2 Kungaboken 4 – NUB & PCB

Swedish Contemporary Bible

2 Kungaboken 4:1-44

Elisha förser en änka med olja

1En dag kom hustrun till en av profetlärjungarna och sa till Elisha: ”Din tjänare, min man, har dött. Du vet att han fruktade Herren, men nu kommer fordringsägaren och tar mina båda söner till slavar.” 2”Vad kan jag göra för dig?” frågade Elisha. ”Vad har du i huset?” ”Jag, din tjänarinna, har ingenting alls. Bara lite olja i krukan”, svarade hon. 3”Gå och låna krukor och kannor från dina grannar och vänner, och inte bara några få”, sa han till henne. 4”Sedan ska du och dina söner gå in i huset och stänga dörren efter er. Häll olja i alla krukor och kannor och ställ dem sedan åt sidan när de är fulla.”

5Hon gick från honom, stängde dörren efter sig och sina söner, och de bar fram krukor och kannor till henne, som hon fyllde, den ena efter den andra, 6tills allesammans var fulla till brädden. ”Ge mig en kanna till”, sa hon till en av sönerna. ”Det finns inga fler”, svarade han, och genast tog oljeflödet slut.

7När hon gick till gudsmannen och talade om vad som hade hänt, sa han till henne: ”Gå och sälj oljan! Sedan kan du betala din skuld, och det som blir över kan du och dina söner leva av.”

En barnlös kvinna blir lovad en son

8En dag gick Elisha till Shunem, där det fanns en förmögen kvinna som övertalade honom att stanna och äta hos henne. Så gjorde han sedan varje gång han besökte staden, han stannade där och bjöds på mat.

9”Jag är övertygad om att mannen som kommer hit nu och då är en helig gudsman”, sa kvinnan till sin man. 10”Låt oss göra i ordning ett litet rum åt honom på taket. Vi kan ställa in en säng, ett bord, en stol och en lampa, så har han någonstans att bo när han kommer hit.”

11En gång när Elisha kom, gick han in i rummet och vilade där. 12Då sa han till sin tjänare Gechasi: ”Kalla hit shunemitiskan!”

När hon kom, 13sa han till Gechasi: ”Säg till henne: ’Nu har du gjort allt detta besvär för oss. Är det någonting jag kan göra för dig? Kanske lägga ett gott ord för dig hos kungen eller överbefälhavaren?’ ” ”Nej, jag är fullkomligt nöjd som det är här bland de mina”, svarade hon.

14”Men finns det då inget vi kan göra för henne?” frågade Elisha Gechasi efteråt. ”Hon har ingen son”, svarade han. ”Och hennes man är gammal.” 15”Be henne komma tillbaka”, sa Elisha.

När hon kom tillbaka, stannade hon vid dörren. 16Elisha sa: ”Nästa år vid den här tiden kommer du att ha en son i dina armar.” ”Nej, du gudsman, lura inte mig, din tjänarinna, på det sättet”, sa hon.

17Men hon blev snart gravid, och året därpå fick hon en son, precis som Elisha hade förutsagt.

Kvinnans son blir sjuk och dör

18En dag när pojken var större gick han ut till sin far, som arbetade tillsammans med skördemännen på fälten. 19Han klagade: ”Mitt huvud, mitt huvud!” ”Bär hem honom till hans mor”, sa då fadern till en av tjänarna.

20Tjänaren bar hem honom, och han satt i sin moders knä till middagstiden. Sedan dog han. 21Då bar hon upp honom och lade honom på gudsmannens säng och stängde dörren. 22Sedan meddelade hon sin man: ”Sänd hit en av tjänarna och en åsna, så att jag kan skynda mig till gudsmannen. Jag är snart tillbaka.”

23”Varför just i dag? Det är ju varken nymånadsfest eller sabbat”, sa han. ”Var lugn”, svarade hon.

24Hon lät sadla åsnan och sa till tjänaren: ”Driv på! Och stanna inte någonstans förrän jag säger till.”

