Sidkia regerar i Jerusalem
(2 Kung 24:18-20; 2 Krön 36:11-14)
1Sidkia var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade i elva år i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och var dotter till Jeremia från Livna. 2Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som Jojakim hade gjort. 3Herren förkastade till sist i sin vrede både Jerusalem och Juda.
Jerusalems fall, förstörelse och folkets bortförande
(2 Kung 24:20—25:21; 2 Krön 36:15-20; Jer 39:1-10)
Men Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babylonien. 4I Sidkias nionde regeringsår, på den tionde dagen i tionde månaden, kom Nebukadnessar, kungen av Babylonien, tågande med hela sin armé mot Jerusalem och belägrade det. De byggde en belägringsvall omkring staden. 5Belägringen varade ända till kung Sidkias elfte regeringsår. 6På nionde dagen i fjärde månaden var hungersnöden i staden så svår att folket inte längre hade någon mat i landet. 7Då stormades staden, och alla trupper flydde på natten genom en port som fanns mellan de båda murarna i närheten av den kungliga trädgården, medan de kaldeiska trupperna omringade staden. De flydde mot Jordandalen.
8Men den kaldeiska armén förföljde kungen och tog honom till fånga på Jerikoslätten. Alla hans män lämnade honom och skingrades. 9Kaldéerna grep honom och förde honom till den babyloniske kungen i Rivla i Hamat, där denne dömde honom. 10Den babyloniske kungen lät avrätta Sidkias söner inför hans ögon, och likaså lät han i Rivla avrätta alla de förnämsta männen i Juda. 11Sedan lät han sticka ut ögonen på Sidkia. Den babyloniske kungen band honom med kopparkedjor och förde honom till Babylon och satte honom i fängelse, och där fick han sitta ända tills han dog.
12På tionde dagen i femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår kom Nebusaradan, befälhavaren för livgardet och en av den babyloniske kungens närmaste män, till Jerusalem. 13Han brände ner Herrens hus, kungapalatset, och även alla andra byggnader av värde i Jerusalem. 14De kaldeiska trupperna som han var befälhavare för rev ner alla Jerusalems murar. 15Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, förde bort till exilen några av de fattigaste som var kvar i staden, tillsammans med de desertörer som hade gått över till den babyloniske kungen och de hantverkare som var kvar, 16men några av de fattigaste i landet lämnade befälhavaren Nebusaradan kvar för att sköta om vingårdar och åkrar.
17Kaldéerna högg ner kopparpelarna i Herrens hus, ställningen och kopparhavet som fanns där och tog med sig all koppar till Babylonien. 18De tog också kärlen, skovlarna, knivarna, skålarna, fyrfaten och alla kopparföremål som användes i gudstjänsten. 19Befälhavaren för livgardet tog också faten, fyrfaten, offerskålarna, grytorna, lampställen, skålarna och bägarna, allt som var av rent guld och rent silver.
20Pelarna, kopparhavet, de tolv koppartjurarna under det och ställningarna, som Salomo låtit göra till Herrens hus, bestod sammantaget av så mycket koppar att det inte gick att väga. 21Pelarna var 9 meter höga, 6 meter i omkrets och ihåliga med väggar tjocka som fyra fingrars bredd.52:21 Uppgifterna om pelarna, liksom en del andra detaljer i templet, varierar något, jfr 1 Kung 7 och 2 Krön 3-5 (spec. 3:15). Tjockleken på pelarna/pelarväggarna kan tolkas olika, men det troligaste är att pelarväggarna (även om ordet inte finns i grundtexten här) var fyra fingerbredder, dvs. ca 10 cm. 22På var och en av dem fanns ett pelarhuvud av koppar, som var 2,5 meter högt och hade ornament i form av granatäpplen som dekoration runt pelarhuvudet. Allt var gjort av koppar. 23Det fanns nittiosex granatäpplen på utsidan och sammanlagt etthundra granatäpplen i ett flätverk runtom.
24Befälhavaren för livgardet tog till fånga översteprästen Seraja och prästen närmast honom, Sefanja, samt tre av dörrvakterna. 25Från staden tog han en hovman som var befälhavare i armén, sju av kungens närmaste män i staden, och sekreteraren åt den överbefälhavare som skrev ut folket till krigstjänst, samt ytterligare sextio män i staden. 26Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, tog dem och förde dem till den babyloniske kungen i Rivla. 27Den babyloniske kungen lät avrätta dem i Rivla i Hamat. Så fördes Juda bort från sitt land.
28Detta är de som Nebukadnessar förde bort:
under det sjunde året 3 023 judar,
29under Nebukadnessars artonde regeringsår 832 personer från Jerusalem,
30och under Nebukadnessars tjugotredje regeringsår 745 personer,
som Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, förde bort,
sammanlagt 4 600 personer.
Jojakins benådning
(2 Kung 25:27-30)
31Under det trettiosjunde året som Judas kung Jojakin var i fångenskap, den tjugofemte dagen i tolfte månaden, samma år som Evil Merodak blev kung i Babylonien, benådade denne Jojakin, Juda kung, och släppte ut honom ur fängelset. 32Han talade vänligt till honom och gav honom den främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babylon. 33Jojakin fick lägga av sig fångdräkten och alltid äta vid kungens bord under resten av sitt liv. 34Så länge han levde gav den babyloniske kungen honom också ett dagligt underhåll.
La caída de Jerusalén
52:1-3 – 2R 24:18-20; 2Cr 36:11-16
52:4-16 – Jer 39:1-10
52:4-21 – 2R 25:1-21; 2Cr 36:17-20
1Sedequías tenía veintiún años cuando comenzó a reinar; reinó en Jerusalén once años. Su madre se llamaba Jamutal, hija de Jeremías, oriunda de Libná. 2Al igual que Joacim, Sedequías hizo lo malo ante los ojos del Señor, 3a tal grado que el Señor, en su ira, los echó de su presencia. Todo esto sucedió en Jerusalén y en Judá.
