3 Moseboken 13 – NUB & OL

Swedish Contemporary Bible

3 Moseboken 13:1-59

Regler vid misstänkt spetälska

1Herren talade till Mose och Aron: 2”Om någon lägger märke till en svullnad, ett utslag, en böld eller en ljus fläck på sin hud kan man misstänka spetälska.13:2 Det hebreiska ordet för spetälska är mer omfattande än vårt ord och betecknar även andra (vanligen inflammatoriska) hudsjukdomar. Han måste då föras till prästen Aron eller till någon av dennes söner som är präst 3för att undersökas av prästen. Om håret på det sjuka stället har vitnat, och om det ser ut som om fläcken trängt djupare än huden, är det spetälska och prästen måste när han konstaterar detta förklara honom oren.

4Men om den vita fläcken inte tycks ha trängt djupare ner än till huden och håret på det angripna stället inte har vitnat, ska prästen hålla honom isolerad i sju dagar. 5Sedan ska prästen undersöka honom igen på den sjunde dagen och om fläcken inte har förändrats och inte spritt sig, måste prästen hålla honom isolerad i ytterligare sju dagar. 6Därefter ska han undersöka honom än en gång på den sjunde dagen och om märkena av sjukdomen har bleknat och inte spritt sig, ska prästen meddela att han är ren. Det var då bara utslag och mannen behöver bara tvätta sina kläder för att bli ren.

7Men om fläcken sprider sig på huden sedan han en gång varit hos prästen för att bli förklarad ren, måste han visa upp sig för prästen igen 8och om denne då konstaterar att fläcken har spritt sig, måste han förklaras som oren. Då är det spetälska.

9När någon har spetälska ska han föras till prästen 10och prästen ska se efter om det finns en vit svullnad med vitnat hår på det angripna stället eller om det bildats nytt svullet kött där. 11Då är det spetälska och prästen ska förklara honom för oren. Mannen behöver inte isoleras för han är oren.

12Men om prästen ser att spetälskan har brutit ut och spritt sig över hela kroppen, från huvudet till fötterna, 13då ska prästen förklara honom ren när han har blivit alldeles vit13:13 Den sjuke har då uppenbarligen inga öppna sår. Se följande vers.. Han är ren. 14Men om det bildas nytt svallkött är han oren igen. 15När prästen ser svallköttet ska han förklara honom oren. För svallköttets skull är han nu oren. Det är spetälska. 16Men om svallköttet förändras och blir vitt, ska den spetälske gå tillbaka till prästen 17för att bli undersökt på nytt. Om fläckarna verkligen har blivit vita, ska prästen förklara honom ren. Då är han ren.

18Om någon har en böld på sin kropp och denna läks 19men det sedan på samma ställe uppstår en vit upphöjning eller en rödvit fläck, måste mannen visa sig för prästen. 20Prästen ska undersöka honom. Om det har trängt ner under huden och om håret på det angripna stället har blivit vitt, ska prästen förklara honom oren för spetälska har uppstått genom bölden. 21Men om prästen ser att det inte finns några vita hår på stället, om fläcken tycks vara helt ytlig och har mist sin färg, ska prästen hålla honom isolerad i sju dagar. 22Om det onda sprider sig under den tiden, måste prästen förklara honom oren; det är spetälska. 23Men om fläcken inte förändras och inte blir större är den bara ett ärr efter bölden och prästen ska förklara honom ren.

24Om någon bränner sig och det i brännsåret blir en rödvit eller vit fläck 25måste prästen undersöka den. Om håret vid brännsåret har blivit vitt och det ser ut att ha trängt djupare än huden är det spetälska som har utvecklats och prästen måste förklara honom oren; det är spetälska. 26Men om prästen inte upptäcker några vita hår på den ljusa fläcken och inte anser att den har trängt djupare ner än till huden och att den bleknar, ska prästen hålla honom isolerad i sju dagar 27och undersöka honom igen på den sjunde dagen. Om fläcken sprider sig på huden, måste prästen förklara honom oren; det är spetälska. 28Men om den ljusa fläcken inte ändrat sig eller spritt sig över huden eller om den bleknat, är den bara ett ärr efter brännskadan och prästen ska förklara mannen ren. Det är inget annat än ett ärr efter brännskadan.