25Hon gav sig iväg, och när hon kom till gudsmannen på berget Karmel, fick han se henne på avstånd och sa till Gechasi: ”Titta, där är kvinnan från Shunem! 26Spring och möt henne och fråga hur det är med hennes man och hör efter om barnet mår bra.” ”Allting är bra”, sa hon till Gechasi.

27Men när hon kom fram till gudsmannen på berget, tog hon tag om hans fötter. Gechasi försökte få bort henne därifrån, men gudsmannen sa: ”Låt henne vara! Det är någonting som gör henne förtvivlad, och Herren har dolt det för mig och inte talat om för mig vad det är.”

28”Det var väl inte jag som bad om att få en son? Bad jag inte dig att inte lura mig och ge mig falska förhoppningar?” sa hon.

Elisha uppväcker den döde pojken

29Då sa han till Gechasi: ”Fäst upp dina kläder, ta min stav och skynda dig iväg. Om du möter någon under vägen, hälsa inte på honom, och om någon hälsar på dig, svara inte. Lägg staven över barnets ansikte.”

30”Nej, så sant Herren och du själv lever, jag lämnar dig inte”, sa barnets mor, och Elisha följde då med henne.

31Gechasi skyndade sig före dem och lade staven på pojkens ansikte, men ingenting hände, varken ljud eller andra livstecken kom. Gechasi vände då tillbaka, och när han mötte Elisha sa han: ”Pojken har inte vaknat upp.”

32När Elisha kom in i huset, låg pojken död på hans säng. 33Han gick in i rummet, stängde dörren om sig och bad till Herren. 34Sedan lade han sig över pojkens kropp, placerade sin mun mot hans mun, sina ögon mot hans ögon och sina händer över hans händer, och när han nu lutade sig över honom, började pojkens kropp bli varm. 35Elisha gick fram och tillbaka i rummet och sträckte sig ännu en gång över pojken. Pojken nös då sju gånger och slog upp ögonen.

36Elisha kallade till sig Gechasi och bad honom kalla på shunemitiskan. När hon kom in i rummet sa han: ”Här är din son!”

37Hon föll då ner på marken vid hans fötter, tog sedan sin son och gick ut.

En förgiftad stuvning blir ätlig

38Elisha återvände nu till Gilgal. Det var hungersnöd i området, och en dag när profetskaran satt framför honom bad han sin tjänare: ”Ta fram en stor gryta och gör i ordning en stuvning åt männen!”

39En av männen gick då ut för att samla växter och kom tillbaka med manteln full av frukter från en slingerväxt. Han skar sönder dem och lade dem i grytan, trots att ingen kände till dem. 40Men när stuvningen östes upp och männen började äta, utbrast de: ”Döden är i grytan, du gudsman!” Och de kunde inte äta maten.

41”Ge mig lite mjöl”, sa Elisha. Han tog mjölet och kastade det i grytan. ”Ös upp, fortsätt och ät!” sa han. Och nu var det inte längre något skadligt i grytan.

En liten säck mjöl räcker till många

42En dag kom en man från Baal Shalisha. Han hade med sig tjugo kornbröd till gudsmannen, bröd som bakats av mjöl från den första skörden, och färska ax från sin gröda i sin påse. Elisha sa: ”Ge det åt folket att äta!” 43”Vad menar du? Skulle det här räcka till hundra personer?” invände hans tjänare. ”Ge det åt folket att äta, för så säger Herren: ’Det ska räcka åt alla och till och med bli över’ ”, sa Elisha.

44Han gjorde i ordning maten åt dem, och det blev som Herren hade sagt.

Persian Contemporary Bible

دوم پادشاهان 4:1-44

اليشع به بيوه‌زنی كمک می‌كند

1روزی بيوهٔ يكی از مردان گروه انبيا نزد اليشع آمده، با التماس گفت: «شوهرم مرده است. همانطور كه می‌دانيد او مرد خداترسی بود. وقتی مرد، مبلغی قرض داشت. حالا طلبكار پولش را می‌خواهد و می‌گويد كه اگر قرضم را ندهم دو پسرم را غلام خود می‌كند و با خود می‌برد.»

