jesaja 2:1-22

Herrens berg

(Mika 4:1-3)

1Detta är vad som uppenbarades för Jesaja, Amos son, angående Juda och Jerusalem:

2I de yttersta dagarna ska berget med Herrens hus

stå fast grundat, högst av bergen,

överst bland kullarna.

Alla folk ska strömma dit,

3många folk ska komma och säga:

”Kom, låt oss gå upp på Herrens berg,

till Jakobs Guds hus!

Han ska lära oss sina vägar,

och vi ska vandra på hans stigar.”

Från Sion ska nämligen lagen gå ut,

och Herrens ord från Jerusalem.

4Han ska döma mellan nationerna,

skipa rätt åt många folk.

De ska smida sina svärd till plogbillar

och sina spjut till vingårdsknivar.

En nation ska inte mer lyfta svärd mot en annan

och inte mer träna sig för krig.

5Kom, Jakobs släkt,

och låt oss vandra i Herrens ljus!

Herrens dag

6Du har förskjutit ditt folk, Jakobs släkt,

därför att det var fullt av österns vidskepelse,

spåmän som filistéerna,

och de gör handslag med hedningar.2:6 I sista satsen i versen är grundtextens innebörd osäker.

7Landet är fullt av silver och guld,

av tallösa skatter,

och det är fullt av hästar och tallösa vagnar.

8Landet är fullt av avgudar,

och folket tillber människohänders verk,

det som deras fingrar har gjort.

9Därför tvingas människan att böja sig

och mänskligheten förödmjukas.

Förlåt dem inte!

10Fly in i klippan,

göm dig i stoftet,

av fruktan för Herren

och hans höga majestät.

11De högmodigas blick ska förödmjukas,

människans stolthet knäckas.

Herren och endast han ska vara upphöjd den dagen.

12Härskarornas Herre har bestämt en dag

då han ska ta itu med allt stolt och högfärdigt,

med all uppblåst stolthet,

och det ska förödmjukas,

13liksom alla Libanons cedrar,

de höga och upphöjda,

och alla Bashans ekar,

14alla höga berg

och alla höga kullar,

15alla höga torn

och befästa murar,

16alla Tarshish-skepp

och alla ståtliga fartyg.

17Människors högmod ska brytas ner

och deras stolthet knäckas.

Herren ensam ska vara upphöjd den dagen

18och avgudarna ska försvinna.

19Man ska fly in i klippgrottor och jordhålor

av fruktan för Herren

och hans praktfulla höghet,

när han reser sig för att skaka jorden.

20Den dagen ska människorna kasta ut

åt mullvadar och fladdermöss

sina avgudar av silver och guld,

som de gjort åt sig och tillbett.

21De ska fly in i klippskrevor och bergsklyftor

av fruktan för Herren

och hans praktfulla höghet,

när han reser sig

för att skaka jorden.

22Sätt inget hopp till en människa

som inte är mer än sin andedräkt!

Vad är hon att räkna med?

O Livro

Isaías 2:1-22

O monte do Senhor

(Mc 4.1-3)

1Isaías, filho de Amós, teve uma visão referente a Judá e a Jerusalém.

2Nos últimos dias,

o monte sobre o qual está a casa do Senhor

tornar-se-á no monte mais sublime,

na mais célebre elevação do mundo.

Gentes de todas as nações ali acorrerão.

3Muitos povos ali acorrerão e dirão:

“Venham! Vamos ao monte do Senhor,

à casa do Deus de Jacob!

Ele nos ensinará o que fazer e nós o faremos.”

Porque de Sião sairá a Lei

e de Jerusalém a palavra do Senhor.

4Ele julgará entre as nações;

será o árbitro nas disputas entre os povos.

Os povos converterão o seu equipamento de guerra

em instrumentos de trabalho,

as suas armas em ferramentas.

As nações não se levantarão mais umas contra as outras,

nem haverá mais escolas ou treinos de guerra.

5Ó descendentes de Jacob, vamos,

andemos na luz do Senhor!

O dia do Senhor

6Senhor, rejeitaste o teu povo, os descendentes de Jacob, por se terem associado a estrangeiros do Oriente, que praticam a magia e comunicam com os espíritos, como fazem os filisteus. 7A sua terra tem vastos tesouros de prata e de ouro, assim como grande quantidade de cavalos e de carros. 8Também está repleta de ídolos; há disso por toda a terra! São fabricados por homens e, mesmo assim, inclinam-se para adorar aquilo que fizeram as suas próprias mãos! 9Assim, eles serão humilhados e abatidos. Ó Deus, não lhes perdoes esse pecado!

10Mete-te já dentro das cavernas das rochas e esconde-te no pó, da presença espantosa do Senhor e da sua gloriosa majestade! 11Porque virá o dia em que os vossos olhares altivos serão abatidos e só o Senhor será exaltado.

12Naquele dia, o Senhor dos exércitos será contra o orgulhoso e o altivo, para que sejam abatidos. 13Todos os altos cedros do Líbano e os poderosos carvalhos de Basã se abaixarão até à terra. 14Todas as altas montanhas e colinas, 15as altas torres, as muralhas, 16os altivos navios que cruzam os mares e as belas embarcações nos portos, todos serão abatidos nesse dia. 17Toda a altivez da humanidade será humilhada; o orgulho dos homens será esmagado e só o Senhor será exaltado naquele dia. 18Todos os ídolos serão completamente abolidos e desaparecerão.

19Quando o Senhor se levantar do seu trono para abalar a Terra, os seus inimigos enfiar-se-ão, de terror, pelos buracos das rochas e cavernas, por causa da glória da sua majestade. 20Largarão, por fim, os seus ídolos de prata e de ouro às toupeiras e aos morcegos. 21Meter-se-ão pelas fendas das rochas, esconder-se-ão por entre as penhas agrestes e no cimo dos penhascos, tentando escapar ao terror do Senhor e à glória da sua majestade, quando se levantar para assombrar a Terra.

22Pobre do ser humano! Frágil como a sua própria respiração! Não merece nada que se confie nele!