29Om en man eller en kvinna har ett sår på huvudet eller hakan 30ska prästen undersöka det. Om det ser ut att vara en infektion under huden och man upptäcker gula hår i såret, måste prästen förklara den personen för oren. Det är skorv, spetälska på huvudet eller hakan. 31Men om prästens undersökning visar att såret inte trängt djupare än huden och att det är svarta hår i det, då ska den som undersökts hållas isolerad i sju dagar 32och sedan undersökas igen på den sjunde dagen. Om såret inte har spritt sig och inga gula hår visar sig och om infektionen inte tycks ha gått djupare än huden, 33ska man raka av håret runt det angripna stället – men inte i själva såret – och prästen ska hålla den som undersökts isolerad i ytterligare sju dagar. 34Prästen ska undersöka skorven igen på den sjunde dagen och om fläcken då inte har spritt sig och inte tycks ha trängt djupare än huden, ska prästen förklara honom ren och sedan han tvättat sina kläder är han ren. 35Men om fläcken senare, efter att han förklarats för ren, börjar sprida sig, 36ska prästen efter en ny undersökning kunna förklara honom oren utan att behöva bekräfta att det finns gula hår. 37Fast om det visar sig att såret inte sprider sig och svart hår växer upp på det angripna stället, då är han ren och prästen ska förklara honom ren.

38Om en man eller kvinna har vita fläckar på huden, 39ska prästen undersöka honom. Och om dessa fläckar sedan blir svagare är det inte spetälska utan en ofarlig hudinfektion. Han är ren.

40Om en man tappar håret på hjässan är han skallig men ren. 41Om håret faller av från främre delen av huvudet är det bara vanlig skallighet; han är ren. 42Men om det på det skalliga stället upptill eller framtill visar sig en rödvit fläck, kan det vara spetälska som brutit ut. 43I så fall ska prästen undersöka honom och om han finner en rödvit upphöjning upptill eller framtill som ser ut som spetälska, 44är han spetälsk och prästen ska förklara honom oren. Hans huvud är angripet.

45Den som konstateras ha spetälska måste riva sönder sina kläder, låta håret vara oordnat, täcka nedre delen av ansiktet och ropa ut där han går fram: ’Oren, oren!’ 46Så länge sjukdomen varar är han oren och måste bo avskilt utanför lägret.

47Om spetälskemögel angriper kläder av ylle eller lin 48eller något som är vävt eller virkat av lin, ylle eller något som är gjort av läder 49och det finns grön- eller rödaktiga fläckar på plagget, lädret, det som vävts eller virkats eller tillverkats av läder, är det spetälskemögel och i så fall måste det visas upp för prästen. 50Prästen ska undersöka plagget och hålla det isolerat i sju dagar. 51Den sjunde dagen ska han undersöka det igen. Om fläcken har spritt sig på något av de plagg han lämnade till prästen är det skadligt mögel. Det angripna är då orent. 52Han ska bränna upp det – vad det än må vara för plagg, vävt eller virkat av ull eller lin eller gjort av läder som har blivit angripet av spetälskemögel. Det måste brännas upp.

53Men om prästen finner att möglet inte har spritt sig på klädesplagget eller på det vävda eller virkade eller det som tillverkats av läder när han undersöker det igen, 54ska han låta tvätta det angripna och sedan isolera det i ytterligare sju dagar. 55Om det inte ändrat sig efter tvätten och möglet inte spridit sig när prästen undersöker det, är det orent. Det ska brännas. Det är spetälskemögel, på vilken sida det än förekommer. 56Men om prästen ser att fläcken har bleknat sedan den tvättats, ska han skära bort den från kläderna eller lädern eller det vävda eller det virkade. 57Om den sedan kommer tillbaka på klädesplagget eller det vävda eller virkade eller av läder tillverkade föremålet är det mögel och han måste då bränna det angripna föremålet. 58Om det inte efter tvättningen syns något på klädesplagget eller det vävda eller virkade eller det som gjorts är av läder, är föremålet rent efter ännu en tvättning.”

59Detta är lagen beträffande mögel på kläder av ylle eller lin eller saker som är vävda eller virkade liksom föremål av läder för att det ska kunna fastställas om föremålen ska förklaras som rena eller orena.

