Syner: domar och löften
(1:1—5:30)
Budskap till ett upproriskt folk
1Detta är de syner som Jesaja, Amos1:1 Inte profeten Amos (Am 1:1); de hebreiska namnen stavas olika. son, såg om Juda och Jerusalem, när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia var kungar i Juda.
2Hör, himlar, och lyssna, jord,
för Herren talar.
”Barn som jag har fostrat och vårdat
har vänt sig emot mig.
3Oxen känner sin ägare
och åsnan sin herres krubba,
men Israel känner inget,
mitt folk förstår inte.”
4Ve detta syndiga folk,
tyngt av skuld,
de gudlösas avkomma,
dessa vanartiga barn.
De har övergett Herren,
föraktat Israels Helige
och vänt honom ryggen.
5Har ni inte blivit tillräckligt slagna,
när ni fortsätter med ert trots?
Hela huvudet är sjukt
och hela hjärtat försvagat.
6Från foten till huvudet finns det ingenting helt,
bara blåmärken, ärr och infekterade sår,
som inte är urkramade,
som är utan förband,
som inte är behandlade med olja.
7Ert land ligger i ruiner,
och era städer är nerbrända.
Medan ni ser på förtär främlingar era åkrar.
Landet ligger skövlat som efter främlingars framfart1:7 Eller möjligen Sodom; de hebreiska orden liknar varandra. Sodom som ödeläggelsens symbol återkommer i v. 9, vilket ibland har ansetts tala för denna läsart..
8Dotter Sion har lämnats
som en hydda i en vingård
eller ett vaktskjul på gurkfältet,
som en belägrad stad.
9Om härskarornas Herre inte hade lämnat en liten rest av oss,
hade vi blivit som Sodom
och skulle likna Gomorra.
10Lyssna till Herrens ord, ni Sodoms furstar,
hör vår Guds lag, ni Gomorras folk!
11”Vad angår mig alla era slaktoffer?
säger Herren.
Jag har fått nog av brännoffer av baggar
och av det feta från gödda djur.
Jag har ingen glädje av blodet
från tjurar, lamm och getter.
12Vem har begärt av er,
att ni ska klampa in så här över mina förgårdar,
när ni kommer inför mig?
13Sluta att komma med era meningslösa offer,
offerröken är avskyvärd för mig.
Nymånadsfester och sabbater, era utlysta högtider –
jag står inte ut med era sammankomster!
De är besudlade med orätt.
14Jag hatar era nymånadsfester och högtider,
de har blivit en börda för mig,
och jag orkar inte bära den.
15När ni sträcker upp era händer
döljer jag min blick.
Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte.
Era händer är täckta med blod.
16Tvätta er, bli rena!
Låt mig slippa se era onda gärningar,
sluta upp med er ondska!
17Lär er att göra det goda,
sök rättvisa.
Uppmuntra den förtryckte1:17 Uppmuntra den förtryckte är en osäker översättning; grundtextens innebörd är osäker. Ev: Led förtryckaren på rätt väg.,
ställ upp för faderlösa,
och för änkans talan.
18Kom och låt oss göra upp med varandra!”
säger Herren.
”Även om era synder är blodröda
ska de bli vita som snö,
även om de är purpurröda
ska de bli vita som ull.
19Om ni är villiga att lyda mig,
ska ni få äta av landets goda.
20Men om ni vägrar och är upproriska,
kommer ni att förgöras med svärd.” Herren har talat.
Sions berg
21Se, hur den trogna staden blivit en hora!
Den var full av rätt,
och rättfärdighet bodde därinne,
men nu bor där bara mördare.
22Ditt silver har blivit slagg,
ditt vin är utspätt med vatten.
23Dina ledare är upprorsmakare
och vänner med tjuvar.
Allesammans tar de mutor
och jagar efter vinning.
De bryr sig inte om att försvara den faderlöse,
och änkors sak tar de sig inte an.
24Därför säger Herren, härskarornas Herre,
Israels mäktige:
”Ve! Jag ska frigöra mig från mina fiender,
och min hämnd ska drabba mina motståndare.
25Jag ska vända min hand mot dig,
smälta bort ditt slagg som med lut
och avlägsna all din orenhet.
26Sedan ska jag ge dig domare,
sådana som du en gång hade,
och rådgivare som de du hade förr.
Då ska du kallas ’rättfärdighetens stad’
och ’den trogna staden.’ ”
27Genom rätt ska Sion räddas,
genom rättfärdighet de som vänder åter.
28Men överträdarna och syndarna ska gå under,
de som överger Herren ska förgås.
29”Då ska ni få skämmas
över de ekar som var er lust
och vanhedras för de lundar
som ni har utvalt.
30Ni ska bli som en terebint med vissnade löv,
som en lund utan vatten.
31Den mäktige ska bli som fnöske
och hans ogärningar som en gnista.
