Swedish Contemporary Bible

1 Moseboken 47:1-31

1Josef gick och berättade för farao: ”Min far och mina bröder har kommit hit från Kanaans land med alla sina hjordar och tillhörigheter. De befinner sig nu i Goshens land.”

2Han hade tagit med sig fem av sina bröder och presenterade dem för farao. 3Farao frågade dem: ”Vad har ni för yrke?” De svarade: ”Vi, dina tjänare, är herdar, som våra förfäder. 4Vi har kommit för att bo en tid här i Egypten, för det finns inget bete för våra hjordar i Kanaan. Hungersnöden har varit mycket svår där. Vi ber dig om tillstånd att få bosätta oss i Goshens land.”

5Farao sa då till Josef: ”Din far och dina bröder har alltså kommit till dig. 6Hela landet är öppet för dig. Låt dem bo i den bästa delen av landet – Goshen passar utmärkt. Och om du vet några av dem som är skickliga nog, så ge dem ansvaret också för mina hjordar.”

7Sedan tog Josef sin far Jakob till farao och Jakob hälsade farao med en välsignelse. 8”Hur gammal är du?” frågade farao honom. 9Jakob svarade: ”Min vandringstid har bara blivit 130 få och hårda år, inte alls som mina förfäders.” 10Sedan välsignade Jakob farao innan han gick därifrån.

11Josef lät sin far och sina bröder bosätta sig i Egypten och gav dem land i de bästa områdena, i Ramses land, precis som farao hade befallt. 12Josefs far och bröder och hela hans fars husfolk fick också sitt underhåll av Josef, alltefter familjernas storlek.

13Hungersnöden blev allt värre i hela regionen, hela Egypten och Kanaans land var utan mat och höll på att gå under av svält. 14Josef tog emot alla de pengar som fanns i Egypten och Kanaan i utbyte mot säd och förde dem till faraos palats. 15När även pengarna tog slut både i Egypten och i Kanaan, kom egypterna till Josef och sa:

”Våra pengar är slut, men ge oss bröd! Varför ska vi behöva dö här inför dig?” 16”Nåväl”, svarade Josef. ”Om era pengar är slut, får ni ge mig era djur i utbyte mot mat.”

17Då förde de sin boskap till Josef i utbyte mot mat. Josef försörjde dem det året i utbyte mot alla hästar, hjordar, kreatur och åsnor i hela Egypten.

18Följande år kom de tillbaka igen och sa: ”Vi kan inte dölja detta för dig, herre. Våra pengar är slut och vår boskap är borta, och det finns inget vi kan erbjuda dig annat än oss själva och den mark vi äger. 19Varför ska vi behöva förgås här inför dig, både vi och vår jord? Köp oss och marken vi äger, i utbyte mot mat, så ska vi med vår mark bli slavar åt farao. Vi överlämnar oss själva i utbyte mot mat, så att vi får leva och så att vårt land inte blir ödelagt.”

20Då köpte Josef upp all mark i Egypten åt farao. Alla egypter sålde sina åkrar till honom, eftersom svälten var så svår, och till slut ägde farao hela landet. 21På så sätt blev hela Egyptens folk faraos slavar47:21 Enligt den samaritanska texten och Septuaginta (och även den latinska Vulgata). Enligt den masoretiska texten blir översättningen: …förflyttades människorna till städer.. 22Det enda land han inte köpte var prästernas, för de fick sitt underhåll från farao och fick således mat av farao och behövde alltså inte sälja sin jord.

23Sedan sa Josef till folket: ”Nu har jag köpt både er och all mark åt farao. Här får ni utsäde till åkrarna. 24Men när ni skördar, så tillhör en femtedel av allt ni får farao. Behåll de resterande fyra femtedelarna till utsäde och till mat åt er själva och era familjer och era barn.” 25”Du har räddat våra liv”, sa de. ”Låt oss alltid få möta din välvilja, herre! Vi blir gärna faraos slavar.”

26Då stiftade Josef en lag för hela Egyptens land och den gäller fortfarande: farao ska ha en femtedel av all skörd som skatt. Detta gällde dock inte det land som ägdes av prästerna.

