Apostlagärningarna 24 – NUB & NVI

Swedish Contemporary Bible

Apostlagärningarna 24:1-27

Paulus inför rätta hos landshövdingen Felix

1Fem dagar senare kom översteprästen Ananias tillsammans med några av de judiska ledarna och advokaten Tertullus till Caesarea för att anklaga Paulus inför landshövdingen. 2Och sedan Paulus förts in, började Tertullus framföra sina anklagelser. Så här löd hans tal:

3”Högt ärade Felix! Det är tack vare dig som vi sedan länge kan leva i fred och trygghet. Du har också sett till att vårt folk på alla sätt har fått det bättre. För detta är vi oändligt tacksamma. 4Jag vill inte ta för mycket av din tid, men jag ber dig vara vänlig att lyssna till mig medan jag i korthet lägger fram våra anklagelser. 5Vi har funnit att den här mannen sprider oro och elände bland judarna överallt i världen. Han är en ledare för nasareernas sekt24:5 Nasareernas sekt var ett öknamn på de troende. Jesus kallades ”nasarén”, antingen därför att han kom från Nasaret, eller därför att han var neser (skottet från Jishajs stam, jfr Jes 11:1) eller en nasir (en person som lever avskild för Gud). 6och har till och med försökt vanhelga24:6 Paulus var anklagad för att ha tagit med icke-judar in i templet, vilket skulle ha orenat templet enligt den judiska traditionen. templet. Det var därför vi arresterade honom.24:6 En del handskrifter tillägger: Vi ville döma honom enligt vår lag, 7 men kommendanten Lysias kom och förde bort honom från oss med våld. 8 Han krävde sedan att anklagarna skulle inställa sig hos dig. 8Om du förhör honom, kan du själv få bekräftat att våra anklagelser är sanna.” 9De andra judarna instämde och förklarade att allt som sagts var riktigt.

10Sedan gjorde landshövdingen tecken till Paulus att det var hans tur och han började sitt tal:

”Jag vet att du har varit domare för det här folket i många år och det känns tryggt för mig när jag nu ska försvara mig. 11Du kan lätt kontrollera att det inte är mer än tolv dagar sedan jag kom till Jerusalem för att tillbe. 12Man har inte kunnat finna att jag vare sig i templet, i synagogorna eller ute på gatorna skulle ha diskuterat eller ställt till oro bland folket. 13De kan inte heller lägga fram några som helst bevis för att jag skulle ha gjort det som de nu anklagar mig för.

14Men jag erkänner att jag följer Vägen som de kallar för en sekt. Genom detta tjänar jag våra förfäders Gud och jag tror på allt som lagen säger och som står skrivet hos profeterna. 15Jag har samma hopp som de här männen, att en dag ska både de rättfärdiga och de orättfärdiga uppstå från de döda. 16Därför gör jag mitt bästa för att alltid ha ett rent samvete inför Gud och människor.

17Efter att ha varit borta i flera år återvände jag till Jerusalem med gåvor till de fattiga bland mitt folk och för att offra. 18Och det var där i templet som man fick syn på mig. Jag hade just avslutat reningsceremonin och det var ingen folkmassa runtomkring mig och ingen som helst oro. 19Men några judar från provinsen Asien var där och det är de som borde stå här inför dig, om de nu har något att anklaga mig för. 20Eller låt dem som är här tala om vilket brott de fann mig skyldig till när jag stod inför det judiska rådet, 21om det nu inte var det som jag ropade då jag stod inför dem: ’Jag står inför rätta här idag på grund av de dödas uppståndelse!’ ”

22Felix som visste en hel del om Vägen, uppsköt nu rättegången och sa: ”När kommendanten Lysias kommer hit ska jag döma i målet.”

23Han skickade sedan Paulus tillbaka till fängelset och sa till officeren att behandla honom väl och låta Paulus vänner besöka honom och ge honom det han behövde.

24Några dagar senare kom Felix tillbaka i sällskap med sin hustru Drusilla, som var judinna. Och han lät hämta Paulus för att höra honom berätta mer för dem om tron på Kristus Jesus. 25Men när Paulus började tala om rättfärdigheten, om självförnekelse och om den kommande domen, blev Felix rädd och sa: ”Det räcker så. Nu kan du gå. När jag får mer tid, ska jag skicka efter dig igen.”