2اليشع پرسيد: «چه كاری می‌توانم برايت بكنم؟ در منزل چه داری؟»

زن جواب داد: «جز كوزه‌های روغن زيتون چيزی ندارم.»

3اليشع به او گفت: «پس برو و تا آنجا كه می‌توانی از همسايگانت كوزه‌های خالی جمع كن. 4سپس با دو پسرت به خانه برو و در را از پشت ببند. آنگاه از آن روغن زيتون در تمام كوزه‌ها بريز. وقتی پر شدند آنها را يكی‌يكی كنار بگذار.»

5پس آن زن چنين كرد. پسرانش كوزه‌ها را می‌آوردند و او هم آنها را يكی پس از ديگری پر می‌كرد. 6طولی نكشيد كه تمام كوزه‌ها پر شدند.

زن گفت: «باز هم بياوريد.»

يكی از پسرانش جواب داد: «ديگر ظرفی نمانده است.» آنگاه روغن قطع شد.

7زن رفت و موضوع را برای اليشع تعريف كرد. اليشع به او گفت: «برو روغن را بفروش و قرضت را پس بده و پول كافی برای امرار معاش خود و پسرانت نيز باقی خواهد ماند.»

اليشع مرده‌ای را زنده می‌كند

8روزی اليشع به شهر شونيم رفت. زن سرشناسی از اهالی شهر به اصرار او را برای صرف غذا به خانه‌اش دعوت كرد. از آن پس، اليشع هر وقت گذرش به آن شهر می‌افتاد، برای صرف غذا به خانهٔ او می‌رفت.

9آن زن به شوهرش گفت: «مطمئن هستم اين مردی كه اغلب به خانهٔ ما می‌آيد، نبی و مرد مقدسی است. 10بيا روی پشت بام اتاقی كوچک برايش بسازيم و در آن تختخواب و ميز و صندلی و چراغ بگذاريم تا هر وقت بيايد در آن استراحت كند.»

11‏-12يك روز كه اليشع به شونيم آمده، در آن اتاق استراحت می‌كرد، به نوكرش جيحزی گفت: «زن صاحب خانه را صدا بزن تا با او صحبت كنم.»

وقتی زن آمد 13اليشع به جيحزی گفت: «از او بپرس برای جبران زحماتی كه برای ما كشيده است چه كاری می‌توانيم برايش بكنيم؟ آيا می‌خواهد كه من سفارش او را به پادشاه يا فرماندهٔ سپاه بكنم؟»

زن گفت: «من در ميان اقوام خود زندگی می‌كنم و به چيزی احتياج ندارم.»

14اليشع از جيحزی پرسيد: «پس برای اين زن چه بايد كرد؟»

جيحزی گفت: «او پسری ندارد و شوهرش نيز پير است.»

15‏-16اليشع گفت: «پس او را دوباره صدا كن.»

آن زن برگشت و كنار در ايستاد. اليشع به او گفت: «سال ديگر همين وقت صاحب پسری خواهی شد.»

زن گفت: «ای سرور من، ای مرد خدا، اين حقيقت ندارد!»

17اما بعد از چندی آن زن طبق كلام اليشع آبستن شد و پسری به دنیا آورد.

18پسر بزرگ شد. يک روز نزد پدرش كه با دروگران كار می‌كرد، رفت. 19در آنجا ناگهان فرياد زد: «آخ سرم، آخ سرم!»

پدرش به يكی از نوكران گفت: «او را به خانه نزد مادرش ببر.»

20آن نوكر او را به خانه برد و مادرش او را در آغوش گرفت. ولی نزديک ظهر آن پسر مرد. 21مادرش او را برداشت و به اتاق اليشع برد و جسد او را روی تختخواب گذاشت و در را بست. 22سپس برای شوهرش اين پيغام را فرستاد: «خواهش می‌كنم يكی از نوكران را با الاغی بفرست تا نزد آن مرد خدا بروم. زود برمی‌گردم.»

23شوهرش گفت: «چرا می‌خواهی پيش او بروی؟ امروز كه روز عبادت نيست.»

اما زن گفت: «موضوع مهمی نيست.»