O Livro

Levítico 13:1-59

Leis referentes à lepra

1O Senhor disse a Moisés e a Aarão: 2“Se alguém notar na sua pele um inchaço ou uma crosta ou um empolamento, deverá ser suspeito de estar com lepra. Será levado a Aarão, o sacerdote, ou a um dos seus filhos, 3para ser observado. Se o pelo desse sítio afetado se tiver tornado branco e tiver a aparência de algo mais profundo que a pele, é porque se trata de lepra; o sacerdote terá de o declarar impuro.

4Mas se a mancha branca não der a impressão de ser mais funda que a pele, e se o pelo não se tiver tornado branco, o sacerdote pô-lo-á de quarentena durante sete dias. 5Ao fim desse tempo, ao sétimo dia, o sacerdote o examinará de novo; se a mancha não se tiver alterado nem alastrado na pele, 6então o sacerdote mantê-lo-á retirado ainda por mais sete dias, examinando-o de novo ao fim desse tempo. Se a mancha se tiver tornado menos carregada, e não se tiver espalhado, então o sacerdote o declarará sarado. Tratava-se apenas duma lesão superficial. A pessoa só terá de lavar a roupa e tudo continuará normalmente para si. 7Mas se a mancha alastrar, após ter sido observada pelo sacerdote, deverá voltar junto dele; 8o sacerdote o examinará e, se for o caso, deverá declará-lo impuro; está leproso.

9Quando alguém suspeito de lepra for trazido ao sacerdote, 10este verá se há um inchaço branco na pele, se o pelo naquele sítio se tornou branco e se aparece carne viva. 11Se estes sintomas se confirmarem, é sem dúvida um caso declarado de lepra. O sacerdote deverá declará-lo impuro. Essa pessoa não ficará de quarentena para observação posterior, porque está diagnosticado definitivamente o mal.

12Contudo, se o sacerdote vir que a lepra irrompeu e se espalhou por todo o corpo, da cabeça aos pés, 13tanto quanto se pode ver, então o sacerdote o declarará sarado da lepra, visto que se tornou todo branco. Está portanto limpo. 14Mas se aparecer carne viva nalgum sítio, a pessoa será declarada impura. 15A lepra está provada pela carne viva que apareceu. 16No entanto, se a carne viva se fizer mais tarde branca, o leproso deverá voltar ao sacerdote, 17para que este o examine novamente. Se aquela parte se tiver tornado, com efeito, completamente branca, então o sacerdote o declarará limpo.

18No caso de uma pessoa ter uma ferida na pele, 19e vier depois a sarar, tendo ficado no entanto um inchaço branco ou uma mancha avermelhada, a pessoa deve ir ter com o sacerdote para ser examinada. 20Se o sacerdote vir que aquela afeção é mais funda que a pele, e se o pelo se tornou branco, então deverá declará-la impura, porque foi lepra que brotou da ferida anterior. 21No entanto, se o sacerdote vir que não há pelo branco no sítio, e que não dá a impressão de ser mais fundo que a pele, e se tiver tornado escura, a pessoa ficará de quarentena durante sete dias. 22Durante esse espaço de tempo, se a mancha se espalhar, o sacerdote considerá-la-á impura; está leprosa. 23No entanto se não se tiver alastrado, nem se tiver tornado maior, é porque se trata simplesmente de uma inflamação superficial; o sacerdote declará-la-á limpa.

24Se uma pessoa se queimar de alguma maneira, e o sítio da queimadura se tornar avermelhado ou branco, 25então o sacerdote deverá examiná-la; e se o cabelo se tiver tornado branco, e a aparência for de algo mais profundo que a pele, é porque se trata de lepra que brotou da queimadura. O sacerdote deverá declará-la impura; está leprosa. 26Mas se o sacerdote vir que não há naquele sítio pelo branco e que aquela branquidão não tem aspeto de ser mais profunda que a pele, e que se vai esbatendo, o sacerdote pô-lo-á de quarentena durante sete dias, 27tornando a examinar a pessoa ao fim desse tempo. Se a mancha se tiver espalhado, o sacerdote considerá-la-á impura; está leprosa. 28Mas se não se tiver alastrado e for esmorecendo, é uma mera lesão da pele e o sacerdote deverá declará-la limpo; não há lepra.