Tillsammans ska de brinna upp i en eld
som ingen kan släcka.”
1Visión que recibió Isaías, hijo de Amoz, acerca de Judá y Jerusalén, durante los reinados de Uzías, Jotán, Acaz y Ezequías, reyes de Judá.
Judá, nación rebelde
2¡Oigan, cielos! ¡Escucha, tierra!
Porque el Señor ha hablado:
«Yo crie hijos y los hice crecer,
pero ellos se rebelaron contra mí.
3El buey conoce a su dueño
y el asno el pesebre de su amo;
¡pero Israel no conoce,
mi pueblo no comprende!».
4¡Ay, nación pecadora,
pueblo cargado de culpa,
generación de malhechores,
hijos corruptos!
¡Han abandonado al Señor!
¡Han despreciado al Santo de Israel!
¡Le han dado la espalda!
5¿Por qué recibir más golpes?
¿Por qué insistir en la rebelión?
Toda su cabeza está herida,
todo su corazón está enfermo.
6Desde la planta del pie hasta la coronilla
no les queda nada sano:
todo en ellos es heridas, moretones
y llagas abiertas,
que no les han sido curadas, ni vendadas,
ni aliviadas con aceite.
7Su país está desolado,
sus ciudades son presa del fuego;
ante sus propios ojos
los extraños devoran sus campos;
su país está desolado, como si hubiera sido destruido por extranjeros.
8La hija Sión ha quedado
como cobertizo en un viñedo,
como choza en un huerto de pepinos,
como ciudad sitiada.
9Si el Señor de los Ejércitos
no nos hubiera dejado un remanente de sobrevivientes,
seríamos ya como Sodoma,
nos pareceríamos a Gomorra.
10¡Oigan la palabra del Señor,
gobernantes de Sodoma!
¡Escuchen la instrucción de nuestro Dios,
pueblo de Gomorra!
11«¿De qué me sirven sus muchos sacrificios?»,
dice el Señor.
«Harto estoy de holocaustos de carneros
y de la grasa de animales engordados;
la sangre de novillos, corderos y machos cabríos
no me complace.
12¿Por qué vienen a presentarse ante mí?
¿Quién les mandó traer animales
para que pisotearan mis atrios?
13No me sigan trayendo vanas ofrendas;
el incienso es para mí una abominación.
Luna nueva, día de reposo, asambleas convocadas;
¡no soporto sus asambleas que me ofenden!
14Yo aborrezco sus lunas nuevas y festividades;
se me han vuelto una carga
que estoy cansado de soportar.
15Cuando levantan sus manos,
yo aparto de ustedes mis ojos;
aunque multipliquen sus oraciones,
no las escucharé.
»¡Tienen las manos llenas de sangre!
16»¡Lávense, límpiense!
¡Aparten de mi vista sus obras malvadas!
¡Dejen de hacer el mal!
17¡Aprendan a hacer el bien!
¡Busquen la justicia y restituyan al oprimido!
¡Aboguen por el huérfano
y defiendan a la viuda!».
18«Vengan, pongamos las cosas en claro»,
dice el Señor.
«Aunque sus pecados sean como escarlata,
quedarán blancos como la nieve.
Aunque sean rojos como la púrpura,
quedarán como la lana.
19¿Están ustedes dispuestos a obedecer?
¡Comerán lo bueno de la tierra!
20¿Se niegan y se rebelan?
¡Serán devorados por la espada!».
El Señor mismo lo ha dicho.
21¡Cómo se ha prostituido la ciudad fiel!
Antes estaba llena de justicia.
La rectitud moraba en ella,
pero ahora solo quedan asesinos.
22Tu plata se ha convertido en escoria;
tu buen vino está mezclado con agua.
23Tus gobernantes son rebeldes,
cómplices de ladrones;
todos aman el soborno
y van detrás de las recompensas.
No abogan por el huérfano
ni se ocupan de la causa de la viuda.
24Por eso, afirma el Señor,
el Señor de los Ejércitos, el Poderoso de Israel:
«Me desquitaré de mis adversarios,
me vengaré de mis enemigos.
25Volveré mi mano contra ti,
limpiaré tus escorias con lejía
y quitaré todas tus impurezas.
26Restauraré a tus líderes como al principio
y a tus consejeros como al comienzo.
Entonces serás llamada
“Ciudad de justicia”,
“Ciudad fiel”».
27Con justicia Sión será redimida
y con rectitud, los que se arrepientan.
28Pero los rebeldes y pecadores a una serán quebrantados
y perecerán los que abandonan al Señor.
29«Se avergonzarán de las encinas
que ustedes tanto aman;
los jardines que eligieron
les serán una afrenta,
30como una encina con hojas marchitas,
como un jardín sin agua.
31El hombre fuerte se convertirá en estopa
y su trabajo, en chispa;
arderán los dos juntos
y no habrá quien los apague».