Jakob och Josef dör i Egypten

Jakob välsignar Josef

27Israeliterna47:27 Israel var det namn Gud gav Jakob i 32:28. Israeliterna betyder alltså Jakobs släkt. bodde alltså i Goshens land i Egypten och skaffade sig mark där. De var fruktsamma och förökade sig mycket.

28Jakob levde sjutton år i Egypten och blev 147 år gammal. 29När tiden närmade sig för honom att dö, kallade han på sin son Josef och sa till honom: ”Visa mig den välviljan att lägga handen under min höft och svär47:29 Se not till 24:3. att du ska visa mig den godheten och trofastheten att du inte begraver mig i Egypten, 30utan när jag gått till vila hos mina fäder47:30 Gå till vila hos sina fäder var ett vanligt sätt att beteckna döden., ta mig ut ur Egypten och begrav mig i deras grav.” Och Josef lovade att göra som han sa. 31”Lova det med en ed”, fortsatte Jakob. Då svor Josef eden, och Israel böjde sig ner, lutad mot sin stav47:31 Enligt Septuaginta och Heb 11:21. Enligt den masoretiska texten: Israel böjde knä vid sängens huvudgärd..

Ang Pulong Sa Dios

Genesis 47:1-31

1Unya milakaw si Jose ug miadto sa hari sa Ehipto47:1 hari sa Ehipto: sa Hebreo, Faraon. Mao usab sa mosunod nga mga bersikulo. uban ang lima niya ka igsoon. Miingon si Jose sa hari, “Miabot na ang akong amahan ug mga igsoon gikan sa Canaan, ug dala nila ang ilang kahayopan ug ang tanan nilang kabtangan. Tua sila karon sa Goshen.” 2Unya gipaila-ila niya sa hari ang lima niya ka igsoon. 3Gipangutana sila sa hari, “Unsa ang inyong trabaho?” Mitubag sila, “Mga magbalantay kamig kahayopan, sama sa among mga ginikanan. 4Mianhi kami aron dinhi una magpuyo tungod kay labihan gayod ang kagutom sa Canaan, ug wala nay masabsab ang among kahayopan. Nagahangyo kami nga kon mahimo, tugotan mo kami nga mopuyo sa Goshen.”

5Miingon ang hari kang Jose, “Karon nga ania na ang imong amahan ug mga igsoon, 6andam ang Ehipto pagdawat sa imong panimalay. Papuy-a sila sa Goshen, nga usa ka maayong yuta sa Ehipto. Kon may mahibaloan kang kasaligan diha kanila, himoa silang tigdumala sa mga magbalantay sa akong kahayopan.”

7Gidala ni Jose ang iyang amahan ngadto sa hari ug gipaila-ila. Gipanalanginan47:7 Gipanalanginan: o, Gipangamusta. ni Jacob ang hari, 8ug gipangutana siya niini, “Pila na ang imong edad?” 9Mitubag siya, “130 ka tuig na ako. Mubo ug lisod ang akong kinabuhi. Dili kini sama kataas sa kinabuhi sa akong mga katigulangan.” 10Pagkahuman gipanalanginan na usab ni Jacob ang hari,47:10 gipanalanginan… hari: o, nananghid si Jacob sa hari nga mopauli na siya. ug unya mihawa siya sa presensya sa hari.

11Sumala sa sugo sa hari, gipahimutang ni Jose ang iyang amahan ug mga igsoon sa Ehipto; gihatag niya kanila ang lugar sa Rameses,47:11 Rameses: o, Goshen. nga usa ka maayong yuta sa Ehipto. 12Gisustentohan ni Jose ug pagkaon ang iyang amahan ug mga igsoon, ug ang tibuok nga panimalay sa iyang amahan, basi sa gidaghanon sa ilang mga anak.

