Höga visan 8 – NUB & NASV

Swedish Contemporary Bible

Höga visan 8:1-14

1Om du ändå hade varit min bror

som min mor hade ammat!

Då skulle jag kunna kyssa dig

om jag mötte dig därute,

och ingen skulle se ner på mig.

2Jag skulle ta dig till min mors hus,

hennes som uppfostrade mig.

Jag skulle ge dig kryddat vin att dricka,

och saft från mina granatäpplen.

3Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,

och med sin högra hand smeker han mig.

4Jag besvär er, Jerusalems döttrar:

oroa inte kärleken, väck den inte

förrän den själv vill.

Vännerna:

5Vem är det som kommer från öknen

lutad mot sin älskade?

Hon:

Under äppelträdet väckte jag dig,

där din mor blev havande med dig

hon som gav dig livet födde dig där.

6Sätt mig som ett sigill på ditt hjärta,

som ett sigill på din arm,

för kärleken är stark som döden,

och dess svartsjuka lika obeveklig som dödsriket.

Den brinner som eld,

som en mäktig låga.

7Stora vatten kan inte utsläcka kärleken,

och inte heller kan floderna dränka den.

Även om en man gav alla rikedomar i sitt hus för kärleken,

skulle han bli ringaktad.

Vännerna:

8Vi har en ung syster

som ännu inte har några bröst.

Vad ska vi göra när någon friar till henne?

9Om hon är en mur

ska vi bygga torn av silver på den,

och om hon är en dörr,

ska vi stänga till den med cederplankor.

Hon:

10Jag är en mur och mina bröst är som torn.

I min älskades ögon är jag en åtråvärd kvinna.

11Salomo ägde en vingård i Baal Hamon,

som han lämnade åt väktare.

Var och en fick ge tusen silverstycken för dess frukt.

12Men över min egen vingård råder jag själv.

De tusen är dina, Salomo,

och tvåhundra får de som vaktar dess frukt.

Han:

13Du som bor i trädgårdarna,

vännerna väntar på att få höra din röst.

Låt mig få höra den!

Hon:

14Skynda, min älskade,

och var som en gasell

eller en ung hjort uppe på bergen

som doftar av örter!

New Amharic Standard Version

ማሕልየ መሓልይ 8:1-14

1ምነው አንተ የእናቴን ጡት እንደ ጠባ፣

እንደ ወንድሜ በሆንህ!

ከዚያም ውጭ ባገኝህ፣

እስምህ ነበር፤

ታዲያ ማንም ባልናቀኝ!

2እኔም ወደ አስተማረችኝ፣

ወደ እናቴም ቤት፣

እጅህን ይዤ በወሰድሁህ ነበር፤

የምትጠጣውን ጣፋጭ የወይን ጠጅ፣

የሮማኔን ጭማቂም በሰጠሁህ።

3ግራ እጁን ተንተርሻለሁ፤

ቀኝ እጁም ዐቅፎኛል።

4እናንት የኢየሩሳሌም ቈነጃጅት፤

ራሱ እስኪፈልግ ድረስ፣

ፍቅርን እንዳታስነሡት ወይም እንዳትቀሰቅሱት እማጠናችኋለሁ።

ባልንጀሮቿ

5ውዷን ተደግፋ፣

ከምድረ በዳ የምትወጣ ይህች ማን ናት?

ሙሽራዪቱ

ከእንኮይ ዛፍ ሥር አስነሣሁህ፤ በዚያ እናትህ ፀነሰችህ፤

በዚያም ታምጥ የነበረችው አንተን

ወለደችህ።

6በልብህ እንዳለ፣

በክንድህም እንደምትይዘው ማኅተም አስቀምጠኝ፤

ፍቅር እንደ ሞት የበረታች፣

ቅናቷም8፥6 ወይም ጥልቅ ስሜት እንደ መቃብር8፥6 ዕብራይስጡ ሲኦል ይለዋል ጨካኝ ናትና፤

እንደሚንቦገቦግ እሳት፣

እንደ ኀይለኛም ነበልባል ትነድዳለች።8፥6 ወይም እንደ እግዚአብሔር ነበልባል

7የውሃ ብዛት ፍቅርን ሊያጠፋ አይችልም፤

ፈሳሾችም አያሰጥሟትም፤

ሰው የቤቱን ሀብት ሁሉ

ስለ ፍቅር ቢሰጥ

ፈጽሞ ይናቃል።

ባልንጀሮቿ

8ትንሽ እኅት አለችን፤

ጡትም ገና አላወጣችም፤

ስለ እርሷ በምንጠየቅበት ቀን

ምን ማድረግ እንችል ይሆን?

9እርሷ ቅጥር ብትሆን፣

በላይዋ የብር መጠበቂያ ማማ እንሠራባታለን፤

በር ብትሆን፣

በዝግባ ዕንጨት እንከልላታለን።

ሙሽራዪቱ

10እነሆ እኔ ቅጥር ነኝ፤

ጡቶቼም እንደ ማማ ግንቦች ናቸው፤

እኔም በዐይኖቹ ፊት፣

ሰላምን እንደሚያመጣ ሰው ሆንሁ።

11ሰሎሞን በብኤላሞን የወይን ተክል ቦታ ነበረው፤

የወይኑን ተክል ቦታም ለአትክልተኞች አከራየው፤

እያንዳንዳቸውም የፍሬውን ዋጋ፣

አንድ አንድ ሺሕ ሰቅል ብር ያመጡለት ነበር።

12የወይኔ ተክል ቦታ የራሴ፣ የግሌ ነው፤

ሰሎሞን ሆይ፤ አንድ ሺሁ ሰቅል ለአንተ፤

ፍሬውን ለሚጠብቁ ደግም ሁለት መቶ ይሁን።

ሙሽራው

13አንቺ በአትክልቱ ቦታ የምትኖሪ ሆይ፤

ባልንጀሮቼ ድምፅሽን ይሰማሉ፤

እስቲ እኔም ልስማው።

ሙሽራዪቱ

14ውዴ ሆይ፤ ቶሎ ናልኝ፤

ሚዳቋን፣

ወይም በቅመም ተራራ ላይ የሚዘልል፣

የዋሊያን ግልገል ምሰል።