29Se um homem, ou uma mulher, tiverem uma chaga na cabeça ou na barba, 30o sacerdote terá de o examinar. Se a infeção parecer mais profunda que a pele e o cabelo se tornar amarelo, o sacerdote deverá considerá-lo imundo; está leproso. 31Mas se o exame do sacerdote revelar que essa afeção é apenas superficial e que o pelo naquele sítio é preto, então ficará de quarentena por sete dias. 32Após esse tempo será examinado de novo; se a afeção não tiver alastrado, não tiver aparecido pelo amarelo e não parecer mais funda que a pele, 33deverá rapar todo o cabelo à volta da afeção, mas não no próprio sítio, e o sacerdote voltará a pô-lo de quarentena por mais sete dias. 34Depois será outra vez examinado ao sétimo dia; e se a mancha se não tiver alastrado nem tiver aspeto de ser mais profunda que a pele, então o sacerdote declará-lo-á limpo; depois de lavar a sua roupa essa pessoa poderá ir em paz. 35No entanto, se mais tarde a mancha começar a espalhar-se, 36o sacerdote terá de o examinar de novo e mesmo que não veja o pelo amarelecer, deverá declará-lo impuro. 37Mas se notar que parou na sua evolução, e que há cabelo preto naquele sítio, é porque está curado e não há lepra. O sacerdote deverá considerá-lo limpo.

38Se um homem ou uma mulher tiverem empolamentos brancos (ou transparentes) na sua pele, 39que vão escurecendo progressivamente, é porque não se trata de lepra, mas de uma infeção vulgar que brotou nessa área da pele; está limpo.

40Se o cabelo dum homem começar a cair, não é por isso que é impuro, ainda que venha a ficar completamente calvo. 41Se lhe cair o cabelo na parte da frente da cabeça será naturalmente uma calvície, mas não se poderá considerar leproso; está puro.

42Contudo, se na parte calva da cabeça houver uma mancha avermelhada, então sim, poderá tratar-se de lepra a despontar. 43Nesse caso o sacerdote examinará a pessoa e se houver um inchaço branco começando a avermelhar, parecendo lepra, 44é porque está certamente leprosa, e o sacerdote deverá declará-la impura.

45Alguém que se constate que é leproso deverá rasgar a sua roupa, destapar a cabeça e não se pentear; cobrir o lábio superior e clamar: ‘Impuro! Impuro!’ 46Todo o tempo que durar a doença estará impuro e deverá viver fora do acampamento.

47Quando se declarar lepra nalguma peça de vestuário de lã ou de linho, 48de tecido ou tricotada, ou em qualquer espécie de couro, ou em algo fabricado com peles, 49e apareça uma mancha cinzenta ou avermelhada, é provavelmente lepra. Deverá ser levado ao sacerdote para que examine. 50Este manterá o objeto ou peça de vestuário fechado durante sete dias. 51Ao sétimo dia tornará a observá-lo; se a mancha tiver alastrado é porque se trata de lepra maligna; está impuro. 52Terá de queimar essa roupa ou objeto, seja de que tecido for; linho, lã, malha ou pele, pois trata-se de algo maligno. Terá de ser destruído pelo fogo.

53Contudo, se quando o examinar de novo ao sétimo dia, a mancha não tiver alastrado, 54o sacerdote mandará que essa coisa seja lavada e de novo isolada por mais sete dias; 55após o que, se a mancha não tiver mudado de cor, mesmo que não tenha alastrado, será lepra e deverá ser queimada, porque está infetada tanto de fora como da parte de dentro do tecido. 56Se o sacerdote vir que a mancha se esvaneceu depois da lavagem, então cortará essa parte do tecido, da pele ou da malha. 57Contudo, se tornar a aparecer, é porque se trata de lepra; deverá ser queimado. 58Se depois de ter sido lavado aqueles vestígios tiverem desaparecido, poderá ser usado novamente; está limpo.

59Estas são as leis respeitantes à lepra em vestuário de lã ou de linho, ou em qualquer coisa feita de pele ou de couro, para se saber se deve ser declarado limpo ou impuro.”