24پس زن الاغ را پالان كرد و به نوكرش گفت: «عجله كن! الاغ را تند بران و تا وقتی من نگفتم، نايست.»

25وقتی به كوه كرمل رسيد، اليشع او را از دور ديد و به جيحزی گفت: «ببين! او همان زن شونمی است كه می‌آيد. 26به استقبالش برو و بپرس چه شده است. ببين آيا شوهر و پسرش سالم هستند.»

زن به جيحزی گفت: «بلی، همه سالمند.»

27اما وقتی به بالای كوه نزد اليشع رسيد در حضور او به خاک افتاد و به پايش چسبيد. جيحزی سعی كرد او را عقب بكشد، ولی اليشع گفت: «با او كاری نداشته باش. او سخت غصه‌دار است، اما خداوند در اين مورد چيزی به من نگفته است.»

28زن گفت: «اين تو بودی كه گفتی من صاحب پسری می‌شوم و من از تو التماس كردم كه به من دروغ نگويی!»

29اليشع به جيحزی گفت: «زود باش، عصای مرا بردار و راه بيفت! در راه با هيچكس حرف نزن، عجله كن! وقتی به آنجا رسيدی عصا را روی صورت پسر بگذار.»

30ولی آن زن گفت: «به خداوند زنده و به جان تو قسم، من بدون تو به خانه باز نمی‌گردم.» پس اليشع همراه او رفت.

31جيحزی جلوتر از ايشان حركت كرده، رفت و عصا را روی صورت پسر گذاشت، ولی هيچ اتفاقی نيفتاد و هيچ اثری از حيات در پسر ديده نشد. پس نزد اليشع بازگشت و گفت: «پسر زنده نشد.»

32وقتی اليشع آمد و ديد پسر مرده روی رختخوابش است، 33به تنهايی داخل اتاق شد و در را از پشت بست و نزد خداوند دعا كرد. 34سپس روی جسد پسر دراز كشيد و دهان خود را بر دهان او، چشم خود را روی چشم او، و دست خود را بر دستش گذاشت تا بدن پسر گرم شد. 35اليشع برخاست و چند بار در اتاق از اين سو به آن سو قدم زد و باز روی جسد پسر دراز كشيد. اين بار پسر هفت بار عطسه كرد و چشمانش را گشود. 36اليشع، جيحزی را صدا زد و گفت: «مادر پسر را صدا بزن.» وقتی او وارد شد، اليشع گفت: «پسرت را بردار!» 37زن به پاهای اليشع افتاد و بعد پسر خود را برداشت و بيرون رفت.

دو معجزه ديگر از اليشع

38اليشع به جلجال بازگشت. در آنجا قحطی بود. يک روز كه گروه انبيا نزد اليشع جمع شده بودند، او به خادمش گفت: «ديگ بزرگی بردار و برای انبيا آش بپز.» 39يكی از انبيا به صحرا رفت تا سبزی بچيند. او مقداری كدوی صحرايی با خود آورد و بدون آنكه بداند سمی هستند آنها را خرد كرده، داخل ديگ ريخت. 40هنگام صرف آش، وقتی از آن كمی چشيدند، فرياد برآورده، به اليشع گفتند: «ای مرد خدا، داخل اين آش سم است!». پس نتوانستند آن را بخورند.

41اليشع گفت: «مقداری آرد بياوريد.» آرد را داخل آش ريخت و گفت: «حالا بكشيد و بخوريد.» آش ديگر سمی نبود.

42يك روز مردی از بعل شليشه يک كيسه غلهٔ تازه و بيست نان جو از نوبر محصول خود برای اليشع آورد. اليشع به خادمش گفت: «اينها را به گروه انبيا بده تا بخورند.»

43خادمش با تعجب گفت: «چطور می‌شود شكم صد نفر را با اين خوراک سير كرد؟»

ولی اليشع گفت: «بده بخورند، زيرا خداوند می‌فرمايد همه سير می‌شوند و مقداری هم باقی می‌ماند!»

44پس نان را پيش آنها گذاشت و همانگونه كه خداوند فرموده بود، همه سير شدند و مقداری هم باقی ماند.