Sedequías se rebeló contra el rey de Babilonia.
4En el año noveno del reinado de Sedequías, a los diez días del mes décimo, Nabucodonosor, rey de Babilonia, marchó con todo su ejército y atacó a Jerusalén. Acampó frente a la ciudad y construyó torres de asalto a su alrededor. 5La ciudad estuvo sitiada hasta el año undécimo del reinado de Sedequías.
6A los nueve días del mes cuarto, cuando el hambre se agravó en la ciudad y no había más alimento para el pueblo, 7se abrió una brecha en el muro de la ciudad, de modo que, aunque los babilonios52:7 Lit. caldeos. la tenían cercada, todo el ejército se escapó. Salieron de noche por la puerta que estaba entre los dos muros, junto al jardín real. Huyeron camino al Arabá,52:7 Arabá. Alt. valle del Jordán. 8pero el ejército babilonio persiguió al rey Sedequías hasta alcanzarlo en la llanura de Jericó. Sus soldados se dispersaron, abandonándolo, 9y los babilonios lo capturaron.
Luego lo llevaron ante el rey de Babilonia, que estaba en Riblá, en el territorio de Jamat. Allí Nabucodonosor dictó su sentencia contra Sedequías. 10Después, ante sus propios ojos, el rey hizo degollar a sus hijos y a todos los oficiales de Judá. 11Luego mandó que a Sedequías le sacaran los ojos y le pusieran cadenas de bronce para llevarlo a Babilonia, donde permaneció preso hasta el día en que murió.
12A los diez días del mes quinto del año diecinueve del reinado de Nabucodonosor, rey de Babilonia, su servidor Nabuzaradán, que era el comandante de la guardia, fue a Jerusalén 13y prendió fuego al Templo del Señor, al palacio real y a todas las casas de Jerusalén, incluso a todos los edificios importantes. 14Entonces todo el ejército de los babilonios bajo su mando derribó todas las murallas que rodeaban la ciudad. 15Además, Nabuzaradán, comandante de la guardia, deportó a la gente que quedaba en la ciudad; es decir, a algunos de los más pobres, al resto de los artesanos y a los que se habían aliado con el rey de Babilonia. 16Sin embargo, dejó a algunos de los más pobres para que se encargaran de los viñedos y de los campos.
17Los babilonios quebraron las columnas de bronce, las bases y la fuente52:17 la fuente. Lit. el mar; también en v. 20. de bronce que estaban en el Templo del Señor, y se llevaron todo el bronce a Babilonia. 18También se llevaron las ollas, las tenazas, los cortapabilos, los tazones, la vajilla y todos los utensilios de bronce que se usaban para el culto. 19Además, el comandante de la guardia tomó las vasijas, los incensarios, los tazones, las ollas, los candelabros, los platos y fuentes para las ofrendas líquidas, todo lo cual era de oro y de plata.
20El bronce de las dos columnas, de la fuente, de los doce toros de bronce que estaban debajo de la fuente52:20 debajo de la fuente (LXX y Siríaca); debajo (TM). y de las bases, que el rey Salomón había hecho para el Templo del Señor, era tanto que no se podía pesar. 21Cada columna medía dieciocho codos de alto por doce codos de circunferencia52:21 Es decir, aprox. 8 m de alto por 5.4 m de circunferencia. y era hueca por dentro. 22El capitel de bronce que estaba encima de cada columna medía cinco codos52:22 Es decir, aprox. 2.3 m. de altura y estaba decorado alrededor con una red y con granadas de bronce. Las dos columnas tenían el mismo adorno. 23De cada columna pendían noventa y seis granadas, y las granadas que estaban alrededor de la red eran cien en total.
24El comandante de la guardia tomó presos a Seraías, sacerdote principal, a Sofonías, sacerdote de segundo rango, y a los tres porteros. 25De los que quedaban en la ciudad, apresó al oficial encargado de las tropas, a siete de los servidores personales del rey, al cronista principal del ejército —encargado de reclutar soldados de entre el pueblo— y a sesenta ciudadanos que todavía estaban dentro de la ciudad. 26Después de apresarlos, Nabuzaradán, comandante de la guardia, se los llevó al rey de Babilonia, que estaba en Riblá. 27Allí, en el territorio de Jamat, el rey los hizo ejecutar.
Así Judá fue desterrado y llevado cautivo.
28Este es el número de personas desterradas por Nabucodonosor:
en el año séptimo de su reinado,
tres mil veintitrés judíos;
29en el año dieciocho de su reinado,
ochocientas treinta y dos personas de Jerusalén;
30en el año veintitrés de su reinado,
Nabuzaradán, el comandante de la guardia real, desterró a setecientos cuarenta y cinco judíos.
En total fueron desterradas cuatro mil seiscientas personas.
Liberación del rey Joaquín
52:31-34 – 2R 25:27-30
31En el día veintisiete del mes duodécimo del año treinta y siete del exilio de Joaquín, rey de Judá, Evil Merodac, rey de Babilonia, en el año primero de su reinado, indultó a Joaquín y lo sacó de la cárcel. 32Lo trató amablemente y le dio una posición más alta que la de los otros reyes que estaban con él en Babilonia. 33Joaquín dejó su ropa de prisionero y por el resto de su vida comió a la mesa del rey. 34Además, durante toda su vida y hasta el día de su muerte, Joaquín gozó de una pensión diaria que le proveía el rey de Babilonia.
