Jakob 1 – NUB & SNC

Swedish Contemporary Bible

Jakob 1:1-27

Hälsning

1Från Jakob, som är tjänare åt Gud och Herren Jesus Kristus1:1 Se not till Matt 1:1..

Till de tolv stammarna i förskingringen.

Hälsningar!

Tro och uthållighet

2Var bara glada, mina syskon, när ni får gå igenom olika slags prövningar1:2 Det grekiska ordet peirasmos kan också betyda frestelse beroende på sammanhanget. I vers 12-14 varierar därför översättningen; en frestelse är en mycket specifik prövning som Gud inte utsätter oss för.. 3Ni vet ju att om ni håller fast vid er tro i prövningarna, så blir ni uthålliga. 4Och uthålligheten för med sig fullkomlighet i det ni gör, så att ni blir fullkomliga och utan brist.

5Om någon av er saknar vishet ska han be till Gud, som ger åt alla, generöst och utan förebråelser, och han ska få vad han ber om. 6Men han ska be i tro och inte tvivla, för den som tvivlar är som en våg på havet som drivs hit och dit av vinden. 7En sådan ska inte tänka sig att få något av Herren, 8kluven som han är och instabil i allt han gör.

9En troende med låg status ska vara stolt över sin låga ställning, 10och en rik över sin anspråkslöshet. Den rike vissnar ju bort som en blomma på ängen. 11När solen går upp med sin hetta bränner den gräset, och blommorna vissnar och förlorar sin skönhet.1:11 Jfr Ps 103:15-16 och Jes 40:6-8. På samma sätt ska den rike vissna bort mitt i all sin strävan.

12Lycklig är den som håller ut då han prövas! Om han består provet ska han få livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom. 13Men om någon frestas1:13 Grekiskan har samma ord för fresta och pröva., ska han inte säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan ju inte frestas av det onda, och han skulle själv aldrig fresta någon. 14När någon frestas, är det hans eget begär som lockar och drar honom. 15När begäret blir befruktat, föder det synd. Synden blir sedan fullvuxen och föder död. 16Låt er inte luras, syskon! 17Allt gott vi får och alla fullkomliga gåvor kommer från ljusens Fader. Hos honom finns ingen förändring och ingen växling mellan ljus och mörker. 18Han födde oss efter sin vilja till ett nytt liv genom sanningens ord, så att vi blev en första skörd bland dem som han har skapat.

Omsätt budskapet i praktisk handling

19Detta vet ni, mina kära syskon: var och en bör vara snabb till att lyssna, men sen till att tala och sen till vrede. 20En människas vrede för ju inte med sig det som är rättfärdigt inför Gud. 21Gör er därför av med all omoral och all ondska. Ta i ödmjukhet emot det budskap som har såtts i er och som har kraft att rädda ert liv.

22Omsätt budskapet i praktisk handling och var inte bara dess åhörare. Annars bedrar ni er själva. 23Den som hör budskapet men inte följer det, han liknar en man som får syn på sitt ansikte i en spegel. 24Han ser på sig själv, men går sedan därifrån och glömmer hur han såg ut. 25Men den som speglar sig själv i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer bort vad han hört, han ska bli lycklig i det han gör.

26Den som menar sig vara troende men inte kan kontrollera sin tunga, han bedrar sitt hjärta. Hans tro är värdelös. 27Men att visa omsorg om föräldralösa barn och änkor som har det svårt och att inte låta sig påverkas av den här världen är uttryck för en tro som är ren och fläckfri inför Gud, vår Fader.

Slovo na cestu

Jakubův 1:1-27

1Jakub, Boží a Pána Jezukrista služebník, dvanácteru pokolení rozptýlenému pozdravení vzkazuje. 2Za největší radost mějte, bratří moji, kdyžkoli pokušeními obkličováni býváte rozličnými, 3Vědouce, že zkušení víry vaší působí trpělivost. 4Trpělivost pak ať má dokonalý skutek, abyste byli dokonalí a celí, v ničemž nemajíce nedostatku. 5Jestliže pak komu z vás nedostává se moudrosti, žádejž jí od Boha, kterýž všechněm dává ochotně a neomlouvá; i budeť jemu dána. 6Žádejž pak důvěrně, nic nepochybuje. Nebo kdož pochybuje, podoben jest vlnám mořským, kteréž vítr sem i tam žene, a jimi zmítá. 7Nedomnívej se zajisté člověk ten, by co vzíti měl ode Pána, 8Jakožto muž dvojí mysli a neustavičný ve všech cestách svých. 9Chlubiž se pak bratr ponížený v povýšení svém, 10A bohatý v ponížení se; nebo jako květ byliny pomine. 11Nebo jakož slunce vzešlé s horkostí usušilo bylinu, a květ její spadl, i ušlechtilost postavy jeho zhynula, takť i bohatý v svých cestách usvadne. 12Ale blahoslavený muž, kterýž snáší pokušení, nebo když bude zkušen, vezme korunu života, kterouž zaslíbil Pán těm, jenž ho milují. 13Žádný, když bývá pokoušín, neříkej, že by od Boha pokoušín byl; neboť Bůh nemůže pokoušín býti ve zlém, aniž on koho pokouší. 14Ale jeden každý pokoušín bývá, od svých vlastních žádostí jsa zachvacován a oklamáván. 15Potom žádost když počne, porodí hřích, hřích pak vykonaný zplozuje smrt. 16Nebluďtež, bratří moji milí. 17Všeliké dání dobré a každý dar dokonalý shůry jest sstupující od Otce světel, u něhožto není proměnění, ani jakého pro obrácení se někam jinam zastínění. 18On proto, že chtěl, zplodil nás slovem pravdy, k tomu, abychom byli prvotiny nějaké stvoření jeho. 19A tak, bratří moji milí, budiž každý člověk rychlý k slyšení, ale zpozdilý k mluvení, zpozdilý k hněvu. 20Nebo hněv muže spravedlnosti Boží nepůsobí. 21Protož odvrhouce všelikou nečistotu, a ohyzdnost zlosti, s tichostí přijímejte vsáté slovo, kteréž může spasiti duše vaše. 22Buďtež pak činitelé slova, a ne posluchači toliko, oklamávajíce sami sebe. 23Nebo byl-li by kdo posluchač slova, a ne činitel, ten podoben jest muži spatřujícímu obličej přirozený svůj v zrcadle. 24Vzhlédl se zajisté, i odšel, a hned zapomenul, jaký by byl. 25Ale kdož by se vzhlédl v dokonalý zákon svobody a zůstával by v něm, ten nejsa posluchač zapominatelný, ale činitel skutku, ten, pravím, blahoslavený bude v skutku svém. 26Zdá-li se pak komu z vás, že jest nábožný, avšak v uzdu nepojímá jazyka svého, ale svodí srdce své, takového marné jest náboženství. 27Náboženství čisté a neposkvrněné před Bohem a Otcem totoť jest: Navštěvovati sirotky a vdovy v souženích jejich a ostříhati sebe neposkvrněného od světa.