Tempelkällan
1Sedan förde han mig tillbaka till templets ingång. Jag såg att vatten flöt fram under templets tröskel österut; templets framsida vette åt öster. Vattnet strömmade ner under templets högra sida, söder om altaret. 2Sedan förde han mig ut genom den norra porten och ledde mig runt på utsidan till den östra porten. Där flödade vattnet fram från den södra sidan. 3Mannen gick sedan österut, med ett mätsnöre i sin hand, och mätte upp 500 meter. Han ledde mig genom vattnet, som nådde upp till fotknölarna. 4Han mätte upp ytterligare 500 meter och ledde mig genom vattnet, som nådde mig till knäna. Åter mätte han upp 500 meter och ledde mig genom vattnet, som nu nådde mig till midjan. 5Han mätte upp ytterligare 500 meter, och nu var där en flod som jag inte kunde vada över. Vattnet var så djupt att man måste simma. Det var en flod som ingen kunde vada över.
6Han sa till mig: ”Ser du, människa?” Sedan ledde han mig tillbaka till flodstranden. 7När jag kom tillbaka såg jag att det växte en mängd träd på båda sidor om floden. 8Han sa till mig: ”Detta vatten flyter mot den östra regionen, strömmar ner i Jordandalen och når sedan havet. När det sedan står stilla i havet blir vattnet friskt. 9Det ska vimla av levande varelser där floden rinner ut. Där ska finnas rikligt med fisk, för detta vatten flyter där och gör vattnet friskt. Allting lever där denna flod rinner ut. 10Fiskare ska stå utmed stränderna; från En-Gedi till En Eglajim ska det finnas platser där nät ligger på tork. Det ska bli lika rikt på olika slags fisk som Medelhavet. 11Men sump- och träskmarker kommer inte att bli friska, de ska lämnas för utvinning av salt. 12Alla slags fruktträd ska växa utmed flodens stränder. Deras löv ska aldrig vissna, och de ska alltid bära frukt. Varje månad ska det bli en ny skörd, för de får sitt vatten från helgedomen. Deras frukt ska vara till föda och löven till läkedom.”
Israels gränser
13Så säger Herren, Herren: ”Det här är de gränser som ni ska följa när ni fördelar landet mellan Israels tolv stammar, med två andelar åt Josef. 14I övrigt ska ni dela landet lika mellan dem, för jag har med upplyft hand svurit att ge det till era förfäder, och nu ska det bli er arvedel.
15Detta ska vara landets gräns:
Gränsen i norr ska sträcka sig från Medelhavet mot Hetlon och sedan vidare genom Levo-Hamat till Sedad, 16Berota och Sivrajim, som ligger på gränsen mellan Damaskus och Hamat, och slutligen till Hasar Hatikon på gränsen till Hauran. 17Gränsen sträcker sig alltså från havet till Hasar Enon vid Damaskus norra gräns och med Hamat längre upp i norr. Detta är gränsen i norr.
18Den östra gränsen börjar mellan Hauran och Damaskus, går längs Jordan mellan Gilead och Israels land, fram till Östra havet, ända till Tamar47:18 Egentligen ni ska mäta, vilket är mycket likt Tamar i grundtexten; översättningen här följer Peshitta m.fl. översättningar. Se även v. 19.. Detta är gränsen i öster.
19Den södra gränsen går från Tamar till källorna vid Merivat Kadesh och sedan längs gränsfloden47:19 Egyptens gränsflod, Jos 15:4. till Medelhavet. Detta är sydgränsen, i söder.
20I väster utgör Medelhavet gränsen, upp till en punkt mitt emot Levo-Hamat. Detta är gränsen i väster.
21Ni ska dela detta land mellan er, allt efter Israels stammar. 22Ni ska dela ut det genom lottkastning som arvedel åt er själva och åt de främlingar som bor och har fött barn bland er. Ni ska betrakta dem som infödda israeliter, och de ska tillsammans med er få en arvedel bland Israels stammar. 23Ni ska ge främlingen hans arvedel hos den stam där han bor, säger Herren, Herren.