26Felix hoppades också att Paulus skulle muta honom och skickade efter honom gång på gång för att tala med honom. 27När två år hade gått, efterträddes Felix av Porcius Festus. Eftersom Felix ville hålla sig väl med judarna, lät han Paulus stanna kvar i fängelset.

Nueva Versión Internacional

Hechos 24:1-27

Pablo ante Félix

1Cinco días después, el sumo sacerdote Ananías bajó a Cesarea con algunos de los líderes y un abogado llamado Tértulo. Llegaron para presentar ante el gobernador las acusaciones contra Pablo. 2Cuando trajeron al acusado, Tértulo expuso sus acusaciones ante Félix:

―Excelentísimo Félix, bajo su mandato hemos disfrutado de un largo período de paz. Gracias a su excelente administración, se han llevado a cabo reformas en pro de esta nación. 3En todas partes y en toda ocasión reconocemos esto con profunda gratitud. 4Pero, para no molestarlo más, le ruego que, con la bondad que lo caracteriza, nos escuche brevemente. 5Hemos descubierto que este hombre es un verdadero problema. Por todas partes anda provocando alborotos entre los judíos. Es el líder de un grupo llamado los nazarenos. 6-7Incluso trató de echar a perder la buena fama de nuestro Templo. Por eso lo arrestamos. 8Si usted mismo lo interroga, podrá comprobar que en todas las acusaciones que presentamos contra él decimos la verdad.

9Los judíos allí presentes confirmaron las acusaciones. Decían que todo era cierto. 10Entonces el gobernador, con un gesto, le dio la palabra a Pablo. Este respondió:

―Sé que desde hace muchos años usted ha sido juez de esta nación. Es por eso que me da gusto presentar mi defensa ante usted. 11No hace más de doce días que subí a Jerusalén para adorar. Esto lo podrá comprobar fácilmente. 12Mis acusadores no me encontraron discutiendo con nadie en el Templo. No me pueden acusar de alborotar a la gente en las sinagogas ni en ninguna otra parte de la ciudad. 13Tampoco pueden probar sus acusaciones en mi contra. 14Sin embargo, sí confieso que adoro al Dios de nuestros antepasados. Lo adoro junto con el grupo de los que han aceptado el mensaje de Jesús. Y lo he aceptado porque estoy de acuerdo con todo lo que enseña la Ley. También creo lo que está escrito en el libro de los Profetas. A este grupo mis acusadores lo llaman secta. 15Tengo la misma esperanza que estos hombres tienen. Es decir, que Dios hará resucitar a los justos y a los injustos. 16Por eso siempre trato de mantener limpia mi conciencia delante de Dios y de la gente.

17»Después de una ausencia de varios años, volví a Jerusalén para traerle donativos a mi pueblo y presentar ofrendas. 18Yo estaba en el Templo cumpliendo con una ceremonia de purificación. No me acompañaba mucha gente, ni estaba armando ningún alboroto. 19Fue entonces cuando unos judíos de la provincia de Asia me encontraron. Son ellos los que deberían estar delante de usted para hacer sus acusaciones, si es que en verdad tienen algo contra mí. 20Si no es así, estos que están aquí deberían decir si el tribunal me declaró culpable de algo cuando estuve ante ellos. 21Lo único que podrían señalar es lo que dije en presencia de ellos. Dije: “Es por creer en la resurrección de los muertos que hoy me juzgan delante de ustedes”».

22Entonces Félix, que estaba bien informado de todo lo referente al mensaje de Jesús, suspendió la reunión.

―Cuando venga el comandante Lisias, decidiré su caso —les dijo.

23Luego le ordenó al capitán de los soldados que mantuviera vigilado a Pablo. Pero también le dijo que le diera cierta libertad y permitiera que sus hermanos en la fe lo atendieran.

24Algunos días después, llegó Félix con su esposa Drusila, que era judía. Mandó llamar a Pablo y lo escuchó hablar acerca de la fe en Cristo Jesús. 25Pablo les habló sobre la justicia, el dominio propio y el juicio que vendrá de parte de Dios. Entonces Félix tuvo miedo y le dijo: «¡Basta por ahora! Puedes retirarte. Cuando crea conveniente, te mandaré llamar otra vez». 26Félix también esperaba que Pablo le ofreciera dinero a cambio de su libertad. Es por eso que mandaba llamarlo con frecuencia y conversaba con él.

27Luego de dos años, Félix dejó su cargo, y Porcio Festo fue nombrado nuevo gobernador. Pero, como Félix quería agradar a los judíos, dejó preso a Pablo.