13Unya, misamot pa gayod ang kagutom sa Ehipto ug sa Canaan, ug ang mga tawo wala nay pagkaon. 14Gitigom ni Jose ang tanang kuwarta nga gibayad sa mga taga-Ehipto ug taga-Canaan sa pagkaon nga ilang gipalit, ug gidala niya kini sa palasyo sa hari. 15Miabot ang panahon nga nahurot ang kuwarta sa mga taga-Ehipto ug taga-Canaan. Miadto ang mga taga-Ehipto kang Jose ug miingon, “Wala na kami kuwarta. Hatagi kami ug pagkaon kay mamatay na kami sa kagutom.” 16Miingon si Jose, “Kon wala na kamoy kuwarta, dad-a ninyo dinhi ang inyong kahayopan ug bayloan ko ug pagkaon.” 17Busa gidala nila kang Jose ang ilang mga kabayo, karnero, baka, ug asno, ug gibayloan kini ug pagkaon. Nianang tibuok tuig, gihatagan sila ni Jose ug pagkaon baylo sa ilang kahayopan.

18Paglabay sa usa ka tuig, miadto na usab ang mga tawo kang Jose ug miingon, “Dili malimod kanimo nga wala na kamiy kuwarta ug ang among kahayopan anaa na kanimo. Wala na gayoy nahibilin kanamo, gawas sa among kaugalingon ug sa among mga yuta. 19Pasagdan mo lang ba kami nga mamatay ug mapasagdan ang among mga yuta? Palita kami ug ang among yuta. Mosugot kami nga mahimong ulipon sa hari ug maiya na ang among kayutaan aron lang makakaon kami. Hatagi kami ug mga binhi nga among ikatanom aron dili kami mamatay ug aron dili namo mapasagdan ang among kayutaan.” 20Busa gibaligya sa tanan nga taga-Ehipto ang ilang mga yuta ngadto kang Jose tungod kay labihan na gayod ang kagutom. Gipalit ni Jose kining tanan alang sa hari, ug ang tanang kayutaan napanag-iya sa hari. 21Gihimo ni Jose nga ulipon sa hari ang katawhan sa tibuok Ehipto. 22Ang mga yuta lang sa mga pari ang wala mapalit ni Jose. Wala ibaligya sa mga pari ang ilang kayutaan tungod kay gisustentohan sila sa hari.

23Miingon si Jose sa mga tawo, “Karon nga napalit ko na kamo ug ang inyong kayutaan alang sa hari, ania ang binhi aron itanom ninyo. 24Inig-ani ninyo, ihatag ngadto sa hari ang ikalima nga bahin sa inyong abot. Ug ang mahibilin inyo na, aron nga may itanom kamo ug may pagkaon ang inyong tibuok nga panimalay.” 25Miingon ang mga tawo, “Sir, maayo ka kaayo kanamo; giluwas mo ang among kinabuhi. Mosugot kami nga mahimong ulipon sa hari.” 26Busa gihimo ni Jose nga balaod sa yuta sa Ehipto nga ang ikalima nga bahin sa abot alang sa hari. Kini nga balaod nagapadayon pa hangtod karon. Ang mga yuta lang gayod sa mga pari ang wala mapanag-iya sa hari.

27Didto na namuyo ang mga Israelinhon sa Goshen nga sakop sa Ehipto. Nakaangkon sila didto ug yuta ug midaghan ang ilang kaliwat. 28Mipuyo si Jacob sa Ehipto sulod sa 17 ka tuig; nagkinabuhi siya hangtod sa edad nga 147 ka tuig. 29Sa dihang hapit na siya mamatay, gipatawag niya si Jose ug giingnan, “Kon mahimo itapion ang imong kamot taliwala sa duha ko ka paa47:29 Tan-awa usab ang 24:2b. ug panumpa nga ipadayon mo ang imong kaayo kanako. Ayaw ako ilubong dinhi sa Ehipto. 30Kon mamatay na ako, ilubong mo ako didto sa lubnganan sa akong mga katigulangan.” Mitubag si Jose, “Tumanon ko ang imong giingon.” 31Unya miingon si Jacob, “Panumpa kanako nga tumanon mo gayod kini.” Busa nanumpa si Jose kaniya. Unya miluhod si Jacob47:31 Jacob: sa Hebreo, Israel. sa ulohan sa iyang higdaanan aron pasalamatan ang Dios.