Swedish Contemporary Bible

1 Moseboken 50:1-26

Jakob begravs i Kanaan

1Josef kastade sig över sin fars kropp och grät över honom och kysste honom. 2Sedan bad han de läkare som var i tjänst hos honom att balsamera hans far. Läkarna balsamerade då Israel, 3vilket tog fyrtio dagar, den tid som balsameringen tar. Egypterna sörjde honom i sjuttio dagar. 4När sorgetiden var över, talade Josef med faraos hovmän och sa: ”Visa mig den välviljan att tala med farao för mig. Säg 5att min far fick mig att med ed lova att när han dog skulle jag begrava honom i den grav som han låtit hugga ut åt sig i Kanaan. Be om tillstånd för mig att resa dit upp och begrava min far och sedan komma tillbaka.”

6Farao svarade: ”Gå och begrav din far, som du har lovat honom med ed.”

7Då begav sig Josef iväg för att begrava sin far, tillsammans med alla faraos tjänstemän, de äldste i hans hus och de äldste i Egypten, 8och alla Josefs släktingar, hans bröder och hans fars familj. Men sina små barn och alla hjordar lämnade de kvar i Goshens land. 9Många vagnar och ryttare och mycket folk följde alltså med Josef.

10När de kom fram till Goren Haatad på andra sidan Jordan, höll de en högtidlig dödsklagan, och Josef sörjde sin far i sju dagar. 11Invånarna där, kanaanéerna, såg sorgehögtiden i Goren Haatad och sa: ”Det är en mycket stor sorgehögtid som egypterna håller där.” Därför gav de platsen namnet Avel Misrajim.50:11 Namnet tycks här anspela på hebreiskans evel, sorg, och betyder då egypternas sorg. F.ö. heter bäck avel. 12Jakobs söner gjorde alltså som han hade befallt dem. 13De förde honom till Kanaans land och begravde honom där i grottan på Makpelas åker, den grotta nära Mamre, som Abraham hade köpt som begravningsplats av hettiten Efron.

Josef tar väl hand om sina bröder

14Efter att ha begravt sin far återvände Josef till Egypten med sina bröder och alla dem som följt med honom för att begrava hans far.

15Men efter sin fars död sa Josefs bröder: ”Nu kommer Josef kanske att hysa agg mot oss och ge igen för allt det onda vi har gjort mot honom”. 16Därför sände de bud till honom och lät säga: ”Innan din far dog bad han: 17’Säg till Josef: Vi ber dig förlåta dina bröder deras synd och allt det onda vi har gjort mot dig.’ Vi ber dig därför: ’Förlåt oss, din fars Guds tjänare, allt det onda vi gjort.’ ” När Josef fick meddelandet brast han i gråt.

18Sedan kom hans bröder och föll ned inför honom och sa: ”Vi är dina slavar.”

19Men Josef sa till dem: ”Var inte rädda! Jag är väl inte Gud. 20Det ni avsåg var ont mot mig, men Gud förvandlade det till något gott, för att göra det som nu har skett och för att rädda många människors liv. 21Var inte rädda! Jag ska själv ta hand om er och era familjer.” Och han talade mycket vänligt till dem och tröstade dem.

Josef dör

22Josef och hans fars familj blev alltså kvar i Egypten. Josef blev 110 år gammal. 23Han levde så länge att han fick se sin son Efraims barnbarn födas, och Manasses son Makirs barn kunde han adoptera.50:23 Ordagrant: föddes i Josefs knä, ett vedertaget uttryck för adoption.

24”Jag kommer snart att dö”, sa Josef till sina bröder, ”men Gud ska ta hand om er och föra er tillbaka till det land som han med ed har lovat Abraham och Isak och Jakob.”

25Josef fick israeliterna att lova med en ed och sa: ”Gud kommer att ta sig an er och då ska ni föra mina kvarlevor härifrån.”

26Sedan dog Josef 110 år gammal och man balsamerade hans kropp och lade den i en kista i Egypten.

New International Reader’s Version

Genesis 50:1-26

1Joseph threw himself on his father’s body. He wept over him and kissed him. 2Then Joseph talked to the doctors who served him. He told them to prepare the body of his father Israel to be buried. So the doctors prepared it. 3They took 40 days to do it. They needed that much time to prepare a body in the right way. The Egyptians mourned for Jacob 70 days.

4After the days of sadness had passed, Joseph went to Pharaoh’s officials. He said to them, “If you are pleased with me, speak to Pharaoh for me. Tell him, 5‘My father made me give my word to him. He said, “I’m about to die. Bury me in the tomb I dug for myself in the land of Canaan.” So let me go there and bury my father. Then I’ll come back.’ ”

6Pharaoh said, “Go there and bury your father. Do what he made you promise to do.”

7So Joseph went to Canaan to bury his father. All Pharaoh’s officials went with him. They were the important people of his court and all the leaders of Egypt. 8Joseph’s family also went. His brothers and all the rest of his father’s family went. Only their children and their flocks and herds were left in Goshen. 9Chariots and horsemen also went up with him. It was a very large group.

10They came to Atad, a place where grain was processed. It was near the Jordan River. There they sobbed loudly and bitterly. Joseph set apart seven days of sadness to honor his father’s memory. 11The Canaanites living in that area saw how sad all of them were. They said, “The Egyptians are having a very special service for the dead.” That’s why that place near the Jordan River is called Abel of the Egyptians.

12So Jacob’s sons did exactly as he had commanded them. 13They carried his body to the land of Canaan. They buried it in the cave in the field of Machpelah near Mamre. Abraham had bought the cave as a place where he could bury his wife’s body. He had bought the cave and the field from Ephron, the Hittite. 14After Joseph buried his father, he went back to Egypt. His brothers and all the others who had gone to help him bury his father went back with him.

Joseph Calms His Brothers’ Fears

15Now that their father was dead, Joseph’s brothers were worried. They said, “Remember all the bad things we did to Joseph? What if he decides to hold those things against us? What if he pays us back for them?” 16So they sent a message to Joseph. They said, “Your father gave us directions before he died. 17He said, ‘Here’s what you must say to Joseph. Tell him, “I’m asking you to forgive your brothers. Forgive the terrible things they did to you. Forgive them for treating you so badly.” ’ Now then, please forgive our sins. We serve the God of your father.” When their message came to Joseph, he wept.

18Then his brothers came and threw themselves down in front of him. “We are your slaves,” they said.

19But Joseph said to them, “Don’t be afraid. Do you think I’m God? 20You planned to harm me. But God planned it for good. He planned to do what is now being done. He wanted to save many lives. 21So then, don’t be afraid. I’ll provide for you and your children.” He calmed their fears. And he spoke in a kind way to them.

Joseph Dies

22Joseph stayed in Egypt, along with all his father’s family. He lived 110 years. 23He lived long enough to see Ephraim’s children and grandchildren. When the children of Makir were born, they were placed on Joseph’s knees and counted as his own children. Makir was the son of Manasseh.

24Joseph said to his brothers, “I’m about to die. But God will surely come to help you. He’ll take you up out of this land. He’ll bring you to the land he promised to give to Abraham, Isaac and Jacob.” 25Joseph made the Israelites promise him. He said, “God will surely come to help you. Then you must carry my bones up from this place.”

26So Joseph died at the age of 110. They prepared his body to be buried. Then he was placed in a casket in Egypt.