Hälsningar
1Från den gamle.
Till den utvalda frun och hennes barn,1:1 den gamle kan syfta både på Johannes ålder och hans ställning som församlingsledare, och den utvalda frun och hennes barn på församlingen och dess medlemmar. som jag i sanning älskar, och inte bara jag utan alla som har lärt känna sanningen. 2Det gör vi för sanningens skull, som förblir i oss och ska vara med oss för evigt.
3Nåd, barmhärtighet och frid från Gud Fadern och från Jesus Kristus, Faderns Son, ska vara med oss i sanning och kärlek.
Kärlek och sanning
4Jag blev mycket glad när jag förstod att några av dina barn följer sanningen, precis som Fadern har befallt oss.
5Nu ber jag dig, min fru – inte för att skriva något nytt bud till dig, utan det som vi har haft redan från början: låt oss älska varandra. 6Kärlek är att vi lever efter hans bud. Det här är budet ni har hört från början, att ni ska leva i kärleken.
7Många bedragare har spridits ut över världen, och de erkänner inte att Jesus Kristus har blivit en verklig människa.1:7 Se not till 1 Joh 4:2. Varje sådan är en bedragare, en antikrist1:7 Jfr 2 Thess 2:3 och Upp 13:1 10.. 8Se upp så att ni inte förlorar det som ni1:8 Enligt en del handskrifter: vi. har arbetat för, utan får full lön. 9Den som går sin egen väg och inte håller sig till Kristus undervisning har inte Gud med sig. Men den som förblir i hans undervisning har både Fadern och Sonen.
10Om någon kommer till er och vill undervisa om något annat än det här, så bjud inte hem honom och hälsa honom inte välkommen. 11Den som tar emot en sådan blir medskyldig till hans onda gärningar.
Avslutning
12Jag har mycket mer att säga till er, men jag vill inte göra det med papper och bläck. Jag hoppas i stället att snart kunna hälsa på er, så att vi kan prata med varandra och få uppleva fullständig glädje.
13Din utvalda systers barn hälsar dig.1:13 Syftar på församlingsmedlemmar där Johannes befann sig, jfr v. 1 med not.
1Starší v Kristu vyvolené paní i synům jejím, kteréž já miluji v pravdě, a ne sám já, ale i všickni, kteříž poznali pravdu, 2Pro pravdu, kteráž zůstává v nás a s námiť bude na věky: 3Budiž s vámi milost, milosrdenství a pokoj od Boha Otce, i od Pána Jezukrista, Syna Otcova, v pravdě a v lásce. 4Zradoval jsem se velmi, že jsem nalezl některé z synů tvých, an chodí v pravdě, jakož jsme přikázání vzali od Otce. 5A nyní prosím tebe, paní, ne jako nové přikázání předkládaje tobě, ale to, kteréž jsme měli od počátku, abychom milovali jedni druhé. 6A totoť jest ta láska, abychom chodili podle přikázání jeho. Přikázání pak toto jest, jakž jste slýchali od počátku, abyste v něm chodili. 7Nebo mnozí bludaři vyšli na svět, kteříž nevyznávají Jezukrista přišlého v těle. Takový každý jest bludař a antikrist. 8Hleďtež sebe, abychom neztratili toho, o čemž jsme pracovali, ale odplatu plnou abychom vzali. 9Každý, kdož přestupuje a nezůstává v učení Kristovu, nemá Boha; kdož zůstává v učení Kristovu, tenť i Otce i Syna má. 10Přichází-li kdo k vám, a tohoto učení nepřináší, nepřijímejte ho do domu, aniž ho pozdravujte. 11Nebo kdož takového pozdravuje, přiúčastňuje se skutkům jeho zlým. 12Mnoho vám psáti měv, nechtěl jsem svěřiti toho černidlu a papíru, ale mámť naději, že k vám přijdu, a ústy k ústům mluviti budu, aby radost naše plná byla. 13Pozdravují tě synové sestry tvé v Pánu vyvolené. Amen.
