Jesaja 10 – NUB & OL

Swedish Contemporary Bible

Jesaja 10:1-34

1Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar

och skriver förtryckande stadgar!

2De förvränger rättvisan för de utsatta

och berövar de förtryckta i mitt folk deras rätt.

De gör änkor till sitt byte

och plundrar de faderlösa.

3Vad ska ni göra på räkenskapens dag,

när förödelsen kommer från fjärran?

Till vem ska ni då fly för att få hjälp?

Var ska ni lämna era skatter?

4Inget annat återstår

än att huka sig bland de fängslade

eller falla bland de dräpta.

Men inte ens nu har hans vrede lagt sig,

hans hand är fortfarande lyft.

Herrens vrede med Assur som redskap

5”Ve Assur, min vredes käpp,

min rasande vredes piska!

6Jag sänder honom mot ett gudlöst folk,

mot det folk som gjort mig vred,

för att ta byte och plundra

och trampa ner dem som gyttja på gatorna.

7Men detta var inte hans avsikt,

innerst inne tänkte han inte så,

utan han var ute efter att förgöra

och utrota många folk.

8För han säger:

’Är inte alla mina furstar kungar?

9Gick det inte Kalno som Karkemish,

Hamat som Arpad,

Samaria som Damaskus?

10När jag nu har besegrat andra avgudariken,

där avgudarna var fler än i Jerusalem och Samaria,10:10 Grundtextens innebörd är osäker i v. 10, 11.

11skulle jag inte kunna göra mot Jerusalem och dess avgudar

så som jag gjorde med Samaria och dess avgudar?’

12När Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, ska jag ställa den assyriske kungen till svars för vad han åstadkommit i sitt övermod och för hans stolta blick och förhävelse, 13för han säger:

’Med min egen kraft och vishet

har jag gjort allt detta,

eftersom jag är så klok.

Jag har flyttat folkens gränser,

plundrat deras förråd

och störtat härskare från deras troner.10:13 Eller: som den mäktige avsatt kungar.

14Som en hand sträcks ut mot ett fågelbo,

så har jag sträckt mig efter folkens rikedomar,

och som man samlar övergivna ägg

har jag samlat hela jorden.

Ingen rörde en vinge

eller öppnade näbben och pep.’ ”

15Kan en yxa resa sig mot den som hugger med den?

Är sågen förmer än den som sågar?

Skulle en käpp kunna svinga den som lyfter den,

eller en klubba lyfta den som inte är av trä?

16Därför ska Herren, härskarornas Herre,

sända en tärande sjukdom bland hans kraftiga män,

och under hans höghet ska en låga brinna,

som en brännande eld.

17Israels ljus ska vara en eld

och dess Helige en låga

som bränner och förtär hans tistlar och törnen

på en enda dag.

18Hans skogars och trädgårdars härlighet

ska han fullständigt förstöra.

Det ska bli som när en sjuk människa tynar bort.

19De träd som blir kvar

är så få att ett barn kan räkna dem.

Israels rest

20Den dagen ska den rest som återstår i Israel och de som räddats av Jakobs släkt inte längre förlita sig på honom som slog dem, utan de ska ha en sann tillförsikt till Herren, Israels Helige. 21En rest av Jakob ska vända om till Gud, den Mäktige. 22För även om ditt folk, Israel, vore som havets sand, ska bara en rest vända om. En förintelse är bestämd, en rättfärdighetens flod. 23Herren, härskarornas Herre, genomför den beslutade förintelsen över hela landet.

24Så säger därför Herren, härskarornas Herre: ”Du mitt folk som bor på Sion, var inte rädd för Assur, när han slår dig med käpp och lyfter sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten. 25Snart ska förbittringen vara över och min vrede vändas till deras fördärv.”

26Härskarornas Herre, ska då svänga sin piska mot honom, som när han slog Midjan vid Orevs klippa och lyfta sin stav över havet, på samma sätt som i Egypten. 27På den dagen ska hans börda lyftas från dina axlar och oket på din nacke brytas sönder genom din fetma.10:27 Eller genom din olja. Grundtexten i versens sista del är svårtydd. En möjlighet är att genom din fetma/olja ska tolkas som ett ortnamn, Pene-Shemen, som hör ihop med följande vers: Från Pene-Shemen kommer han, från Ajat, han drar fram genom Mikron…

28Han kommer från Ajat,

drar fram genom Migron,

lämnar sin tross i Mikmas.

29De går över passet

och stannar i Geva över natten.

Rama bävar, Sauls Giva flyr.

30Ropa, Gallim!

Lyssna, Lajsha!

Arma Anatot!

31Madmena flyr bort,

och invånarna i Gevim söker skydd.

32Redan idag ska han stanna i Nov.

Han knyter näven mot berget Sion,

mot Jerusalems höjd.

33Men se, Herren, härskarornas Herre,

hugger ner trädkronorna med våldsam kraft.

De högvuxna fälls,

de ståtliga huggs ner.

34Han hugger ner snårskogen med en yxa,

och Libanon faller för den Mäktige.

O Livro

Isaías 10:1-34

1Ai dos juízes injustos e dos que decretam leis injustas! 2Daqueles que não deixam haver justiça para os pobres, para as viúvas e para os órfãos! Sim, porque a verdade é que chegam até a roubar as viúvas e os órfãos!