O rio que corre do templo
1Tornou a trazer-me de volta para a entrada do templo. Vi então uma nascente de água que corria para o oriente, vinda de sob o templo e que passava à direita do altar, pelo seu lado sul. 2Fez-me sair para o exterior da muralha, pela porta do norte, e dar a volta até à entrada do oriente, onde vi a torrente passando para o lado sul, o da passagem oriental.
3À medida que avançava, ia medindo e levou-me 500 metros para oriente, ao longo da torrente, mandando-me que a atravessasse. Nessa altura, a água dava-me pelos artelhos. 4Mediu mais 500 metros e mandou-me novamente que atravessasse; desta vez a água já me dava pelos joelhos. 5500 metros depois, dava-me pela cintura e 500 metros a seguir já a água era tão profunda que eu não podia atravessar, a menos que o fizesse a nado.
6Disse-me que me lembrasse bem do que tinha visto e deu-me ordem para regressar à margem donde partira.
7Quando ali cheguei, reparei que havia muitas árvores que tinham crescido em ambas as margens deste rio. 8Falou-me assim: “Este rio corre para oriente, através do deserto e do vale do Jordão para o mar Morto, onde alterará as suas águas, tornando-se frescas e puras. 9Tudo que estas águas tocarem viverá. O peixe tornar-se-á abundante nas águas do mar Morto, porque as águas desse rio curarão as águas salgadas do mar Morto e as tornarão frescas e puras. Por tudo o que este rio passar, haverá vida. 10Haverá pescadores nas margens do mar Morto, pescando desde En-Gedi até En-Eglaim. As praias estarão cheias de redes secando ao sol. O mar Morto estará cheio de peixes de toda a qualidade como acontece no Mediterrâneo. 11No entanto, os seus charcos e os seus lamaceiros, esses não se tornarão doces; manter-se-ão salgados para serem fontes de sal. 12Além disso, toda a espécie de árvores de fruto crescerão nas margens deste rio, árvores cujas folhas serão sempre verdes e que nunca cairão; nelas sempre haverá fruto. Todos os meses se fará uma nova apanha de fruto, pois essas árvores são banhadas por um rio que corre desde o templo. O fruto servirá de alimento e as folhas usar-se-ão para fins terapêuticos.”
As fronteiras da terra
13Diz o Senhor Deus: “São estas as instruções respeitantes à divisão da terra pelas doze tribos de Israel; a tribo de José, Efraim e Manassés, receberá como duas tribos. 14As outras receberão, cada uma, uma parte. Prometi solenemente que daria a terra aos vossos pais e agora tomarão posse dela.
15A fronteira norte irá desde o Mediterrâneo em direção a Hetlom e depois até à entrada de Zedade; 16seguidamente, até Berotá e Sibraim, que estão na fronteira de Damasco e de Hamate; finalmente até Hazer-Haticom, junto à fronteira de Haurã. 17Portanto, a fronteira norte será desde o Mediterrâneo até Hazar-Enom, a oriente, e fará fronteira com Hamate e Damasco a norte.
18A fronteira oriental correrá para o sul, desde Hazar-Enom até ao monte Haurã, onde se inclinará para ocidente, para o Jordão e para a ponta sul do mar da Galileia, continuando depois para baixo, com o rio Jordão a separar Israel de Gileade, passando o mar Morto até Tamar.
19A fronteira sul irá desde o leste, de Tamar, até à fontes de Meribá-Cades; depois segue o curso do rio do Egito até ao Mediterrâneo.
20Do lado do ocidente, o próprio mar Mediterrâneo lhe servirá de fronteira, desde a fronteira sul até a entrada de Lebo-Hamate. Esse será o limite das terras a oeste.
21Dividam a terra, dentro destes limites, por entre as tribos de Israel. 22Distribuam a terra como se fosse uma herança, entre vocês e os estrangeiros que vivem convosco com as suas famílias. Todas as crianças nascidas na terra, filhas ou não de estrangeiros, devem ser consideradas como cidadãos com os mesmos direitos que os vossos próprios filhos. 23A todos estes estrangeiros será dada terra de acordo com a tribo onde vivem atualmente. Assim diz o Senhor Deus.