3Que farão vocês, quando vier o castigo, nesse dia em que vier a desolação duma terra distante? Para quem hão de voltar-se para pedir ajuda? Onde vão pôr os vossos tesouros de forma a ficarem em segurança? 4Nada podereis fazer, senão andar aos tropeções por entre os prisioneiros e cair por entre os mortos.

Mesmo assim, a sua ira não desaparece. A sua mão continua a pesar sobre eles.

O julgamento de Deus sobre a Assíria

5Deus diz: “Ai da Assíria, a vara da minha ira! 6A sua força militar é a minha arma contra esta nação sem Deus, condenada e amaldiçoada. Fará nela escravos, saqueá-los-á e os pisará como o pó debaixo dos pés. 7Mas o rei da Assíria não saberá que fui eu quem o mandou. Pensará simplesmente que está a atacar o meu povo como parte do seu plano de conquista do mundo. 8E declarará que cada um dos seus príncipes será brevemente um rei, que governará cada uma das terras conquistadas. 9‘Destruiremos Calno como fizemos com Carquemis!’, dirá ele. ‘E Hamate cairá como tinha caído antes Arpade! Samaria será arrasada da mesma forma que Damasco! 10Sim, acabámos com muitos reinos cujos ídolos eram maiores do que os de Jerusalém e de Samaria! 11Por isso, quando tivermos derrotado Samaria e os seus ídolos, também haveremos de destruir Jerusalém e os seus ídolos!’ ”

12Depois do Senhor concluir toda a sua obra no monte Sião e em Jerusalém dirá: “Eis que castigarei o rei assírio por causa da sua arrogância, do seu coração orgulhoso e do seu olhar insolente.

13Gabam-se dizendo: ‘Foi com todo o nosso poder e com a nossa sabedoria que ganhámos estas guerras todas! Somos grandes e célebres! Com a nossa própria força derrubámos muralhas, vencemos povos e pilhámos os seus tesouros! 14Pela nossa grandeza assaltámos os ninhos da riqueza deles e acumulámos reinos conquistados, tal como o camponês junta os seus ovos; ninguém ousa mexer sequer um dedo ou abrir a boca para dizer uma palavra contra nós!’ ”

15Será normal que o machado se gabe de ter mais poder do que aquele que o emprega? E a serra, será ela mais poderosa do que o serrador? Poderá uma vara bater sem que uma mão a mova? Uma cana é capaz de andar sozinha?

16Por causa de toda essa tua arrogância, ó rei da Assíria, Deus, o Senhor dos exércitos, mandará uma praga que se disseminará no meio dessa tua tropa orgulhosa que os abaterá. 17Deus, que é a luz e o Santo de Israel, se fará como uma chama e como um fogo que os destruirá. Numa só noite fará arder esses espinheiros e essas sarças que são os assírios. 18O vasto exército da Assíria é como uma imensa floresta; mesmo assim, será destruído. Deus os desfará, corpo e alma; serão como uma pessoa doente que perde os sentidos. 19Só uns poucos escaparão de todo esse poderoso exército; serão tão poucos que uma criança os saberá contar!

O remanescente de Israel

20Por fim, os restantes de Israel, os sobreviventes de Jacob, não mais confiarão naquele que os feriu, mas passarão a depositar toda a sua confiança no Senhor, o Santo de Israel. 21Um resto deles se voltará para o Deus forte. 22Ainda que o número dos filhos de Israel seja agora tão numeroso como a areia das praias, apenas um pequeno número será salvo. A destruição está decretada, transbordante de justiça. 23Deus, o Senhor dos exércitos, dará execução à sua palavra na Terra. Sim, está já decidido que irá consumi-los.

24Contudo, Deus, o Senhor dos exércitos, diz: “Ó meu povo, que habitas em Sião, não tenhas receio dos assírios, quando vos oprimirem como vos fizeram os egípcios há muito tempo atrás. 25Isso não durará muito. Ao fim de pouco tempo a minha ira contra vocês acabará e então me levantarei contra eles e os destruirei.”

26O Senhor dos exércitos levantará o seu chicote para os matar, como aconteceu, quando Gedeão triunfou sobre os midianitas, junto à rocha de Orebe. Ele erguerá a sua vara sobre o mar, como fez contra os egípcios. 27Nesse dia, Deus acabará com a escravidão do seu povo; quebrará o jugo que pesa sobre os seus pescoços; será destruído por decreto seu.

28Vejam! Estão já a chegar os poderosos exércitos da Assíria! Já se encontram em Aiate; agora em Migrom; fazem já o armazenamento do seu equipamento militar em Micmás. 29Estão a passar o desfiladeiro e vão acampar em Geba para aí passarem a noite. A cidade de Ramá já treme de medo e o povo de Gibeá, a cidade de Saul, foge para salvar a vida. 30É natural que grites de terror, ó povo de Galim! Avisa bem alto, Laís, porque o grande exército se aproxima! Ó pobre Anatote, que destino desgraçado vai ser o teu! 31O povo de Madmena já fugiu e os habitantes de Gebim preparam-se para debandar. 32Mas o inimigo para em Nobe e aí fica o resto do dia; daí acena com o punho contra Jerusalém no monte Sião.

33Mas, olhem, olhem! Deus, o Senhor dos exércitos, está a cortar pela base essa poderosa árvore! Está a destruir todo esse vasto exército, tanto os das linhas de ataque como os da retaguarda, tanto oficiais como soldados. 34Ele, o Poderoso, abaterá a força do inimigo tal como o lenhador abate as árvores das florestas do Líbano.